Jag känner mig lite hemsk. Jag tror jag råkade förolämpa mina kära klasskamrater idag, alldeles innan vi gick hem. Det blev jättedumt och fastän jag inte menade att säga något elakt och inte menade det dumma jag sa, så kan jag tänka mig att man tog illa upp. Det var liksom en fortsättning på ett skämt som redan hade passerat men som dröjt sig kvar i min hjärna.
Mina klasskompisar är riktiga och viktiga vänner.
Idag hälsade jag på hos mormor och morfar och hundarna. Jag tycker väldigt mycket om min mormor och morfar. I deras kök kan jag sitta och prata om vad som råkar röra sig i mitt huvud för tillfället. Och de är alltid lika intresserade och lyssnar, fastän jag mest pratar om mig själv.
Och så hundarna! Isa och Sigge är alldeles underbara små djur. Isa är cool. Men Sigge är ändå min favorit-mes. Det är en så vacker syn, när hans ögon glittrar av glädje. När han vet att han ska få leka blir hans ögon som två glittrande stjärnor. Jag föreslog för mormor att glittret antagligen är något som man känner snarare än något som faktiskt syns, men hon hävdar bestämt att glittret finns där. Och jag invänder inte, för det är sant så vitt jag vet. Min älskade stjärnögda lilla mes...
Det är helg! För tillfället sitter jag och skriver en stilistisk analys av ett stycke i Vägen till Klockrike. Det är rätt tråkigt. Men snart blir helgen roligare. För imorgon blir det rep med Världens Barn-konstellationen (dvs jag ska kompa på elfiol på Världens Barn-galan 7 oktober) och på söndag blir det rep med mina egna rockstjärnor. Minus Maria som är i London. Och på söndag ska jag visst få träffa mina blogg-stjärnor också en stund?
Jag känner för att skaffa nya kläder. Särskilt skor. Men nu är det dags att måla naglarna igen. Jag är trött på blod-rött-brunt. Min blodtörst är stillad för den här gången. Gröna tippar ska det bli! Och ja, jag ska skriva min uppsats också!
Jag får följa med till Berlin på höstlovet!?!?! NICE NICE NICE! :D
Usch, de är äckliga och för långa.