lördag 17 juli 2010

Igor & Leopold

Vi har igelkottar! De är i princip obeskrivligt söta och jag blir knäsvag så fort jag ser dem.

Det började för cirkus en vecka sedan när vi hörde något prassla i buskarna när vi satt ute och åt middag. Ut kom en bedårande liten igelkott och nosade runt på vår gräsmatta. När vi sedan dukade in följde den lille filluren med oss upp på altanen där han fick ett fat med rått ägg som han smakade lite på och klev runt mycket i. Det syns fortfarande små tasspår i ägg på trägolvet. Därefter har han fortsatt komma på kvällarna och vi har ställt ut lite mat åt det lilla ryggradsdjuret. Han har ätit kokt ägg, gravad lax, grädde med vatten, kattmat (kottmat) och pasta. Vi kallar honom Igor.

Sedan, igår, när vi satt ute och väntade på att han skulle komma förbi på sin vanliga kvällspromenad fann vi till vår förvåning att en mycket, mycket mindre version av Igor kom uttassande ur buskarna. Drygt en decimeter lång, formad som en tjock korv och underbart söt var igelkottsungen. Han ville inte ha kattmat. Vi kallar honom Leopold, och inser att Igor förmodligen är mamma till den lille krabaten och därmed lite feldöpt.












Här har ni Igor, Leopold är inte fångad på bild. Jag hade något mer att skriva, men jag glömde bort det. Jag tänkte på igelkottar.

5 kommentarer:

lisa sa...

åååååååh igelkottar!!! Är det här hos din mamma eller pappa? När man åker in i glömsta finns det en skylt som varnar för igelkottsungar!

Johanna sa...

Det är hos min pappa :DD! Så det är nog deras skylt!

Elin sa...

AAWWW! igelkottar! :D:D

Guldkant sa...

Han (hon) fick pannkaka förra torsdagen oxå.

Agnes sa...

Aww vad trevligt med igelkottsällskap!