Jag känner att det är dags för en uppdatering, om än en ganska ointressant, så ursäkta bristen på innehåll i följande inlägg.
Jag skulle kunna klaga på min förmåga att skjuta upp skolarbete och intala mig själv att det ordnar sig ( vilket det faktiskt gör, förvånansvärt ofta) eller en gymnasieelevs ointressanta liv. Men det ska jag inte, det har blivit lite mycket av det på senaste tiden. För det måste erkännas; till och med jag tröttnar till slut på sånt.
Jag har under större delen av mitt musikintresserade liv levt med inställningen "Oasis? Visst de är (var) bra, men vad är grejen? Varför är alla så förhäxade av dem och deras douchiga frontmän?". Tills nyligen. Jag bestämde mig för att ge dem en ärlig chans och blev glatt överaskad. Som alltid är det svårt att beskriva musik med ord, men mycket av det jag annars lyssnar på bleknar i jämförelse. (Är det ironiskt att jag till slut inser hur bra ett band är ett halvår efter att de spilittras?)
Jag fått som vana att småprata lite med mitt husdjur, aka Bubblan the sköldpadda, när jag kommer hem från skolan. Inte på ett galet sätt, mer på ett "Hejsan Bubblan, äre bra? Vill du ha lite mat? Nähänä... Hur har din dag varit?" sätt. Jag har inte direkt gjort så förut, men folk på film brukar göra så. Fast då är det kanske mer hundar det gäller.
I lördags var jag, Elin och Lisa i storstan, aka Stockholm, för att titta på *trumvirvel* AVATAR! För andra gången för Lisa och undertecknad, fast första gången i *trumvirvel* 3D!! Det var legen- wait for it- dary! Sjukt coola 3D-effekter och sjukt bra film = bra kombination. Rekommenderas starkt för alla som har tid och pengar att åka till Stockholm.
Nä nu får det räcka med det här tramseriet. Hej då!
2 kommentarer:
Hej, du skriver så bra inlägg.
Hahaha! Du är så snäll mot mig.
Skicka en kommentar