I can't stop now because I'm dancing

I-fucking-morgon ska jag se My Chemical Romance.

Jag är för tillfället en liten fangirl och det ska bli EPIC AWESOME UNDERBART.

Rött hår< 3

På måndag har jag Swedish Oral Commentary exam, det är mindre roligt.

Dagens låt: Planetary (GO!)

Pull this pin, let this world explode.

My Chemical Romance har släppt en slags trailer till sitt nya album. Jag postar den här för att jag älskar videon lite grann, det både ser ut och låter tämligen sensationellt.

Det här är fösta gången jag bloggar om MCR.

Dylan, Stalin och Jesus

Jag upptäckte nyss att Green Day har en cover av Dylan's Like a Rolling Stone som bonus track på 21st Century Breakdown. (Faktum är att det finns många bonustracks. En av dem heter Another State of Mind och det är den bästa. Den skulle jag vilja spela.) Måste tillstå att My Chemical Romance lyckades bättre med sin Dylan-cover, Desolation Row. Fast min åsikt kom nog att hinna ändras. Mina åsikter om låtar har en tendens att göra det. Min första tanke var att att texten på Rolling Stone passar in på Green Day, men tråkigt nog får Billie lyriken att låta som en cover. (Vilket, bör tilläggas, ofta är mitt första intryck av covers.)

Naturligtvis kan det hända att jag är partisk, eftersom jag kände till den här texten innan jag hörde covern, medan jag inte var särdeles bekant med Desolation Row innan My Chem's version av den. Dock har jag alltid beundrat Gerard's talang, när det kommer till att få sångtexter att låta äkta.

Jag tror att Green Day gjorde det svårare för sig, eftersom redan originalet av Rolling Stone är en rocklåt. Dylan's Desolation Row ackomanjeras enbart av akustisk gitarr, och är därför lättare att rocka till och göra personlig.

Oj, vad mycket jag skrev om två Dylan-covers! Haha.

Jag ska skriva en uppsats om en viss Josef. Jag hade bestämt mig för att var klar klockan sju. Det gick ungefär som väntat med den planen.

Ny evolutionerande teori om Jesus Kristus:

Jesus var i själva verket två män - två identiska enäggstvillingar, för att vara exakt. Detta förklarar ett av historiens hittills olösta mysterium: hur Jesus förmådde återgå till levande tillstånd efter att ha varit uppspikad och död på ett kors. He didn't. Det var hans tvilling som såg såg sin chans till ära och berömmelse.

Denna fantastiska teori publiceras av de två framstående historiaforskarna Agnes P. Neu och Matilda Svensson.

Nu är maten klar. Hejdå.

Edit 20:58

Jo, jag står fast vid min åsikt. Green Day's Like a Rolling Stone förefaller platt och ointressant och Billie har inte anpassat sin röst till låten. Originalet är way bättre.

Everybody is making love, or else expecting rain

Förresten så har My Chemical Romance gjort en fullkomligt underbar cover av Bob Dylan's Desolation Row. Och de har gjort en nästan ännu underbarare video till den: http://www.mychemicalromance.com/. Där, på deras blogg kan man se den.

Denna video är amazing. (jag tänkte säga awesome! xD)
Och alltså. Gerard är så otroligt snygg i videon. Och Mikey med. Men framför allt Gerard.

Jag förstår inte hur Gerard kan vara så otroligt snygg vissa gånger och så o-otroligt snygg ibland.
HAHAHAH vad utseendefixerat det här blev. Det var inte meningen. Låten i sig är underbar, och TEXTEN!
Dylan är min nya poet-idol. Jag önskar bara att jag förstod lite mer vad låten handlade om.

Idag har jag lärt mig att sjunga och spela gitarr samtidigt. Visserligen så går det bara med Broder Daniel's Shoreline än så länge, men det är ändå en framgång för mig.
Och så har jag kommit på att jag faktiskt nästan kan sjunga.
Ja, när jag är ensam, så kan jag nästan sjunga.

Jag har också kommit till insikten att jag antagligen är en sam-elev innerst inne. (tack Matilda och Emma för ett givande samtal)
Jag tror att jag har gått och försökt övertyga mig själv om att jag är natur-elev. Till viss del medvetet.
För humanistiska ämnen intresserar mig mer, helt klart.
Men ändå. Med naturutbildning i bakickan har man alla möjligheter kvar efteråt.
Jag menar; om jag vill bli läkare så måste jag gå natur. Och läkare skulle jag kunna tänka mig att bli. Som läkare måste man ju interagera med människor hela tiden.
Psykolog har jag funderat allt mer på på sistone. Efter att ha läst boken Tim, boken Therese Requin, och även flera fan fics (hur oseriöst den termen än uppfattas) där mentala störningar förekommer. Och det verkar väldigt spännande. Jag är säker på att jag har en romantiserad bild av psykhem, men det går inte att göra nåt åt.

Jag har vanligtvis en romantiserad bild av det mesta här i livet.
Och när jag förlorar den livssynen, då blir jag deprimerad. Men så ibland händer saker som inspirerar mig igen. Till exempel st:Eskil under skotthot.
Men generellt så ter sig livet allt plattare och tråkigare och oäventyrligare. Och då funderar jag på vad det ska bli av mig egentligen.
Piraterna, de är utdöda. (nej, de moderna piraterna i motorbåtar räknas INTE)
Upptäcktsresorna är över. (de RIKTIGA upptäcktsresorna)
Paralella världar finns inte. (åtminstone har inte jag sett nån!)
...alltså finns inte magi.
Därför kan jag varken bli pirat eller riktig upptäcktsresand (riktig som i att upptcäka kontinenter och sånt) eller trollkarl.

Allt jag har är mitt schema. Som jag har gjort klart nu. Det ser fint ut, men som bekant skiljer sig teorin en hel del från praktiken.
Jag är faktiskt frestad att ta min lista över things to do before I die på allvar och faktiskt följa den. (se tidigare inlägg)

Det kanske blir bäst som ni sa. Kanske ska jag satsa på att bli den mest högutbildade rockstjärnan någonsin.
(om vi antar att jag fortsätter på IB)

Tack för ordet.

BTW så fick jag ALLA RÄTT på biologiprovet!

Dagens låt: Desolation Row
...................- Bob Dylan or My Chemical Romance. Both versions are epic.

Så vill jag också se ut.

Hej,
jag har inte så väldigt mycket att säga. Kände bara ett trängande behov av att få dela med mig av den här sällsynta och sällsynt vackra bilden:

Den mannen kan konsten att vara vacker. Den här bilden måste vara bland det finaste jag sett.

Nu vill jag återföra uppmärksamheten till inlägget härunder, det är mycket intressantare och jag känner mig dum som inte låter det vara överst. Nåväl, se till att läsa Lisas inlägg när du dreglat klart över Gerards ögonfransar. Jag har säkert mycket att säga om ämnet klyschor och så vidare, men jag har inte tid att skriva något vettigt just nu. Fiollektion om en halvtimme.

Kommentar på föregående inlägg

Okej, det här skulle egentligen bli en kommentar till Lisas föregående inlägg, men den blev så lång så jag bestämde mig för att göra det till ett inlägg istället.

Halvfan? Kanske det. Men betyder det här att man inte är ett riktigt fan om man inte flippar ur och blir hysterisk och skriker om man ser/träffar fan-objektet? Nä, så vill jag inte se på saken. Ett äkta fan borde visa mer respekt än så.

Jag såg ett klipp där Gerard och Lynz (hans fru)försöker ta sig ut ur en affär och in i en bil. En hög desperata fjortonåringar typ kastar sig över Gerard och skriker I love you i love you i love you i love you i love you och typ gråter och svimmar och sånt.Om man älskade honom, skulle man inte låta honom gå förbi med sin fru ifred, utan att bli "överfallen"? Både han och Lynz såg väldigt besvärade och irriterade ut.
Och jag antar att man kan fangirla personer som rålkar vara musiker utan att gilla deras musik. Själva artistgrejen har utvecklats till så mycket mer än bara musiken; image, åsikter, media-personlighet... Och i så fall får väl artisten skylla sig själv.

Jag älskar Escape the Fate. Jag älskar Ronnies röst oerhört mycket. Och hans röst är lika fantatisk trots att han knarkar och blandar in sig i mord och sitter i fängelse och sånt. Jag citerar the one and only Gerard Way; "If there's a beautiful paiting and the artist is an asshole, it doesn't make the painting any less beautiful. "

Sedan har vi Tokio Hotel. Deras musik kan vara kanska avslappnande bara för att den är så simpel (jag menar det. mitt band kunde spela deras låtar när vi var absoluta nybörjare)och Bills röst är väl okej och han har utstrålning på scen. Men generellt så tycker jag att de är väldigt väldigt o-äkta och inte speciellt begåvade. De är alldeles för producerade. Utan Bills utseende skulle de inte kommit någon vart, det är iaf min teori.

Och har någon någonsin hört ett gitarrsolo? Nej, just nu kan jag inte komma på någon låt. Tom (gittarist) är troligen inte så duktig. Det ser ut som att han bara försöker se cool ut. Han har gitarren så långt ner så att han inte kan stå upprätt och spela, han står och springer i bananställning. Så jag förstår att det inte blir mycket till gitarrsolon.

Men jag kan för den skull inte låta bli att tycka om deras personligheter såsom de framstår i media. Bill är helt enkelt adorable.

Däremot My Chemical Romance. De tror jag på. De förefaller så äkta och underbara. De är, framför allt, så otroligt talangfulla. Varenda en.

Jag ogillar när de gör saker som black parade-grejen med paradkläderna. Då blir det liksom så tillgjort. Det behöver de inte, för de är fantastiska som de är. Jag älskar att titta på riktigt gamla klipp. haha, Gerard har jättefula kläder, and i love it.

Och jag älskar hur de är helt och hållet o-coola i intervjuer. Det är det som gör dem coola.

Så detta band fangirlar jag på alla plan. Musiken, talangfullheten, media-personligheten (jag påstår mig inte vara bekant med deras riktiga privata jag, även om jag upplever det som att åtminstone Gerard blottar mycket av sig själv), deras åsikter, och även deras image (och okej jag tycker väl att paradjackorna är lite coola då. men de är fortfarande coolast utan dem) och utseenden. Särskilt Frankie, han är pure hotness.

Men det mest underbara fantastiska med det här bandet, det är deras underbart fantastiska musik!!! Den får mig att må bra.

Enda nackdelen är att all annan musik ter sig så platt och o-djup och tråkig och o-bra sedan jag började lyssna på My Chem på allvar. Det är faktiskt en stor nackdel, som säger en hel del om hur bra My Chem är!

Oj, vilken tur att jag gjorde om det här till ett eget inlägg.

Tre femtedelar av My Chemical Romance

EDIT:

Tollan (som jag har fått att börja lyssna på My Chem och älska dem) påpekade här om dagen att om Gerard och Ray skulle varit bröder, istället för Gerard och Mikey, så skulle Ray Toro ha hetat Ray Way ! Hahah!

Fail

Sorry for spamming this blog with worthless posts!
I don't even have anything to say!

....other than that I'm sick of school right now!

Jag har inte ens börjat på biologiuppsatsen som ska lämnas in i morgon. Vi får väl se om jag gör den imorgon eftermiddag.
What the hell is wrong with me??
I'm just sitting around doing nothing! Where has geek-Agnes gone? I haven't seen her since school started!
All right! Let's do a time table for tomorrow! I have incredibly much to finish tomorrow! I just NEED to do it, or I'll be screwed in biology.
I'll spend this night drawing the time table, and tomorrow night following my time table!

Hehheeh.
Jag lyssnar på Nickelback's Rockstar.

I wanna run away somewhere!
I don't wanna give a shit!
I wanna run away and drop out and get no job and live on socialbidrag and just hang around like some kind of ... of... drop-out!

Yesss.
I need to discuss my situation with the SYV. Maybe things will get better next year, when I get to choose my subjects.
Fuck physics!

Also, I'm soooo tired since I didn't sleep much this night.

De drabbade samman i kärlek och gav varandra ödet.

...jag vill ha någon att ge mitt öde till, så att jag slapp bära ansvaret

EDIT:
Gerard Way ska bli pappa!



Edit 2:
Den vill jag ha!

Bröd, Trycker, Brotha, Crash!

Hej hej

Johanna och Lisa och Elin brukar diskutera saker. Just nu gör johanna narr av bloggen, genom min blåglittriga gosedjursdrake Glen.
Vi var just på bio, Twilight.
Jag vill ha en vampyr. De är coola och mystiska.
"Det handlar inte om tävlingen, det handlar om musiken." - Lisa

Jag... jag.
Är inte trött.

Hej! Vi lyssnar på My chemical romance. Men snart ska jag välja låt! Det är trevligt hos Agnes, för då väljer vi var fjärde låt allihopa och det blir blandat och mysigt. Fast Agnes har förstås inte så jättemycket vi andra tycker om. Men ganska mycket! Överaskande mycket! :D

Nu ska jag välja låt! jag tänkte på en låt jag ville ha förut, men jag glömde det. Stackars mig. Jag gjorde inte narr av bloggen med hjälp av agnes blåglittriga drake! Jag sadde bara med sarkastisk och pipig röst: Jaaah, skriva blogg! Blogg blogg blogg! Inget elakt altså.

IBgossip?! You kiddin me? Hahaha.

Elin ligger och sover på min säng som står mitt på mitt golv. Lisa har sina ben på Elin. Johanna sitter på golver bredvid Lisa och har sina ben på sängen bredvid Elin. Johannas ögon är varma och klistriga. Nu är det Elins tur att välja låt.

Äääähm. Ta inte med det där! Eh.
Har du något att tillägga? Näsborrar.

OOOOJ, en kvinnlig sångerska! Det var något nytt.
Elin drar någon i stjärten!!
Johanna: sluta knöla min stjärt!!

Snart är det jul. Alla berättelser har en björn. Joahnna och jag har en teori: jultomten är en animagus (isbjörn). Troligt va?
Jag har en tiger-skjorta, och Lisa har ett par röda trumpor (som är för små för mig) med Tiger på!!

Glad sommar!

Life sucks, and then you die.

Okej, jag ville inte vanära det hundrade inlägget med emoheter, så jag tillägnar min emohet ett eget inlägg.
Det här är din sista chans att sluta läsa och undgå min dysterhet. Jag är inte som Johanna, jag raderar inte emo-inlägg. Inte just nu i alla fall.

Jag är extremt depp över att jag sitter här hemma och "skriver uppsats" (jo, jag gör faktiskt det på riktigt, men tog en välbehövd bloggpaus) .

Jag saknar Pernilla så mycket att det gör ont just nu.
Och jag vill att ni ska veta det. Trots att det inte ursäktar att jag sitter här och pluggar istället för att umgås med er.
Men jag saknar er och älskar er känner mig hemsk som inte tar mig tid ikväll, och andra kvällar. Och nu vet ni.
Jag har lust att gråta.
Det är inte som det kanske verkar. För jag glömmer er inte. Jag vill inte lämna eller lämnas. Jag behöver er, trots att det kanske inte märks. Glöm mig inte. Lämna mig inte.

Jag har nu 2½ timme på mig att skriva en artikel om barnsoldater. (lika mycket tid som jag ägnade åt att sova i förrgår natt) Den ska skickas ikväll, så den här gången kan jag inte skjuta upp det mer.
Dammit!
Jag tycker om att skjuta upp saker.

Ooops. Skolkade från matten idag. Min andra skolk den här terminen. Har ni andra skolkat ens en enda gång? Jag medger att det var för att jag behövde plugga. Men ändå skolk. Som jag kommer undan med, eftersom det egentligen var Friends-möte samma tid som mattelekti0nen. Så matteläraren trodde att jag var på mötet, och på mötet registreras inte närvaro.

Jag önskar jag var kille. Jag satt och diskuterade IB med lill-Dennis i min klass. Han lyckas liksom ta allting med en klackspark. Trots Pauline, trots det stora allvaret som råder på IB. Så verkar killar fungera. De lyckas vara lata och få saker gjorda ändå. De slackar sig på IB. Varför får jag panik för? Varför sitter jag här och tvingar mig till plugg, när allt jag vill är cykla till Torshälla? Dennis skulle ha cyklat. Men han skulle på något sätt få artikeln gjort först. För att det är inte som om han misslyckas bara för hans sätt att se på saker.

Fuckfuckfuckfuck. Jag suger verkligen. Den insikten har jag kommit fram till på sistone. Det är nu ett accepterat faktum. Jag suger.

Fast ljusare tider kommer. Mitt mål i livet är att sluta skolan. Jag vill inte ha skolan, den förstör allting. Tänk vad mycket jag skulle få gjort om inte skolan tog så mycket tid! Jag skulle kunna bli jättebra på fiol, jag skulle kunna spela bas i flera band! Oj, vad mycket jag skulle kunna utvecklas inom viktigare områden.
Jag skulle kunna skriva massor. Jag skulle kunna förverkliga min dröm att att bli författare.

Betyder allt det här att jag borde byta gymnasieprogram?
Men jag vill fortfarande inte.
Jag tänker så här utanför skolan, men när jag väl kommer till skolan nästa morgon så inser jag hur mycket jag tycker om det.
Särskilt mina klasskompisar, ni är underbara.
Jag känner hur mycket jag utvecklas av de höga kraven och det höga tempot på IB. Jag lär mig massa saker. Jag känner mig klokare. Förutom på Pauline's lektioner, då varenda kotte känner sig fullkomligt trög och värdelös. Fast de lektionerna är helt underbara ändå. Pauline är underbar, jag vet inte hur många gånger jag har sagt det. Men det tål att upprepas.
En sak som jag tycker extra mycket om är svenskan. I synnerhet talen. (Det kan hänga ihop med min kärlek till rampljuset. Jag älskar att uppträda! På måndag ska jag spela elfiol på en elevkonsert på Slagstakolan. Så det blir jag, och folk som spelar Spanien och Titanic och Blinka Lilla Stjärna etc.)Jag har lärt mig att håla tal! Eller, antagligen inte, men en bit på väg. Sist råkade jag glömma bort min avslutning. "Ett fint framträdande med ett något abrupt slut" löd omdömet. ^^

Jag skulle tro att det här bara är en vanlig "några-månader-in-på-preIB-depression".

En makalöst underbar makalöst deppig låt av My Chem, Mama:

Oh well, now mama

We're all gonna die

Mama, we're all gonna die

Stop asking me qustions

I'd hate to see you cry

Mama, we're all gonna die

.

Mama, we're all full of lies

Mama, we're meant for the flies
And right now they're building
A coffin your size
Mama we're all full of lies
.
And when we go don't blame us
We'll let the fires just bathe us
You made us oh so famous
We'll never let you go
And when you go don't return
To me, my love
.
Mama, we all go to hell
Mama, we all go to hell
It's really quite pleasant
Except for the smell
Mama, we all go to hell


Ojdå, nu har jag bara två timmar på mig. Dags att skriva klart uppsatsen.
Adjö.

Inlägg nummer 100!!!

Det här blir det 100:de inlägget på denna blogg.
Det är värt att firas. Tänk att det blev jag som skrev det. =D
Oj, vad gammal bloggen känns helt plötsligt. Fast ändå inte.

Jag har just haft debatt mot pappa. Eller, det kanske inte är värt att kallas debatt, jag blev så mosad att det snarare var en föreläsning med lite invändingar.
Det handlade om barnsoldater.

Det finns godis här hemma, i en liten skål. Fast det är med största sannolikhet slut vid det här laget, för pappa mamma och Alice har skålen med sig i TV-soffan. Nåja, jag fick några bitar.
Lars var otroligt bra. Han lyckades nästan övertyga mig om att han menade vad han sjöng. Det är det inte många som lyckas med. Jag är väldigt svårövertygad.

Jag tycker att i 99 procent av alla låtar, så låter sången bara inövad. Det låter som skådespel. Och visst, skådespelare kan se ut/låta som att de menar vad de säger, men du vet ändå att det är på låtsas.
Gerard (My Chemical Romance) är den allra mest övertygande. Jag känner mig helt säker på att varenda ord han sjunger kommer från ljupet av hans hjärta. Visseligen så är texterna inte improviserade, med det låter som om han helt enkelt skriker ut vad han känner just då. Som om texten inte finns förrän han sjunger den.
Och det ser ut som det också. Titta på videon till Famous Last Words så får ni se. Hela bandet ser helt jävla galna ut. Och Gerard bekräftar att den låten skrev han under den mörkaste perioden i hans liv. Fast på "making of" videon så ser de ännu galnare ut, det är ju synd att de har klippt bort vissa saker. Som när Frankie börjar hoppa omkring okontrollerat och slänga med sin gitarr, till exempel.
Under den videon (den innehåller mycket eld) så fick Bob (trummor) en brännskada på benet. Och jag tror att Frankie bröt tårna. Och densamme hoppade på Gerard så att han föll så illa att hans ledband gick av. Och det är inte som om de gör massa stunts eller så, nej, hela videon går ut på att bandet står på marken och spelar, med eld i bakgrunden. Och så jävla galna är de alltså när de bara spelar.
Tre av bandmedlemmarna tillbringade några dar på sjukhus efter den inspelningen.

Jag älskar My Chemcial Romance så mycket.

Fniss

Hihihih.

Om man sover ungefär 2½ timme på en natt, så blir allting väldigt roligt dagen efter. Förutom att gå upp. Men resten blir liksom... fnissigt.

Jag ska sova nu. OH YEAH jag ska äntligen sova. Och sen ska jag vakna och skriva en artikel om barnsoldater. Som ska lämnas in imorgon.

Idag spelade vi pingis med IB-1:orna på idrotten. De vann.

Men ifortsättningen blir det andra tag! Vi måste bara skaffa rackets, och så ska vi träna varenda rast! Och så får vi se vilka som vinner om några månader.

IB, de två P:na - Plugg och Pingpong ! Det lärde vi oss idag.

Jag vill att Green Day ska vinna Best act ever-kategorin i EMA! Inte Britney Spears! Heja Green Day!

Hihihihi...

Frerard <3

We all want a party when the funeral ends

Gaaaah! Ibland blir jag galen av att ha för mycket att göra. Då reagerar jag med att sätta mig och skriva blogginlägg istället för att plugga historia.

Fast jag ska varken rada upp allting jag måste göra eller eller gnälla på mer på det i det här inlägget. För det är ju ingen som bryr sig egentligen.

Jag åt middag och mariannekarameller hemma hos mormor och morfar idag.

Och så fick jag mvg på kemin!!!!! MVG! :D

G på matten, med två poängs marginal. Tänk om jag hade fått IG? Rätt många fick det. Allting är för mycket och för svårt!!

Jag har målar naglarna. Silverglitter på höger, grönglitter på vänster (förutom lillfingret, det är blåglittrigt). Fast från början så var lillfingernageln på höger grönglittrig, men det försvann någon gång idag.

Igår var det symfoni som vanligt, och det var roligt. Ungdomssymfonin är cool. På lördag är det konsert i kloster kyrka. Kom och lyssna om du vill.

Och på söndag är det spelning med Gökstensstråket på äldreboendet Strigeln.

Hehe, jag är sexton år men har full koll på ålderdomshemmen i staden. Det är bara för att vi har spelat på äldreboenden så ofta.

Navigatören suger, för där är de snåla. Man får inte ens glass.

Jag är på bild på musikskolans hemsida!! Coolt va?

Pauline's baby är också med på bild =)

Jag vet vad hennes man heter! Det ni! (beakta dock att Pauline's baby och hennes man inte är samma sak!)

Jag vill byta program, men aldrig i livet att jag vill byta skola! Jag älskar klassen, jag älskar undervisningen, jag älskar skolan.

Ja, jag trivs verkligen hur bra som helst på st:Eskil.

I och med att det finns många "alternativa" stilar så är folk väldigt toleranta, vilket skapar en avlappnad och härlig stämning. Och så är det roligt att alla inte ser likadana ut. Och så är det så stort! Det finns så mycket folk!

Jag tycker om folk! (Så länge man inte hamnar liksom mitt i en folksamling, då blir jag smått panikslagen ibland. Förutom på konserter.)

Varför mördar man folk och knarkar om man är en underbar sångare? Ronnie, kom tillbaka! Escape the Fate behöver dig! Det suger att du sitter i fängelse. Du förtjänar det såklart, som fan. Varför skulle du blanda in dig själv i mord?!?!

Sånt kan väl personer som ändå inte gör någon nytta syssla med?

Ja ja, Creig är väldigt bra han också. Men inte som Ronnie. Ingen kan ersätta Ronnie. Jag hatar Ronnie.

Bara för det ger jag er Bob och Gerard istället. Varför ser du så chockad ut Bob?

Hihi, Bob försökte publicera Gerards adress på deras officiella blogg-thing på hemsidan, men datakillen som sköter sidan ändrade den till en falsk adress. Bob tyckte att det var synd.
Förresten så har Bob problem med sina handleder! Han kommer inte kunna spela trummor så mycket som förut! Hur ska det gå? Han sa att han måste trumma lösare och om-arrangera trummorna. Men det blir ju mesigt att trumma löst! De borde skaffa sig en ny trummis. För bandets bästa.
Förresten så sa Bob att Frankie har 27 hundar. Jag vet inte om jag tror honom, det verkade vara ett lite halvflummigt inlägg.


Dagens låt? Äsch, jag kommer inte på nån just nu.
Eller jo,
No sympathy for the dead
- Escape the Fate (gamla skivan, med Ronnie!!)

Loving you is harder than you know

Slagstakväll med slagstafolket.
Vi tittade på live-DVD:n med My Chem.
Hihi. Jag och Alice är bra på att sprida vår musiksmak. Väldigt bra.

Jag älskar My Chem. Om man bortser från deras smått töntiga svarta paradjackor och sånt där, så är de fantastiska artister och musiker.
Gerards röst!
Jag roade mig med att läsa igenom massvis med inlägg på Pernilla goes skating (vår gamla blogg). Och jag blev påmind om tiden då jag först började tycka om bandet.
Det var hans röst. Jag minns det nu, att jag bokstavligt knarkade hans Röst. Jag blev beroende av den, jag blev alldeles trollbunden. Jag var tvungen att ha min mp3 med mig vart jag än gick, för efter ett par timma rutan Rösten blev jag utom mig.
Och jag har insett att jag nu är så van vid Rösten att jag inte lägger märke till magin i den längre. Det är väldigt väldigt sorgligt. Men magin finns ju ändå där.
Och jag har kommit på att Gerard är så förträffligt estetisk av sig. Han är musiker, artist, och konstnär!
Min lista över de tre mest fantastiska sångrösterna är oförändrad:

• Gerard Butler (huvudrollsinnehavare i musikalfilmen The Phantom of the Opera, 2004)
• Gerard Way (sångare i My Chemical Romance)
• Ola Salo (sångare i The Ark.)

Jag älskar/hatar att titta på inspelade live-framträdanden. Jag blir så svartsjuk på artisterna som står där med tusentals skrikande fans vid sina fötter. Och jag ryser. Och ibland glömmer jag bort att jag faktiskt är i vardagsrummet och inte i arenan. Och jag älskar det.

Jag tänker bli musiker. Det är trots allt det enda jag skulle kunna tänka mig att pyssla med.
Hellre fattig musiker än förmögen civilingenjör, eller förmögen vad som helst.
Må det bli rockstjärna eller violinist eller gatumusiker eller vad som helst.
Jag vill inte något annat.
Och jag blir så lycklig och rörd över att mina bandmedlemmar säger precis samma sak.
Maria tänker sluta med dansen för att satsa på oss. Jag tänker inte låta något komma ivägen för våra reptillfällen på Balsta.
Vi skulle kunna bli bra. Jag känner det. I söndags passerade vi en tröskel. Det var helt underbart.
Tollbo kom ut ur sitt skal. Shit, säger jag. Shit, jag trodde aldrig att Tollbo kunde släppa loss så fullkomligt.

Och även min folkmusikgrupp. Vi är så bra, och vi får massor av spelningar. Och folk tycker om oss. Och jag älskar att spela fiol. Jag älskar det så mycket och jag är så lycklig över att jag har det intresset.

Ikväll är jag upprymd och full av förhoppningar om bättre tider, och full av framtidsdrömmar.
Jag behövde den här kicken så otroligt mycket. Jag behövde få glömma jobbiga saker för några timmar. Jag behövde mina slagstapersoner och min syster och Amanda. Gosh, så talangfulla alla är! Alice och Amande sitter och spelar gitarr och sjunger tillsammans i timtal. Och Maria sitter och plonkar på min gitarr och Tollbo ger Harry Potter vad han tål! (På grund av bristen på trumset här hemma så får några HPböcker rycka in som trummor. Och ett par pennor blir trumpinnar. "The half blood prince" är alldeles repig!)

Kanske kommer saker och ting bli lättare att stå ut med. Faktiskt så har det känts lättare på sistone. Inte nödvändigtvis bättre, men lättare. The hardest part is letting go. Jag ska lämna o-bra saker bakom mig.

Brighter horizons lay ahead.

Right?

Kan inte låta bli

My Chemical Romance-intervju:

Interviewer: You are, you know, a bunch of young guys. I wanna know what turns you on?
Gerard: I'm not that young. So I guess Bengay* turns me on.
Mikey: Coke Zero
Bob : Slippers. *walks away, looking dead serious*
Frankie: My fiancé, that's it! *gets beaten up*
Patient (acts dead in the video "Welcome to the black parade"): Duh, I'm dead!
.
*Bengay = a cream you buy in drug stores for sore muscles

Klockor, inget för godistomtar

Jag slutade redan klockan två idag. Efter skolan letade jag efter en tjocktröja, men när jag väl bestämt mig för en på HM (made in Cambodia, förlåt slavar! men jag har inte råd med dyrare grejer) så upptäckte jag att jag inte hade tillräckligt mycket pengar med mig. Men snart ska jag aktivera mitt kort, då blir det smidigare.

Jag köpte också ett par basplektrum på Erikssons innan jag cyklade hem.

Jag är frustrerad! Jag fattar inte fysiken! Det är jättesvårt! Och det här är bara det mest grundläggande än så länge. Jag har panik!!

Fast alla andra ämnen går okej. Svenskan är hemsk pga av alla läxor, men det går att uthärda om man bara tar tag i det.

Vilket jag definitivt borde göra nu istället för att blogga. Och historian såklart.

Jag älskar historian/engelskan tack vare vår underbara McGonagall/Ms Bergström-lärare. (som vi har i båda ämnena)

Jag får också lite panik över att se äldre IBelever. Idag när vi satt i biblioteket och pluggade så kom ett gäng IB2are med sina böcker.

En av dem hade en mattebok, Higher Level. Den var en decimeter tjock!!!!! Och jag överdriver nästan inte! Och jag som tyckte att vår historiabok var tjock!

Jag ifrågasätter mer och mer mitt val av gymnasieprogram. Jag vill gå IB, för jag trivs jättebra och undervisningen är bra, men jag vill ha lite liv också.

dagens låt: Suffocating under Words of Sorrow

...................- Bullet for my Valentine

Så här fin är Gerard Way's autograf uppochnervänd. Jag undrar om det var hans avsikt från början, eller om det bara råkade bli.


Tack för mig.

Jag sa ju att isbjörnar inte hade med ämnet att göra

Hej bloggen!

Idag var det meningen att vi skulle gå på Torshälla marknad, men vädret sög.
Fast jag kan inte säga med säkerhet att de andra inte gick. Man vet ju aldrig med dem.

Jag har just haft en väldigt allvarlig och djup pratstundd med min syster. Det var konstigt, för vi pratar aldrig. Men konstigt på ett bra sätt. Tror jag.

I morse åkte jag in till sporthallen och såg mitt lag förlora två gruppspelsmatcher. Vilket betyder att de spelar B-slutspel imorgon. Jag ska in och se första matchen klockan tio. Och sen ska jag köpa ett par fina skor som jag hittade idag men inte hade råd med.
Vad jag hade råd med:
......................................en kajalpenna! ÄNTLIGEN! (fast jag har haft råd med den hela tiden såklart, men jag har tvingad mig själv att använda slut min gamla först, som inte riktigt är rätt färg. Den är mer blå än svart. Men den nya är svartsvart!!)
.....................................en ful tjocktröja! Ja, jag sa ful. Det är så typiskt mig att fastna för fula saker! Fast nu har jag en tröja i alla fall.

På tal om min syster (Alice) så har hon fått glasögon nu, och de är jättesnygga! Verkligen! Hon valde dom som jag tyckte hon skulle välja :D

Ray Toro (lead guitar i My Chem.) har gift sig och är på Honeymoon någonstans. Ingen vet var.
Bandet har liksom en break nu efter massa år av konstant turnérande. Och de tycker att det känns jättekonstigt men härligt att leva som folk ett tag. Men snart ska de gå samman igen och spela in nytt material! woho!

Och snart borde verkligen Green Days skiva komma! Den ska släppas i år och det är faktiskt inte så länge kvar på i år. Eller var det nästa år? Hm, nu blev jag osäker. Det kan hända att jag läste att den skulle släppas 2009 och tänkte "wohooo det är ju i år!" men nu inser jag att vi lever i 2008.
Hm.

Dagens låt: Her Voice Resides
....................- Bullet for my Valentine

..