You wear me out

Jag har inte pluggat det här lovet. Knappt en enda gång.
Jag borde antagligen ha panik. Men jag orkar inte. Jag orkar inte ha fler bekymmer just nu.

Fast jag är faktiskt glad, tror jag. Jag har trots allt mycket att glädjas för.
I morgon blir det repareparepa och sen pizzapizzapizza och sen filmfilmfilm med Slagstafolket. Och jag och Alice är ensamma hemma heeela helgen. (Jag tycker om Alice. Vi är inne i en bra systerperiod) Och jag har hittat en väldigt trevlig fanfic. Och jag har nya byxor och en ny t-shirt.
Dessutom har jag antagligen ett lyckligt liv.
Se där, massa positiva grejer.
Johanna säger att hennes problem är som små harskitar i en hög elefantbajs, som då symboliserar alla andras problem. Kanske är det så med problem, det är hur som helst ett ljust sätt att se på det hela.
Fast iband känns det som att mina problem i alla fall är hundbajs, minst.
Hundbajs som gör mig emo.
Eller också är jag bara patetisk.
Jo, så är det nog.

Idag cyklade jag och Matilda till stan och när vi skulle hem blev det ösregn. Inte så trevligt. När vi skulle hänga våra väldigt blöta kläder på räcket i badrummet så ramlade hela räcket ner.
Vi pratade en massa om musik som vanligt. Och vi insåg hur mycket det faktiskt suger att det inte finns någon vettig skivaffär i den här staden. Inte för att jag köper mycket skivor, men det måste liksom finnas en skivaffär ändå. På Åhlens fanns varken The War is Ours (Escape the Fate) eller Life is not a Waiting Room (Senses Fail). Det SUGER ju.
När jag blir vuxen vill jag jobba i en bra skivaffär med min bästa vän.

Jag har kommit på att i svenskan finns inget ord för slacker, och i engelskan finns inget för pluggis. Eller? Jag kanske bara är hjärndöd för tillfället. Det skulle inte vara förvånande.

Dagens låt: Harder than you know
.....................- Escape the Fate