People are wasteful, they waste all the food. People are hateful, and people are rude.

Gott nytt år! Hoppas att 2012 blir ett bra år.

Jag ska tipsa om något som kanske hjälper er igenom bakismisären. Filmserien Fem små filmer om evolution består av Jesper Rönndahl som presenterar evolutionsteorin på ett fruktansvärt finurligt och roligt sätt. Här är första delen.

Del 2 Del 3 Del 4 Del 5

They don't like my boney body, they don't like my dirty hair

Om 9 dagar flyttar jag till Österrike. För att förbereda mig har jag här hemma gått och övat upp min tyska (läs: pratat något slags hybridspråk som egentligen är en blandning av svenska, skoltyska och en stor gnutta hollywoodtyskabrytning)


Det här inlägget ska handla om band! I början av veckan fick jag en sen julklapp på posten i form av Wild Beasts nyaste album. Det var så sjukt bra att jag behöver dela med mig lite. Bandet har två sångare (jag älskar band som har två sångare) som båda har himmelskt vackra röster. Men allra ALLRA vackrast av de två sjunger nog Tom Fleming (i en pälsmössa nedan). Han har kanske den sexigaste och mest underbara rösten jag någonsin har hört.

Därför är dagens låt: Reach a Bit Further - Wild Beasts


Haha, nyss gick jag igenom min bildmapp märkt Musik. Där hittade jag den här fabulösa bilden;

Av ingen anledning överhuvudtaget bjuder jag därför på dagens låt #2: Machines - Biffy Clyro

Happy christmas your arse

God jul på er!

Ni ska få en julklapp! I form av Den Svenska Björnstammen. Den här låten har spelats en hel del på senaste tiden, men skulle ni inte ha hört den än vill jag att ni ska få den upplevelsen av mig i julklapp! Toppenfin låt.

Mitt förflutna

Idag fick jag ett mejl från mig själv som 18-åring. Jag skickade det för ett år sedan via sidan FutureMe.org. Det är ett långt mejl som inleds med uppmaningen

Sätt på Antony and the Johnsons innan du läser det här. Det gör stämningen, jag lovar.

Vilket är lite underligt, jag har aldrig lyssnat på Antony and the Johnsons särskilt mycket. Jag antar att det var det jag lyssnade på när jag skrev mejlet för ett år sedan, och tyckte att det passade bra. Det hela gjorde mig väldigt glad. Jag för ett år sedan är en mycket förnuftig person (Har jag blivit yngre och mindre världsvan på ett år?) Jag passar på att peppa mig själv (och tror tydligen att jag pluggar - HA!)

Glöm inte bort att det måste vara kul också. Så brukar mamma säga. Det måste vara kul också. Ett så meningslöst citat, men så himla sant. Sitt inte där i Uppsala, eller Linköping, eller i Stockholm och tyck synd om dig själv medan du sliter med civilingenjörsgrejer eller kemikurser. Bryt om. Gör nytt. Välj någonting som du tycker är kul. För även om det inte kommer att ge dig det bästa jobbet eller de bästa framtidsutsikterna med högsta lönen, hippaste vännerna och goda ryktet, så hoppas jag att det valet gör dig lycklig. Eller så nära man kan komma.

 Lite väl pretto för en ett år yngre version av mig själv kan tyckas, och det förutspår också något yngre jag.

Jag vet vad du kommer tänka. 'Åh 18-åriga själv, du är så liten. Så naiv och framtidsentusiastisk. Du vet väl inte hur det är, det är jag som borde ge dig råd.' Men jag var först. 

Jag känner mig själv väl verkar det som. Jag passar också på att gissa mig till hur mitt liv ser ut som 19-åring. Så här skriver jag;

Jag tror, och hoppas att du jobbar utomlands. Har tagit dig ut litegrann innan det börjar bli dags för att dra sig tillbaka och skaffa familj. Skratta du, men erkänn att du tänkt tanken.Kanske hinner mycket hända på ett år. Du kanske har hittat ditt livs kärlek, 37 bast och civilekonom. Gravid i 4 månaden. Flyttat till Karlskoga, börjat leta dagis. Stora planer på en inglasad uteplats. Förmodligen inte.

Så underbart ironisk, med en gnagande antydan till oro att det inte är en gissning helt åt helvete. Det är det. Jag är glad att det är det. 
Och jag är glad att jag är på väg utomlands. Mitt yngre jag skulle vara stolt. Avslutningsvis lämnar jag mitt äldre själv med uppmaningen;

Ta dig nu lite tid att skicka ett nytt mail, till Johanna 20 år. Hon blir nog glad. Förlåt för en halv roman, jag hoppas att det var kul. För det är det viktigaste, det måste vara kul också.

 Så finurligt knöt finurliga jag ihop säcken på ett meningslöst men fruktansvärt trevligt mejl till mig själv. Det gjorde min dag, utan tvekan.
Jag undrar om jag skrev ett likadant blogginlägg för ett år sedan. När jag fick ett mejl från mitt 17-åriga jag. Jag kommer inte ihåg det, men det är mycket möjligt. Nu ska jag skriva till mig själv om ett år och jag uppmuntrar alla som läser det här att göra detsamma, till sina respektive framtidssjälv. Det är himla kul.

I don't watch TV cause it's just a box of lies. It makes me want to stick a toothpick in my mind.

Hej. Det var ett tag sedan. Hur är det?

Jag har den gångna veckan jobbat julbord för första gången i mitt liv. Det har varit förvånansvärt roligt, men har resulterat i att jag har utvecklat någon form av julkänslor. En månad innan jul. Det är väldigt olikt mig. Vad som är ännu mer olikt mig är den flera timmar långa spellista julmusik som börjar ta form i mitt iTunes.

Min favoritjullåt är utan tvekan The Little Drummer Boy. Det finns otaliga versioner av den sången; här får ni mina favoriter.

The Almost

Stevie Wonder

The Dandy Warhols

Idag har det gått en vecka sedan Lisa och Elin åkte till Sydafrika. Johanna har väntat med förväntan framför Ansiktsboken och bloggen för anekdoter från den afrikanska savannen. Några sådana har inte dykt upp. Jag hoppas att det betyder att de två vännerna har rolig och inte har tid att höra av sig, och inte att de har blivit uppätna av lejon.

Du får inte sätta frågetecken efter!

Det här är Elin och hennes nya IPHONE!

Visst är hon söt!

Elin har fått en ny telefon

Hej på er!

Jag och Lisa är överens om att den här bloggen snart har spelat ut sina kort (Öh jag tror jag glömde bort hur det där talesättet verkligen går). Men förströsta icke! Vi är också överens om att en ny och finare blogg vore i sin ordning. Det finns bara ett litet problem. För att skapa en ny blogg måste man ha ett URL. För att kunna skapa ett URL måste man komma på ett bra namn åt bloggen. Och för att komma på ett namn måste man ha någon slags fantasi. Det har inte vi. Eller kanske har vi det, men det är obeslutsamhet som är den underliggande orsaken till det här dilemmat.

Här är några förslag, så om ni vill vara så hyggliga och lämna e n kommentar om vilket ni tycker är bäst;

• Oansenliga hajens lian (det är ett anagram av alla våra förnamn, HAHAHA)
• Sublimt lustmord
• Pilla ren
• Imperfekt helade Nils
• Falskheten
• Defekta hermelinslip
• Kniporna
• Yttre harpor
• Sagolikt sinnelag
• Dö inte av upphetsning nu men...
• Blandmissbruk
• Nödutgång

Spelat ut sin roll heter det ju! Men nog om det, vi vill ha kommetarer i massor för det här är inte ett enkelt beslut! Föreslå ett eget om du tycker att de här suger. Hejdå!

Johannas söndag i bilder

För att jag inte har något bättre för mig, tänker jag illustrera min söndag med hjälp av fotografier. Det har varit en ytterst händelselös söndag, så ha det i åtanke.

Det hela började med att jag vaknade och åt frukost. Därefter bestämde jag mig för att läsa.

Trots två böcker jag ska läsa till skolan, och diverse andra uppgifter som bara vänta på att jag ska göra dem, läste jag den här boken. Det kan bero på att jag inte måste och det ger mig en löjlig, rebellisk känsla av frihet. Eller så kan det bero på att det är en otroligt bra och tänkvärd bok om vegetarianism och tankar kring köttätande.

Sedan tänkte jag ägna min käre sköldpadda Bubblan lite omtanke genom att bada honom. Han uppskattar ett bad för att det ehum, sätter igång hans tarmar, skulle man kunna säga. Dock gav han inte ifrån sig något i badet, trots att han lag och plaskade i nästan en halvtimme.Okej då, tänkte jag och tog upp och torkade av honom.

Han såg lite sur ut, så jag delade en tomat med honom. Jag fick lite mer än honom, för annars hade han nog fått ont i magen. Tomat råkar var en av min sköldpaddas favoriträtter, så han glufsade i sig tomaten i nära ljusets hastighet. Jag tänker inte lägga upp några bilder av mig själv som äter tomat. Det vore konstigt.

Medan det här pågick tog jag fram mina gamla pärlor och saker och tillverkade ett halsband. Min pappa sa att det blev fint, men jag tror inte att han är kvalificerad att avgöra det. Jag blev nöjd och glad och just som jag skulle trä på berlocken på kedjan möttes jag av en ohygglig syn:

Bubbelmannen hade bajsat. På mitt golv! Så högst otacksamt av den lille lymmeln, tänkte jag och hämtade papper. Han såg inte ut att ångra sig.

Och på den vägen är det. Det är ju faktiskt fortfarande söndag, det låter som att Bubblan är under min säng så vem vet vilka fler äventyr jag kan råka ut för idag. Haha, hejdå.

Dagens låt: Tragic Magic - The View (Från deras nya album!!)

Creep-o

En gång tittade jag, Lisa och Elin på fina bilder. När Elin fick syn på den här sa hon:

"ÅÅH VILKA FINA FÄRGER!!"

Haha, bara Elin. DE ÄR VITA FÖR FAN!

Det här hände nyss:

Lisa: (Om godis) Är den hård?

Elin: Näe

Lisa: Den kändes hård när jag tog på den.

Elin: ...vah?

Lisa: MED MIN STJÄRT!!

Hoppsan kompis du bör äta

På vårt kylskåp finns, sedan säkert 10 år tillbaka, ett hundratal små magneter med ord på. De kallas för kylskåpspoesi och med dem kan man bilda fantastiskt underhållande bitar lyrik. Det händer ibland, när vi sitter och äter, att någon brister ut i gapskratt över just en sådan bit.

Det här är några av de bästa som pryder vårt kylskåp just nu:

En varm prins till sällskap när din kvinna är sömnig

Lagom bakis vän doftar ganska vidrigt

Hurra ananas tänker kanske hög kändis

Bisarra fötter förtär apelsiner

Tårta i händerna är kul

Desperata killar bär snö i öken

Är de inte underbara? Speciellt den om desperata killar, för det är ju sant också. Man måste vara ganska desperat för att bära snö i öken. Det bästa med de här små styckena guld är att ingen någonsin kommer ihåg vem som skrev vad. Det är möjligt att de bara dyker upp lite då och då ur intet, och vi reagerar inte ens på det.

Are you willing to sacrifice your life?

Låt oss prata om Kanye West. Som vi alla säkert vet är han en av de mest arroganta, uppblåsta, storhetsvansinnige och otrevliga människorna i musikbranschen idag. Faktum är att om man googlar "storhetsvansinnige" så handlar den första träffen om just Kanye West (och detta vet jag för att jag ville ta reda på om ordet "storhetsvansinnige" existerar).

Och jag har aldrig tänkt längre än så. Som av en slump stötte jag på en låt från My Beautiful Dark Twisted Fantasy och bestämde jag mig idag för att ge hans nya och minst sagt kritikerrosade album en chans. Och även om jag drar mig lite för att erkänna det så låter det fantastiskt bra. Det låter så bra, till och med, att jag blir frustrerad över att jag inte har lyssnat på det tidigare. Varenda spår på skivan är så genomtänkt och annorlunda från de halvtråkiga West-hits som spelats sönder på MTV. Jag är villig att dubba My Beautiful Dark Twisted Fantasy ett av förra årets bästa album (fast jag har inte hört alla album från 2010) och jag är typiskt inte överlycklig över rap-musik.

Jag vet inte vad sensmoralen i det här är. Döm inte hunden efter håren? Ordentligt otrevliga människor kan åstadkomma otroligt vackra saker? Rap är inte så dåligt som man tror? I vilket fall rekommenderar jag er alla att lyssna på Kanyes nya verk. Eller i alla fall ladda ner dagens låt:

Lost in the World - Kanye West och Bon Iver

Tranquil as a forest, but I'm fire within

Den här låten har jag haft på hjärnan i flera dagar nu:

Jag vet inte hur många gånger jag såg Mulan när jag var yngre. Filmen kom ut när jag var 6 år, så den är en liten del av min barndom. Och den här sången är fabulös. MEN varför har han aldrig tröja på dig? Jag vet inte riktigt hur jag ska känna för det.

Idag åkte jag pulka med Elin och Ida. Det var jätteroligt, fast man frös nästan kalsingarna av sig. Det var säkert -23 grader. Sverige, jag älskar dig men ibland är du för kall. Det är inte riktigt kul.

Nu ska jag baka julgodis! Önska mig lycka till!

Don't stop what you're doing to me

Det här är det bästa någonsin. Oväntade covers ger mig fjärilar i magen. Och Simon Neil är LÄCKER! "Merci, merci..."

Det här är ett inlägg om skägg.

För att jag är onaturligt besatt av skägg och undviker att plugga inför ett skitläskigt prov imorgon. Och för att det rimmar.

Som några av er kanske vet har jag länge funnit ansiktsbehåring en av de mest praktfulla accessoarerna i världen. Som jag ser det är det blir man mer eller mindre oemotståndlig då ens nedre ansiktshalva pryds av hår. Som de flesta av er förmodligen vet är jag kvinna, och besitter därför inte kunskapen att odla trådformiga proteinutväxter på haka, hals och kinder. Det är synd.

Det är bilder som den här som får mig att inse hur fantastiskt vackert skägg är.

(Ur en för övrigt underbar skäggfotokollektion av Dave Mead som kan ses här.)

Hej på er förresten, det var ett tag sedan. Nu är inte bloggen Lisas egen lägre. Här får ni en hyllningshaiku. Jag har skrivit den själv och det var svårare än jag trodde.

Fabulöst hakhår

Skägg är disko, odla vilt

Och mer mustaschvax

Pull this pin, let this world explode.

My Chemical Romance har släppt en slags trailer till sitt nya album. Jag postar den här för att jag älskar videon lite grann, det både ser ut och låter tämligen sensationellt.

Det här är fösta gången jag bloggar om MCR.

Life goes on within and without you

Härom dagen tittade jag, Elin och Lisa på Arthur och Maltazard, fortsättningen på det fantastiska fantasyverket Arthur och Minimojerna. Och det började väldigt bra. Men inte mer än så, och låt mig förklara varför. När filmen precis hade kommit igång och huvudintrigen just hade uppenbarats för våra förväntansfulla sinnen hände något otänkbart. Filmen tog slut. Eftertexterna rullade. Vad jag och mina kamrater inte hade uppfattat var att historien är uppdelad i två, ungefär som Pirates-trilogin - första filmen var relativt fristående, medan tvåan och trean klyvs i en djävulsk cliffhangerkonspiration. Vi uppskattade det inte. Den tredje och förmodligen sista filen släpps i december, men det känns lite överdrivet med en tre månader lång reklampaus.

Just nu sitter jag och lyssnar på hög musik. Jag total-ignorerar allt skolarbete som redan ligger och gnager mig i tårna. Akustisk musik blir så otroligt bra om man drar upp volymen så att man kan urskilja varje imperfektion. När man kan höra hur fingrar glider över strängar, eller försiktiga andetag mellan textrader, då blir musiken så otroligt mänsklig. Det gillar jag.

Om drygt 2 veckor fyller jag vuxen. Det är så absurt att ens närma sig tanken på att jag skulle vara vuxen att jag fnissar i min ensamhet. Jag kan inte föreställa mig att jag om en halv månad ska bli betraktad som en färdigodlad, fullmogen medborgare. Jag vill aldrig bliva stur.

Varför handlar aldrig mina inlägg om någonting? Här, ta en Dagens Låt: Heroin - The Velvet Underground

And this motor that you call my heart, is another machine that will stop

Johanna: *Spelar Med Andra Ord och har just dragit ordet våningssäng* Det är något man använder om man vill sova tillsammans! Nej men oj, det blev fel... Jag menar om man vill sova ovanpå varandra!!

Igår tittade jag på Where The Wild Things Are med Lisa och Elin. Jag funderade lite på vilken publik den egentligen rilktar sig till. Filmen är ju baserad på en barnbok, så det uppenbara svaret vore ju att det är en barnfilm. Men jag vet inte om jag har tyckt speciellt mycket om den om jag hade sett den när jag var 6, det fanns alldeles för mycket symbolik inblandat för att 6-åriga jags enkelspåriga hjärna skulle kunna uppskatte det. Fast 17-snart-18-åriga jags något mer flerspåriga hjärna uppskattade filmen enormt, så kanske är jag målgruppen personifierad. Den var verkligen jättefin. Min bror berättade att han kommer ihåg boken från sina ygre år, det är mer än jag kan säga.

Sommaren är över. Skolan börjar smått. Tredje och sista gymnasieåret tornar upp sig framför oss vettskrämda 92or och påminner oss om att vi snart måste börja fatta riktiga beslut om riktiga livet. Och vi gör vad alla alltid har gjort; vi tittar åt ett annat håll.

Morr.

Igor & Leopold

Vi har igelkottar! De är i princip obeskrivligt söta och jag blir knäsvag så fort jag ser dem.

Det började för cirkus en vecka sedan när vi hörde något prassla i buskarna när vi satt ute och åt middag. Ut kom en bedårande liten igelkott och nosade runt på vår gräsmatta. När vi sedan dukade in följde den lille filluren med oss upp på altanen där han fick ett fat med rått ägg som han smakade lite på och klev runt mycket i. Det syns fortfarande små tasspår i ägg på trägolvet. Därefter har han fortsatt komma på kvällarna och vi har ställt ut lite mat åt det lilla ryggradsdjuret. Han har ätit kokt ägg, gravad lax, grädde med vatten, kattmat (kottmat) och pasta. Vi kallar honom Igor.

Sedan, igår, när vi satt ute och väntade på att han skulle komma förbi på sin vanliga kvällspromenad fann vi till vår förvåning att en mycket, mycket mindre version av Igor kom uttassande ur buskarna. Drygt en decimeter lång, formad som en tjock korv och underbart söt var igelkottsungen. Han ville inte ha kattmat. Vi kallar honom Leopold, och inser att Igor förmodligen är mamma till den lille krabaten och därmed lite feldöpt.

Här har ni Igor, Leopold är inte fångad på bild. Jag hade något mer att skriva, men jag glömde bort det. Jag tänkte på igelkottar.

Dagens låt: My Keys, Your Boyfriend - Everything Everything

Peace, love and misunderstanding

Peace & Love var spektakulärt! Snart är det sommarlov för min del med. Livet leker.

Where cities come together to hate each other in the name of sport

Om ni vil ta en titt på fotobloggen som dokumenterar min och 17 andra Eskilstunaflickors praktik/kurs så hittar ni den här. Jag har klo-liknande fingrar på flera bilder.

Idag hade vi besök av Västeråsflickorna och då hände det här:

Allesammans: *Har just fått en stor touchskärm demonstrerad för sig och leker nu med ett fysiksimulatorprogram där färgglada partiklar flyger omkring*

Jonas: Vad påminner det här er om?

Västeråsflicka: *Frånvarande* LSD...

Imorgon drar vi till Peace & Love. Där kommer vi bland annat att se den här mannen, Julian Casablancas.

Wooh! Vi ses nästa vecka!