INLÄGG NR 200: Agnes framtid

Jag bestämde mig för att ta en liten liten paus i mitt pluggande och publisera min och Dennis A's mycket intressanta sms-konversation:

Dennis: Löner blir lite sen!
Jag: Åh, så synd. Jag som har hans naglar!
Dennis: Fel BFF
Jag: Glöm inte att plombera körsbären bara, så ordnar sig nog allt.
Dennis: Nej, vi kör på kakdeg istället!
Jag: Vänta tills vi kommit ut till havs, för guds skull!
Dennis: I havet finns det maneter.
Jag: Ska vi kidnappa dem?
Dennis: Vi kan stoppa upp dem!
Jag: Och sälja dem!

...och här dissade han mig. Bra BFF? INTE.

För att muntra upp mig själv efter dissen så tänkte jag också dela med mig av min framtid. Här följer alla stadier jag ska genomgå i mitt liv:

1. Drop out: jag ska hoppa av gymnasiet och ha ett litet skitjobb. Under den här tiden ska jag ägna mig uteslutande åt att skriva, spela bas i band, spela fiol med Gökstensstråket, umgås med mina vänner (som inte ska överge mig bara för att jag droppade ut!)
2. Rockstjärna: jag och mitt band (förhoppningsvis Epic Room) har nu slagit igenom. Vi ska ha en turnébuss och fans. Och jag ska ha en bas som är svart med grå detaljer, och en som är röd. Vi ska turnera oavbrutet i vecka efter vecka.
3. Upptäcktsresande: ja, jag ska upptäcka nya kontinenter och sånt. Jag ska segla på haven, vandra i djungeln. Och få massor av erfarenheter. Om jag var man skulle jag ha skägg. Då och då återvänder jag hem till Pernillas gemensamma bostad och bor där några veckor. Och visar alla fotografier och alla ärr jag fått.
4. Buddhistmunk: på min jordenruntresa (som jag alltså gör som upptäcktsresande = punkt 3) ska jag i några månader stanna i ett tempel i Asien. Och vara munk. Jag ska lära mig meditera. Och jag ska lura alla att jag är man, för buddhistnunnor är inte alls lika coola. Eventuellt ska jag nå nirvana.
5. Luffare/gatumusiker: minst en natt ska jag sova under en gran. Jag ska åka tåg/lifta/vandra från stad till stad och tjäna mitt uppehälle genom att spela fiol på gatorna.
6. Författare: Eventuellt har jag nu återvänt till Sverige. Jag är full av inspiration från mina tidigare resor och jag ska skriva och skriva och skriva. Äventyrliga ungdomsböcker framför allt. Jag ska bo i lägenhet och jag ska ha fullt av levande ljus omkring mig när jag skriver.
7. Anställd i skivbutik/delägare med Matilda Karlsson: Japp, under mina resor har alla mina rockstjärnepengar gått åt. Nu jobbar jag alltså i en trevlig skivbutik och jag får bestämma alldeles själv vilken musik som spelas i den. Under den här perioden har jag ett kärleksförhållande. Hur många punker det håller är oklart.
8. Arbetslös: Världen är digitliserad så butiken går i konkurs. Jag ska återigen ägna mig åt att skriva och vara musiker.
9. Violinist: Efter flitigt övande (punkt 8) har jag nu lyckats bli proffesionell violinist. Jag ska spela för prinsen tillsammans med Dennis A, som ska kompa mig på triangel.
10. Vis man: slutligen, på ålderns höst har alla mina erfarenheter och minnen gjort mig till en mycket vis gammal man med långt skägg. Jag har inte direkt någon förklaring till varför jag kommer bli man som gammal, men det kommer bli så. Varesig jag vill eller inte. Jag ska bo i ett gammalt stenhus med breda trappor och jag ska ha ett bibliotek med en eldstad. Jag ska sitta i min stora röda fåtölj vid eldstaden och på en pall bredvid ska Matilda Svensson sitta och anteckna allt jag berättar om mitt liv.

Det var mitt liv det. Känns bra att ha allt planerat, så slipper jag bekymra mig mer. För Pernilla, jag får väl bo hos er? :D

Och jag hoppas att de numrerade punkterna fortfarande syns när jag publiserar det här.

"God knows how you're holding your pencil!"

Idag hände något komiskt efter idrotten. Jag skulle ta på mig mina kläder efter att ha duschat (vi spelade kaotisk handboll på lektionen) och jag lägger märke till hur små mina trosor verkar vara. Jag får mina farhågor besannade när jag tar en titt på storlekslappen: 134-140. Min lillasysters. HAHAH.

Jag fick kämpa för att få på mig dem utan att spräcka dem, och jag kan säga att jag inte kände mig riktigt bekväm resten av dagen.

Jag och Emma har nu avslutat vår artikel om budgetprocessen. Ungefär hälften av det vi skrivit handlar faktiskt om budgeten. =) En bedrift tycker jag.

Jag sitter här med en bulldog i knät. Bulldogen Isa är är ful och korkad men hennes speciella charm liksom kompenserar det. Fast å andra sidan så ligger hennes charm till största delen i hennes fulhet och korkhet. (HAH nytt ord)

Hon fiser mycket. Fast just nu är mitt rum rätt fisfritt.

När jag postat detta ska jag duscha och sen ska jag äta och sen ska jag på bio med Elin och Johanna. Det ser jag fram emot.

Jag fick just ett skumt sms från min självutnämnda BFF (Best Friend Forever) aka Dennis: "Löner blir lite sen."

Hm. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. ....

Det blev: "Åh så synd, jag som har hans naglar."

Ska bli intressant att se vart den här konversationen leder.

Det var allt för den här gången, kära läsare.

Duschen nästa!

Usch, de är äckliga och för långa. Tur att jag inte har såna naglar. Fast den som målade var duktig.

Hello You. I don't like my non new jacket.

Hallå där! (oj. Nu lät jag som Lisa igen! För andra gången idag! Weird.)

Efter en uppmaning från Petra skriver jag nu ett inlägg efter några veckors uppehåll.

Nu är det snart dags att söka sommarjobb. Usch. Jag försöker skriva ett CV för det är kind of obligatoriskt vid ansökan av sommarjobb. hm. Det går dåligt. Det flesta frågor som dyker upp då man ska skriva ett CV är "Vad ska du göra i framtiden?" ,"Vad är dina mål med din gymnasieutbildning?", "Vad är dina fritidsintressen?". uhh.

Imorgon ska föresten jag och Johanna på bio. Tror vi. På den där filmen, Benjamin Buttons.... ja ni vet. Är det någon som vill följa med? Alla är välkommna. Det vore roligt med lite sällskap. :)

Jag tror vi måste skaff ny poll. Det borde nog vara utgådd nu. (utgådd. är det ens ett ord?)

Nu ropar mamma att maten är klar. Så jag tänkte nog gå och äta. :)

Nothing is normal until someone says it isn't

Let's talk about them Jonas Brothers again. Det vill säga:

Nick, Joe och Kevin. The most adorable brothers in the history of ever. Möjligtvis med undantag av Sam och Dean Wichester.

Så jag har lyssnat väldigt väldigt mycket på deras musik på senaste tiden. (Väldigt mycket. De är nu mitt tredje mest spelade band i iTunes, slagna bara av Forgive Durden och Fall Out Boy. Och än är det långt kvar tills de når upp till dom. Vilket för mig till frågan hur tusan Forgive Durden kan ha 700 lyssningar när jag bara har ett av deras album. Woops.)

Jonas Brothers är bra. Deras första album är väldigt barnpop. Vilket i sig är ganska underbart, särkilt som Nick sjunger underbart. Han låter jätteung. Tydligen gillar jag det.

Deras sista album däremot är väldigt rockigt. I like it.

Deras musik är liksom en blandning av barnpop och rockband som McFly. Med en liten gnista av pojkband. Och en del låtar påminner mig om Cobra Starship. De har faktiskt en del liknande texter, fast att allt Cobra nånsin har gjort är laddat med ironi. Medans JB är uppriktiga. Vilket gör JB så mycket roligare.

3 låtar ni borde lyssna på:
7:05 - Från deras första album. Jag tror att detta är min favoritlåt med dom. :)
Goodnight and Goodbye - Från deras andra album. Jag diggar den. Den gungar. Haha.
One Man Show - Från deras tredje och senaste. Väldigt rockig. Och bra. Och full av Joe. De andra 2 är mest Nick.

Nick är min favorit. Jag älskar hans röst. Jag tror att både Nick och Joe gör en liten squeaky-thing med rösten ibland i slutet av textraderna. Precis så som sångaren I Seb ("Tro på os to" som vann Melody Grand Prix Junior 2006) gör, vilket fick mig att falla för dom. I like it.

Ooooh, en dagens låt också (hur länge sen är det vi hade en sån?): Jonas Brothers - A little bit longer.
Den enda balladen från deras senaste skiva. Den handlar om Nicks diabetes och jag tycker väldigt väldigt mycket om den.

Hugs are overrated, just FYI

Hallå i stugan!

Idag är jag trött. Jag måste snart ta tag i lite skolarbete, så att jag har någonting att säga på engelska-debatten i morgon.

Idag fick vi reda på att vår lärare Sandra är sjukskriven och kommer kanske inte tillbaka på hela året. När vår lärare Per kom in för att "titta till så att vi jobbade" började några tjejer i min klass skratta jättemycket, eftersom de satt och spela spel. Då började hela klassen skratta och Per fattade ingenting. Han trodde vi skrattade åt honom. Han blev röd i ansiktet. Sen flydde han.

*gnuggar mig i ögonen*. Jag borde nog ta av mig mina linser. Jag använder dom bara på idrotts-dagar du för tiden. Jag vet inte varför.

Vad gör ni?

Jag tror verkligen att jag har växt så himla mycket, under det senaste året ungefär. Jag kan titta tillbaka och se vilken insnöad liten bitch jag var. Jag höll så himla hårt på mina åsikter, samtidigt som jag dömde andra utan förståelse eller minsta information.

Jag är inte sån längre. Jag försöker verkligen att inte vara sådan. Men ibland är det svårt. Det kan gälla religion/musik/livstil, vad som helst.

Avslutande; Kevin Jonas!

Seriöst, hur kan ni INTE älska någon som dansar sådär?

Så vill jag också se ut.

Hej,
jag har inte så väldigt mycket att säga. Kände bara ett trängande behov av att få dela med mig av den här sällsynta och sällsynt vackra bilden:

Den mannen kan konsten att vara vacker. Den här bilden måste vara bland det finaste jag sett.

Nu vill jag återföra uppmärksamheten till inlägget härunder, det är mycket intressantare och jag känner mig dum som inte låter det vara överst. Nåväl, se till att läsa Lisas inlägg när du dreglat klart över Gerards ögonfransar. Jag har säkert mycket att säga om ämnet klyschor och så vidare, men jag har inte tid att skriva något vettigt just nu. Fiollektion om en halvtimme.

Låt oss prata om klyschor.

JONAS BROTHERS!

Ursäkta.

Idag har Johanna och Elin suckat och himlat med ögonen åt mig.
Det är tydligen pinsammare att gilla Jonas Brothers än Fall Out Boy. Det visste jag inte.

Ibland får jag för mig att man bara ogillar saker för att de är klyschiga. För att My Chemical Romance är så klyschigt EMO så vill man helst inte ha någonting att göra med dem, etc.

Ibland får jag för mig att jag är precis tvärtom. Som att jag gillar tex Amy Diamond och High School Musical. När Johanna och jag diskuterar HSM är slutsatsen alltid hon ogillar HSM för att alla jobbiga småtjejer gillar den. Och jag gillar HSM för att alla ”coola” ogillar den.

Jag tycker kanske bara väldigt mycket om att vara annorlunda (detta är obehagligt sant).

Men liksom, det är precis lika klyschigt att ogilla JB som det är att gilla dem! Håller ni inte med om det?

”Men Jonas Brothers är sämre än Fall Out Boy.” sa Johanna idag. Heh. Detta hade jag egentligen inget svar på. Jag har inte lyssnat så mycket på deras musik än (men okej, jag medger att dom inte är i närheten lika bra. Särskilt inte texterna). Jag antar att detta tar mig tillbaka till ”Är det okej att bara gilla dem som personer?” diskussionen.

Men det är inte ens som Agens beskrev Tokio Hotel här. För jag tycker att the Jobros har talang och deras låter är välskrivna och både Joe och Nick sjunger bra. Men jag är inte på den nivån att jag älskar deras musik och känner igen mig och allt sådant (jag tror verkligen inte att jag någonsin kommer känna så).

Hmm, jag tror att det är lite svårt att diskutera JB pga hela RELIGIÖSA saken. För att stora delar av denna blogg är rätt så anti, men samtidigt läser Petra denna blogg och hon är väldigt för. Varför måste religion vara ett så känsligt ämne? (Lemme just say that I love the purity-rings. Lawl.)

Jag vet inte, hörni. Vad tycker ni? Varför är det pinsamt att gilla JB? Varför är det pinsamt att gilla någonting alls?

Och medans jag är på ämnet KLYSCHOR. Kärleksfilmer? Varför föraktas de så mycket?

Det är klart att alla har olika filmssmak och så. Men romantiska filmer får mer hat än andra genrer. Jag förstår inte varför.

Ta filmer som Arthur och Minimojerna. Det är väl ingen som tycker att kärlekshistorien är jobbig där? Varför då? För att den inte ens försöker vara realistisk? Är det okej för sagofigurer att leva lyckliga i alla sina dagar, men inte människor?

Än en gång är det kanske för att riktigt tjejiga tjejer gillar dom. Och tjejiga tjejer är jobbiga. Så att det blir nån slags protest?

Jag vet inte. Det kanske inte handlar om klyshor alls? Jag kanske har fått allt om bakfoten.

Du och Jag, Petra

I HAVE BEEN CONVERTED AND I AM NOW IN LOVE WITH THE JONAS BROTHERS.

Så. Nu vet alla det. Jag skulle tro att det startade ungefär i torsdags. Jag undvek att plugga matte genom att msn:a med Petra och titta på JB- videor som hon skickade. Denna gjorde det. För att Nick är alldeles adorable och fnissig och och och! *smishes him* (slutet! iih! (men det börjar med en lång bit av Kevin-prat.))

Igår kväll satte jag mig vid datorn med planen att skriva på ett svenska-tal (min kreativitet är alltid bäst sent på kvällen). Men istället fastnade jag på the Jonas Brothers.

Dom är rätt så underbara! Det spelar ingen roll att den största delen av deras fanbase är nutzo. Det gäller bara att hitta sitt eget hörn där man trivs. Man kan börja här.

Det var också förvånande hur många Patd-fans det finns som också gillar JB.

Bara ignorera resten av detta inlägg, jag är säker på att ni har fått tillräckligt av bilder och fangirling på Petras blogg, ahaha...

Det är pinsamt hur snabbt jag faller för någonting så fort THE GAY kommer med i bilden. Jag är patetisk, ja. Nick och Joe är underbara, ja.

ROSA GITARR! HEEE! Nick är så manlig!

Åh, the giggle! ♥

HIS FACE!

Adjö,
dags att faktiskt ladda ner deras musik och se vad jag tycker om den...

I'll give you all the nails you need

Jag hatar att inte våga gå och lägga mig av rädsla för massa vakna timmar, då det inte går att undvika jobbiga tankar. Och det kan vara rädsla för dem som hindrar mig från att somna från början.
Ibland känns allt bara så jobbigt. Blä på det

Och ändå är jag glad. Jag är faktiskt glad. Därför jag förstår inte varför jobbiga tankar kommer när jag ska sova. För jag ser knappt till dem på dagarna.
Och jag lovar att jag är glad. Det är bara det att jag är ovän med kvällar.

Jag har målat naglarna lysande grönglittriga för att muntra upp mig själv. Det funkar lite grann (:

God natt.

A light to burn all the empires
So bright the sun is ashamed to rise and be
In love with all of these vampires
So you can leave like the sane abandoned me

Drop a heart, break a name

Pete Wentz, du klär dig så himla lustigt. Den där halstuk-mössa-saken är otrolig (PLUS att du har en mössa under). Jackan är hisklig. Skorna är jätteskojiga. Och ändå är det den turkosa tröjan som skär sig allra mest. ♥

Idag på engelskan sa Alex "Abolish it" och det blev tyst i klassrummet.
Vi tyckte alla att han sa "A ball of shit".
Sen skrattade vi gott.

Agnes säger: har du tänkt på att den här bloggen har en mycket allvarligare ton än den gamla?

Ur so gay and you don't even like boys

"Katy Perry also recorded the song 'Ur So Gay.' It sounds homophobic, but of course she's using the other, fashionable version of the word, meaning 'anything generally bad.' And anyone who thinks that sounds offensive should just jew off. And stop being so bloody black about it." - Simon Amstell

En guldkant på vardagen

Alltså, Lisas avbild här ovanför, jag älskar den. Den får mig att skratta varje gång jag klickar mig hit.
Liksom, hon ser alldeles GALEN ut. Och har bara trosor på sig.
HAHAHAHAHA den är underbar!

Nu ska jag återgå till min uppsats om Irländsk folkmusik.

Tack för ordet.

HAHAHAHAHHA

I can't prove this makes any sense but I sure hope that it does

Goddagens! Saker som gjort mig glad den senaste tiden:

• En tjej som inte har sett Star Wars berättar vad filmerna handlar om (hilarious!!!):

Star Wars: Retold (by someone who hasn't seen it) from Joe Nicolosi on Vimeo.

• The Veronica Mars movie!! Ooooh så coolt! Jag älskar Veronica Mars!

• Min familj ska åka skidor vecka 10 nån gång! Jippie!
  Syster Johanna ska med! Jippie! Hon tar med sig pojkvän Chris! ...uh. Jag vet inte, pojkvänner är bara så awkward. :D

Nyss kom Mor och Farmor hem. Mamma lagar mat. Adjö!

Tralalala

Hej
här sitter jag i skolan och har biologi och drömmer mig bort till en existens där jag inte är skolelev.
Idag känner jag att jag fått återfall av min skoltrötthet. Det är inte bra. Jag sitter och tittar på klockan var femte minut. Vilket inte är en bra taktik eftersom det får tiden att gå hälften så fort.

Tangentbordet här är SÅ ÄCKLIGT. Det är jättejättesmutigt äckligt snuskigt.

Men på den ljusa sidan; när jag känner att jag inte bryr mig om skolan, så känns det inte som att jag har så många problem. För skolan upphör ju att vara ett problem om jag inte bryr mig. Och för övrigt är jag rätt problemfri just nu. Det går till och med bättre att sova. Så ja, en problemfri dag bortsett från skolan. Jag är glad.

Grattis till Matilda Svensson som fyller 17 idag!!!!!!!!! (och som jag faktiskt kom ihåg att gratta!)

Exposing; you’re my weakness

I don’t doubt love. I doubt my capability of putting love and in love together.

Det som störde mig allra mest under Elin & Philip- tiden var hur hon inte kunde umgås med oss samtidigt. Och det är det som skrämmer mig mest med framtiden, någon gång kommer någon stjäla er. Men inte mig.

Att inse min asexualitet är också att förstå att vi är olika. Nästa gång det händer kommer jag kunna vara en mycket bättre vän.

Asexualitet stämde så väl för att jag inte tror att jag kan älska någon mer än jag älskar er. Men kanske älskar jag er mer än normalt?

Jag önskar att jag kunde behålla den idylliska önskan om att vi fyra kunde gifta oss allihop och leva lyckliga i alla våra dagar.

För jag tror att det som skrämmer mig allra mest är att vara ensam.

I might be in love with all three of you. And also happy with the way things are.

Jag vill inte växa upp.

"In love" is a selfish obsession
"Love" is selfless devotion

Parting in such sweet sorrow; that I shall say good night till it be tomorrow

Ibland tror jag på att livet kan vara underbart och att det underbara är värt allt inom kategorin hemskt.

Det som ger mig mest hopp är underbara människor. Ibland liksom kommer jag att tänka på vilka underbara personer jag känner. Personer som gör mig glad, spontan (*host*Patrik*host*), hoppfull, inspirerad, förundrad, som jag lär mig mycket av, som jag beundrar, som jag ser upp till, ... ja ni vet. Och som får mig att känna mig omtyckt. Som om jag är omtyckt liksom.
..
Jag inser att ingen som läser den här bloggen vet vem Patrik är. Han är en störtskön snubbe som jobbar på Balsta. Han är obeskrivlig. Och något med hans personlighet får mig att slänga ur mig mer spontana kommentarer än vanligt.
Och han äger på trummor.
öö
Idag var gänget från klassen hembjudna till Linda och det var mycket mysigt. Vi sjöng Abba singstar. Jag och Emma var bäst. Åtminstone var vi bäst på att vara sämst. Och jag var till och med lite sämre på att sjunga än Emma.
öö
Matilda hade bakat cupcakes. De var läckra. hahah jag använde just ordet "läckra". Men det var precis vad jag menade. Och Linda kokade smarrig varm choklad. Som Peter gjorde ett misslyckat försök att hälla sprutgrädde på. Jag blev djupt imponerad av ett nästan färdigt 3000-bitars pussel på Lindas golv.
öö
Vi skrev rundberättelser (deras version av Pernillas klassiska viksagor) som fick oss att framstå som mordiska.
öö
På vägen hem gick jag och Matilda och Peter förbi vår skola och den såg ännu mer sagoaktig ut än vanligt sådär på kvällen. Och då blev jag alldeles inspirerad och jag har just nu en jättestark lust att skriva. Men det hinns inte med ikväll.
Suck.
ö
Ibland funderar jag på vad det ska bli av mitt liv, vad jag gör med mitt liv. Vissa gånger är jag mer hoppfull än andra.
Kärlek ger mig hopp. Plötsligt finns det massa kärleksrelationer omkring mig och sånt gör mig lycklig.
ö
Och just nu känner jag mig lycklig utan att något speciellt har hänt. Trots skolboksberget som tornar upp sig inför min blick och som alldeles snart kommer innebära kaos. (eftersom jag inte pluggade något igår, och inte idag)


Just nu saknar jag Elin och Lisa och Johanna. Och av någon anledning pappa lite grann.
ä
Men jag har ändå en liten trevlig lyckokänsla i mig. Jag har kommit över det depressionsaktiga som kastat en skugga över hela min höst.

Pappa sa att kärlek, det finns bara om man har en relation. För kärlek är något så djupt, så man måste stå varandra väldigt väldigt nära för att kärlek ska finnas. Det är något annat än en förälskelse. Hans åsikt är att så länge man inte har den sortens relation så är det "bara" en förälskelse.

Jag kanske tror honom. Men jag vet inte. Det finns en hake. Men jag klarar inte att sätta ord på den haken.

Doubt thou the stars are fire;
Doubt that the sun doth move;
Doubt truth to be a liar;
But never doubt I love.
ööööööööööööööööööööHamlet, Act II, scene ii

(Rubriken kommer från Romeo och Julia. Får detta inlägg mig att framstå som en Shakespearenörd? Det kanske jag är lite grann, trots att det enda jag läst är en förkortad Hamlet och sett en konstig filmversion av Romeo och Julia.)

I'm only good at getting worse at being better

Min Inre Röst förändras väldigt mycket beroende på vad jag besatt av just för stunden.

När första Narnia filmen släpptes tänkte jag väldigt brittiskt (min inre brittiska = not that good. Men bättre än när jag försöker tala, höhö).

Runt Brokeback Mountain hade jag en Wyoming- twist. Heh, den tiden var lustig.

När jag var som mest besatt av Sarah Monette’s Doctrine of Labyrinths- böcker gick min grammatik åt helvete. En av hennes karaktärer, Mildmay the Fox, pratar med väldigt dålig grammatik. Jag var lite orolig för hur mitt betyg i engelska skulle påverkas under denna tid. Lyckligtvis gick det över ganska snabbt.

Supernatural amerikaniserade mig väldigt mycket. Jag använde inte ordet ”awesome” särskilt mycket innan Dean Winchester.

Just nu när jag är väldigt band- besatt så består min inre röst av väldigt mycket ”internet lango”. Hur många här vet vad ”iawtcsfm” betyder? I do! Utan att ens behöva fundera. Varje gång min hjärna går ”bb” slår jag mig själv i pannan. Pete Wentz har också fått mig att använda ”dude” mycket oftare än innan.

Och Ja, min inre röst pratar mestadels engelska.

:)

ja, det här med rubriker ni vet...

Jag har tillbringat några kvartar med att läsa inlägg på Pernilla Goes Skating (vår gamla blogg). Den är väldigt bra. Väldigt bra.
Varför skriver jag inte lika bra nu längre? Min inlägg blir så hemskt okreativa och allvarliga och tråkiga. USCH. Jag ska bättra mig om jag kan.
Jag törs nästan skylla alltsammans på IB.
Men jag vägrar bli en okreativ och tråkig person.
Eller också var vi alla bara lite mindre mogna på den tiden. Jag önskar att jag var mindre mogen eller nåt.

Jag vill se Charlie and the Chocolate Factory!!!!
Och Pochahontas! Men mest Chokladfabriken med GLASHISSEN SOM Mr WONKA KROCKAR MED. Oh man...
Kan vi inte se den typ nästa helg?

Imorgon ska vi klassvänner hem till Linda och titta på film. Det ska bli mysigt. Jag hoppas att vi ska titta på Pochahontas. Eller kanske Rottuille (stavning?!)

Madness in the great ones must not unwatched go

Inga ord är illegala, jag får säga vad jag vill

God Kväll!

Jag, Elin och Johanna var nyss på Kafé Lillebror! Jag är alltid gladglad efter det.

Det var överraskande bra band! Jag blir alltid lite paff över hur mycket jag gillar Electro.

Tikkle Me visste jag var bra, för sångaren har en så underbar och unik röst och deras texter är bra. Trasig däremot var en överraskning! Dom va väldigt intensiva och dansiga och snabba och rappiga och bra.

Och Edward från Lillebror är alltid underbar. Han är så duktig på att prata. Vi sysslar med tal i skolan, jag önskar att jag var så bra som han är. Han är också den dork-igaste dansaren jag nånsin sett. :D

Nästa Kafé Lillebror är den 20/2!

Trevlig helg!

Jag tror du har nytta av INK!

Om 25 minuter kommer det folk. Jag har fem minuter på mig att skriva!

Agnes!! Jag har hittat den perfekta tatueringen till dig! Hahaha.

Fast inte en man.

Nä, nu är tiden mogen.

Level 1 complete

Hej där!

Vi har nu studiestuga, vilket betyder "Ingenting jippieee!".

Johanna läser Peters blogg. Jag tittar på gamla avsnitt av TAI TV (Youtubeflumm av bandet The Academy Is...).

Ikväll är det öppet hus här på skolan. Klockan 5 till 7. Kom förbi och muntra upp oss?

Imorgon kväll är det Lillebror! Jippie! På Contrast! Med Tikkle Me och Trasig och nått annat! Agnes, du kan väl? Jag inser att vi inte pratat om det än.

Nu läser jag Kafe Lillebrors blogg och Johanna spelar spel. Oskar och Markus kom nyss och satte sig vid oss. Dvs, sofforna utanför klassrummet. :)

Oskar och Markus spelar också spel. Oskar har inte klarat första leveln än. Markus är mycket bättre.

Hej då!

Och plötsligt gick vi alla upp fem kilo?

Idag gjordes upptäkten att vår våg i badrummet drar av 5 kilo på ens vikt. Vilket betyder att alla i min familj väger 5 kilo mer än vad de alltid trott. Jag har väldigt, väldigt roligt åt det, eftersom folk blev väldigt, väldigt förskräckta.
Jag tycker dock inte alls att det är något att hetsa upp sig över. Jag menar, att en siffra förändras betyder ju varken att jag blir tyngre eller tjockare än vad jag var innan.
LOL. Mamma och Alice är roliga. De verkar inte dela min åsikt.

Alltsammans uppenbarade sig i samband med min hälsokontroll hos skolsköterskan, där jag alltså vägdes på en våg som visade rätt siffror.

Gabe Saporta följer Alicia Way's twitter. Hon är Mikey Way's fru, för er som inte visste det.
Det är dagens andra upptäkt.

Hoppas att läsaren känner sig en gnutta mer upplyst efter detta synnerligen illuminerande inlägg.

Alla som vill känna sig smala får komma hem till mig och väga sig. Hejdå.

I don't shut up, I grow up

Jag sitter skolan och låtsas skriva på mitt tal.

Sanningen är att jag inte ens har börjat. Jag har försökt koncentrerat mig nu i en timme, men jag vet inte ens vad jag ska skriva om. Jag får alltid beslutsångest när man får skriva om vad man vill. Mina idéer blir bara konstigare och konstigare.

Rörmokare, lever, grönsaker, månen, klockor, Stephen King, hogwarts, mat, konspirationer, lösnaglar, backspeglar, kanel, plasma

Vad skriva om? Och nu är det bara en kvart kvar tills det är lunch och efter det, Svenska. Jag lugnar mig med att Sandra är sjuk idag, så jag behöver inte visa att jag har gjort någonting idag. Men faktumet kvarstår att imorgon är rdedovisningsdag. Vi har fått runt en månad och förbereda talet på och med en dag till godo har jag inte ens börjat. Bravo, Johanna. Bravo.

Ringsignaler, durkslag, lösa tänder, minor, gräsänder, vatten, garn, Ang Lee, moln, disneyfilmer, Mr Tumnus, valkampanjer, piercing

Jag är för trött och seg för att koncentrera mig och ta tag i det här. Och nu är lunchen kommen. Jag skäms. I en och en halv timme har jag gjort... Inget?

Inget alls.

When you try your best but you don't succeed.

Det var kallt ute idag. Jag tycker inte om när det är kallt.

Så. På Onsdag har ska vi ha tal. Jag har ett crappy tal som jag helst inte vill kännas vid. (och egentligen så existersar det knappt) Och hur kommer det sig att jag alltid ljuger i mina skolarbeten? Liksom alltid hittar på lite grann så att det blir lite bättre, fullkomligare. Jag är dålig.

Idag tittade jag, Lisa och Johanna på Stand By Me. Den var bra. Söt.

YEAH I LIKE PETE WENTZ AND HIS VAST EMPIRE OF PRETTY GAY BOYS, WHAT OF IT?????

Tredje inlägget idag, men whatever.

First of all: Detta är mycket lustigt och otroligt sant. Jag har gått igenom det. Kanske inte så mycket med Panic. Men definitivt med Fall Out Boy. Ha ha. Jag vet inte riktigt vart på skalan jag är nu...

Jag måste skriva ett lovtal till på onsdag, om vad som helst. Denna tanke slog mig "Hey, varför inte göra det om FOB? Jag hyllar dom ju regelbundet här iaf!". Vilket på den där skalan skulle sätta mig på "Convert the nonbelievers!". Förutom att jag får fjärilar i magen och börjar rodna när jag tänker på att stå framför klassen och prata om Pete Wentz.... SHAME.

Så, jag gör det om Fall Out Boy.

Eller inte.

Det kommer förmodligen inte att hända, nej.

Vad ska man göra, anyway? Stå där och babbla om hur bra nånting är? NEJ TACK.

Men jag börjar få panik, och att prata om ett band är enklast för mig.

Jag är patetisk.

Whatever. Jag vet inte vad Sverige har för bild av FOB anyway. Hälften av klassen vet säkert inte vilka de är.

I can do it. I mean, they are amazing?

Det här har jag också gått igenom. Hahah.

Pete:

Alla kommer tycka att jag är emo. Vilket jag är. Oh, the irony.

XD

Isn't it messed up, how I'm just dying to be him?

Life sucks. (lr iaf skolan)

Men ikväll är det Skins! Jag älskar Skins! En av mina favoritserier.

Den är bara så annorlunda och rolig. Och har så bra karaktärer.

Ungdomserier som är så långt ifrån en vanlig ungdoms liv är alltid bäst.

Som Gossip Girl. Och Skins. Plus, i Skins så pratar alla med de vackraste brittiska accenterna.
Mike Bailey som spelar Sid:


Mwwih jag vill prata så där <3

In other news; Jag tröttnade på mitt hår så jag är nu lockig. :) Det ser roligt ut!

Ett tips: http://toothbrushphotoblog.blogspot.com/ JD Perry från bandet Valencia (är dom nå bra?) tar varje dag en bild med olika teman när han borstar tänderna. Riktigt roligt!

“Fear’s useless,” he tried to explain. “Either something bad happens or it doesn’t. If it doesn’t, you’ve wasted time being afraid, and if it does, you’ve wasted time that you could have spent sharpening your weapons.” - Nick, The demons lexicon av Sarah Rees Brennan.

Remember kids; missa inte Skins halv 11 ikväll!

In the odd world, the rain is pouring memories from my past.

Hej.

Igår spelade Jag, Agnes, Johanna och Lisa Rock Band. Jag blir bättre och bättre på trummorna, från början tyckte jag att det var omöjligt men nu funkar det faktiskt. Efter ett tag gick Agnes hem och då spelade vi andra Buzz-musikquiz. Det gick bra för Johanna och mindre bra för mig.

Så. Idag ska jag inte göra ett skit. Kanske beställa saker från internet, det är så roligt att få hem saker på posten!

Det är Skins på tv ikväll! Klockan elva på femman! Missa inte det! :D

Imorgon ska vi till Vilsta med skolan. Varken jag, Johanna eller Lisa har en pulka så vi får nog tråkigt. Inte för att det gör någonting, jag har fortfarande ont i svanskotan (HaHA lustig ord!) sens förra gången vi åkte.

Oj, jag brukar vara den som skriver minst, och nu får jag skriva två inlägg på rad! (:

I was a dumb punk kid with nothing to lose, and too much weight for walking shoes.

Hej!

Idag började vi skolan igen. Jag blev förvånad när engelska lektionen visade sig vara intressant och till och med rolig. Däremot så har vi fått det sämsta schemat ever. Vi börjar tidigt varje dag förutom en. Förutom en! Usch. Att ta bussen före åtta på morgonen varje dag är verkligen inte någonting som man ser fram emot.

Efter skolan tittade jag, Johanna och Lisa på Veronica Mars som har gått i repris på tvåan hela veckan. Det är ett bra programm, men jag önskar dock att jag hade sett den första säsongen då det skulle ha gjort serien lite mer förståelig.

Nu ska jag dricka te och läsa lite ut Harry Potter och fenixorden!

A dream is a wish your heart makes

What is up with this new fashion of tatooing words across the side of your stomach?

Alex Deleon (The Cab) har gjort det and so has Bill Kaulitz. What?

Jag har nyss taggat alla mina inlägg. Det var lite jobbigt.

Det finns en tagg som heter fangirling och jag använde den bara till det inlägget där jag diskuterade fangirls. Men egentligen hör den kanske hemma i de flesta av mina inlägg, då jag tenderar att prata om sånt jag fangirlar.

Idag var vi och åkte pulka i Vilsta! Det var kul. Och Läskigt! Jag har inte pulkat på flera år.

Uuuh, jag tänkte nyss skriva något om våra klasskamrater... men jag insåg att nån gång i framtiden kan det hända att de läser vår blogg. Så det kanske inte var så smart.

God Natt!

Drop out?

Jag har ingen motivation.
Var är min motivation?

Hehe, det finns en Green Daylåt som går; I have no motivation, where is my motivation? I have no motivation, where is my motivation? I have ... ni fattar.
Om inte den låten redan fanns skulle jag skriva den just nu.

Mina föräldrar föreslog att jag skulle hoppa av gymnasiet.
Eftersom jag inte har någon motivation. Och så skulle jag börja om i höst.
Vilken dröm, sådär vid första åtanken. Men sedan kom jag på, att i så fall måste jag jobba. Fast i och för sig, man får inga hemuppgifter på jobbet, och inga prov eller redovisningar. Så det kanske är värt det.
Och så säger pappa att "det finns inget så studiemotiverande som att jobba".
Men är det värt att skjuta upp studenten ett helt år?
Nej, jag skulle bryta ihop när mina vänner tar studenten och jag har ett år kvar.
Så jag antar att jag tänker kämpa på. För jag tror inte att programbyte skulle hjälpa. Fast kanske. Kanske.

I have no motivation.
Where is my motivation?

And I'm just gonna say hey.

Igår var jag, Johanna oh Lisa på Astrids kalas! Det var mycket trevligt! Jag förälskade mig i några mjuka fyrkantiga fruktkolor som hon bjöd på, dom var goda. :P Vi fick även ytterst fina armband som hon köpt i Mexiko! Det var fina pärlor på mitt. :)
Åh, det var maskerad föresten! Jag var utklädd till en katt, Johanna till en man och Lisa till en indian. Vi var fina! Jag tror jag har kort på det för Lisa lekte med min kamera...men jag orkar inte lägga in dom på datan.

Ja! Vi har en ny nedräkning längst ner på bloggen! Den är fin! Och jag längtar, JätteJättemycket!

Och snart, mina vänner, kommer det att finnas en ny layout på denna blogg! Så håll ut, för snart är den jobbiga juliga röda färgen blott ett minne.

Nu ska jag klä på mig! Det kan vara dags att göra nu när klockan ha passerat fyra å allt.

PagnesNeU

GRATTIS AGNES 17 ÅR!!!

Du är en Gullestrumpa!

No one can ever be completely understood. That's the tragedy of the human condition— that no one will ever truly see you as you want to be seen.

Hej! Idag tittade Elin, Johanna och jag på Star Wars, episod 1.

Ehm... jag har glömt bort vad jag tänkte skriva?

LOL igår ritade jag! Det måste vara år sen jag ritade senast, hahaha... Resultat: Ett, Två.

Det är verkligen dags att fixa bloggen! Vi behöver ny poll, nytt huvud (ugh hata tomteluvorna) och jag ser helst att den röda färgen förvinner också! Den känns så julig nu.

Näär ska vi fira Agnes? Hon fyller år imorn! Grattis i förskott!

ETA: För att liva upp detta korta inlägg: FALL OUT BOY's nya video till AMERICA'S SUITEHEARTS

Den är WACKY.

WACK WACK WACK.

Och den söta tjejen i de lustiga brillorna som ser ut som Mikey Way? Det är Cassadee from Hey Monday. Hon är väldigt gullig, men tyvärr sjunger hon inte särskilt... bra.

Byssan lull...

Okej, mina sömnproblem börjar gå till övredrift.

Inatt släckte jag sänglampan 00:59. Låg och dåsade ett tag utan att kunna sova på riktigt, gick på toa två gånger, drack vatten två gånger, somnade tillslut och vaknade igen vid två.
Sedan dess har jag inte kunnat somna om. Och du kan ju själv se tidpunkten då jag postar detta.

Under nattens gång har jag huvudsakligen försökt sova. Jag har två gånger blivit hungrig och ätit först riskakor och nästa gång en banan. Jag har läst en si sådär tvåhundra sidor ur Harry Potter och Halvblodsprinsen, eftersom jag läste ut McCullough's Tim innan jag släckte lampan.
Jag blev rentav uttråkad av Halvblodsprinsen, men sömnig? Nejdå.

Tänk om jag faktiskt inte behöver sova?
Nej, omöjligt. För jag hade ännu inte somnat in helt när Pappa gick upp igår morse, för jag var medveten om att någon rörde sig i huset, men sedan somnade jag innan han hann väcka Anna. Och jag sov inte så väldigt länge den dagen, jag tycker att jag borde ha något slags sömnbehov vid det här laget.

Men det kan hända att mitt sömnbehov helt plötsligt reducerats. Det kan ha att göra med att jag inte gjort ett jävla skit som krävt någon ansträngning det här lovet. Inte tänkt, inte tränat (jo, faktiskt, men jag sov inte mer för det).

Nu har jag ställt väckarklockan på halv elva, god natt =)

PS
Igår förlorade jag på bowling, jag kom sist. Men det var ganska väntat. Jag fick en spärr.

Gott nytt år allesammans

2008 har varit ett lärorikt och erfarenhetsgivande (om det är ett ord?) år.
Jag är försöker se årsskiftet som en tillfälle att lämna vissa saker bakom mig, och jag tror att jag är på väg att lyckas. Till viss del.
Här kommer en lite uppstyltad öh, lista, på mitt 2008. Den är säkert tråkig, jag blir inte sårad om du inte läser den eftersom jag aldrig ens kommer få veta om du läser den eller inte. Fast även om jag visste så skulle det göra detsamma. Jag kan redan nu säga att den är väldigt lång.

Jag har gått ut nian, slutat högstadiet. Därmed grät jag också för första gången bland folk. Jag kan inte förklara det sammanbrottet, men jag skäms lite när jag tänker tillbaka på det.

Jag har förstått att många av mina vänner betyder mycket mycket mer för mig än vad jag trott.

Jag har gått en termin på IB och säkert lärt mig lika mycket som under hela högstadiet. (jaja, vad är det för fel med smärre överdrifter?) Jag har utvecklats enormt mycket på det akademiska planet, tillräckligt mycket för att med viss bävan inse hur lite jag kan och hur lång vägen till examen är.

På gymnasiet har jag träffat människor som redan satt tydliga avtryck i mitt liv, däribland klasskompisarna.
Jag har undervisats av Pauline; en högst beundransvärd och klok och speciell lärare. Av henne lär jag mig så mycket mer än bara engelska och historia.
Jag har lärt mig spela pingis.
Jag har skolkat, och jag har fått G:n på prov utan att känna att jag borde ha gjort bättre ifrån mig.

Jag har varit på en fantastisk resa i Vietnamn och Thailand tillsammans med min familj.

Det har varit mitt första år som vegetarian (förutom att jag åt lax på julafton)

Jag har fått mer förståelse för den stereotypiska tonåringen; året har inneburit mycket humörsvängningar. Jag har upplevt mer mörker och förvirring än någonsin tidigare men också otroligt mycket lycka och livsglädje. Jag är säker på att denna förvirring har märkts av i mina inlägg. Jag skäms lite över många av mina tidigare inlägg, många mejkar ingen sense och många framstår som högst fåniga.

Jag har utvidgat min bekantskapskrets och förundrats över hur mycket glädje jag får av att upptäcka och lära känna nya människor. Jag har också lärt mig mer om människor och om mig själv.
Jag har lärt mig att de "coola" är de som inte försöker vara coola, och att det är de som jag trivs tillsammans med.

Jag har upptäckt hur det känns att ha en dröm och hur flyktiga sådana drömmar kan vara.

Jag har genomgått den fas av "fangirling" som de flesta förmodligen klarade av på mellanstadiet. Jag har kommit underfund med vidden av den beundran som någon kan hysa för en person man aldrig ens träffat.

Jag har lärt mig mer om mig själv. Jag har genomgått ett mentalt virrvarr men lugnat mig och sett vad jag fått ut av det hela. Jag har fått ett "hum" om personen jag är på väg att växa upp till. Jag har också fått förbättrat självförtroende.

Jag har blivit medveten om faran med att underskatta kärlek. Jag har lärt mig att tro på kärlek men framför allt att hata den.
Jag vet inte vad kärlek är, det är en ännu obesvarad fråga, men jag har lärt mig hur den känns i mig. Det var mycket chockerande eftersom jag hade börjat tvivla på att den där sortens kärlek ens finns. Jag har förstått att det inte finns några ord att beskriva känslan med, för hur man än försöker (och vem som än försöker) så framstår det som oerhört överdrivet och väldigt, väldigt fånigt. (dessutom tror jag att vi alla uppfattar den på olika sätt)
Jag har aldrig varit så här rädd för kärlek. Därför önskar jag att jag slipper drabbas någonsin igen. Det skrämmer mig; att jag, att vem som helst, avväpnas och görs försvarslös och sårbar.
Å andra sidan kommer jag känna igen den nästa gång och därmed ha en chans att komma undan oskadd.
Jag kommer fortsätta fnysa åt löjliga romantiska filmer, ja, åt romantik över huvud taget, men det kommer finnas mer respekt i fnysningarna. För under det där onödiga sockersöta lagret finns något som är värt respekt.

Handbollen har fått allt mindre plats i min tillvaro för att slutligen nästan helt och hållet tyna bort.

.

Jag har insett vilken till synes outtömlig glädjekälla musik kan vara.

.

Jag har blivit mer öppensinnad och tolerant mot avvikelser. Jag har lärt mig att försöka förstå annourlunda åsikter och synsätt, istället för att vända ryggen åt sånt som kan verka obekant och konstigt. Att ägna en ansträngning åt sådant kan vara mer lärorikt än något annat.
Jag tror att jag generellt blivit mer ödmjuk inför livet.
(Kanske delvis Sperbers förtjänst, eller vad tro ni, pribbare? Alla dessa berättelser om utsatta barn kanske fyllde sitt syfte? ^^ I think not. But you never know)

Och som vanligt när man staplar upp sånt här så har jag förmodligen glömt en massa viktiga saker. Sånt är livet. *axelryckning*

2009 - this is the year it all will happen

Gott Nytt År!

Jag känner mig väldigt optimistisk. Det har varit en mysig nyårsafton. Jag har annorlunda känslor än vad jag brukar ha den här tiden på året.

Förra året var jag i ton med Death Cab For Cuties "So this is the new year/I don't feel any different".

I år känner jag mig annorlunda Jag känner att saker kommer förändras. Jag tror att 2009 kommer vara ett bra år.

Varje liten fyrvärkerismäll liksom sa "Everything will change"

PANG - Change
BAM - Change
BANG - Change
BOOM - Change

Det är fortfarande fullt med fyvärkerier utanför.

Och det är inte det att 2oo8 har varit ett dåligt år. Det har vart bra. Ett år för flera första-saker. Första terminen på gymnasiet. Första gången jag sommarjobbade.

Det har också varit ett år av Panic at the Disco. Japp, i January för nästan ett år sedan hörde jag Nine in the Afternoon för första gången.

Jag vet inte, jag känner mig upprymd nu bara. Ett Nytt År har gett mig mer hopp än självaste lovet.

Jag ska nog klara av ett år till.

Though change will come
Oh change will come