Glush, nu hamnar man i den där trötta sinnesstämningen som hänger ihop med att gå till skolan varje dag. När man bara gå omkring och är trött? I början när skolan börjar så har man inte liksom kommit in i det hela. Så man stannar uppe lite för länge och är pigg på nervositet och förväntan hela dagarna. Jag tycker mer om den perioden.
Men nu är det helg! Det innebär träffa Agnes.
Ibland grips jag av hemsk ilska och känner mig allmänt emo när jag tänker på Agnes (Inte på Agnes, men på det att man inte träffar henne ofta). Så att jag vill slå sönder någonting. Eller skrika. Ibland orkar jag inte bry mig.
Idag var det gamla vänner på busshållsplatsen när vi skulle till skolan. Det var deprimerande. På det sättet att man vill åtminstone säga hej, men vad gör man när det inte kommer ett tillfälle? Inga ögon som möts? Jag önskar att det inte var så lätt att glida ifrån folk. Men samtidigt vill jag inte gå fram eller nått, för jag har egentligen ingenting att säga. Egentligen bryr jag mig inte och saknar dom inte alls.
Jag ber om ursäkt för att det här inlägget blev så himla EMO. Och jag som hade saker planerade att skriva. En annan gång får det bli. <3
4 kommentarer:
awww, Lisa, säg inte så!
Jag saknar dig också! <3 ER också! <3 Pernilla!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi hinner ses ikväll!
inte för att vara elak men eran förra blogg var finare och fina färger.
hej du anonyma person, gillar du inte rött? :O
Jag tror att det är Alice. Hon sa att hon brukar glömma att skriva sitt namn. Och då antar jag att man blir "anonym" automatiskt?
Skicka en kommentar