Jag ser dåligt på långt håll, därför ska jag få läsglasögon. Weird?
Tydligen tittar jag så mycket på nära håll (plugg, sitta vid datorn,) att mina ögonmuskkler "krampar" när jag ska titta på långt håll.
Fast egentligen har jag inget synfel. Inget stort i alla fall.
Så nu är jag velig och kan inte bestämma mig för vilka bågar jag ska ha. Det är två som jag väljer mellan.
Matilda ska komma hit och hjälpa mig.
Jag får plufsiga kinder i glasögon. Jag passar verkligen inte i dem.
Det suger, för glasögon är riktigt snyggt.
Jag har köpt ett par extremt tighta jeans idag. Min syster och Emma säger att de inte är så tighta, så det är nog bara jag som inte är van vid det. Dessutom är det stretch så de kommer töjas ut.
De kostade femhundra men hade kostat tusen. Jag känner mig som en duktig shoppare.
Fast egentligen ogillar jag att shoppa för det mesta, jag hittar aldrig några fina kläder.
Ännu en meningslös dag. Okej, jag har faktiskt uträttat saker, jeans och glasögon, men ändå meningslös, för nu sitter jag ju här på mitt rum i min ensamhet.
Om inte Matilda räddar mig.
Nu ska jag gå och fråga Alice om hon har godis. Hon kollar på TV.
...hon hade inge godis. Synd. På TV:n var det ett par som kysste varandra. Värsta kärleksfullt. Det verkar vara en film. Säkert en dålig en.Kärlek är en så otroligt underbar grej. Det är vad man har hört. Men det är underligt att kärlek behåller sitt goda rykte, med tanke på hur otroligt hemsk olycklig kärlek är.
Kärlek är ett fenomen som jag har svårt att få grepp om, ibland känns det som att jag inte alls förstår. Förut delade jag den allmänna meningen, om att kärlek är något fantastiskt. Men vid närmare eftertanke så f*ckar den nog mest upp folks liv.
Tänk om man kunde vara immun mot kärlek, aldrig bli kär. Vad lätt allt skulle vara. Eller ännu bättre; att kunna kontrollera vem man blev kär i. Då kunde man låta bli att kära ner sig i någon som man ändå aldrig kunde få.
Jag har svårt för att bli kär, vilket kanske är bra. Men om jag väl blir kär så har jag väldigt svårt att komma över personen också. Vilket är dåligt.
Och om det omöjliga faktiskt skulle inträffa, att känslorna var besvarade, så skulle det i alla fall gå åt helvete. För evig kärlek är en myt.
Oj, nu låter det som att jag typ är erfaren, men det är jag inte. Jag spekulerar mest bara.
Nu slutar jag innan det här inlägget blir ännu flummigare än vad det redan är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar