Paris

Hej bloggen!

Jag har varit i Paris. Det är en vacker stad, dock med för mycket turister. Jag har varit på Disneyland Paris. Det är en imponerande park. Speciellt en söndagkväll när det nästan är folktomt och när man är där i sällskap av en sommarjobbare som får rabatt på allt och gratis inträde åt sina vänner.

Jag har sett Quasimodos katedral, fantomens opera, Therese Raquin's icke längre existerande passage, Amelie's kafé och glädjeflickan Satine's bordell. Har dragit slutsatsen att Paris är en stad full av inspiration till fiktionsskapande.

Jag är picknicksugen.

I am just a speck of dust inside a giant's eye

Goddag! Idag åker jag ut på båtsemester i ca en vecka. Mot Stockholm bär det av!

Hitta inte på nått alltför roligt medan jag är borta. Ni kan underhålla er med detta:

En snubbe på deviantart som har gett länder personligheter och det är uragulligt!!!!!!

It's the end of an era

Jag håller på och läser om Dödsrelikerna och igår, när jag inte alls hade kommit särskilt långt, griptes jag av ett hysteriskt skrattanfall som mitt i förvandlades till gråt. Jag läste delen där Harry hade lämnat Privet Drive och klarat sig undan Voldemort och dödsätarna, men eftersom att dödsätarna väntat på honom och visste att han skulle flyttas denna dag så misstänker de som rest med Harry att de har en bedragare ibland dem. Harry säger med höjd röst att han litar på alla där, och att om någon undsluppit något så var det av misstag. Fred Weasley, rolig som är, säger "Bra rutet, Harry." Bra rutet! Ingen annan än en Weasley-tvilling skulle säga så. Och jag började skratta högt, och sedan kunde jag inte sluta. Men mitt i mitt skratt om vilken underbar sak att säga det var, började jag gråta. För att Fred dör i slutet av boken. Han dör. Alla känslor överrumplade mig.

Men nu undrar jag lite hur mycket av humorn i böckerna som tillkommit i översättningen Jag tittade nyss efter, och i originalet säger Fred bara "Well said, Harry". Inte rutet. Varför översatte Lena Fries-Gedin det till rutet?

Den här gången när jag läser den på svenska har jag verkligen märkt att det inte är originalspråk. Så där som man gör, när dialogen inte riktigt flyter på och vissa saker låter konstigt. Jag la aldrig märke till sådant när jag var yngre. På sidan efter det jag nyss nämnt frågar Harry Lupin "Tycker du att jag är en dumbom?". Dumbom. Som om någon vettig 17-åring skulle använda ordet dumbom. Haha.

Imorgon är det dags för premiären av sista filmen. Jag måste erkänna att jag har lite ångest.

Jag ömkade mig lite för mamma om hur tungt det kändes och hon sa förstående att det verkligen är slutet på en era. Och jag blev lite paff över hur hon ordagrant citerade Oliver Boyd and the Remembralls mest kända låt, och inget annat kan så väl beskriva hur det här känns.

Don’t you ever wonder what
Will happen when it ends
How can we let go of the
Ones who we call friends
And I know, it’s only a story, but
For so many it’s more than that
It’s a world, all on its own where we
Want to put on the sorting hat

Dagens låt: Oliver Boyd and the Remembralls - End of an Era (acoustic version)

Parken Zooiga äventyr

Idag var Elin, jag och Johanna i Parken Zoo! Det var himlans mysigt. De hade gjort om mycket sen vi var där senast. Klapphörnan var gigantisk och de hade lamor! Vi klappade en lama! Här är en lama som vi inte klappade:

Elin och Johanna:

En söt surikat som ville ha mask:

Och allt som finns kvar av Fantomen: