Go get yourself a hero

Hej, jag har försökt sova sedan tolv. Klockan är nu en minut över två.
.
Inget jättespeciellt har hänt mig.
.
Min Alicesyster fyller fjorton idag. Okej då, fyllde fjorton igår.
Hon fick tre kvadratmeter regnskog av mig. I Lamboja Lestari på Borneo.
.
Och så fick hon The War is Ours, Escape the Fates nya skiva.
Ni vet, den som jag har längtat efter och verkligen verkligen ansträngt mig för att inte ladda ner, bara för att jag känner att jag måste hedra den här skivan med en skiva.
Jag tänkte: Om jag skriver den på min önskelista så kommer jag definitivt att få den. Mamma och Pappa kommer vara glada över att jag önskar mig något. Och liksom, en skiva, det är roligt att ge bort skivor. Och jag tänker inte spoila alltiop genom att YouTube:a eller ladda ner musiken, utan jag ska äga skivan och uppleva låtarna på det sättet. Jag lääääntar, för det är ju självklart att jag kommer få den.
(Tror du jag lade märke till att denna skiva stog som enda skiva på Alice's önskelista? Nej. Tror du att jag i så fall hade dragit slutsatsen att eftersom jag önskade mig två skivor, varav den ena samma som Alice's enda önskelistisskiva så skulle de ge Alice vår gemensamma önskning och mig den andra? Ja. Och då hade jag sluppit bli så ställd idag)
.
LOL på mina förväntningar. Alice fick den istället. Hon som redan hade laddat ner allting och redan kunde varenda låt utantill! Och jag som har lidit för att jag tvingat mig själv att vänta tills jag fick skivan. Ja, lidit. För det lilla jag har hört av den är underbart och för en gångs skull var jag duktig och önskade mig en julklapp som jag verkligen verkligen ville ha. Och som är lätt att köpa och lagom dyr, så att man kan vara sådär härligt förväntansfull/längtansfull eftersom man nästan vet att man kommer få den. Precis som när man var liten och var expert på att skriva önskelistor.
...LOL
.
Jag vill så otroligt jättegärna äga denna skiva. Men att köpa den förefaller helt enkelt onödigt när den redan finns i mitt hus. Men julen är väl trots allt en extermt onödig högtid? Jag menar onödig som i att lägga onödigt mycket pengar och energi på den?
Jag ser dock fortfarande - med vacklande hopp - fram emot Life is not a Waiting Room, Senses Fail's skiva. Jag vill förmoda att jag kommer få den, för den stog också på min önskelista och eftersom jag inte skrev den i rangordning så kunde ju inte föräldrarna veta vilken skiva som egentligen var viktigast.
Med denna skiva har jag gjort samma sak som med The War is Ours; d.v.s. jag har lyssnat igenom den på YouTube för att förvissa mig om hur underbar den är och om hur mycket jag vill ha även den skiva och sedan skrivit upp den på önskelistan. Och denna skiva längtar jag nästan lika mycket till som Escape the Fate's.
.
Asså. Oj. Ursäkta inlägget. Så besviken blev jag inte på skivincidenten. Det som hände var att jag inte hade något att skriva om egentligen så nu när jag väl kom in på ett ämne (skivor), så råkade jag utveckla det till överdrift bara för att jag inte har något annat att göra mitt i natten än att skriva onödigt långa blogginlägg.

So long and good night

Kommentar på föregående inlägg

Okej, det här skulle egentligen bli en kommentar till Lisas föregående inlägg, men den blev så lång så jag bestämde mig för att göra det till ett inlägg istället.

Halvfan? Kanske det. Men betyder det här att man inte är ett riktigt fan om man inte flippar ur och blir hysterisk och skriker om man ser/träffar fan-objektet? Nä, så vill jag inte se på saken. Ett äkta fan borde visa mer respekt än så.

Jag såg ett klipp där Gerard och Lynz (hans fru)försöker ta sig ut ur en affär och in i en bil. En hög desperata fjortonåringar typ kastar sig över Gerard och skriker I love you i love you i love you i love you i love you och typ gråter och svimmar och sånt.Om man älskade honom, skulle man inte låta honom gå förbi med sin fru ifred, utan att bli "överfallen"? Både han och Lynz såg väldigt besvärade och irriterade ut.
Och jag antar att man kan fangirla personer som rålkar vara musiker utan att gilla deras musik. Själva artistgrejen har utvecklats till så mycket mer än bara musiken; image, åsikter, media-personlighet... Och i så fall får väl artisten skylla sig själv.

Jag älskar Escape the Fate. Jag älskar Ronnies röst oerhört mycket. Och hans röst är lika fantatisk trots att han knarkar och blandar in sig i mord och sitter i fängelse och sånt. Jag citerar the one and only Gerard Way; "If there's a beautiful paiting and the artist is an asshole, it doesn't make the painting any less beautiful. "

Sedan har vi Tokio Hotel. Deras musik kan vara kanska avslappnande bara för att den är så simpel (jag menar det. mitt band kunde spela deras låtar när vi var absoluta nybörjare)och Bills röst är väl okej och han har utstrålning på scen. Men generellt så tycker jag att de är väldigt väldigt o-äkta och inte speciellt begåvade. De är alldeles för producerade. Utan Bills utseende skulle de inte kommit någon vart, det är iaf min teori.

Och har någon någonsin hört ett gitarrsolo? Nej, just nu kan jag inte komma på någon låt. Tom (gittarist) är troligen inte så duktig. Det ser ut som att han bara försöker se cool ut. Han har gitarren så långt ner så att han inte kan stå upprätt och spela, han står och springer i bananställning. Så jag förstår att det inte blir mycket till gitarrsolon.

Men jag kan för den skull inte låta bli att tycka om deras personligheter såsom de framstår i media. Bill är helt enkelt adorable.

Däremot My Chemical Romance. De tror jag på. De förefaller så äkta och underbara. De är, framför allt, så otroligt talangfulla. Varenda en.

Jag ogillar när de gör saker som black parade-grejen med paradkläderna. Då blir det liksom så tillgjort. Det behöver de inte, för de är fantastiska som de är. Jag älskar att titta på riktigt gamla klipp. haha, Gerard har jättefula kläder, and i love it.

Och jag älskar hur de är helt och hållet o-coola i intervjuer. Det är det som gör dem coola.

Så detta band fangirlar jag på alla plan. Musiken, talangfullheten, media-personligheten (jag påstår mig inte vara bekant med deras riktiga privata jag, även om jag upplever det som att åtminstone Gerard blottar mycket av sig själv), deras åsikter, och även deras image (och okej jag tycker väl att paradjackorna är lite coola då. men de är fortfarande coolast utan dem) och utseenden. Särskilt Frankie, han är pure hotness.

Men det mest underbara fantastiska med det här bandet, det är deras underbart fantastiska musik!!! Den får mig att må bra.

Enda nackdelen är att all annan musik ter sig så platt och o-djup och tråkig och o-bra sedan jag började lyssna på My Chem på allvar. Det är faktiskt en stor nackdel, som säger en hel del om hur bra My Chem är!

Oj, vilken tur att jag gjorde om det här till ett eget inlägg.

Tre femtedelar av My Chemical Romance

EDIT:

Tollan (som jag har fått att börja lyssna på My Chem och älska dem) påpekade här om dagen att om Gerard och Ray skulle varit bröder, istället för Gerard och Mikey, så skulle Ray Toro ha hetat Ray Way ! Hahah!

We all want a party when the funeral ends

Gaaaah! Ibland blir jag galen av att ha för mycket att göra. Då reagerar jag med att sätta mig och skriva blogginlägg istället för att plugga historia.

Fast jag ska varken rada upp allting jag måste göra eller eller gnälla på mer på det i det här inlägget. För det är ju ingen som bryr sig egentligen.

Jag åt middag och mariannekarameller hemma hos mormor och morfar idag.

Och så fick jag mvg på kemin!!!!! MVG! :D

G på matten, med två poängs marginal. Tänk om jag hade fått IG? Rätt många fick det. Allting är för mycket och för svårt!!

Jag har målar naglarna. Silverglitter på höger, grönglitter på vänster (förutom lillfingret, det är blåglittrigt). Fast från början så var lillfingernageln på höger grönglittrig, men det försvann någon gång idag.

Igår var det symfoni som vanligt, och det var roligt. Ungdomssymfonin är cool. På lördag är det konsert i kloster kyrka. Kom och lyssna om du vill.

Och på söndag är det spelning med Gökstensstråket på äldreboendet Strigeln.

Hehe, jag är sexton år men har full koll på ålderdomshemmen i staden. Det är bara för att vi har spelat på äldreboenden så ofta.

Navigatören suger, för där är de snåla. Man får inte ens glass.

Jag är på bild på musikskolans hemsida!! Coolt va?

Pauline's baby är också med på bild =)

Jag vet vad hennes man heter! Det ni! (beakta dock att Pauline's baby och hennes man inte är samma sak!)

Jag vill byta program, men aldrig i livet att jag vill byta skola! Jag älskar klassen, jag älskar undervisningen, jag älskar skolan.

Ja, jag trivs verkligen hur bra som helst på st:Eskil.

I och med att det finns många "alternativa" stilar så är folk väldigt toleranta, vilket skapar en avlappnad och härlig stämning. Och så är det roligt att alla inte ser likadana ut. Och så är det så stort! Det finns så mycket folk!

Jag tycker om folk! (Så länge man inte hamnar liksom mitt i en folksamling, då blir jag smått panikslagen ibland. Förutom på konserter.)

Varför mördar man folk och knarkar om man är en underbar sångare? Ronnie, kom tillbaka! Escape the Fate behöver dig! Det suger att du sitter i fängelse. Du förtjänar det såklart, som fan. Varför skulle du blanda in dig själv i mord?!?!

Sånt kan väl personer som ändå inte gör någon nytta syssla med?

Ja ja, Creig är väldigt bra han också. Men inte som Ronnie. Ingen kan ersätta Ronnie. Jag hatar Ronnie.

Bara för det ger jag er Bob och Gerard istället. Varför ser du så chockad ut Bob?

Hihi, Bob försökte publicera Gerards adress på deras officiella blogg-thing på hemsidan, men datakillen som sköter sidan ändrade den till en falsk adress. Bob tyckte att det var synd.
Förresten så har Bob problem med sina handleder! Han kommer inte kunna spela trummor så mycket som förut! Hur ska det gå? Han sa att han måste trumma lösare och om-arrangera trummorna. Men det blir ju mesigt att trumma löst! De borde skaffa sig en ny trummis. För bandets bästa.
Förresten så sa Bob att Frankie har 27 hundar. Jag vet inte om jag tror honom, det verkade vara ett lite halvflummigt inlägg.


Dagens låt? Äsch, jag kommer inte på nån just nu.
Eller jo,
No sympathy for the dead
- Escape the Fate (gamla skivan, med Ronnie!!)

I won’t say I’m in love.

Well, is it hard understanding?
I’m incomplete
A life that’s so demanding
I get so weak
A love that’s so demanding
I can’t speak


…kusindag idag. Släkt. Jaha.
Och städa-dag för mitt rum.
Tråkig dag. Jahaja.

Det är Elins födelsedag!!!! :D Hurra!! ! GRAAATTIIIIS !!!
Det är inte tråkigt.

Nu kom mina kusiner. Jag måste klä på mig.

Jag vill ha Senses Fail's nya skiva. Och Escape the Fate's nya skiva. Fast det är inte Ronnie som sjunger. Om man inte skulle veta hur otroligt fantastisk Ronnie var så skulle man tycka att den nya sångaren Greg är fantastiskt otrolig. Men det är han inte, inte jämfört med Ronnie. Ronnie är det rentav Gerardklass på, och det säger en hel del. Greg har för mycket att leva upp till. FAIL.

Failad helg. Tårta hos Elin imorgon. Inte fail hoppas jag.

Reverse this Curse är en bra låt

Jag har målat naglarna! =D Silverglitter.

Precis när jag insåg hur trött jag var på all musik jag hade och började ladda ner massa ny, så insåg jag att jag glömt hur bra Escape the Fate var.
Så nu sitter jag här med en hel del ny musik och lyssnar ändå på gammal. Fast jag laddade ner några nya låtar med EtF också.

.

Jag har en hel jättestor hög med skolarbete som jag måste göra. Och när jag har så här omöjligt mycket att göra så reagerar jag med att inte göra något alls. Det är dumt. Men jag VILL verkligen inte göra plugg nu. Så jag kanske skjuter upp det till söndag kväll istället, då det är alldeles för sent att få något vettigt gjort.