Jag lyssnar på Tokio Hotels nya album Humanoid. Jag tänkte lyssna på det och på ett någorlunda objektivt sätt skaffa mig en åsikt. Och jag tycker så här:
Det förtjänar inte de sågningar det har fått av kritiker. Visst, albumet är inget mästerverk och man måste överse textrader som "The pain of love lives in our hearts, it's deeper than the ocean". Men jag måste erkänna att jag uppskattar riktningen de strävar mot i det här albumet. De vågar experimentera lite med elektriska sound och piano. Det låter överhuvud taget proffsigare än deras tidigare album, även om den nästan komiskt mörka, desperata känslan som återfinns bland deras äldre låtar inte har lättat märkvärt. Men jag känner att recensenter sågar den här skivan nästan enbart för deras minst sagt oberättigade framgång hittills, det klyshiga utseendet och deras hysteriska fans. Jag vill inte kalla Humanoid bra, men det är helt klart ett steg i rätt riktning.
Haha, amatörrecensioner ftw... True story: En låt börjar spelas, Johanna tänker "Muh! Det här är ju faktiskt bra!" innan hon inser att den förra låten var den sista på Humanoid, det är nästa skiva i skivspelaren som har börjat spelas.
Idag planerar jag på att skära en pumpa! Det skall bli skoj. Jag funderar också på att pyssla med lite andra Halloween-aktiga saker såsom baka Halloween-inspirerat godis, klippa ut fladdermöss i papper, skrämma små barn etc.
Toodles!
