WHY THE FUCK DO WE USE LABELS ANYWAY??

Johanna ställde några frågor om detta i mitt inlägg här, fast egentligen hade jag redan det här inlägget planerat. Så här får ni mina tankar om ämnet! (varning: överanvändning av ordet "kategorier" som jag använder som svenskans motsvarighet till "labels", trots att det låter dumt.)

Jag har en hatkärlek till kategorier.

Att leva i ett samhälle utan kategorier vore underbart och det ultimata. Att inte behöva definiera sig, att inte behöva fundera och dömas pga. vad man väljer att kalla sig. Det vore det ultimata eftersom få människor passar in i de boxar vi placerar dem i.

Samtidigt älskar jag kategorier! De är förskräckligt viktiga för att jag ska förstå saker. Jag älskar att hålla koll på olika saker. Jag är väldigt beroende på kategorier när det gäller mig själv, jag vill veta exakt hur och vad jag är, annars blir jag osäker på mig själv. Och jag vill kunna förklara mig själv, för ibland känns en förklaring som ett sätt att försvara mig på.

Men det finns gränser i hur mycket jag gillar och använder dom. T.ex. så definierar jag mig själv som asexuell, vilket är en ganska bred term. Det finns massor med termer under det asexuella paraplyet, men jag använder helst inte dem. Kanske för att asexualitet är så litet från början och att beskriva mer gör det bara krångligare.

Att jag tycker det är viktigt att använda kategorier har att göra med just hur lite folk vet. Jag känner att jag gör mer nytta av att förklara asexualitet, istället för att svara ”jag är inte intresserad” på en fråga om jag t.ex. är tillsammans med någon.

Samtidigt tror jag också att kategorier är viktiga för hur man mår socialt. Att det finns ett namn för hur man känner sig betyder att det finns fler som känner likadant. Man är inte ensam. Jag är övertygad om att för de flesta som inte passar in i heteronormen så har det varit en gigantisk lättnad att hitta någon annanstans att passa in.

Att använda sig av kategorier är ett sätt att säga att man är stolt över vem man är. ”Out and proud”. Skut mig inte nu, men bland tror jag att en anledning till att man helst inte vill definiera sig själv har att göra med att man inte vill ta tag i att ”komma ut” och allt som det innebär. (men, jag tycker inte att det är fel att inte definiera sig. Det är också ett sätt att motarbeta heteronormativitet.)

Så jag har nog mer positiva åsikter än negativa. Framför allt tror jag att kategorier är viktiga för att skapa ett bättre samhälle. I framtiden har människor kanske lika värde trots sexualitet, könsidentitet och alla andra möjliga saker. Men tills dess?

BE PROUD AND BE LOUD.