I'll give you all the nails you need

Jag hatar att inte våga gå och lägga mig av rädsla för massa vakna timmar, då det inte går att undvika jobbiga tankar. Och det kan vara rädsla för dem som hindrar mig från att somna från början.
Ibland känns allt bara så jobbigt. Blä på det

Och ändå är jag glad. Jag är faktiskt glad. Därför jag förstår inte varför jobbiga tankar kommer när jag ska sova. För jag ser knappt till dem på dagarna.
Och jag lovar att jag är glad. Det är bara det att jag är ovän med kvällar.

Jag har målat naglarna lysande grönglittriga för att muntra upp mig själv. Det funkar lite grann (:

God natt.

A light to burn all the empires
So bright the sun is ashamed to rise and be
In love with all of these vampires
So you can leave like the sane abandoned me

Byssan lull...

Okej, mina sömnproblem börjar gå till övredrift.

Inatt släckte jag sänglampan 00:59. Låg och dåsade ett tag utan att kunna sova på riktigt, gick på toa två gånger, drack vatten två gånger, somnade tillslut och vaknade igen vid två.
Sedan dess har jag inte kunnat somna om. Och du kan ju själv se tidpunkten då jag postar detta.

Under nattens gång har jag huvudsakligen försökt sova. Jag har två gånger blivit hungrig och ätit först riskakor och nästa gång en banan. Jag har läst en si sådär tvåhundra sidor ur Harry Potter och Halvblodsprinsen, eftersom jag läste ut McCullough's Tim innan jag släckte lampan.
Jag blev rentav uttråkad av Halvblodsprinsen, men sömnig? Nejdå.

Tänk om jag faktiskt inte behöver sova?
Nej, omöjligt. För jag hade ännu inte somnat in helt när Pappa gick upp igår morse, för jag var medveten om att någon rörde sig i huset, men sedan somnade jag innan han hann väcka Anna. Och jag sov inte så väldigt länge den dagen, jag tycker att jag borde ha något slags sömnbehov vid det här laget.

Men det kan hända att mitt sömnbehov helt plötsligt reducerats. Det kan ha att göra med att jag inte gjort ett jävla skit som krävt någon ansträngning det här lovet. Inte tänkt, inte tränat (jo, faktiskt, men jag sov inte mer för det).

Nu har jag ställt väckarklockan på halv elva, god natt =)

PS
Igår förlorade jag på bowling, jag kom sist. Men det var ganska väntat. Jag fick en spärr.

Grön Dag och rökning och sånt

OJ
.
Helt plötsligt känner jag ett otroligt starkt begär att lyssna på Green Day.
Det kan bero på att jag i en kvart har ägnat mig åt att leta information om deras kommande album och turné. Sen fastnade jag på deras officiella hemsida och läste lite om politik.
Det kändes ovant att ett band uttryckte så bestämda åsikter om USA's politik. För inget av banden som jag läst om på sistone har några politiska åsikter som de försöker överföra till fansen. Särskilt inte My Chem (som surprisingly är de jag läst absolut mest om), de fokuserar bara på individen. Och här kommer Green Day och säger åt alla fans att rösta på Obama och massa sånt. Men jag håller med om sånt jag läste så det är bra. Och det kom ju inte som en överaskning direkt att Green Day har tydliga politiska budksap. De är punk/"punk" och ovannämnda märks såklart i låtarna (om man bryr sig om att lyssna efter det.) Jag märkte bara att jag var ovan.
.
Jag tänker gå ut till hallen och hämta min mp3 i min jackficka. Sedan tänker jag lägga mig i sängen och lyssna på Green Day tills jag blir sömnig igen.
Om jag lyckas hålla mitt löfte till mig själv och faktiskt lyssna på Green Day. Sådana små infall brukar gå åt skogen när jag väl har lurarna i öronen. Då blir det aldrig vad jag planerade att lyssna på.
Fast egentligen är det inte ett löfte.
.
Jag har apropå löften kommit på att jag är väldigt försiktig med löften. Jag lovar ogärna saker, för när jag lovar något tar jag det alltid så seriöst och eftersom det är ett löfte kan jag inte bryta det. Då skulle jag känna mig alldeles misslyckad och får dåligt samvete.
Jag kom till den här insikten här om dagen, då Maria x2 och Matilda ville få mig att lova att aldrig röka. Självklart vill jag aldrig röka. Det skulle aldrig falla mig in. (Det är så ÄCKLIGT och respektlöst av folk att gå omkring och röka på allmänna platser! För att inte tala om idiotisk eftersom det är de själva kommer få lungcancer och dö och sånt) Men tänk om jag befinner mig i en situation då jag förlorar omdömet? Tänk om jag skulle röka (USCH) och därmed råka bryta mitt löfte? Jag menar inte förlora omdömet som i att vara full, för jag är ganska säker på att inte ens då skulle jag få för mig att röka. Men kanske om jag typ råkar sluta som missbrukare eller nåt. Jag tror att alla missbrukare röker. Antagligen inte. Jag vet inte vad jag pratar om, det märks va?
.
Jag försvarar mig med att klockan är tio över tre på natten och jag kan inte sova och jag bara pladdrar på för att jag inte vet vad jag skulle göra annars.
.
Jag önskar er alla en bättre natt än min

Go get yourself a hero

Hej, jag har försökt sova sedan tolv. Klockan är nu en minut över två.
.
Inget jättespeciellt har hänt mig.
.
Min Alicesyster fyller fjorton idag. Okej då, fyllde fjorton igår.
Hon fick tre kvadratmeter regnskog av mig. I Lamboja Lestari på Borneo.
.
Och så fick hon The War is Ours, Escape the Fates nya skiva.
Ni vet, den som jag har längtat efter och verkligen verkligen ansträngt mig för att inte ladda ner, bara för att jag känner att jag måste hedra den här skivan med en skiva.
Jag tänkte: Om jag skriver den på min önskelista så kommer jag definitivt att få den. Mamma och Pappa kommer vara glada över att jag önskar mig något. Och liksom, en skiva, det är roligt att ge bort skivor. Och jag tänker inte spoila alltiop genom att YouTube:a eller ladda ner musiken, utan jag ska äga skivan och uppleva låtarna på det sättet. Jag lääääntar, för det är ju självklart att jag kommer få den.
(Tror du jag lade märke till att denna skiva stog som enda skiva på Alice's önskelista? Nej. Tror du att jag i så fall hade dragit slutsatsen att eftersom jag önskade mig två skivor, varav den ena samma som Alice's enda önskelistisskiva så skulle de ge Alice vår gemensamma önskning och mig den andra? Ja. Och då hade jag sluppit bli så ställd idag)
.
LOL på mina förväntningar. Alice fick den istället. Hon som redan hade laddat ner allting och redan kunde varenda låt utantill! Och jag som har lidit för att jag tvingat mig själv att vänta tills jag fick skivan. Ja, lidit. För det lilla jag har hört av den är underbart och för en gångs skull var jag duktig och önskade mig en julklapp som jag verkligen verkligen ville ha. Och som är lätt att köpa och lagom dyr, så att man kan vara sådär härligt förväntansfull/längtansfull eftersom man nästan vet att man kommer få den. Precis som när man var liten och var expert på att skriva önskelistor.
...LOL
.
Jag vill så otroligt jättegärna äga denna skiva. Men att köpa den förefaller helt enkelt onödigt när den redan finns i mitt hus. Men julen är väl trots allt en extermt onödig högtid? Jag menar onödig som i att lägga onödigt mycket pengar och energi på den?
Jag ser dock fortfarande - med vacklande hopp - fram emot Life is not a Waiting Room, Senses Fail's skiva. Jag vill förmoda att jag kommer få den, för den stog också på min önskelista och eftersom jag inte skrev den i rangordning så kunde ju inte föräldrarna veta vilken skiva som egentligen var viktigast.
Med denna skiva har jag gjort samma sak som med The War is Ours; d.v.s. jag har lyssnat igenom den på YouTube för att förvissa mig om hur underbar den är och om hur mycket jag vill ha även den skiva och sedan skrivit upp den på önskelistan. Och denna skiva längtar jag nästan lika mycket till som Escape the Fate's.
.
Asså. Oj. Ursäkta inlägget. Så besviken blev jag inte på skivincidenten. Det som hände var att jag inte hade något att skriva om egentligen så nu när jag väl kom in på ett ämne (skivor), så råkade jag utveckla det till överdrift bara för att jag inte har något annat att göra mitt i natten än att skriva onödigt långa blogginlägg.

So long and good night

If you don't go to highschool, you will defenitely go to jail

ooooops, jag tror inte att jag har något att säga.
Mina fingrar liksom automatiskt klickade sig in här, and here I am, writing another useless post.

Jag hade schemalagt 45 minuters historiaplugg från klockan 18-1845, men jag kom inte hem förrän sju. Att köpa födelsedagspresent tog längre tid än jag trodde. (trots att jag slutade en timme tidigare än vanligt, så kom jag hem en timme senare än vad jag schemalagt. lol på mitt schema)

Usch, nu har jag ont i huvudet igen. Jag har alltid ont i huvudet i slutet av veckan innan helgen. För efter sisådär 2-3 nätter av sömnbrist mår jag inte så bra. Jag förstår bara inte varför jag inte lyckas sova under skolveckorna. Det hinns inte med helt enkelt. Tidsbrist leder till sömnbrist.
Ouch, klockan är massor = ännu en för kort natt. suck.

Jag suger. Varför har jag sådana problem med att hantera mitt eget liv? Allt går bara fel. Och om något går rätt, så leder det till att något annat går fel.

Julklappar ger mig ångest. Liksom torsdagsmornar då det finns en risk att vi ska ha uppsatsskrivning på engelskalektionen. Och det faktum att jag utvecklas baklänges i mitt fiolspelande pga min trogne följeslagare tidsbrist.
Och funderingar om framtiden. Och funderingar på vad jag egentligen gör med mitt liv. Hallå, hjälp, man får bara ett liv (tror jag) och vad gör jag?! Ingenting! Jag bara sitter här och kastar bort mina chanser att göra något bra! Snart går man i pension och dör!
jag överreagerar väl lite skulle jag tro.

Jag har köpt en nytt silverglittrigt nagellack
Under vinterhalvåret är jag i konstant behov av glittrigt nagellack. Silverglittrigt måste jag ha hemma (burken ska stå på mitt nattygsbord), men jag brukar bryta av med andra färger då och då.
I förrgår använde jag det allra sista av mitt gamla silverglittriga nagellack, och nu har jag ett nytt. De två dagarna emellan var förskräckliga. Nagellacket blev nött och jag hade inget att måla på!

Give me what I need. (how come the titles are always in english?)

Jag sitter här och tänker på kärlek (kärlek har kommit på tal och diskuterats flitigt under några inlägg/kommentarer på sistone) och ska snart skriva en bokrecension till Gardell's En Komikers Uppväxt.

Det är det här som jag hatar med IB. Att det inte finns någon way around it.

Jag skulle helst av allt vilja göra det här någon annan dag. För imorgon har jag ett soloframträdande som jag skulle behöva öva inför. Och en "fiolläxa" som jag borde ha övat på inför lektionen. Och jag har väldigt ont i magen. Och är vääääldigt trött. Fast jag börjar faktiskt vänja mig vid att gå omkring och ha sömnbrist jämt. Så det är inte ett så jättestort problem. Men liksom, jag VILL ju inte skriva den här uppsatsen. För jag vet att jag ändå inte kommer bli nöjd med den, på grund av allt jag nyss radade upp.

Jag vill ta med mig hela min klass till ett annat gymnasieprogram. Och så vill jag införa NK på Eskil så att vi alla kan gå där.

Vad säger ni, classmates? (ni som läser sam kan få fortsätta med det, vi kan vara en natur/samklass.)

Idag spelade Gökstensstråket på Strigeln, ett äldreboende.

Det var helt underbart.

Vi var helt fantastiska, perfekta.

Och vi hade så roligt.

Och det var en stor scen, så för en gångs skull behövde vi inte stå och trängas.

Finns det någonting som är mer underbart än att spela musik för folk? Jag kan inte komma på något.

Särskilt när publiken till stor del består av gamla skröpliga halvdöda människor, och så ser man hur de liksom skiner upp och livas upp och blir glada av oss.

Det känns så meningsfullt. Vi själva har jätteroligt, och vi gör andra glada samtidigt.

Gökstensstråket är något av det bästa jag har.

Vi är så underbara. Allihop. Och så är vi så bra.

Ännu en anledning till att hoppa av IB. Mer tid åt musik. IB=inte mycket liv, mitt liv=musik.

Jag har kommit på att jag blir olycklig av att ha så lite tid till allt sånt som jag älskar att göra. dvs, musik, vänner, handboll, skriva, rita, lata mig

Här är vi! Förutom Andreas, han kom senare. Är vi inte söta?

Hejdå!

What is it that makes me go insane?

Klockan är 00:14 när jag skriver det här.
Jag är bara så makalöst trög som inte ligger och sover, för jag är så makalöst trött.
Jag har haft allvarliga sömnproblem på sistone.
Jag har inte direkt nån förklaring till varför. Det kanske beror på att jag inte tränar, det kanske beror på något annat.

Jag tänker för mycket. Jag brukar inte gå och fundera över saker. Jag brukar inte ha saker att tänka på. Jag är inne i en tänkig period.

Så, Open House på gamla plugget idag.
Jag visste att jag inte skulle tycka om det.
Det var samma känsla som när jag besökte Slagstaskolan när jag gått ut där.
Besvikelse skulle jag vilja säga.
En konstig känsla av att inte alls höra hemma. Det är läskigt, för jag minns så väl att jag verkligen hörde hemma där. Men nu är den tiden förbi.
Först längtade jag dit och ville träffa alla coola lärare igen. Men det finns ingen poäng med det. För jag har inget att säga till lärarna och de har inget att säga till mig. Det blir bara stelt. Och då blir jag så besviken, för man tyckte att man hade något slags band till vissa lärare. Men sådana saker är bara menade för sin tid.
Allt var trevligt och väldigt som vanligt, men utan att jag var en del av det.
Och jag önskar inte att jag var det heller. Det var en bra tid som jag är tacksam för, men den är förbi.

Godnatt. Nej, godmorgon.
Jag kommer vara halvdöd imorgon.
Usch, varför jag såna här dumma saker?
Jag kan inte sova.