Låg och försökte sova när jag började fundera på bebisar. Eller ja, jag funderade på kön och kom att tänka på en sak jag läste för länge sedan, att det första man frågar när någon fått ett barn är om det är en pojke eller flicka. Om man är som jag, och inte vill lägga så stor vikt vid kön (och särskilt inte vid tanken att det endast finns två), vad ska man då säga?
Fråga om namnet på barnet kanske?
Men då måste man fråga "Vad heter ...?". Vet man inte könet så skulle jag använda HEN, men hen låter så ansträngt i den meningen, tar för stor plats. "Vad heter hen?" . HON och HAN kortas ner till "Vad heter'an?" och "Vad heter'on?". Kortar man ner hen blir det ju "Vad heter'en?", som om ungen vore en DEN.
Fast å andra sidan så kallar man ju ungen för DET om man frågar "Är det en pojke eller flicka?".
Äähh.
5 kommentarer:
"Vad heter hen?" skulle förmodligen bli "Vad heter'en?" i alla öron som aldrig hört talas om ordet "hen" eller som inte är beredda på att höra det just då, tror du inte?
I så fall måste man uttala "hen" väldigt tydligt, och då skulle det bara låta överdrivet.
Fast du skulle ju inte ens använda det pga avsträngt och stor plats, så den här kommentaren var onödig :)
hah, det var precis det jag sa i ett stycke, ja! Fast hen blir väl 'en i alla meningar. Inte så lyckat kanske, det känns inte så schyst att kalla människor för "den". Det är nog ett ord som gör sig bäst i skrift. :)
Intressant!
Och hen är ett väldigt bra ord i skrift, det ska jag börja använda genast! Det händer ibland att jag vill skriva hon/han och det går ju bra så länge det är en gång kanske, men vill man skriva det flera gånger i samma text blir det bara så fult!
Ja, visst är det praktiskt? Könsspecifika pronomen är helt onödiga egentligen. :)
Titta ja, det var precis det du skrev ett stycke ja....
Läste för fort. (A)
Skicka en kommentar