Det var Elisabeth (min bästa barndomsvän) som spelade den för mig. Jag vill minnas att hon helt randomly hade laddat ner den efter att hon sett att den var på hitlistan på letssingit.com. Jag tyckte inte om den instrumentella delen av låten, med det var henns favoritbit. Lite techno -intresserad som hon var iaf då. Vi undrade vad de menade med "trophy wives".
Och HAAH jag minns att jag spelade just den låten för Johanna och Elin och Johanna sa att de lät som Green Day och jag vart sur.
Jag laddade sedan ner lite fler låtar men fann de lite ont-i-huvet-framkallande.
Jag minns inte vad som hände sen? Fick de någon hit i Sverige eller varför började jag lyssna mer på dom? Jag har några gamla brända blandskivor med Panic -låtar på. Och Elin fick ju A fever you can't sweat out i födelsedagspresent.
Det är så lustigt när man stöter på saker år innan man börjar gilla dom så mycket som man gör idag.
Samma sak var det för mig och Harry Potter -böckerna. Jag hade läst dom, men det var inte förrän både Johanna och Elin också hade det och vi kunde diskutera böckerna tillsammans som jag började älska dom så mycket som jag gör idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar