"Jag är inte din farsa!!", julklappar och pojkvänshysteri

Idag slog jag in julklappar (de som Alice lät mig slå in. Det var en. För hon har inga höga tankar om min konstnärlighet när det gäller julklappsinslagning)

Så jag sprang omkring lite grann och letade efter paketpaper. Mamma sa att Pappa hade paketpapperet. Så jag frågade Pappa vart han hade det. Och han svarade och jag hämtade pappret. Sen frågade jag vart tejpen var någonstans. Pappa är upptagen med middagsförbredelser och utbrister irriterat:
"Inte vet jag! Jag är inte din farsa!!"

För övrigt så var jag och Alice superduktiga när vi shoppade julklappar idag. Vi träffade Johanna och Emma. Det var trevligt. De åt kladdkaka.

Vi var på tuna park ett tag också. Sen träffade Alice sina kompisar på stan och dissade mig så jag åkte hem. Tyvärr hade jag ingen nyckel och ingen var hemma. Så jag gick till mormor och morfar istället.
Och vem träffar jag väl där? Jo Mamma, som också blivit utelåst!
Jag underhöll bulldogen en stund och åt några mariannekarameller. Sedan satt jag och pratade med mormor. Mormorar är snälla.

Mormor frågade om jag hade någon pojkvän på gång. xD
Men varför skulle jag ha det när jag inte känner någon pojke som jag vill ha som pojkvän?
Och min mycket förstående mormor höll med mig =)

Senare i TV-soffan tyckte Mamma att jag skulle skaffa pojkvän!
Vad är det här för pojkvänshysteri? Det gör mig galen.
Om jag inte vill ha en pojkvän då?
Tänk om jag tycker att kärlek suger?
Alltså, jag förstår helt och fullt det fina i kärlek. Det är obeskrivligt.
Men jag är fiende med kärlek för den gör mig bara illa.

Jag tycker att Mammor och mormödrar kan ta och lugna ner sig lite. Tror de inte jag märker det själv om jag mötte kärleken och hamnade i ett förhållande? Nej, oj, vilken märklig tanke. Haha, jag och min pojkvän? Nåväl. Jag vet att om det väl händer så faller det sig naturligt.
Men hahah. Pojkvän? Jag?!