Emo, jag!?

Jag har verkligen lust att skriva ett bra blogginlägg nu, och det är precis vad jag gör. Desvärre har jag inte mycket att säga.

När jag väntade på bussen kom en underbar överraskning: Pernilla ! Så vi fick åka buss tillsammans :D

Idag fick jag veta att Peters första intryck av mig var något i stil med: Åh nej en emo! HAHAHA jag vet inte riktigt varför jag finner detta så väldigt roande, men det gör jag. Han ändrade sig dock snart, eftersom jag var den första att hälsa på honom. Men varför skulle inte en emo kunna hälsa? Jag önskar att jag kunde läsa tankarna på folk som jag mötte för första gången, det skulle vara oerhört intressant att få veta vad de tycker/tror om mig.

Men jag förstår verkligen inte vad folk har emot emos. Jag tycker om delar av stilen. Framför allt tycker jag om kajal, särskilt på killar. Jag förstår inte varför killar inte har fattat att det är hett med kajal. (Men okej, det passar inte på alla. Det kan till och med hända att det är väldigt få killar som klär i det, och så måste det såklart passa till den övriga stilen)

Av någon anledning tycker jag att "emostil" generellt inte klär tjejer lika bra.

Jag tycker det är väldans löjligt att gå omkring med napp. Den assecoaren (stavning!?!) förstår jag mig inte alls på.

Jag inser vilket fullkomligt sönderflummat inlägg det här blev, men nu fick jag skriva av mig i alla fall. - Om emos, hur kom det sig?? Det är Peters fel.

Herregud jag lyckades skriva ett helt inlägg om emo? Jag är för underlig för mitt eget bästa.