Dad was a risk taker, his was a shoe maker.

The curse of dator i skolan = när man egentligen borde skriva labbrapport skriver man blogg!

Idag på idrotten hade vi boxning. Nu har alla lite ont i händer/fingrar/knogar/handleder. Det är komiskt. När jag skulle måla mascara på mina ögonfransar efter idrotten råkade jag måla mascara på min näsa. Den blev inte längre och mörkare.

Igår färgade jag håret. Det känns som att varje gång jag gör det (en sisådär var 6-8 vecka) så nämner jag det här. "Varför?" kan man fråga sig, och det är en bra fråga. Ni bryr er inte. Jag bryr mig inte nämnvärt och framtida jag bryr sig så lite att det nästan skapar en tidsloop. "Men!" säger framtida jag, "Har du färgat håret igen, det var inte illa!". "Mjoo, det gör jag ju i och för sig var sisådär 6-8 vecka" mumlar jag för mig själv. "Åh nej, säg inte så!" utbrister framtida jag och klappar mig på ryggen, "Det här måste firas, ditt utväxtfria hår! Korka upp champagnen, ring pressen!". "Nåja" mumlar jag i ett lamt försök att rädda mig ifrån framtida jags föfödande sarkasm "Det blir ju finare i alla fall". "HA!" skrattar framtida jag hånfult. Därefter sveps vi alla in i den tidsloop som just skapats av framtid jags ointresse.

Om en timme har jag friendsmöte. Det är därför jag är kvar i skolan för tillfället. Jag skulle hellre vara hemma, om jag ska vara ärlig, men vi ska planera temadag, så det blir nog ganska skoj.

Det snöar massor. Det är kallt ute. Jag gillar det inte. Jag skriver för tillfället upp 'Varm snö' på min Att uppfinna-lista. För om det fanns skulle man kunna äta glass på vintern också!! (lite av min tankegång tappades visst bort där, feel free att fylla i vad ni vill)

Hejdå!

You’ll be a bitch because you can.

Speglar är onda. Ni vet när man målar en bild och sedan tittar på den i en spegel och så ser den helt missbildad ut? Tänk om det är så när man tittar på sig själv med. Tänk om man inte alls ser ut som man tror att man gör. Det är därför man alltid tycker att man blir dålig på bild; man är inte van att se sig själv rättvänd.

Det är dags att jag går och lägger mig. Adjö.

I'm free to be whatever I choose

Hi, hello.

Jag känner att det är dags för en uppdatering, om än en ganska ointressant, så ursäkta bristen på innehåll i följande inlägg.

Jag skulle kunna klaga på min förmåga att skjuta upp skolarbete och intala mig själv att det ordnar sig ( vilket det faktiskt gör, förvånansvärt ofta) eller en gymnasieelevs ointressanta liv. Men det ska jag inte, det har blivit lite mycket av det på senaste tiden. För det måste erkännas; till och med jag tröttnar till slut på sånt.

Jag har under större delen av mitt musikintresserade liv levt med inställningen "Oasis? Visst de är (var) bra, men vad är grejen? Varför är alla så förhäxade av dem och deras douchiga frontmän?". Tills nyligen. Jag bestämde mig för att ge dem en ärlig chans och blev glatt överaskad. Som alltid är det svårt att beskriva musik med ord, men mycket av det jag annars lyssnar på bleknar i jämförelse. (Är det ironiskt att jag till slut inser hur bra ett band är ett halvår efter att de spilittras?)

Jag fått som vana att småprata lite med mitt husdjur, aka Bubblan the sköldpadda, när jag kommer hem från skolan. Inte på ett galet sätt, mer på ett "Hejsan Bubblan, äre bra? Vill du ha lite mat? Nähänä... Hur har din dag varit?" sätt. Jag har inte direkt gjort så förut, men folk på film brukar göra så. Fast då är det kanske mer hundar det gäller.

I lördags var jag, Elin och Lisa i storstan, aka Stockholm, för att titta på *trumvirvel* AVATAR! För andra gången för Lisa och undertecknad, fast första gången i *trumvirvel* 3D!! Det var legen- wait for it- dary! Sjukt coola 3D-effekter och sjukt bra film = bra kombination. Rekommenderas starkt för alla som har tid och pengar att åka till Stockholm.

Nä nu får det räcka med det här tramseriet. Hej då!

So scared of getting older, I'm only good at being young

Det är fredag kväll och jag har precis ätit en chokladkaka. Och jag har tittat på Skavlan. Det är en norsk talkshow som vuxna människor tycker om. Jag tycker om den för att den har alltid gäster som överaskar så att jag tycker om dem när programmet är slut. Idag var John Mayer gäst (men honom tyckte jag redan om), och jag blev smått förstummad över hur kvicktänkt och smart han är - på gränsen till att de andra, inklusive Skavlan själv, inte hänger med. Det beror förstås lite på att Skavlan inte är en höjdare på det engelska språket, men ändå. John Mayer är cool.

Idag är han dagens hunk:

Imorgon ska jag, Johanna och Elin på bio! Vi ska se Avatar i 3D i Sveriges största biosalong. Den har 918 platser och när jag tittade nyss fanns det 33 st kvar. Det ska bli mycket spännande!

Adam Lambert släppte sin musikvideo för Whataya Want From Me idag. Den är rättså fin.

God natt och sov gott.

2010-01-13 00:25

Hejsan hejsan,

Här sitter man och frågar sig samma gamla eviga fråga: vad gör jag uppe kl 00:40, jag som jag har sovit alldeles för lite flera nätter i rad och just nu håller på att svimma av sömnbrist?

Jag önskar svaret var: Anledningen till mitt vakna tillstånd är plugg.

Det sanna svaret är: Det är tråkigt att gå och lägga sig och jag suger och har pluggat pyttelite idag.

Jag ägnade mig alldeles nyligen åt att läsa igenom alla mina egna inlägg (jag är inte egocentrisk) på Meefkids. Det var intressant. Och lite ångestframkallande, när det kommer till pinsamma eller töntiga inlägg. Tur att jag har åstadkommit några bra inlägg också. Och, haha, många inlägg som måste ha tråkat ihjäl folk. Lååånga inlägg om Dylan till exmpel. Och lååånga invecklade inlägg om Hitler och Min Kamp.

Men främst var det intressant. Jag menar, vad skulle kunna vara mer intressant än Agnes liv sedan december 2008, sammanställt i en högst bristfällig dokumentation? (heh, not)

Min bestående intressen ser ut att vara: skola, musik, och fiol.

Periodvis har jag även skrivit mycket om: My Chemical Romance, Bob Dylan, Sherlock Holmes, Hitler, och Green Day.

Alltså: två band, en poet och musiker, detektivberättelser från viktorianska London, samt Europas mest kända diktator. Fascinationen för Dylan, Holmes och Hitler har jag kvar, medan fangirling av band är kortvarigare och på ett ytligare plan. Respektive bands musik älskar jag fortfarande, men som band/personer är de bara sådär jätteintressanta under en mycket begränsad tid.

Det fanns mycket att reflektera över, mycket att minnas. Framför allt slogs jag av hur mycket jag har gnällt över skolan. Jag är inte mer vän med skolan nu, men 24/2 -09 lovade jag att sluta hälla skolgnäll över bloggen, och jag har varit hyfsat duktig på att hålla mitt ord.

Nu är det bara hälften kvar av IB. Work load-mässigt kanske 3 fjärdedelar återstår, men låt oss räkna i tid.

För tillfället känns det som att jag kommer ta mig igenom IB. Kanske inte med höga betyg, men det känns inte heller viktigt. Vi får väl se.
... att hoppa av förefaller så dramatiskt och romantiskt! (Jag är inte så verklighetsförankrad själv)

Dock har jag faktiskt gjort en kraftansträngning med skolarbetet sedan terminens början. (Fyra dagar! Woho .... ) Dock känns inte alla stora, jobbiga, viktiga, tidskrävande, energikrävande, långa uppsatser ens överkomliga. Jag talar om Extended Essay och History Internal Essay.

However, nästa torsdag har mitt band sin första spelning på Rockkarusellen! Yay! Och lite nej! eftersom vår sångare är borta hela helgen. Inget rep i helgen! Vi kommer behöva spela en cover för att fylla ut tiden. Det känns inte alls bra. Men vad göra? Vi har trots allt nästan en månad på oss inför spelningen därefter, så i februari blir det andra bullar! (Jag trivs förträffligt med min Fender Jazz, jag älskar att jag äger en bas.)

Jag äger nu för övrigt min älskade nya fiol. Anna får använda min gamla. Det skär i hjärtat, att se den i händerna på någon annan, även om denna någon är min egen syster. Fiolen är MIN. Det skulle göra mindre ont att låta någon sova med mitt lejon Simba än vad det gör att låta henne ha min fiol. Men samtidigt blir jag lite stolt över henne, utan att jag riktigt kan sätta ord på varför.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag blev inspirerad av Johannas hunk, och eftersom det är ny dag när jag skriver detta, och eftersom det här är en rolig trend, ger jag er:

Dagens Hunk: Bill Kaulitz

Ignorera att ordet hunk och Bill Kaulitz inte har något gemensamt. Det var rätt självklart att han skulle dyka upp förr eller senare, då åtminstone två av oss bloggare tillltalas starkt av hans uppenbarelse. Jag vet inte riktigt om Elin och Johanna håller med eller ej.

Observera att jag inte heller tänker försumma detta tillfälle att motsätta mig ordet hunk. Jag gillar trenden, hatar ordet. Så nu vet ni. Bill är ingen hunk. Jag vet inte ens om han är het. Vacker är han, hur som helst.

(Anledningen till att inlägget postas först nu är att timern som pappa programmerat in bryter min internetuppkoppling någon gång mellan 00:00 och 01:00, så när jag skrivit klart hann jag inte publicera.)

My teeth are made of baby hair

Jag har klippt mig! Jag har en rak lugg för första gången sedan sexårs eller så. När jag funderade på om jag skulle posta en bild eller inte bestämde jag mig för att kolla upp taggen 'hår' för att se om någon annan har gjort så innan mig. Det visade sig att det fanns tre inlägg, alla skrivna av mig. Slutsats: Jag är besatt av hår.

För knappt en vecka sedan kom jag hem från Gran Canaria, där jag hade tillbringat en solig vecka med min familj. Där fick vi erfara roliga ting såsom mojo-sås, bergsutflykter, Las Palmas, nudister, kackerlackor, lavasand och en hel del andra grejor. Det var kul.

Idag hade jag en lektion. EN ENDA. Så kommer det förmodligen vara varenda tisdag. Det är konstigt.

Igår fick jag veta av en totalt okänd person att jag inte ser ut att vara så gammal som 17. Må dina byxor fatta eld och dina öron frysa till is, okända person. Och jag menar det. DO NOT MESS WITH ME AND MY PERFECTLY NORMAL HEIGHT, YEAH?

Dagens låt: Born on a horse - Biffy Clyro

Och för den delen, Dagens hunk: Simon Neil à Biffy Clyro.

God Snart-är-julen-slut-ju-blä-:( på er allihopa! Och ett gott nytt år!

maybe the real question is: why aren't YOU sad?

Idag var vi hos Agnes och firade hennes 18-års dag! Vi åt tårta och tittade på Svärdet i Stenen. Den var bra.

Trala...

Jay Brannan är den mest deprimerande människa jag någonsin stött på. Han är negativ och dyster och osäker, han tar allting personligt och klagar ständigt på allting.

Jag hatar honom lite för detta, men samtidigt är det upplyftande. Här är någon som inte haft några som helst ambitioner i livet och som är rätt dålig på att leva, men han har samtidigt kommit någonstans. Plus att han är väldigt fräck och det han säger är ibland klokt mitt i det pessimistiska.

Q. what do you think is one of the meanest things you can say to someone?

A. "cheer up." it's basically invalidating someone's true emotions and telling them to get over it just to make those around them more comfortable. one of the most respectful and meaningful things you can do for a person is let them be exactly the way they are, and let them feel exactly what they're feeling, without making them feel bad about it. i know most people think everything about life, including the way you feel, is a choice. that you can just change things by flipping a switch (or by doing exercise...that's one of my favorites). we're not all like that. and it's harder to make changes for some than it is for others. if you don't agree with that, it's because you don't understand it and aren't one of those people. don't be heartless.

Från hans FAQ.

Min last.fm säger att jag har spelar över 300 låtar av honom. woops?

It's not that you're not beautiful, you're just not beautiful to me

Teaser Trailer för Harry Potter and the Deathly Hallows:

HALLÅ DÄR. Jag kan knappt tro att vi är på sista boken nu. Under lovet har jag sett både 3:an, 4:an och 5:an och insett att jag tycker himla mycket bättre om dem än vad jag trodde.

Min senaste musik: Jay Brannan (ironiskt nog hittar jag alltid nya saker när jag beställt skivor några dagar tidigare)

Jag såg filmen Shortbus för ett par dagar sedan. Den var väldigt bra, men jag blev extra förälskad i karaktären Ceth, som spelades av Jay Brannan. När jag googlade honom fick jag veta att han sysslar med musik. (synd, tänkte jag, som inte kan glömma hans leende)

Men, det visar sig att han har en jättefin röst och skriver söta låtar med småfyndiga texter. Och nu kan jag inte sluta lyssna på hans musik. Det var ett tag sen jag intresserades för akustisk gitarr.

Dagens låt: Jay Brannan - Half-boyfriend

Ni vet det där gnällande ljudet från när man flyttar fingrarna på gitarren? Jag är smått svag för när de lätena är kvar i låtar. Det är kvar i den där låten.

Nick Jonas and the Administration släpper sitt album om lite mindre än en månad. Jag är lite förväntansfull. De är på turné nu och gör en del covers som Kings of Leon's Use Somebody, och jag förstår inte hur Nicks konstiga gnälliga röst fungerar så bra. Varför tycker jag så mycket om det?

Födelsedagsbarn

Eftersom Agnes inte fick något födelsedagsinlägg igår så får hennes vackra ansikte pryda bloggen idag!

Agnes/sked OTP.

18 år. Hon fick en gosedjurs ponny som är en poet. Den vill jag se.

Gammal pappa och skolångest

Det är nytt år!

Idag har Sherlock Holmes premiär, men jag glömde visst bort att jag tänkte gå på bio idag! Haha.

Min pappa fyller 50 idag.

Av farmor och farfar fick han en DVD-skiva med massa stumma filmklipp från sin barndom. Det var roligt att titta på den. När han var barn, i 8-10-årsåldern någonting, är han otroligt lik mig. Eller, jag antar att det är jag som är lik honom. När jag var i 6-årsåldern var jag oerhört lik min far när han var i 9-årsåldern. Det var faktiskt riktigt läskigt likt.

Johannas pappa är också med ett par gånger. När de tar studenten är Johannas pappa otroligt lik Johannas storebror.

När jag såg klippet från studenten greps jag av en stark längtan att ta studenten. Det kändes så verkligt, eftersom pappa gick på Eskil precis som jag. Studenten kändes liksom inte så avlägsen.

Inte för att jag vet hur det kommer gå med den saken. Jag är inte särskilt mycket mer motiverad just nu, än vad jag varit sedan början av gymnasiet. Detta betyder att det hela gått rätt långt, eftersom det nu är mitten av ett lov. Under lov brukar skolan inte ens kännas så jobbig, eftersom man för ögonblicket slipper den. Men just nu känner jag mig totalt ointresserad av skolan, och jag vill inte alls tillbaka dit, och ångrar att jag har låtit alla tillfällen att byta program passera. Nu måste jag börja om tvåan i höst om jag byter program. Och jag vill inte skjuta upp studenten!

Haha, Pappa och jag har haft en massa djupt allvarliga diskussioner om saken. Jag är väldigt glad att mina föräldrar äntligen protesterar mot mina fasoner (skolka, inte lämna in uppgifter, faila prov etc). Förut märkte jag knappt att de brydde sig.

Jag har ätit tårta. Den var god.

Gott Nytt allihop!