While lying in your grave, you don’t want to be fisted

För ett tag sen tweetade Demi Lovato ”Happiness is a choice” och Gabe Saporta svarade med ”it's an illusion”

Är inte det samma sak? Om man kan kontrollera sina tankar och känslor så lurar man ju sig själv.

När jag behöver muntras upp brukar jag titta på Soimanticonformity's youtubevideor. Han gör koreograferade danser. Jag visade honom för Elin i fredags och vi fnissade och rodnade ett tag. Exempel:

Pinsamt roligt! Med tryck på pinsamt. Men det muntrar alltid upp mig!

I'm so clever, but clever ain't wise

Nämen hej där!

Idag inträffade vad som inte kan klassas som något annat än en kris i Ringström-huset. Det gick till ungefär såhär (tilläggas bör att vi var ensamma hemma):

Emma: Är det där en riktig spindel?

Johanna: ...

Emma: ...

Johanna och Emma: *backar långsamt undan, utan att släppa ovannämnda spindel med blicken*

Det här är inte ens den första spindelrelaterade krisen min kära syster och jag stött på när vi har varit ensamma, utan orädda spindelfångare i närheten. Den hanterade vi relativt väl, med endast några skräckfyllda skrik till spillo. Men grejen var den, att den här var STOR (lätt 4 cm med benen utsträckta) och satt på en gardin. EN GARDIN! Vilket innebär att en eventuell infångstaktion skulle vara mycket knepig. Medan vi klurade ut vad vi skulle ta oss till (att ignorera den kom inte på fråga, vi insåg att ett par paranoja-fyllda veckor skulle vänta oss om den kröp iväg utom synhåll), turades vi om i skift att vakta rackaren så att han inte rymde.

När vi insåg att vi var för fega för att fånga in Brian (som han slumpmässigt döptes till), gjorde vi vad vem som helst skulle göra; vi ringde vår farfar och bad honom på en sansat sätt (FARFARDET-ÄRENSPINDELPÅGARDINENRÄDDAOSSOMG) att hjälpa till. Snäll som han är anlände han inom kort och efter några fotografier på den kolonorma spindeln var filuren infångad i en glasburk.

Tyvärr måste han ha åkt på spö när farfar fångade honom; han är död nu. RIP Brian, you scared the shit out of us.

Det här kallas att skriva ett utförligt blogginlägg om en relativt normal vardagsföreteelse när man egentligen borde skriva på två knappt påbörjade uppsatser som skall lämnas in på måndag respektive tisdag. WOHO!

Fler gånger nu har jag försökt hoppa på "Dagens hunk"-trenden, som jag till och med var med och grundade, utan resultat. Det känns lite vulgärt på något sätt. En dag händer det...

Dagens Billie Joe

Nog för att det är högeligen angenämt att umgås med Stalin, men jag kände ett behov av en liten paus.

Så jag tänkte: let's följa Lisas Dagens Hunk-trend, och bjuda på en hunk - trots att jag tänker motarbeta ordet hunk till den dag jag går hädan. Detta är också ett tillfälle att få åtminstone en av de mest förutsägbara ur vägen. Mina damer och herrar, Billie Joe!

Jag säger ju det, jag säger ju det! Killar BÖR använda kajal.

Jag har aldrig påstått att Billie är snygg. Han är inte snygg. (Även om han lyckades se lite perfekt ut på just den här bilden. Fast mesig också. Bäst att bjuda på en till.) Däremot är han het. Hans rockstjärnestatus gör honom het, i kombination med hans personlighet, hans talang, och hans röst.

Sedan bidrar ju naturligtvis tatueringar, tighta brallor, rufsigt hår och en mycket proportionsenlig kroppsbyggnad till ett till att skapa ett tilltalande helhetsintryck.

Detta konstaterande är resultatet av otaliga diskussioner mellan mig och min goda vän, tillika äkta halva, Matilda.

Jag är fortfarande mot ordet hunk. Jag är verkligen mot ordet hunk.

Ps. Bullar är ett säkert kort när det kommer till powerpoints. Gör alltid succé.

Dylan, Stalin och Jesus

Jag upptäckte nyss att Green Day har en cover av Dylan's Like a Rolling Stone som bonus track på 21st Century Breakdown. (Faktum är att det finns många bonustracks. En av dem heter Another State of Mind och det är den bästa. Den skulle jag vilja spela.) Måste tillstå att My Chemical Romance lyckades bättre med sin Dylan-cover, Desolation Row. Fast min åsikt kom nog att hinna ändras. Mina åsikter om låtar har en tendens att göra det. Min första tanke var att att texten på Rolling Stone passar in på Green Day, men tråkigt nog får Billie lyriken att låta som en cover. (Vilket, bör tilläggas, ofta är mitt första intryck av covers.)

Naturligtvis kan det hända att jag är partisk, eftersom jag kände till den här texten innan jag hörde covern, medan jag inte var särdeles bekant med Desolation Row innan My Chem's version av den. Dock har jag alltid beundrat Gerard's talang, när det kommer till att få sångtexter att låta äkta.

Jag tror att Green Day gjorde det svårare för sig, eftersom redan originalet av Rolling Stone är en rocklåt. Dylan's Desolation Row ackomanjeras enbart av akustisk gitarr, och är därför lättare att rocka till och göra personlig.

Oj, vad mycket jag skrev om två Dylan-covers! Haha.

Jag ska skriva en uppsats om en viss Josef. Jag hade bestämt mig för att var klar klockan sju. Det gick ungefär som väntat med den planen.

Ny evolutionerande teori om Jesus Kristus:

Jesus var i själva verket två män - två identiska enäggstvillingar, för att vara exakt. Detta förklarar ett av historiens hittills olösta mysterium: hur Jesus förmådde återgå till levande tillstånd efter att ha varit uppspikad och död på ett kors. He didn't. Det var hans tvilling som såg såg sin chans till ära och berömmelse.

Denna fantastiska teori publiceras av de två framstående historiaforskarna Agnes P. Neu och Matilda Svensson.

Nu är maten klar. Hejdå.

Edit 20:58

Jo, jag står fast vid min åsikt. Green Day's Like a Rolling Stone förefaller platt och ointressant och Billie har inte anpassat sin röst till låten. Originalet är way bättre.

I've got a different ending to our story

Jag tog sprutan igår! Yep, ingen svininfluensa för mig.

Det är en aning ironiskt att den textbit som ogillar mest på Kris Allens album är från samma låt som den textbit jag älskar mest.

Det jag ogillar i The Truth:

There's an elephant in the room and we pretend that we don't see it.

Uuää, dålig metafor som jag alltid irriterar mig på.

Det bästa:

While the floors underneath our feet are crumbling
The walls we built together tumbling
I still stand here holdin' up the roof
Cause it's easier than telling the truth

Oooh, vacker metafor!

Men min favoritlåt på hans album är Alright With Me! Det här är Kris Allen:

Han skrynklar ihop näsan när han skrattar. :)

Karusellrockar, musikkrockar och lite skola

Tjoho!

Mitt band är nu officiellt uttaget till Rockkarusellen!

Det hela blev mycket läskigare när det plötsligt blev på riktigt.

Tävlingen börjar i januari. Jag längtar massor. Jag längtar med skräckblandad förtjusning.

Vad vi behöver är eget material för tjugo minuter. Det ska nog gå bra. I och med beskedet tvingas vi äntligen ta tag i halvklara låtar och göra färdigt dem. Det är positivt.

Jag kommer få en elbas i julklapp. Fast jag har fortfarande ingen aning om vilket märke eller vilken modell jag vill ha. Om man bortser från alla såna där tråkiga detaljer, vill jag ha antingen en röd-vit, svart-grå, eller svart-vit.

Idag var det stråkkonsert. Det lät bra och så, men själv var jag inte så jättepepp. Det var ingen fiol-dag idag, helt enkelt. (Att jag inte kunde stråken eller ordningen på allting i Fairytale behöver icke nämnas.) Däremot kändes det underbart att få stå på scen igen (jag kunde de andra låtarna). Det var ett tag sen, som sagt. Det är beroendeframkallande.

Jag börjar allvarligt oroa mig för min studiesituation igen. Jag undviker uppgifter och anstränger mig inte och orkar inte ta tag i något på allvar. Är medelmåttiga betyg på IB sämre än medelmåttiga betyg på ett nationellt program? Den frågan skall studievägledaren få svara på.

Jag har ont i huvudet och mår illa. Jag mår inte bra. Hoppas att jag inte är sjuk. Fast det vore underbart ironiskt om jag skulle få svininfluensan, bara för att jag inte tänker låta vaccinera mig.

Från det ena till det andra: Ibland är man stolt över att vara vegetarian. Som till exempel när uppgifter om vanvård och plågeri av slaktdjur offentliggörs och gör folk upprörda. Det är bra. Folk borde bara lära sig att agera, istället för att nöja sig med sin upprördhet. Åtminstone protestera på något sätt.

Förresten, läste du det där om nedsmält människofett som man mördat folk för att framställa, och sedan sålt till kosmetiktillverkare? The world goes Sweeney Todd! :D

PS

På sistone har jag haft konstiga svenska låtar fastetsade i hjärnan. Till exempel Nu har Pappa Laddad Bössan, La Dolce Vita, och Håll om Mig. Det är underligt och smått roande.

Imma hurt you real good baby

Jag fick inte så mycket sömn igår natt! Men jag drömde om Johanna och hennes syster!

Klockan 2 inatt satt jag ock tittade på the AMA's. Det var inte särskilt roligt, men i slutet så uppträdde Adam Lambert med sin singel For Your Entertainment. Det var ett rättså speciellt framträdande.

Det här var mina tankar: Han låter förskräcklig! Woaah blowjob! Ramlade han eller var det med meningen?? Woooaah he just fingered that lady! HE KISSED TOMMY.

(Jag var lite orolig över hur dåligt han sjöng, men alla reaktioner som har postats har handlat om allt annat än hans sång, så jag antar att det inte spelar så stor roll. )

Och sen somnade jag och drömde att Johanna och syster Emma var på the ama's och såg allting live. Efter att jag sett Adams framträdande så åkte jag också dit! Och alla var kvar där i publiken, och det var jätteljusa lokaler och jag sa "SÅG NI ADAM?" och Emma sa "Ja, han sög!" och jag höll med om att han lät uselt men försökte ändå övertala henne om hur cool han är. Jag vet inte om jag lyckades.

Dagens låt: Adam Lambert - For Your Entertainment

Edit: Jag fick ett mail om copyright claim så nu är alla länkar borta från det här inlägget. woops.

...öron och fötter blir stora då.

Någon gång vill jag spela i ett dansband. Och någon gång vill jag spela i ett punkband. Och någon gång i ett Green Day-coverband.

.

Jag såg just en halvtimme av dansbandskampen. Nanne Grönvall är så härlig att titta på, för det strålar om henne.

.

På tisdag håller Musikskolan stråkkonsert i Stålfors. Symfonin ska spela tre låtar, Gökstensstråket ska spela några låtar. Och massa andra ensembler antagligen. Typ Oyna, Galdra och Strak. Jag är otroligt pepp, för det känns som om det var skitlänge sen jag stod på en scen. Hoppas bara att det inte är en mängd småbarn som ska spela Titanic och Blinka Lilla Stjärna. Sånt tar alltid jättemycket tid och är tråkigt och jobbigt och plågsamt att lyssna på.

.

Även om vi bara var på Balsta en väldigt kort stund (runt en timme) idag så var det mycket välbehövligt att få spela ur sig lite energi. Det var underbart. Även om vi är värdelösa (fast det tror jag inte att vi är) så älskar jag mitt band ändå.

.

"Vänta nu... är det ni som är 328-brudarna som Gylfen har pratat om?"

Haha, det tog inte Euphoric mer än ett och ett halvt år att komma på det.

.

Idag var satanisterna där igen. Vi hade inte sett dem på länge.

.

Igår såg jag och mina medbloggare Bambi. Vi är på väg att ta oss igenom de viktigaste Disneyklassikerna. Hittills har vi sett Pocahontas, Aristocats, Skönheten och Odjuret, Snövit, och Bambi. Och på skiljda håll har några av oss tittat på Ringaren i Notre Dame. Den är fortfarande min stora favorit.

Bambi var väldigt fin. Det handlar inte så mycket om någon handling. Snarare är syftet att briljera med vackra och inlevelsefulla naturskildringar. Och ja, det är en vacker film. Cool musik också. Jag blev särskilt förtjust i snöstorms-låten. Och så gillade jag cymbal-blixtarna under höststormen!

.

.

Är det bara tre veckor kvar till jullov nu? I så fall kanske jag överlever den här terminen också.

En i stort sett trevlig dag

Idag var en rolig dag.

Sperber var rolig på svenskan. ("Här säger Bonnier upp sig!", "Här DÖR Bonnier!")

Engelskan var rolig, för ovanlighetens skull.

Håltimmen var rolig, för att jag pratade med någon som jag inte personligen samtalat med tidigare.

Psykologin var rolig! Ännu ovanligare. Vi skrattade tills vi dog.

Allt det roliga KAN kopplas till att jag sovit för lite, för vanlighetens skull. Och den KAN kopplas till att dagens inledning, talet på svenskan, gick bra. Och det KAN kopplas till att mina vänner var mycket muntra och glada. (Vilket de är för det mesta.)

Imorgon ska jag träffa studievägledaren igen. Det känns mer som att hon är min psykolog. Vi ska komma fram till vad jag kan tänkas vilja göra i framtiden, för att jag ska ha ett mål. Och förhoppningsvis sluta vara lat och skoltrött.

Nu ska jag försöka lära mig någonting om Vladde.

We’re a complicated nation and now we’re in a situation

Tjollahopp. Adam Lamberts album är jättebra. Streama här. Jag gillar alla låtar förutom "If I had you" vars refräng är på tok för shlager-poppig och hemsk.

I förrgår postade Out.com en intervju med honom som är underbar och får mig att älska Adam mer än jag gjorde innan. Men det var förstås inte hela historien.

Så det här hände:

1. Innan intervjun sa hans publicist åt journalisten att inte få Adam att verka ”för gay” eller ”gay-gay”.

2. Chefredaktören för Out skrev ett öppet brev riktat mot Adam och hans management. Han var arg och tog upp en del irrelevanta punkter, men syftet var att synliggöra den tydliga homofobin.

3. De flesta av Adams fans fokuserade på hur det lät som om chefredaktören skällde ut Adam och satte för mycket press på honom, istället för på hur hans management är homofober.

4. Adam tweetade ”it’s def not that deep. Chill!” och ignorerade därmed hela poängen med brevet, precis som de flesta av hans fans.

Och detta frustrerar mig för att den första punkten är så stötande och fokus borde ligga där.

Sometimes it is that deep.

Jag förstår att Adam inte vill vara poster boy för homosexuellas rättigheter, men när det gäller att vara en förebild så har han inget val. Vi lever i ett homofobiskt samhälle och han är naiv som tror att hans sexualitet inte spelar roll. Det finns redan massor med folk som ser upp till honom och han måste ta lite mera ansvar än ”it’s not that deep”.

:/

Liars and lovers combine tonight, we're gonna make a scene

Good morning starshine, the world says hello! *Awkward pause*

Jag vet att jag har varit lite tyst. Jag har försökt blogga flera gånger den senaste tiden, det har jag verkligen. Men jag har haft lite svårt att hålla fast vid åsikter på senaste tiden, för att citera min frände

Agnes "...fall does psychological things to me".

Hösten är de akustiska, trallvänliga, myspysiga låtarnas tid. Jag är

lite fäst vid ett band som heter Mumford & Sons för tillfället.

Folk-indie, mycket uppskattat.

Visste ni att ca 1% av världens befolkning någon gång insjuknar i

schizofreni under sin livstid? Det är MYCKET. Endast en tredjedel

av dem tillfrisknar helt.

Jag har så mycket att dela med mig av till världen, men ack så lite

tid. Ehum.

Nåväl, adjö ni vackra.

Dagens låt: Lust For Life - Girls

(Girls is, in fact, a band consisting of guys)

I think you could save my life

Idag släppte Fall Out Boy sitt greatest hits album "Belivers never die" och i texthäften finns adressen till thefortysixthirtytwo.com som består av en bild på FOB gjord av namn på fans och MITT NAMN ÄR DÄR PÅ.

:'D

Det är till vänster om Joe (snubben längst åt vänster). Om du hittar Melissa Modelson mitt på hans bröst, och går två namn åt vänster så hittar du mig! (Ah, det här gör mig gladare än det förmodligen borde!)

Jag som inte ens äger skivan än! Jag önskar mig den i julklapp.

Dagens Hunk: PETE WENTZ

I KIND OF LOVE HIM AND HIS BAND A LOT.

It's now official

Jag har, liksom så många av mina kamrater, fått bekräftat av en närstående att jag är rubbad. 'Störd' var ordet som mamma använde.

Mamma och jag satt här och tittade igenom en diktsamling av Alf Hambe.

And I go: "ÅÅÅh vad vackert!" och "Wow! Martinssons adjöhänder är ingenting mot det här!" och "En sådan underbar assonans genom hela strofen!", "Så melodiskt!", "Jag orkar inte parafrasera den här, men..", "Haha, vilken fyndig alliteration!", "Känner du hur den här tvekansatsen bidrar till att skapa realism?", "Ååhh, vilken associationspotencial!"

O.S.V.

Hon anklagade mig för att analysera och "plocka isär" all jag läser, innan jag ens hade snuddat vid motivskiktet!! Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

I you wish to stay sane, do not study higher level Swedish. I warn you.

Men allvarligt - "djupträdens rötter" !

...

Nu har jag tillbringat alldeles för många minuter skrivandes och raderandes olika exempelutdrag ur hans dikter. Jag kan aldrig bestämma mig för vilket som skulle göra bäst intryck på Linda (som är den enda i min svenskagrupp som läser denna blogg), och samtidigt demonstrera för resten av världen just how rubbade vi är. Det vår bli en på alla plan misslyckad kompromiss:

Nu duggar dagg från dejlom i mörkomåna sjö,

och stjärnor stinga hål på himmelen.

Mi glyckans glada glejon, när kommer du igen?

Ty kommer du ska vissomliga dö.

Ur "Visa i Molom". Det är hans mest kända. Och den enda med så många dialektala/konstiga/påhittade ord. Jag kan inte låta bli att le åt "vissomliga".

...Och när jag minst anar det så hittar jag denna anmärkningsvärda allusion, i "Namn i askestam":

Min älskades namn

lyser kärlek och smärta

skuret ur askträdets stam

Nu växer trädet upp i himmelen

Ask du - Embla du!

/.../

Influerad av Fröding, kanhända?

...Och icke ens första terminen är slut.

Skratta eller gråta?

she was totally geeking out over you

Yo!

Idag besökte jag och pappa olika elektronik-butiker på jakt efter den perfekta tv:n. Den perfekta tv:n är dyr.

Jag har egentligen inget begrepp om pengar. Min pappa säger "så där mycket ska du inte spendera på en tv" men själv har jag ingen aning om hur mycket det är värt att lägga.

Igår beställde jag skivor! Jag beställde:

• Say Anything (self titled) (men den kan ta upp till 20 dagar att levereras :O!)
• Sublime - Greatest Hits
• Kris Allen (self titled) (som släpps den 17:e)
• David Archuleta - Christmas From The Heart

For en vecka sen tänkte jag inte köpa Christmas from the Heart. Jag föredrar min julmusik glad och latjig! Inte som många av de klassiker David har med, som O Holy Night. Men sedan läste jag Agnes inlägg nedanför, en kväll när jag stannat uppe efter sängdags och tittat på Velvet Goldmine, och jag lyssnade på hans Ave Maria och tyckte väldigt väldigt mycket om den. Så nu slänger jag ut pengar på hans julskiva!

God Jul (41 dagar kvar)! (Här var planen att jag skulle posta Dagens Hunk, men jag vill posta David Archuleta, som absolut inte är någon hunk. Förlåt!)

Där är han med Jim Cantiello! Jim Cantiello jobbar för MTV. Han är "american idol expert" vilket bara verkar betyda FANBOY. Han är bra. Men inte heller någon hunk.

Och! Nästa fredag ska jag se Magnus Carlsson & the Moon Ray Quintet live på Eskilstuna teater! Min mamma har köpt biljetter. Spännade spännande, jag tycker om jazz.

Ikväll börjar Glee! En av mina favorit-tv-serier! 21.00 på 4:an.

Vredens ljuva frukt

Hej bloggeeeen! *med videobloggerskaröst*

Det här är mitt andra inlägg på två dagar efter flera veckors uppehåll. Nystart?

Den här dagen har inte varit särskilt bra. Saker och ting har gått dåligt för mig.

Den negativa tonen slås an redan i mitt vaknande ögonblick. Orsaken till mitt uppvaknande är pappas sköna stämma, som ljuder: "du har ingen skola idag eller?" och brutalt rycker mig bort från min drömda portion nudelsoppa.

Jag inser alltså att morgonen har gått åt helvete redan innan jag slagit upp ögonen. Dagsljuset som lyser in genom springan under rullgardinen får mig att frukta det värsta. Klockradion bekräftar skoningslöst mina farhågor.

Jag kan bara vara tacksam för att det var psykologin och inget viktigare som denna ödesdigra måndagförmiddag föll offer för mina bristfälliga sömnvanor. (Trots att jag tydligen har missat den enda psykologilektionen hittills som var värd att närvara på.)

När jag gick upp gjorde jag nudelsoppa till frukost.

Det var min morgon. Den räcker egentligen som beskrivning på resten av dagen.

Dagens enda framgång, däremot, åtnjöt jag alldeles nyligen i sällskap av min fiol. Det var inte fiollektionen som gick bra - nej, nej, SÅ fantastiskt är inte livet - men när jag kommit hem [var jag så förbannat på mig själv för att jag var så värdelös på lektionen att jag genast] packade upp fiolen igen. Sedan spelade jag någon timme, och jag spelade Ave Maria av Bach-Gounod, och jag spelade den jättebra. Mycket bättra än vad jag någonsin gjort tidigare.

Och det var egentligen det där sista som drev mig till att alls författa detta inlägg. Min känsla av triumf, född ur segern över Bach-Gounod, är nämligen alldeles för omfattande för att jag skulle må bra av att inte dela med mig av den. Här bloggen, ta lite triumf.

Hej då.

400:e inlägget och min bröllopsdag.

Hej.

Det var ett tag sen, må jag säga.

Inget speciellt händer i mitt liv. Bara skola, musik, måltider, jubileum och ibland lite sömn.

Fast idag hände Fars Dag, så vi åt prinsesstårta från ÖB och chokladbollar från Ikea. Det var gott.

Matilda har varit här idag. Hon är en bra fru, eftersom hon kom ihåg att det var vår bröllopsdag idag. När jag fick tre Twix inbundna med paketsnöre tänkte jag först att jag hade namnsdag. Jag är en dålig fru.

Jag och Matilda är gifta, för er som inte visste det. Vi gifte oss för exakt ett år sedan i Kloster Kyrka. Det var en otroligt vacker ceremoni. Roland spelade orgel när vi skred fram till altaret och ungdomssymfonin var vittnen.

Eftersom det hela var lite spontant anordnat hade vi bara en ring, med det gick bra ändå. Vi tackar vår präst Tollan ur djupet av våra hjärtan. Tyvärr minns jag inte vad vi tog för efternamn. Det kan hända att vi behöll våra egna.

Nu är det nästan en månad sedan Green Day. Det enda konkreta beviset på att konserten inte var en dröm möts jag av varje morgon/kväll då jag tar på/av mig strumporna. Jag har nämligen en blå nagel på höger lilltå. Ingen annan blånagel har någonsin gjort mig så glad.

Nu tänkte jag analysera ett par Fröding-dikter som jag har till imorgon.

jag minns dig som en stjärna, en saga, en sång.

Vackert va?

hmmh...

Hej.

Jag skriver en uppsats. Vet ni vad jag inte tycker om? Instruktionsblad till uppsatser som avslutas med "Lycka Till!". Yeah right.

Vet ni vad jag mer inte tycker om? Leksaksaffärer! Det är jättespännande när man först går in, men sen så ser man alla leksaker med små knappar som säger "Tryck här!", "Push here and I'll talk!", "Tryck här för att höra mig skälla!" osv. För man kan aldrig låta bli att trycka. Och när man väl har tryckt efter några sekunders tvekande så inser man vilket misstag man gjort, ljudet är Alltid aphögt och man får panik då det är klurigt att förstå hur man stänger av ljudet igen. Det slutar oftast med att man smiter därifrån med en leksakshund som skäller efter en.

Igår köpte jag Kents nya skiva! Den har ett fint omslag och den innehåller elektropop. Jag tycker om elektropop.

Nu ska jag tillägna lite mer tid till min uppsats.

Hej då! (45 dagar kvar till julafton och 22 dagar kvar tills julkalendern börjar)

46 dagar kvar till Julafton

Min pappa alldeles nyss:

WOOOHOOO TAPETER!

Idag köpte jag ett lepsyl/läppglans som luktar jordgubb och kiwi. Mums!

You could be the greatest man in the world

Idag fyller Kevin Jonas 22 år. Därför är det passande att jag postar om ett vad som jag, Johanna och Elin gjorde!

Kommer Kevin och Danielle att skiljas och i så fall när?

De ska gifta sig. De är både två 22 år. Så vad tror ni, kommer det att hålla?

Vi tror att de kommer skiljas år:

Johanna: 2020.

Elin: 2015, under sommaren.

Lisa: aldrig.

Agnes: 2012, Höst/vinter

A cigarette pressed between her lips, but I'm staring at her tits

Har ni smakat den nya Marabou Vinter? Den är god! Med smak av ingefära, kanel, hasselnöt och sånna där små svarta saker som man stoppar i apelsiner (jag glömmer alltid namnet på dom!). Den smakar PEPPARKAKA. Mums.

Fortsättning på mitt förra inlägg: Det blir sammetstapeten! Först så var den ljusa tapeten jag skulle ha till slut, så jag och mamma åkte in till affären igen. Lyckligtvis passade en annan som var nästan exakt likadan! YAY. Det kommer bli skitsnyggt.

Men pga detta har jag inte hunnit med mycket av min dumma renässanskvinnan- uppsats. BLÄH. (och varför pluggar jag inte nu? För att det är Ugly Betty.)

Avslutande: MCFLY!

SPINDLAR.

But I need you to consider what I ask of you.

God afton. Idag är det måndag och tillbaka till skolan. Tillbaka till verkligheten. Jag hatar verkligheten.

Jag ska tapetsera om mitt rum. Just nu är allting urplockat ur mitt rum, förutom sängen. Den står där i mitten och ser ensam och enslig ut. Snart ska jag sova i den. Jag var och tittade på tapeter idag. Jag föll för en tapet med ett mönster i svart sammet. Den är skitdyr, över 1000 kr för en rulle. Men vi får se! Jag ska bara ha en vägg med den.

Jag är väldigt förstjust i en skådespelerska som heter Katherine Moennig just nu. Hon är bl.a. med i The L Word. Jag tycker om den tv-serien, men hennes karaktär Shane är klart bäst. Hon har en slags androgyn skönhet som jag älskar.

Say Anything är på gång att släppa nytt och hela nya albumet finns på deras myspace. Jag diggar't. :)

Godnatt.