Life goes on within and without you

Härom dagen tittade jag, Elin och Lisa på Arthur och Maltazard, fortsättningen på det fantastiska fantasyverket Arthur och Minimojerna. Och det började väldigt bra. Men inte mer än så, och låt mig förklara varför. När filmen precis hade kommit igång och huvudintrigen just hade uppenbarats för våra förväntansfulla sinnen hände något otänkbart. Filmen tog slut. Eftertexterna rullade. Vad jag och mina kamrater inte hade uppfattat var att historien är uppdelad i två, ungefär som Pirates-trilogin - första filmen var relativt fristående, medan tvåan och trean klyvs i en djävulsk cliffhangerkonspiration. Vi uppskattade det inte. Den tredje och förmodligen sista filen släpps i december, men det känns lite överdrivet med en tre månader lång reklampaus.

Just nu sitter jag och lyssnar på hög musik. Jag total-ignorerar allt skolarbete som redan ligger och gnager mig i tårna. Akustisk musik blir så otroligt bra om man drar upp volymen så att man kan urskilja varje imperfektion. När man kan höra hur fingrar glider över strängar, eller försiktiga andetag mellan textrader, då blir musiken så otroligt mänsklig. Det gillar jag.

Om drygt 2 veckor fyller jag vuxen. Det är så absurt att ens närma sig tanken på att jag skulle vara vuxen att jag fnissar i min ensamhet. Jag kan inte föreställa mig att jag om en halv månad ska bli betraktad som en färdigodlad, fullmogen medborgare. Jag vill aldrig bliva stur.

Varför handlar aldrig mina inlägg om någonting? Här, ta en Dagens Låt: Heroin - The Velvet Underground

Möte i Monsun

Jag råkar vara ganska förtjust i Evert Taube. Just Möte i Monsun har en speciell plats i mitt hjärta. Det var den sången som introducerade Taube för mig.

Jag kan inte minnas om det var Taubes sjömansvisor som ledde mig in i min pirat-period, eller om jag började gilla Taube tack vare att jag älskade pirater och han skrev trevliga sjömansvisor. Hur som helst: min piratperiod och min Taubeperiod sammanträffade och överlappade.

Vad jag med säkerhet minns, är att min forna granne Göran en kväll tog fram gitarren och sjöng Möte i Monsun för mig och mina syskon. Jag blev alldeles hänförd. Sången var så fin, och texten var en hel berättelse, ett helt äventyr. Ett äventyr till havs, vilket speciellt föll mig i smaken.

Idag råkade jag snubbla över följande klipp. Det är ett helt fantastisk arr. Hellström är fullkomligt perfekt och det är så mäktigt med hela symfoniorkestern. Och så varierat! Njut:

Och eftersom Håkan Hellström gör det där så himlans bra och eftersom han är så himlans het här, utser jag honom till dagens hunk.

Dagens låt: Möte i Monsun

av Evert Taube

Dagens hunk: Håkan Hellström

Haha!

(Varför vägrar texten bli rödfärgad???)

Mesigt att inte ens blogga en gång i veckan

Hej!

Jag har inte skrivit något här på jättejättelänge.

Ingefärste är gott. Särskilt när man glömt bort det så att det kallnat. Jag tycker om ingefära.

Det är snart val. Det blir en himla massa politiksnack. Jag har nästan klart för mig vad jag ska rösta på. I hjärtat är jag pirat, men de skulle vara en bortkastad röst.

Haha, det är konstigt när någon man i vanliga fall kommer väl överrens med har motsatt eller annan politisk åsikt, såhär i valtider.

Idol har börjat igen. Det är väl rätt underhållande, men jag lägger hellre tid på annat. Som att måla naglarna, lyssna på musik och dricka te till exempel. Men de andra här hemma kollar på Idol. Förutom pappa.

I lördags var jag på Moshpit Open i Nykvarn. Det var bra! Yashin var bäst. Deras utstrålning, spelglädje, scennärvaro, publikkontakt... helt jättebra! Jag köpte en bandtröja.

Det var mycket emos där. Och en alv som var förtrollande vacker.

Ska jag måla naglarna i en nyans av torkat hästblod eller bara göra tipparna klargröna? Eller kanske glittrande rostfärg?

Hörs!

Jag kan i alla fall skratta åt eländet

Idag har inte varit en dålig dag, men det har hänt mig ett par dåliga saker.

När jag, Elin och Johanna skulle cykla till skolan vid 11-tiden råkade jag cykla in i ett stängsel. Jag var glatt på väg framåt på cyklelbanan, då jag fick för mig att rätta till min tröjärm och så tappade jag balansen och styrde in i ett stängsel.

När jag efter skoldagens slut var på väg till körskolan för en lektion, kände jag mig lite hungrig och nästan som om jag var på väg att få blodsockerfall. Jag tittade på mobilklockan för att se om jag hade tid att springa in i en affär och köpa en Snickers. När jag tittade upp var jag på väg rätt in i en man, också han på cykel, och eftersom jag använde min systers cykel vars bakbroms inte är särkilt bra, hade jag inte tid att stoppa innan jag for rätt in i honom. Vi ramlade båda ner på marken. Han låg kvar och sprattlade en stund. Våra cyklar krokade in sig i varandra. Men vi klarade oss båda två relativt oskadda.

Jag köpte aldrig någon Snickers, min körlektion gick ganska dåligt och nu sitter jag här hemma och väntar på pannkakor.

Badabum

Det är töntigt att inte ens blogga en gång i veckan.

Jag hatar skolan lite grann. Det var inte alls länge sedan jag skrev att jag längtade till skolan, men nej. Nu ångrar jag att jag sagt dessa ord. Nog för att ganska många kurser har varit intressanta än så länge, men... äh... blä.

Dagens låt kan du hitta här: http://www.doesithavetobehuman.com/

Brendon Urie låter spektakulär och det gör Dallon Brobecks också. Dallon och Ian är de som turnerar med Panic! at the Disco efter att Ryan och Jon slutat. Jag irriterade mig på Dallon när jag följde hans twitter, men jag börjar förstå hans underbarhet nu. De flesta av Panic!'s fans verkar vilja att han och Ian ska bli permanenta medlemmar i bandet. Det vore nog rätt så schyst.

Jag irriterar mig på när det ligger tomma godispapper i godisskålen/påsen. Jag kommer aldrig förstå poängen med att blanda skräp och mumsigheter tillsammans.

I'm not worth knowing 'cause I'm probably dead

Det är så förskräckligt svårt att inte påpeka stavfel ibland. En vän skrev idag på facebook att hans lägenhet såg ut som ett "slaktat bobnedslag". Bobnedslag. Allt han gjort är missat ett "m", men det låter så skojigt! Som om någon vid namn Bob slagit ner. Och jag skulle så gärna kommentera med "Vem är Bob?" men jag vet att det inte alls skulle uppskattas. Det här är samma snubbe som när jag påpekat att han stavar fel på aldrig ("allderig") svarade att jag fattar iaf vad han menar och sedan fortsatte att stava det "alderig".

Skolan har börjat! En vecka har gått, och min klass har vunnit klasskampen för 3:e året i rad och får då behålla den fina pokalen. Vi håller också på att måla om och inreda vårt nya klassrum. Det blir mörkrött och guldigt.

Här får ni en bild på Elin som ser sur ut för att jag fotograferar henne:

And this motor that you call my heart, is another machine that will stop

Johanna: *Spelar Med Andra Ord och har just dragit ordet våningssäng* Det är något man använder om man vill sova tillsammans! Nej men oj, det blev fel... Jag menar om man vill sova ovanpå varandra!!

Igår tittade jag på Where The Wild Things Are med Lisa och Elin. Jag funderade lite på vilken publik den egentligen rilktar sig till. Filmen är ju baserad på en barnbok, så det uppenbara svaret vore ju att det är en barnfilm. Men jag vet inte om jag har tyckt speciellt mycket om den om jag hade sett den när jag var 6, det fanns alldeles för mycket symbolik inblandat för att 6-åriga jags enkelspåriga hjärna skulle kunna uppskatte det. Fast 17-snart-18-åriga jags något mer flerspåriga hjärna uppskattade filmen enormt, så kanske är jag målgruppen personifierad. Den var verkligen jättefin. Min bror berättade att han kommer ihåg boken från sina ygre år, det är mer än jag kan säga.

Sommaren är över. Skolan börjar smått. Tredje och sista gymnasieåret tornar upp sig framför oss vettskrämda 92or och påminner oss om att vi snart måste börja fatta riktiga beslut om riktiga livet. Och vi gör vad alla alltid har gjort; vi tittar åt ett annat håll.

Morr.

You're looking skinny like a model with your eyes all painted black

Hej!

Vart har det fina vädret tagit vägen? Det har regnat åh så mycket den senaste tiden, fast egentligen så tycker jag om regn så jag tänker inte klaga.

Den sista tiden av mitt sommarlov har inte varit särskilt händelserikt, jag har dock läst en hel del. Jag har börjat ta mig igenom en hög gamla Charles Dickens böcker som jag hittade i källaren, samt påbörjat en lista med böcker som jag tänker låna från biblioteket. Fast nu när skolan börjar igen så hinner man väl inte med så mycket läsning annan än skolböcker.

För ett ganska så bra tag sedan visade Johanna mig en youtube-video där Julian Smith listade 25 saker som han hatar about facebook, nu så här femhundra år senare råkade jag stumbla över den igen och jag måste säga att jag fortfarande håller med. dö facebook dö. (<- länk!)

Hagrid är rolig att krama

'Sup puppies!

I torsdags var vi och såg Harry and the Potters! Det var rätt så magiskt och underbart och dom var asbra. Vi käkade Jelly beans i kön och sen köpte jag en t-shirt.

Igår var jag på fest med mina arbetskamrater. Vi försökte spela brännboll men det blev för varmt och dessutom gick bollen sönder. Den delades nästan i två! Men sen vann mitt lag i Kubb! Wooo! Det var inte min förstjänst, jag är sorgligt dålig på kubb.

Min arbetskamrat Rikard hade med sig en klump vänner som sedan hade en liten eldshow (coolt!).

Jag vill jättegärna se Where The Wild Things Are.

Jag råkade slå omkull min guld-Buddha och han tappade en arm. :(

Ps.

I like you when the moon looks like a toenail

God kväll, mina käraste läsare. Nu tänker jag klämma ur mig ett inlägg innan jag somnar!

Hälften av mitt jobb har nu gått och jag börjar se fram emot skolan. Jag är fullt medveten om vilken pina det är, och hemarbete är min värsta fiende, med jag behöver i alla fall inte gå upp kvart i 6 varje morgon för att slösa bort större delen av min dag. Fast jag får ju betalt.

Idag blev jag länkad till denna blogg: Hyperbole and a Half, och genast undrade jag vart denna fantastiska blogg varit i hela mitt liv. Mitt liv har varit så tomt och meningslöst! Jag läste The Alot is Better Than You at Everything och skrattade tills tårarna rann. Du borde göra detsamma!

En gång lurade jag i min arbetskamrat Linus att jag kan läsa på läppar. Det gick till så att han mimade något till mig och jag mimade nonsens tillbaka.

Linus: Kan du läsa på läppar??

Jag: Japp.

Linus: Nääää, kan du??? Vad sa jag då?

Jag: Jag vill helst inte upprepa det.

Han fortsatte sedan med att säga förlåt tre gånger, så jag antar att han mimat något förolämpande.

Imorgon fyller min farmor Mildred 86 år. Grattis Farmor!