Would you ask Michael Jordan if he's black?

Suck. Att vara ett fan av Johnny Weir är att varannan vecka hamna i en diskussion om det är okej att kalla honom gay eller inte.

Vad jag alltid antagit:

Johnny Weir har inte sagt ”I’m gay” för att det är självklart i hur han är och hur han beter sig och vad han säger. Att han inte officiellt ”kommit ut” beror inte på att är obekväm med att etiketteras, utan att tycker att proceduren är onödig och att han ogillar att alla antas vara hetero tills de säger något annorlunda.

Hur vissa andra ser på saken:

Att när Johnny säger att hans sexualitet är irrelevant menar att han inte vill att folk ska spekulera och varför kan inte bara få vara sig själv, utan någon etikett.

Jag har aldrig sett Johnny ta illa upp när någon kallat honom gay, så när folk tar illa upp å hans vägnar blir jag en aning irriterad. Men samtidigt, är det okej att anta någons sexuella läggning grundat på hur de klär sig och beter sig? (Ja)

Det är inte ens som om Johnny har klarat sig undan homofobin genom att inte säga orden. Adam Lambert får leva med att beskrivas som ”openly gay singer”, medan Johnny blir kallad ”flamboyant figure skater”; bådas yrken kommer i andra hand.

ETA: För ett tag sedan skrev jag på en namnlista om att höja värdet på kvadrupplarna i konståkning. Igår fick jag ett mejl från skaparen, som bad mig att sprida den till svenska fans och undrade om hur svenska konståkningsförbundet såg på kvadruppeln. Jag känner inte till någon svensk fansite för konståkning, men jag kan länka den här! Now, figure skating is in crisis. Den är otroligt välskriven och tar upp fler problem med det nuvarande poängsystemet kvadruppeln. Jag är inte särskilt insatt i hur allt fungerar, och jag vet ärligt talat inte vad som behöver förbättras med systemet. Men skriv på om du har lust!

Is it fine if I make more money than you?

För ett tag sedan läste min mamma en artikel i en tidning om två transexuella män i ett förhållande, och hon kommenterade att det var ”lite konstigt” att de bytt kön till man men ändå drogs till män. Jag blev förbryllad över att hon tyckte att könsidentitet och sexualitet var direkt relaterade, när de är två olika saker som inte har med varandra att göra.

Men jag har funderat lite mer, och insett att mamma beskrev något som jag tror gäller för samhället i helhet. Trans och homofobi bottnar till stor del i könsuttryck och sexism.

Killar blir kallade ”bög” när de uttrycker sina feminina egenskaper. Eftersom att kvinnor är mindre värda och allt kvinnligt nedvärderas, så nedvärderas även män med egenskaper som är typiskt feminina. Att attraheras av killar är också en kvinnlig egenskap i vårt heteronormativa samhälle, därför ses det ned på.

Sexism har en stor del i homofobi, eftersom folk inte inser skillnaden mellan genus och sexualitet. Även om inte all diskriminering försvinner om vi får jämställdhet mellan män och kvinnor (och manligt och kvinnligt), så känns det som om problemen hör ihop.

WHY THE FUCK DO WE USE LABELS ANYWAY??

Johanna ställde några frågor om detta i mitt inlägg här, fast egentligen hade jag redan det här inlägget planerat. Så här får ni mina tankar om ämnet! (varning: överanvändning av ordet "kategorier" som jag använder som svenskans motsvarighet till "labels", trots att det låter dumt.)

Jag har en hatkärlek till kategorier.

Att leva i ett samhälle utan kategorier vore underbart och det ultimata. Att inte behöva definiera sig, att inte behöva fundera och dömas pga. vad man väljer att kalla sig. Det vore det ultimata eftersom få människor passar in i de boxar vi placerar dem i.

Samtidigt älskar jag kategorier! De är förskräckligt viktiga för att jag ska förstå saker. Jag älskar att hålla koll på olika saker. Jag är väldigt beroende på kategorier när det gäller mig själv, jag vill veta exakt hur och vad jag är, annars blir jag osäker på mig själv. Och jag vill kunna förklara mig själv, för ibland känns en förklaring som ett sätt att försvara mig på.

Men det finns gränser i hur mycket jag gillar och använder dom. T.ex. så definierar jag mig själv som asexuell, vilket är en ganska bred term. Det finns massor med termer under det asexuella paraplyet, men jag använder helst inte dem. Kanske för att asexualitet är så litet från början och att beskriva mer gör det bara krångligare.

Att jag tycker det är viktigt att använda kategorier har att göra med just hur lite folk vet. Jag känner att jag gör mer nytta av att förklara asexualitet, istället för att svara ”jag är inte intresserad” på en fråga om jag t.ex. är tillsammans med någon.

Samtidigt tror jag också att kategorier är viktiga för hur man mår socialt. Att det finns ett namn för hur man känner sig betyder att det finns fler som känner likadant. Man är inte ensam. Jag är övertygad om att för de flesta som inte passar in i heteronormen så har det varit en gigantisk lättnad att hitta någon annanstans att passa in.

Att använda sig av kategorier är ett sätt att säga att man är stolt över vem man är. ”Out and proud”. Skut mig inte nu, men bland tror jag att en anledning till att man helst inte vill definiera sig själv har att göra med att man inte vill ta tag i att ”komma ut” och allt som det innebär. (men, jag tycker inte att det är fel att inte definiera sig. Det är också ett sätt att motarbeta heteronormativitet.)

Så jag har nog mer positiva åsikter än negativa. Framför allt tror jag att kategorier är viktiga för att skapa ett bättre samhälle. I framtiden har människor kanske lika värde trots sexualitet, könsidentitet och alla andra möjliga saker. Men tills dess?

BE PROUD AND BE LOUD.

We’re hiding behind skin that’s too tough

Jag håller på och läser i psykologiboken igen, just nu om kön och genus, för att de begreppen förvirrar mig. Visst finns det manliga och kvinnliga saker, men vad är det som gör någon till man? Och transexualitet, intergender, allt sådant är en aning förvirrande. Bara en sån sak som att det enbart finns omklädningsrum till män och kvinnor! Om man inte passar in i någon av dem så har man ingenstans att gå. Jag kan inte påstå att jag tänker på mig själv som ”kvinna” särskilt ofta, men jag trivs i den identiteten utan att fundera över det. Fast när jag funderar över det så undrar jag varför.

Men iaf, det finns ett väldigt spännande exempel i boken (sid 280 för er som äger den)!

Det handlar om en sexuell abnormitet (kombination av mutation och inavel) som uppstod hos 18 individer i ett 20-tal besläktade familjer. De föddes med ett utseende som gjorde dem till flickor och de uppfostrades till flickor ända fram till puberteten - då testiklar och penis växte fram och de fick djup röst. 17 av dessa individer valde att ”bli män”, de attraherades av kvinnor, fick barn och skaffade sig typiskt manliga intressen. Endast 1 behöll sin kvinnliga identitet.

Det var på grund av hormoner som avvikelsen skedde. Så exemplet kan visa hur stor påverkan hormoner har, i och med att när de manliga hormonerna kom så fick individerna manliga egenskaper. Men det kan också visa hur starka de sociala förväntningarna är, eftersom när de här individerna såg ut som män så väntade sig omgivningen att de skulle bete sig som män. Kanske var det då enklare för dem att också bete sig som män, istället för kvinnor med mycket djup röst och skägg.

Det här med könsidentitet är klurigt!

I could see the Devil in you, but I was looking for God so I pushed on trough

Så, vi har ny design! Fixades av mig, Elin och Johanna igår. Men vad tycker Agnes om den? Det är frågan. (som jag gärna vill ha ett svar på. Är ränderna jobbiga?)

Jag pluggade nyss! Woaah, och det är inte ens till imorgon!

Det var psykologi. Det här med könsroller är klurigt! Är det biologiskt eller på grund av social inlärning?

Det finns en pojke på min mammas förskola som tycker om att klä sig i klänning och att ha en kjol på huvudet så att det blir som om han har långt svallande hår. Han är inte det minsta påverkad av de normer vi har! Kommer han att förändras? Kommer han att börja skolan och inte passa in och utan att mena det så kommer han böja sig efter de normer som finns? Men förskolan har inte påverkat honom alls än så länge?

Så jag drar slutsatsen att han inte påverkas av det normerna. Och jag hoppas att han inte kommer göra det i framtiden heller. Så hur mycket vi påverkas är i så fall biologiskt. Vissa påverkas mindre, vissa mer. Vissa passar in i könsroller redan från början.

Men det finns liksom EN pojke på hela förskolan som trivs i klänning. Då måste det ju vara rättså biologiskt?

Blah! En av mina favoritlåtar just nu:

Cassidy Haley. Jag önskar att jag hade ett itunes-konto så att jag kunde köpa hans musik.

Ha en trevlig kväll!

Thanks, but I'll follow my heart instead

Jag är smått road över hur min musiksmak har förändrats över det senaste 1 och ett halva året.

Jag är på väg längre och längre ner på listan av vad som anses vara ”dålig” musik.

För ett och ett halvt år sen var jag cool och lyssnade på britpop och indie och Jason Mraz innan han slog igenom.

Sen började jag lyssna pop-punk a la Fall Out Boy och Sing it Loud.

Sen började jag lyssna på Disney a la Jonas Brothers och Hannah Montana.

Och nu lyssnar jag på musik från deltagare i American Idol. Idol, hör ni det? Det är allmänt känt att, även om de kan sjunga, så är deras album efter tävlingen skit.

Jag har i alla fall lärt mig att inte döma någonting på förhand. Jag har också lärt mig att David Archuleta är förskräckligt söt.

På tal om något helt annat:

Jag har alltid tyckt att det är störande när folk som är fjolliga eller feminina antas vara homosexuella. Men egentligen är det bra mycket värre med alla som anses vara hetero bara för att det är normen.

But I am the Chosen One

Half-blood prince trailer:

YEEY, IT LOOKS REALLY COOL AND AWESOME :D:D

:D

Idag var vår skola och såg pjäsen Beautiful Thing. Det är en söt historia om två pojkar som blir kära i varandra.

Efter det så diskuterade vi pjäsen och olika saker runt homosexuallitet i grupper och jag kom ut två gånger. Haha. Första gången var typ"...så jag har tänkt på mig själv som bisexuell under hela min uppväxt ungefär" och sen lite senare "...fast inte nu längre, jag har insett att jag är asexuell".

Jag har tänkt på mig själv som bisexuell sen den åldern då man får reda på att alla har en sexuellitet.

Vår lärare Marita-som-inte-slutar-prata uttryckte det som att bisexuellitet var när man blir kär i personen, inte könet. Vilket väl är sant, men ändå en konstig definition då jag inte tror att andra blir kär i ett kön.

Själva anledningen till att man måste "komma ut" är att normen är heterosexualitet. Själva anledningen till att folk blir rädda, upprörda, panikslagna när de inser att de inte är hetero är för att normen är heterosexuallitet.

Jag visste vad homosexualitet var när jag var väldigt ung. Jag freakade aldrig ut över att vara bisexuell. Jag har svårt att lista ut vad det beror på. Det är såklart dumt att må dåligt över något sådant, men varför gjorde inte jag det när så många andra gör det? Jag har alltid vart lite avfärdande åt hela freaka ut saken, har aldrig förstått vad the big deal is.

Men jag freakade ett kort tag, när jag insåg min asexuellitet. Så jag förstår känslan på ett helt annorlunda sätt nu.

Normen ”sexuell” sitter så mycket djupare än normen heterosexuell.

Nästan ingen i min grupp visste vad asexuallitet var. Det gör mig ledsen. Så genom att komma ut lite idag så har jag kanske gett lite till världen, lite kunskap. Fått 5 personer att förstå lite mer.

Pjäsen var bra men det som överraskade mig så otroligt mycket var publiken. Jag visste inte att homofobi var så vanligt! Inte alls! Alla de gångerna jag har kommit ut som bisexuell har jag nästan inte stött på något alls! Men gosh, vad spänd hela publiken blev så fort det blev lite intimt mellan de två pojkarna. Och tjejerna som satt bakom oss i publiken var otroligt äcklade av vad som hände på scenen.

Jag blev arg. Homofobi tror jag är det som gör mig argast av allt. För att det är så himla dumt. Människorna i min diskussionsgrupp var väldigt ”dom får väl vara homo om dom vill, bara dom inte gör det framför mig”, vilket bara är idiotiskt. Varför ska homosexuella personer behöva gömma sin kärlek för? Geez.

Men oj, vad mycket jag lyckades klämma ut. Och jag som tycker att homosexuellitet- debatten är mest uttömd och självklar. Jag antar att den inte var det, efter dagens erfarenheter. Ändå onödigt att skriva så mycket här, då jag tror att alla som läser har precis samma åsikt som jag. Ack.