And but for the sky there are no fences facin'

Pappa suckar åt mig och frågar "har du inte slitit ut Dylan snart?"
.
Nej, jag är bara på sextiotalet än! Jag har för tusan 40 år att ta igen. Det kommer ta ett tag. Särskilt som jag lägger så mycket tid på varje låt för att försöka fatta vad den handlar om!
.....
Min favorit för tillfället är Mr Tambourine Man. Jag blir nästan gråtfärdig av den. Det är väldigt få låtar som gör mig rörd på det här sättet.
Jag har kommit fram till att det är den vackraste låt om droger som någonsin skrivits. Och jag måste tillstå att jag blev rätt paff när jag insåg att den faktiskt handlar om droger.
Mr Tambourine Man = drug dealer
"play a song for me" = give me some drugs
Självklart kan saken diskuteras. Hans låtar är svårtolkade. Men den här är fantastisk hur man än tyder den.
..
Dylan har lett mig in på genren folk. Jag har laddat ner en del Gordon Lighfoot, bland annat.
Jag önskar att jag var född på fyrtiotalet. 1944 låter bra.
Det skulle vara en bra ålder. (förutom att jag skulle vara jättegammal nu) Tänk att få uppelva 60-talets musik-revolution! Dylan, The Beatles, The Rolling Stones...
--
Jag önskar att jag var en av dem som sitter i gräset framför den söta lilla scenen på Newport Folk Festival. Jag skulle vara där -63, -64, och -65. Och sitta i gräset. Och lyssna på unga Dylan.
--
Det här klippet gör mig glad (fast det är inte från Newport. Det är en lättroad Dylan på en random gata, läsandes en skylt. Det gör mig glad att se Dylan glad. För han är alltid så sorgsen. Ser det ut som. Tycker jag.)
--
Idag och igår var jag på Balsta. Idag kändes det riktigt bra.
Igår sa Patrik att man fick cancer av att höra oss. Men det var inte för att vi spelade dåligt, utan för att instrumenten var ostämda. Sa han i alla fall.
--
Nu är jag ledsen. För imorgon är det måndag. Och jag har två veckor framför mig som är helt utan någon klämdag, eller halvdag, eller studiedag. Två helt vanliga fruktansvärda skolveckor!

Yes, to dance beneath the diamond sky
with one hand waving free