Thanks, but I'll follow my heart instead

Jag är smått road över hur min musiksmak har förändrats över det senaste 1 och ett halva året.

Jag är på väg längre och längre ner på listan av vad som anses vara ”dålig” musik.

För ett och ett halvt år sen var jag cool och lyssnade på britpop och indie och Jason Mraz innan han slog igenom.

Sen började jag lyssna pop-punk a la Fall Out Boy och Sing it Loud.

Sen började jag lyssna på Disney a la Jonas Brothers och Hannah Montana.

Och nu lyssnar jag på musik från deltagare i American Idol. Idol, hör ni det? Det är allmänt känt att, även om de kan sjunga, så är deras album efter tävlingen skit.

Jag har i alla fall lärt mig att inte döma någonting på förhand. Jag har också lärt mig att David Archuleta är förskräckligt söt.

På tal om något helt annat:

Jag har alltid tyckt att det är störande när folk som är fjolliga eller feminina antas vara homosexuella. Men egentligen är det bra mycket värre med alla som anses vara hetero bara för att det är normen.