Vi är inte sånna som i slutet får varann

Nu återupplivar jag bloggen! Mest för att jag nyss läste igenom min gamla twitter och fick lite glada känslor och minnen.

Igår var det midsommar. Jag, Johanna hos Elin var hos mig. Vi spelade kubb och schack och åt jordgubbar. Och tittade på Inglourious Basterds, det är en fantastiskt bra film!

Det har såklart hänt ganska mycket sen det senaste inlägget. Vi har tagit studenten. Jag har jobbat två veckor på mitt sommarjobb, vilket innebär att det bara är två veckor kvar. Sen är jag officiellt arbetslös och måste ta tag i resten av mitt liv.

Dagens låt: Håkan Hellström - Man måste dö några gånger innan man kan leva

För att jag såg en konsert med Håkan på tv idag (den finns på svt play!), och han gjorde den här låten väldigt bra. Han var förövrigt otroligt snygg i sin hatt.

Jag hatar titlar :)

Hej bloggen!

Det är snart studenten. ASNICE, om jag får uttrycka mig så. Längtar efter att återuppta mitt liv. Vilket jag får göra redan den 19:e maj.

Vilken bok ska jag läsa först? Vilken låt ska jag spela först?

Jag saknar min fiol. Snart så.

Mitt liv är i en bubbla nu. Jag är så gott som isolerad från omvärlden förutom några timmar varje helg. Jag har inte ens någon koll på vad min familj håller på med eller var de håller hus... Men snart så!

Min historiaklass aprilfoolade läraren i fredags. Det var otroligt lyckat och den bästa lektionen på mycket länge. Någon mer som var med om något bra aprilskämt?

Jag sitter här med mitt livs första märkbara baksmälla. Känner mig som en äkta tonåring.

På fredag är det The Ark! Det ska bli trevligt :)

På fredag är det Ark, sen är det Lisas födelsedag, sen är det examen och sen är det Barcelona och sen är det studenten. Och sen livet. Eller nåt. Längtar till sommarnätter och picknick.

Lisa, jag lovar att du har några strumpor med tryckta rosetter på! :O Svarta med ljusgrå/vita rosetter...

Fy fan vad vi är bra?

Vi ska prova studentmössor på onsdag. Rädda mig!

IB är inte jätteroligt alla gånger, men jag längtar inte heller efter att stå där om åtta månader och inte veta vad jag ska göra av resten av mitt liv.

Plötsligt fick Edith Södergrans dikt "Helvetet" en ny innebörd.
"O vad helvetet är härligt!" lyder första versraden. O, vad IB är härligt. Man behöver aldrig fundera på vad man ska fördriva tiden med, för läxorna står alltid på kö och väntar otåligt på att bli itutagna (ursäkta uttrycket) med. Tryggt att veta att det är så illa det kan vara, nu på hästterminen av IB2 kan det knappast bli värre. Härligt med förutsägbara plågor.

Södergran avslutar dikten med "Helvetet är oföränderligt och evigt." Denna oföränderliga evighetens trygghet unnas inte oss IB-elever. Nej, nej, om åtta månader står vi där, vad föränderlighetens rand. "Vart bär det hän?", som de unga älskande i Hjalmar Söderbergs Förvillelser frågar sig. I deras fall bär det hän till självmordsförsök och landsflykt (plus en oönskad graviditet). Jag hoppas innerligt att jag och mina fellow IB students går ett något mer angenämt öde till mötes. Och alla andra mina fellow gymnasieelever. Det ibland sägs att IB är värst. Jag vet inte om det är sant. Men jag vet att andra linjer är tuffa också.

Vart bär det hän? Vart bär det hän? Mot oförutsägbara, föränderliga plågor, utan tvekan. Vi närmar oss slutet på de oföränderliga, förutsägbara kvalen!
"O, vad gymnasiet är härligt!"

...om man bara visste att man kunde få jobb sen! För jag vet inte vad eller var jag vill studera! I april söker man om man ska kunna börja på universitet till hösten! Om jag visste vad jag ville göra sen, då skulle jag längta ännu mer till studenten! För jo, jag längtar. Spänningen inför restenavlivet och glädjen över att snart ha tagit sig igenom gymnasiet väger över skräcken inför att besluta om restenavlivet.

Nu ska jag skriva klart uppsatsen om Brezhnev! Godnatt!