Stockholm Ice

Aahh, jag kom precis hem från Stockholm där vi såg Stockholm Ice.

Lisa, du borde vara avundsjuk för det var amazing. Stephane gjorde mig breathless och Evgeny Plushenko, som jag tidigare bara tänkt på som en man med rolig näsa, var fantastisk. Han gjorde mängder av kvadruplar och det var ganska kind of amazing.

Stephane Lambiel fyllde 25 år och vi fick sjunga Happy Birthday för honom efter hans första nummer, han blev glad och log sådär charmigt som bara Stephane kan. Han hade två nummer, det sista var bäst, då åkte han till "Ne me quitte pas" och jag kan inte hjälpa det med det är en vacker låt som passar honom väldigt bra, dessutom hade han på sig en outfit som gjorde att han såg ut som en prins. Jag förstår inte hur han lyckas göra alla sina nummer till ett konstverk, ett vackert konstverk med massor av känslor. Dom intervjuade honom också, och Stephane var väldigt söt och sa att Sverige var bra.

Den yngsta konståkaren som var med var bara nio år, han var väldigt duktig.

Jag önskar att jag hade en tidvändare så att jag kunde åka tillbaka i tiden och se allt en gång till. Och igen. Och igen. Och igen. (you get the picture).

Nu tänker jag sova, vi fick vänta på tåget i tre timmar och det var faktiskt ganska jobbigt.

Godnatt!