Even my problems got problems

Idag läste jag en intervju med Z Berg (från The Like) som gjorde mig ledsen och besviken. Hon är en av mina favoritpersoner, men hennes syn på femininitet och sexualitet är knasig.

"There's a difference between being sexy and feminine and a woman or girl, and dressing like a whore and being a bad influence. They talk about being huge feminists and protecting their right to be a woman and it's like, no, I don't see that's projecting a good message."

Uh, nej. Feminism handlar om att få uttrycka sig precis som man vill utan att bli kallad för “hora”. Z menar att bara för att kvinnor inte utrycker sin sexualitet feminint (så som hon klär sig) så är det fel eller dåligt. Fu, Z :(

Kan inte alla bara få uttrycka sig som de vill utan att vi dömer andra när de inte beter sig efter vår egen smak. De är båda sexiga.

Idag åker katten Simon tillbaka till farmor. Han har bott med oss ett par dagar, det är himla trevligt med katt. Tidigare idag sov han på mina ben.

Gamla ögon

Någon gång ska jag skriva en berättelse.

Idag provade jag att ha lingonsylt i yoghurten för första gången. Det var gott ända tills jag började tänka på oxögat vi dissekerade på biologin idag.

Vår biologilärare har en tendens att ge oss gamla skrumpna organ att skära i. Förra gången var det njurar som legat två veckor i rumstemperatur, och nu var det ett hopskrumpnat, torkat öga med förhårdnad fettvävnad runt om. Slemmet som ska finnas inuti ögat fanns inte, bara torr luft. Det luktade i alla fall ingenting, thank God. (Doften av ruttna njurar satt kvar i mina näsborrar en vecka.) För att göra det hela värre tycks det som om han inte uppdaterat utrustningen under de 16 år han jobbat på skolan: skalpellerna är slöa som papperssaxar! Både ruttna njurar och skrumpna ögon är för sega för papperssaxar.

Låt inte detta förvränga er uppfattning om min biologolärare. Han är ett underbart original som alla på jorden borde få chansen att möta. För det går inte att beskriva hans personlighet för någon som inte träffat honom personligen.

Agnes har blivit duktig igen. Hon pluggar. Det är en lättnad, att ha fått lite motivation åter. Annars skulle jag vara ännu mer orolig inför exams. Jag ligger ju inte direkt bra till efter allt slackande förra året, men jag kommer klara det ändå om jag fortsätter som nu. Tror jag.

Jag har beställt min studentmössa :S

Hey, ska vi ses i helgen? Jag är upptagen hela lördagen.

Don't quit your gay job

Suck. Mina planer för helgen blev inställda (eller iaf framskjutna). Nu fick jag ännu mindre lust att plugga. Nåja, jag måste ändå ta tag i engelskan snart och det är mycket roligare än matten.

Igår köpte vi den otroligt goda nya Maraboun som heter Cookies and Cream och innehåller Oreos. Elin fick lära sig att dessa kakor inte alls smakar lakrits, vilket hon tidigare trott.

Ikväll börjar House! Wooho!

Blogspot beter sig elakt mot mig idag :(

Pull this pin, let this world explode.

My Chemical Romance har släppt en slags trailer till sitt nya album. Jag postar den här för att jag älskar videon lite grann, det både ser ut och låter tämligen sensationellt.

Det här är fösta gången jag bloggar om MCR.

Mignon

HEJSAN!

Jag känner mig lite hemsk. Jag tror jag råkade förolämpa mina kära klasskamrater idag, alldeles innan vi gick hem. Det blev jättedumt och fastän jag inte menade att säga något elakt och inte menade det dumma jag sa, så kan jag tänka mig att man tog illa upp. Det var liksom en fortsättning på ett skämt som redan hade passerat men som dröjt sig kvar i min hjärna.

Mina klasskompisar är riktiga och viktiga vänner.

Idag hälsade jag på hos mormor och morfar och hundarna. Jag tycker väldigt mycket om min mormor och morfar. I deras kök kan jag sitta och prata om vad som råkar röra sig i mitt huvud för tillfället. Och de är alltid lika intresserade och lyssnar, fastän jag mest pratar om mig själv.

Och så hundarna! Isa och Sigge är alldeles underbara små djur. Isa är cool. Men Sigge är ändå min favorit-mes. Det är en så vacker syn, när hans ögon glittrar av glädje. När han vet att han ska få leka blir hans ögon som två glittrande stjärnor. Jag föreslog för mormor att glittret antagligen är något som man känner snarare än något som faktiskt syns, men hon hävdar bestämt att glittret finns där. Och jag invänder inte, för det är sant så vitt jag vet. Min älskade stjärnögda lilla mes...

Det är helg! För tillfället sitter jag och skriver en stilistisk analys av ett stycke i Vägen till Klockrike. Det är rätt tråkigt. Men snart blir helgen roligare. För imorgon blir det rep med Världens Barn-konstellationen (dvs jag ska kompa på elfiol på Världens Barn-galan 7 oktober) och på söndag blir det rep med mina egna rockstjärnor. Minus Maria som är i London. Och på söndag ska jag visst få träffa mina blogg-stjärnor också en stund?

Jag känner för att skaffa nya kläder. Särskilt skor. Men nu är det dags att måla naglarna igen. Jag är trött på blod-rött-brunt. Min blodtörst är stillad för den här gången. Gröna tippar ska det bli! Och ja, jag ska skriva min uppsats också!

Jag får följa med till Berlin på höstlovet!?!?! NICE NICE NICE! :D

Fy fan vad vi är bra?

Vi ska prova studentmössor på onsdag. Rädda mig!

IB är inte jätteroligt alla gånger, men jag längtar inte heller efter att stå där om åtta månader och inte veta vad jag ska göra av resten av mitt liv.

Plötsligt fick Edith Södergrans dikt "Helvetet" en ny innebörd.
"O vad helvetet är härligt!" lyder första versraden. O, vad IB är härligt. Man behöver aldrig fundera på vad man ska fördriva tiden med, för läxorna står alltid på kö och väntar otåligt på att bli itutagna (ursäkta uttrycket) med. Tryggt att veta att det är så illa det kan vara, nu på hästterminen av IB2 kan det knappast bli värre. Härligt med förutsägbara plågor.

Södergran avslutar dikten med "Helvetet är oföränderligt och evigt." Denna oföränderliga evighetens trygghet unnas inte oss IB-elever. Nej, nej, om åtta månader står vi där, vad föränderlighetens rand. "Vart bär det hän?", som de unga älskande i Hjalmar Söderbergs Förvillelser frågar sig. I deras fall bär det hän till självmordsförsök och landsflykt (plus en oönskad graviditet). Jag hoppas innerligt att jag och mina fellow IB students går ett något mer angenämt öde till mötes. Och alla andra mina fellow gymnasieelever. Det ibland sägs att IB är värst. Jag vet inte om det är sant. Men jag vet att andra linjer är tuffa också.

Vart bär det hän? Vart bär det hän? Mot oförutsägbara, föränderliga plågor, utan tvekan. Vi närmar oss slutet på de oföränderliga, förutsägbara kvalen!
"O, vad gymnasiet är härligt!"

...om man bara visste att man kunde få jobb sen! För jag vet inte vad eller var jag vill studera! I april söker man om man ska kunna börja på universitet till hösten! Om jag visste vad jag ville göra sen, då skulle jag längta ännu mer till studenten! För jo, jag längtar. Spänningen inför restenavlivet och glädjen över att snart ha tagit sig igenom gymnasiet väger över skräcken inför att besluta om restenavlivet.

Nu ska jag skriva klart uppsatsen om Brezhnev! Godnatt!

Life goes on within and without you

Härom dagen tittade jag, Elin och Lisa på Arthur och Maltazard, fortsättningen på det fantastiska fantasyverket Arthur och Minimojerna. Och det började väldigt bra. Men inte mer än så, och låt mig förklara varför. När filmen precis hade kommit igång och huvudintrigen just hade uppenbarats för våra förväntansfulla sinnen hände något otänkbart. Filmen tog slut. Eftertexterna rullade. Vad jag och mina kamrater inte hade uppfattat var att historien är uppdelad i två, ungefär som Pirates-trilogin - första filmen var relativt fristående, medan tvåan och trean klyvs i en djävulsk cliffhangerkonspiration. Vi uppskattade det inte. Den tredje och förmodligen sista filen släpps i december, men det känns lite överdrivet med en tre månader lång reklampaus.

Just nu sitter jag och lyssnar på hög musik. Jag total-ignorerar allt skolarbete som redan ligger och gnager mig i tårna. Akustisk musik blir så otroligt bra om man drar upp volymen så att man kan urskilja varje imperfektion. När man kan höra hur fingrar glider över strängar, eller försiktiga andetag mellan textrader, då blir musiken så otroligt mänsklig. Det gillar jag.

Om drygt 2 veckor fyller jag vuxen. Det är så absurt att ens närma sig tanken på att jag skulle vara vuxen att jag fnissar i min ensamhet. Jag kan inte föreställa mig att jag om en halv månad ska bli betraktad som en färdigodlad, fullmogen medborgare. Jag vill aldrig bliva stur.

Varför handlar aldrig mina inlägg om någonting? Här, ta en Dagens Låt: Heroin - The Velvet Underground

Möte i Monsun

Jag råkar vara ganska förtjust i Evert Taube. Just Möte i Monsun har en speciell plats i mitt hjärta. Det var den sången som introducerade Taube för mig.

Jag kan inte minnas om det var Taubes sjömansvisor som ledde mig in i min pirat-period, eller om jag började gilla Taube tack vare att jag älskade pirater och han skrev trevliga sjömansvisor. Hur som helst: min piratperiod och min Taubeperiod sammanträffade och överlappade.

Vad jag med säkerhet minns, är att min forna granne Göran en kväll tog fram gitarren och sjöng Möte i Monsun för mig och mina syskon. Jag blev alldeles hänförd. Sången var så fin, och texten var en hel berättelse, ett helt äventyr. Ett äventyr till havs, vilket speciellt föll mig i smaken.

Idag råkade jag snubbla över följande klipp. Det är ett helt fantastisk arr. Hellström är fullkomligt perfekt och det är så mäktigt med hela symfoniorkestern. Och så varierat! Njut:

Och eftersom Håkan Hellström gör det där så himlans bra och eftersom han är så himlans het här, utser jag honom till dagens hunk.

Dagens låt: Möte i Monsun

av Evert Taube

Dagens hunk: Håkan Hellström

Haha!

(Varför vägrar texten bli rödfärgad???)

Mesigt att inte ens blogga en gång i veckan

Hej!

Jag har inte skrivit något här på jättejättelänge.

Ingefärste är gott. Särskilt när man glömt bort det så att det kallnat. Jag tycker om ingefära.

Det är snart val. Det blir en himla massa politiksnack. Jag har nästan klart för mig vad jag ska rösta på. I hjärtat är jag pirat, men de skulle vara en bortkastad röst.

Haha, det är konstigt när någon man i vanliga fall kommer väl överrens med har motsatt eller annan politisk åsikt, såhär i valtider.

Idol har börjat igen. Det är väl rätt underhållande, men jag lägger hellre tid på annat. Som att måla naglarna, lyssna på musik och dricka te till exempel. Men de andra här hemma kollar på Idol. Förutom pappa.

I lördags var jag på Moshpit Open i Nykvarn. Det var bra! Yashin var bäst. Deras utstrålning, spelglädje, scennärvaro, publikkontakt... helt jättebra! Jag köpte en bandtröja.

Det var mycket emos där. Och en alv som var förtrollande vacker.

Ska jag måla naglarna i en nyans av torkat hästblod eller bara göra tipparna klargröna? Eller kanske glittrande rostfärg?

Hörs!

Jag kan i alla fall skratta åt eländet

Idag har inte varit en dålig dag, men det har hänt mig ett par dåliga saker.

När jag, Elin och Johanna skulle cykla till skolan vid 11-tiden råkade jag cykla in i ett stängsel. Jag var glatt på väg framåt på cyklelbanan, då jag fick för mig att rätta till min tröjärm och så tappade jag balansen och styrde in i ett stängsel.

När jag efter skoldagens slut var på väg till körskolan för en lektion, kände jag mig lite hungrig och nästan som om jag var på väg att få blodsockerfall. Jag tittade på mobilklockan för att se om jag hade tid att springa in i en affär och köpa en Snickers. När jag tittade upp var jag på väg rätt in i en man, också han på cykel, och eftersom jag använde min systers cykel vars bakbroms inte är särkilt bra, hade jag inte tid att stoppa innan jag for rätt in i honom. Vi ramlade båda ner på marken. Han låg kvar och sprattlade en stund. Våra cyklar krokade in sig i varandra. Men vi klarade oss båda två relativt oskadda.

Jag köpte aldrig någon Snickers, min körlektion gick ganska dåligt och nu sitter jag här hemma och väntar på pannkakor.

Badabum

Det är töntigt att inte ens blogga en gång i veckan.

Jag hatar skolan lite grann. Det var inte alls länge sedan jag skrev att jag längtade till skolan, men nej. Nu ångrar jag att jag sagt dessa ord. Nog för att ganska många kurser har varit intressanta än så länge, men... äh... blä.

Dagens låt kan du hitta här: http://www.doesithavetobehuman.com/

Brendon Urie låter spektakulär och det gör Dallon Brobecks också. Dallon och Ian är de som turnerar med Panic! at the Disco efter att Ryan och Jon slutat. Jag irriterade mig på Dallon när jag följde hans twitter, men jag börjar förstå hans underbarhet nu. De flesta av Panic!'s fans verkar vilja att han och Ian ska bli permanenta medlemmar i bandet. Det vore nog rätt så schyst.

Jag irriterar mig på när det ligger tomma godispapper i godisskålen/påsen. Jag kommer aldrig förstå poängen med att blanda skräp och mumsigheter tillsammans.