Gammal pappa och skolångest

Det är nytt år!

Idag har Sherlock Holmes premiär, men jag glömde visst bort att jag tänkte gå på bio idag! Haha.

Min pappa fyller 50 idag.

Av farmor och farfar fick han en DVD-skiva med massa stumma filmklipp från sin barndom. Det var roligt att titta på den. När han var barn, i 8-10-årsåldern någonting, är han otroligt lik mig. Eller, jag antar att det är jag som är lik honom. När jag var i 6-årsåldern var jag oerhört lik min far när han var i 9-årsåldern. Det var faktiskt riktigt läskigt likt.

Johannas pappa är också med ett par gånger. När de tar studenten är Johannas pappa otroligt lik Johannas storebror.

När jag såg klippet från studenten greps jag av en stark längtan att ta studenten. Det kändes så verkligt, eftersom pappa gick på Eskil precis som jag. Studenten kändes liksom inte så avlägsen.

Inte för att jag vet hur det kommer gå med den saken. Jag är inte särskilt mycket mer motiverad just nu, än vad jag varit sedan början av gymnasiet. Detta betyder att det hela gått rätt långt, eftersom det nu är mitten av ett lov. Under lov brukar skolan inte ens kännas så jobbig, eftersom man för ögonblicket slipper den. Men just nu känner jag mig totalt ointresserad av skolan, och jag vill inte alls tillbaka dit, och ångrar att jag har låtit alla tillfällen att byta program passera. Nu måste jag börja om tvåan i höst om jag byter program. Och jag vill inte skjuta upp studenten!

Haha, Pappa och jag har haft en massa djupt allvarliga diskussioner om saken. Jag är väldigt glad att mina föräldrar äntligen protesterar mot mina fasoner (skolka, inte lämna in uppgifter, faila prov etc). Förut märkte jag knappt att de brydde sig.

Jag har ätit tårta. Den var god.

Gott Nytt allihop!