Vi ska prova studentmössor på onsdag. Rädda mig!
IB är inte jätteroligt alla gånger, men jag längtar inte heller efter att stå där om åtta månader och inte veta vad jag ska göra av resten av mitt liv.
Plötsligt fick Edith Södergrans dikt "Helvetet" en ny innebörd.
"O vad helvetet är härligt!" lyder första versraden. O, vad IB är härligt. Man behöver aldrig fundera på vad man ska fördriva tiden med, för läxorna står alltid på kö och väntar otåligt på att bli itutagna (ursäkta uttrycket) med. Tryggt att veta att det är så illa det kan vara, nu på hästterminen av IB2 kan det knappast bli värre. Härligt med förutsägbara plågor.
Södergran avslutar dikten med "Helvetet är oföränderligt och evigt." Denna oföränderliga evighetens trygghet unnas inte oss IB-elever. Nej, nej, om åtta månader står vi där, vad föränderlighetens rand. "Vart bär det hän?", som de unga älskande i Hjalmar Söderbergs Förvillelser frågar sig. I deras fall bär det hän till självmordsförsök och landsflykt (plus en oönskad graviditet). Jag hoppas innerligt att jag och mina fellow IB students går ett något mer angenämt öde till mötes. Och alla andra mina fellow gymnasieelever. Det ibland sägs att IB är värst. Jag vet inte om det är sant. Men jag vet att andra linjer är tuffa också.
Vart bär det hän? Vart bär det hän? Mot oförutsägbara, föränderliga plågor, utan tvekan. Vi närmar oss slutet på de oföränderliga, förutsägbara kvalen!
"O, vad gymnasiet är härligt!"
...om man bara visste att man kunde få jobb sen! För jag vet inte vad eller var jag vill studera! I april söker man om man ska kunna börja på universitet till hösten! Om jag visste vad jag ville göra sen, då skulle jag längta ännu mer till studenten! För jo, jag längtar. Spänningen inför restenavlivet och glädjen över att snart ha tagit sig igenom gymnasiet väger över skräcken inför att besluta om restenavlivet.
Nu ska jag skriva klart uppsatsen om Brezhnev! Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar