You're looking skinny like a model with your eyes all painted black

Hej!

Vart har det fina vädret tagit vägen? Det har regnat åh så mycket den senaste tiden, fast egentligen så tycker jag om regn så jag tänker inte klaga.

Den sista tiden av mitt sommarlov har inte varit särskilt händelserikt, jag har dock läst en hel del. Jag har börjat ta mig igenom en hög gamla Charles Dickens böcker som jag hittade i källaren, samt påbörjat en lista med böcker som jag tänker låna från biblioteket. Fast nu när skolan börjar igen så hinner man väl inte med så mycket läsning annan än skolböcker.

För ett ganska så bra tag sedan visade Johanna mig en youtube-video där Julian Smith listade 25 saker som han hatar about facebook, nu så här femhundra år senare råkade jag stumbla över den igen och jag måste säga att jag fortfarande håller med. dö facebook dö. (<- länk!)

While lying in your grave, you don’t want to be fisted

För ett tag sen tweetade Demi Lovato ”Happiness is a choice” och Gabe Saporta svarade med ”it's an illusion”

Är inte det samma sak? Om man kan kontrollera sina tankar och känslor så lurar man ju sig själv.

När jag behöver muntras upp brukar jag titta på Soimanticonformity's youtubevideor. Han gör koreograferade danser. Jag visade honom för Elin i fredags och vi fnissade och rodnade ett tag. Exempel:

Pinsamt roligt! Med tryck på pinsamt. Men det muntrar alltid upp mig!

Halvfina hägringar

In the victory of Communism's deathless ideal,
We see the future of our dear land
And to her fluttering scarlet banner,
Selflessly true, we always shall stand!
.
Hej.
.
Ovanstående citat är taget från Wikipedias engelska översättning av Sovietunionens nationalsång. Jag underhöll igår mig själv med att leta upp översättningen, i ett plötsligt intresse för propagandan under totalitära Soviet.
.
Igår fick Alice för sig att visa mig en youtubevideo. Det är Rysslands (observera Rysslands, icke Sovietunionens. Tror jag i alla fall.) nationalsång, med svensk textning. Dvs, en textning som syftar på vad det för ett svenskt öra låter som att de sjunger. Rekomenderas. Det är mycket roande.
Och det var denna händelse som fick mig att vilja veta hur nationalsången verkligen lyder, och sedan kom jag på att det skulle vara spännande att även ta sig en titt på Soviets nationalsång.

Jag har tittar på ännu några avsnitt av The Adventures of Sherlock Holmes. Jeremy Brett briljerar! Jag stör mig ibland en aning på hans sätt att tala (emellanåt liksom ropar han ut repliker med hög röst... lite random sådär). Hans minspel är det bästa. Hans skådespelande i The Speckled Band imponerar av någon anledning extra mycket på mig. Det kan också bero på att jag då och då kommer på att oj, nu ska jag komma ihåg att njuta av Brett's skådespelande, och jag vill minnas att det hände under det här avsnittet...
Haha, jag hittade just en filmatisering av samma novell från 1964. Svartvitt. Hm, tror jag ska ta en titt.
(Edit: Douglas Wilmer - Mr Holmes i ovannämnda film - har en alldeles underbar Holmes-röst! Rösten, och hans allmänna uppsyn, får honom att verka mycket smartare än Brett! Jag skulle tro att anledningen till att jag ogillar hans utseende är att jag vant mig vid Brett's, för Wilmer har faktiskt ett mycket Holmesaktigt utseende (tillåt mig bara beklaga hans irriterande sympatiserande ögonbryn!!) Hade Brett haft Wilmers sätt att tala skulle vi ha den perfekta Holmes:en!)
.
Det är sommarlov.
.
Oh! Party of Lenin! The strength of the people.
To Communism's triumph lead us on!

I believe this may call for a proper introduction

Jag fastnade på youtube denna morgon. Och came across Panic(!) at the disco's The only difference between martyrdom and suicide is press coverage. Som var den allra först Patd låten jag hörde. Låt mig berätta:

Det var Elisabeth (min bästa barndomsvän) som spelade den för mig. Jag vill minnas att hon helt randomly hade laddat ner den efter att hon sett att den var på hitlistan på letssingit.com. Jag tyckte inte om den instrumentella delen av låten, med det var henns favoritbit. Lite techno -intresserad som hon var iaf då. Vi undrade vad de menade med "trophy wives".

Och HAAH jag minns att jag spelade just den låten för Johanna och Elin och Johanna sa att de lät som Green Day och jag vart sur.

Jag laddade sedan ner lite fler låtar men fann de lite ont-i-huvet-framkallande.

Jag minns inte vad som hände sen? Fick de någon hit i Sverige eller varför började jag lyssna mer på dom? Jag har några gamla brända blandskivor med Panic -låtar på. Och Elin fick ju A fever you can't sweat out i födelsedagspresent.

Det är så lustigt när man stöter på saker år innan man börjar gilla dom så mycket som man gör idag.

Samma sak var det för mig och Harry Potter -böckerna. Jag hade läst dom, men det var inte förrän både Johanna och Elin också hade det och vi kunde diskutera böckerna tillsammans som jag började älska dom så mycket som jag gör idag.