Gonna stalk you I'm afraid, wanna be your effing pain

Min dator är trasig! Usch och fy, så onödigt. Jag lånar mammas. Mest för att jag har en Viktig Uppsats att skriva, men den står rätt still just nu...

Mitt konståkningsintresse har blommat upp igen. Det hände i torsdags när jag kände mig lat och slog på tv:n, och EM var på. Wooo! Det är inte lika kul som förra året, för mina favoriter är inte med den här säsongen. Den enda Europén som är kvar är Brian Joubert, men honom gör det nästan ont att titta på. Jag tycker jättemycket om honom, men han åker inte så bra som han kunnat.

Frankrike har 2 platser i VM, och mycket av vilka som får åka beror på deras placering i EM. Just nu ligger 2 fransmän före Joubert, så det ser inte så ljust ut.

Jag har damernas friåkning på nu, men jag vet nästan inte vem någon av de Europeiska damerna är. Det verkar gå bra för svenska Viktoria iaf, hon har chans på medalj!

Jag har börjat läsa Johnny Weir's självbiografi också, vilket säkerligen också är en anledning till att mitt intresse ökar. Den är väldigt intressant.

Live Long and Prosper,

Lisa

ETA: OMG OMG JOUBERT TOG SILVER!!! Och Florent Amodio vann, och han är underbar och bedårande och åkte fantastiskt bra!! JAG ÄR SÅ GLAD. Åh, nu längtar jag till VM i Mars och sedan STOCKHOLM ICE MED ELIN WOOOHOOO.

In the twist of separation, you excelled at being free

Yep, klockan är snart 2 på natten men jag känner för att klämma ut några rader. Mest för att vi inte haft något riktigt inlägg i 2011.

Det är 2011! Nytt år! Hur mår ni?

För ett par dagar sedan fastnade jag och pappa framför tv:n på en dokumentär om Take That's återförening (jag och pappa - trots att mamma är det största Take That-fanet i familjen.) De har ju släppt det första albumet med alla 5 medlemmarna på 15 år. Det måste vara skitcoolt för de som var fans på 90-talet. Jag är mesmeriserad av storheten som popstjärnor når.

Johnny Weir släpper sin självbiografi om ett par dagar. Det är första gången han faktiskt säger att är bög, även om han aldrig varit i garderoben direkt.

“In a sexual way, I’m gay, but I would marry a woman tomorrow if it struck me. I don’t think sex and relationships necessarily have to go together.” - Johnny Weir

Jag är överlycklig över att han separerar sexualitet och romanticism (det är förmodligen inte rätt ord. romantik? romantisk kärlek? Äh!), för de är inte lika sammansatta som det gärna påstås. Han är bäst.

Would you ask Michael Jordan if he's black?

Suck. Att vara ett fan av Johnny Weir är att varannan vecka hamna i en diskussion om det är okej att kalla honom gay eller inte.

Vad jag alltid antagit:

Johnny Weir har inte sagt ”I’m gay” för att det är självklart i hur han är och hur han beter sig och vad han säger. Att han inte officiellt ”kommit ut” beror inte på att är obekväm med att etiketteras, utan att tycker att proceduren är onödig och att han ogillar att alla antas vara hetero tills de säger något annorlunda.

Hur vissa andra ser på saken:

Att när Johnny säger att hans sexualitet är irrelevant menar att han inte vill att folk ska spekulera och varför kan inte bara få vara sig själv, utan någon etikett.

Jag har aldrig sett Johnny ta illa upp när någon kallat honom gay, så när folk tar illa upp å hans vägnar blir jag en aning irriterad. Men samtidigt, är det okej att anta någons sexuella läggning grundat på hur de klär sig och beter sig? (Ja)

Det är inte ens som om Johnny har klarat sig undan homofobin genom att inte säga orden. Adam Lambert får leva med att beskrivas som ”openly gay singer”, medan Johnny blir kallad ”flamboyant figure skater”; bådas yrken kommer i andra hand.

ETA: För ett tag sedan skrev jag på en namnlista om att höja värdet på kvadrupplarna i konståkning. Igår fick jag ett mejl från skaparen, som bad mig att sprida den till svenska fans och undrade om hur svenska konståkningsförbundet såg på kvadruppeln. Jag känner inte till någon svensk fansite för konståkning, men jag kan länka den här! Now, figure skating is in crisis. Den är otroligt välskriven och tar upp fler problem med det nuvarande poängsystemet kvadruppeln. Jag är inte särskilt insatt i hur allt fungerar, och jag vet ärligt talat inte vad som behöver förbättras med systemet. Men skriv på om du har lust!

Did you think that you were dreaming?

LOV. YAY! YAY! YAY! YAY!

Idag har vi firat påsk i mitt hus! Farmor och morbror Lars är fortfarande här. En hare satt på vår gräsmatta i flera timmar och solade sig, det var väldigt passande.

Igår fick vi massor av låtar av Mattias till spellistan, och en av dem var Counting Crows – Round Here. Min reaktion var någonting i likhet med detta. Det är min absoluta favoritlåt (jag har säkert skrivit om denna låt förut, men whatevs, I LAHV IT). Jag tycker fortfarande jättemycket om Panic! at the Disco’s cover på den. Och jag har flera stycken live-versioner, en av dem som jag nu tänker dela med mig av! Den är över 11 minuter lång!!!

Dagens låt: Counting Crows – Round Here

Idag var Elin på Stockholm Ice, en konståknings show. Jag hoppas på att hon postar om hur det var nån gång i den närmsta framtiden. För jag är avundsjuk och hade gärna velat gå. Stephane Lambiel var med, och han fyller 25 år idag.

Stephane och Johnny Weir.

Bitches, that's exactly why.

Idag firade jag min kusin Madeleines 19:e födelsedag. Hennes lillasyster Matilda berättade om när hon opererade öronen så att de inte stod ut lika mycket.

Som alla vet (eftersom det är omöjligt att undvika!!!) så pågår OS just nu. Hittills har jag inte sett mycket, att titta på sport är ingenting jag tycker om. Jag tycker egentligen inte ens att konståkning är kul att titta på. Men idag så förälskade jag mig i Johnny Weir, som är konståkare.

Yep. Han är himla söt.

There are some things I keep sacred. My middle name. Who I sleep with. And what kind of hand moisturizer I use. - Johnny Weir