Tranquil as a forest, but I'm fire within

Den här låten har jag haft på hjärnan i flera dagar nu:

Jag vet inte hur många gånger jag såg Mulan när jag var yngre. Filmen kom ut när jag var 6 år, så den är en liten del av min barndom. Och den här sången är fabulös. MEN varför har han aldrig tröja på dig? Jag vet inte riktigt hur jag ska känna för det.

Idag åkte jag pulka med Elin och Ida. Det var jätteroligt, fast man frös nästan kalsingarna av sig. Det var säkert -23 grader. Sverige, jag älskar dig men ibland är du för kall. Det är inte riktigt kul.

Nu ska jag baka julgodis! Önska mig lycka till!

Life goes on within and without you

Härom dagen tittade jag, Elin och Lisa på Arthur och Maltazard, fortsättningen på det fantastiska fantasyverket Arthur och Minimojerna. Och det började väldigt bra. Men inte mer än så, och låt mig förklara varför. När filmen precis hade kommit igång och huvudintrigen just hade uppenbarats för våra förväntansfulla sinnen hände något otänkbart. Filmen tog slut. Eftertexterna rullade. Vad jag och mina kamrater inte hade uppfattat var att historien är uppdelad i två, ungefär som Pirates-trilogin - första filmen var relativt fristående, medan tvåan och trean klyvs i en djävulsk cliffhangerkonspiration. Vi uppskattade det inte. Den tredje och förmodligen sista filen släpps i december, men det känns lite överdrivet med en tre månader lång reklampaus.

Just nu sitter jag och lyssnar på hög musik. Jag total-ignorerar allt skolarbete som redan ligger och gnager mig i tårna. Akustisk musik blir så otroligt bra om man drar upp volymen så att man kan urskilja varje imperfektion. När man kan höra hur fingrar glider över strängar, eller försiktiga andetag mellan textrader, då blir musiken så otroligt mänsklig. Det gillar jag.

Om drygt 2 veckor fyller jag vuxen. Det är så absurt att ens närma sig tanken på att jag skulle vara vuxen att jag fnissar i min ensamhet. Jag kan inte föreställa mig att jag om en halv månad ska bli betraktad som en färdigodlad, fullmogen medborgare. Jag vill aldrig bliva stur.

Varför handlar aldrig mina inlägg om någonting? Här, ta en Dagens Låt: Heroin - The Velvet Underground

And this motor that you call my heart, is another machine that will stop

Johanna: *Spelar Med Andra Ord och har just dragit ordet våningssäng* Det är något man använder om man vill sova tillsammans! Nej men oj, det blev fel... Jag menar om man vill sova ovanpå varandra!!

Igår tittade jag på Where The Wild Things Are med Lisa och Elin. Jag funderade lite på vilken publik den egentligen rilktar sig till. Filmen är ju baserad på en barnbok, så det uppenbara svaret vore ju att det är en barnfilm. Men jag vet inte om jag har tyckt speciellt mycket om den om jag hade sett den när jag var 6, det fanns alldeles för mycket symbolik inblandat för att 6-åriga jags enkelspåriga hjärna skulle kunna uppskatte det. Fast 17-snart-18-åriga jags något mer flerspåriga hjärna uppskattade filmen enormt, så kanske är jag målgruppen personifierad. Den var verkligen jättefin. Min bror berättade att han kommer ihåg boken från sina ygre år, det är mer än jag kan säga.

Sommaren är över. Skolan börjar smått. Tredje och sista gymnasieåret tornar upp sig framför oss vettskrämda 92or och påminner oss om att vi snart måste börja fatta riktiga beslut om riktiga livet. Och vi gör vad alla alltid har gjort; vi tittar åt ett annat håll.

Morr.

I'd try to make you sad somehow, but I can't so I cry instead.

Hej och välkommen till ett avsnitt av Johanna Uppmärksammar En Vardagsföreteelse. Idag: Att gråta till känslofyllda scener på film.

De senare åren av mitt relativt korta liv har jag mer och mer upptäckt att det är svårt för mig att inte gråta när Bruce Willis offrar sig själv för att rädda jorden/Dumbledore offrar sig själv för att rädda Harry/Nemo blir kidnappad. När jag var yngre var det inte något jag gjorde alls (det skulle i och för sig kunna bero på att det filmer jag såg på då ofta slutade med att alla levde lyckliga i alla sina dagar) men på senare år händer det oftare än inte att jag gråter en skvätt till dramatiska filmer. Gärna när den förtvivlade huvudkaraktären faller till sina knän och desperat tjuter om något enormt viktigt och sorgligt. Det är något med rödsprängda, blöta, uppspärrade ögon och målbrottsaktiga, osammanhängande ylanden som får mig att tappa taget om gråtmusklerna.

Jag har ingen aning om hur vanligt det är. Så, kära kommenterare, gråter ni till filmer? Eller för den delen, böcker, dikter, musik eller till och med det verkliga livet (hoppas inte)? Vilken är tidernas sorgligaste filmscen?

Glad Valborg

Hej, jag är liten, benig, grön och torr

God förmiddag! Min plan för dagen är att städa rummet. Och damma. Det är mycket dammigt.

Igår var det filmkväll och hela Pernilla var hos mig och tittade på Peter Pan. Den är väldigt bra! Sen skrev vi två vikberättelser som jag nyss satte in i min vackra Harry Potter -pärm där jag sparar våra gamla teckningar och roligheter.

Igår fick Agnes ett poäng för att hon skickade ett sms till sin mamma där det stod ”Slicka mig i örat”. För några dagar sedan fick jag ett poäng för att jag ritade ett hjärta på min tunga med en svart tuschpenna.

Jag längtar efter sånna här dagar:

I change shapes just to hide in this place, but I'm still... I'm still an animal

Jag och min syster såg just färdigt Kill Bill-tvålogin. Den är ganska spektakulär. Första gången jag såg filmerna var jag mindre (haha, jag är 17. Vilken hemsk uppfostran det låter som att jag har fått) och vad jag kom ihåg från den var mer eller mindre en tjej som fick huvudtoppen avhuggen.

Idag skickade jag in en labbrapport. En dag för sent. Jag var, av någon outgrundlig anledning, lätt panikslagen innan och kunde inte förmå mig själv att skriva klart den. Det var generande. Men nu är den alltså inskickad. Det käns inte så bra nu.

Imorgon är det STAR WARS MARATON!! Det ska bli trevligt som fan.

Heh-hej, melodifestivalen någon? Det här hände:

Johanna: SALEM! Han är så söt. Som en knapp.

Emma: Hans låt var bäst! Rösta!

Johanna: Det spelar nog ingen roll, tvivlar på att han går vidare. *röstar 3 gånger*

Salem: *Går vidare*

Johanna: Vid Merlins skägg!

Emma: Sa ju det.

Singel-killen var pinsam. "Jaah vettu lite sprit oh alkohol asså, man kanske blir kär höhöh" Inte konstigt att han är singel.

Jag borde inte blogga så här sent. (klockan är 11:45 det är inte sent.) Godnatt på er.

(ursäkta om det finns några O-I förväxlingar i inlägget, mina knappar har hamnat på rymmen)

It's not that you're not beautiful, you're just not beautiful to me

Teaser Trailer för Harry Potter and the Deathly Hallows:

HALLÅ DÄR. Jag kan knappt tro att vi är på sista boken nu. Under lovet har jag sett både 3:an, 4:an och 5:an och insett att jag tycker himla mycket bättre om dem än vad jag trodde.

Min senaste musik: Jay Brannan (ironiskt nog hittar jag alltid nya saker när jag beställt skivor några dagar tidigare)

Jag såg filmen Shortbus för ett par dagar sedan. Den var väldigt bra, men jag blev extra förälskad i karaktären Ceth, som spelades av Jay Brannan. När jag googlade honom fick jag veta att han sysslar med musik. (synd, tänkte jag, som inte kan glömma hans leende)

Men, det visar sig att han har en jättefin röst och skriver söta låtar med småfyndiga texter. Och nu kan jag inte sluta lyssna på hans musik. Det var ett tag sen jag intresserades för akustisk gitarr.

Dagens låt: Jay Brannan - Half-boyfriend

Ni vet det där gnällande ljudet från när man flyttar fingrarna på gitarren? Jag är smått svag för när de lätena är kvar i låtar. Det är kvar i den där låten.

Nick Jonas and the Administration släpper sitt album om lite mindre än en månad. Jag är lite förväntansfull. De är på turné nu och gör en del covers som Kings of Leon's Use Somebody, och jag förstår inte hur Nicks konstiga gnälliga röst fungerar så bra. Varför tycker jag så mycket om det?

You’re not the only one with a gun, bitch.

Igår lärde jag mig termen pansexualitet och det förvirrar mig en aning. Definition: En person vars attraktion är oberoende av kön, det inkluderar alltså människor mellan och utanför de traditionella könen samt transpersoner.

Jag trodde alltid att detta var bisexualitet? Jag inser att termen bisexuell är född ur tvåkönsnormen, men de flesta som identifierar sig där bryr sig väl inte om kön på det sättet? Jag kan se skillnaden mellan dem, men det känns som om de flesta som är bisexuella är det för att de inte känner till pansexualitet eller för att de inte har funderat över könsöverskridande personer.

Så om 94 personer klickar bisexuell och 16 personer klickar pansexuell i en undersökning om sexualitet så är det förmodligen för att de flesta bisexuella inte brydde sig om att ta reda på vad pansexuallitet är? Right? Förmodligen?

(Jag googlade just in på en tråd på emocore.se där de verkade tro att pansexualitet betydde att man tänder på allting. Även stolar. Suck, dumma människor.)

Dagens babe: Michelle Rodriquez

För att hon alltid gör sånna kick-assiga roller. Hon är med i Avatar som var FENOMENAL. En av de bästa filmer jag nånsin sett!

I don’t remember you looking any better, But then again I don’t remember you.

Snö! Det är massor av snö utomhus och idag ska vi åka skridskor. Det ska bli roligt då det var länge länge sen jag åkte skridskor sist, synd bara att det är 11 minus ute. Fast jag har nya skridskoskydd! Dom är gröna och fina.

Igår tittade jag och Pernilla på Alice i Underlandet. Jag hade inte sett den förut, men den var väldigt konstig och läskig. Nästan lite panik-känsla ibland.

Jag har fortfarande inte valt en klassiker att läsa under jullovet som man skulle göra. Jag har ingen aning om vilka böcker som räknas som en klassiker. Jag borde förmodligen ta mig till biblioteket snart och ta reda på det för annars kommer jag inte hinna läsa ut den innan skolan börjar igen.

Ciao!

Tristan och Isolde

Jag tittade nyss på Tristan och Isolde från 2006. Emma lånade ut den till mig, för hon tyckte att den var bra och att jag borde se den. Jag såg den med Mamma. Den var bra, men de hade ändrat historien så mycket att massa tragik gick förlorad. Jag förstår att man måste anpassa berättelser när man filmar dem, men jag kan inte se varför dessa förändringar var nödvändiga.

Jag menar, originalberättelsen är ännu mer tragisk och sorglig och gripande. Kärleksdrycken var inte med alls. Isolde med de vita händerna var inte med alls. Och det underbara slutet var ändrat så att det inte alls var lika hemskt längre. Nåväl.

Igår gjorde jag, Alice och våra kusiner en snögubbe. Fast det blev en snögumma. Eller, kanske rättare sagt, en snöbabe. Liksom, kurvor. När vi var klara upptäckte vi hon står alldeles utanför någons vardagsrumsfönster. Det var roligt. Nu är hennes kurvor säkert översnöade.

Mina kusiner har åkt hem. Det är lite tråkigt.

Jag har ett snyggt ljus på mitt rum. Jag använder en gammal cool vinflaska som ljusstake, och det rinner ner massa stearin på flaskan. Det ser snyggt ut.

Imorgon är det Balsta, vilket betyder att jag ska få plugga in min skinande nya bas i en förstärkare.

Julen är slut när som helst. I melladagarna planerar jag att ta tag i skolarbetet. (HA-HA-HA!)

Jag ska låta bli att be om ursäkt för detta onödiga inlägg. För det är ditt eget fel att du slösar bort ditt liv genom att sitta framför datorn och läsa värdelösa bloggar, istället för att studera/sporta/musicera/vara kreativ/vara produktiv/skaffa dig en framtid/ägna dig åt att ha ett liv.

God natt!

Hej mitt vinterland

SNÖ!

HURRA!

Jag älskar snön! Den är fluffig och vit och fin och kall och blöt och julig!

Det är perfekt snöbollsväder. Jag vill ha någon att kasta snöbollar på. Pappa ställer inte upp.

Hoppas hoppas hoppas den finns kvar i jul!

Det var jätteroligt att cykla hem på oplogade cykelbanor.

Vi såg Disney's Pinocchio för inte så länge sedan. Jag tyckte inte särskilt mycket om den när jag var liten, och jag tycker inte särskilt mycket om den nu heller. Jag blev dock förtjust i Ärlige John, en av "ondingarna". Han är en girig, listig, kall och mycket manipulativ karaktär, och som pricken över i är han en räv (liksom i originalsagan). Och Figaro var bedårande.

Men som sagt, inte något favoritfilm.

Jag tog nyss reda på att Pinocchio är en italiensk saga av Carlo Collodi. Första halvan publicerades som följetong mellan 1881 och 1883.

I originalversionen led Pinocchio en plågsam död i galgen, hängd för sina icke mänskliga fel. Dock bad redaktören Collodi att skriva om slutet och anpassa det till barn. I den versionen förvandlas han till en riktig pojke av the 'Fairy with the Turquoise Hair'. (Wikipedia)

Man is free at the moment he wishes to be

Vet ni vad jag såg i tidningen idag?

The Imaginarium of Doctor Parnassus har premiär på juldagen!!

Jag längtar för jag vill se den ca jättemycket!! Det är Heath Ledgers sista film, men han hann inte spela in allt. För att filmen skulle kunna avslutas skrev de om hans roll och lät Johnyy Depp, Colin Farrell och Jude Law spela in de bitar som fattades. OCH det är Terry Gilliam som regisserar(en av The Pythons)!

Filmen handlar om ett teatersällskap som leds av Doctor Parnassus. Genom att sluta en pakt med djävulen får han en magisk spegel som tillåter publiken att "bege sig bortom verkligheten". Men djävulen vill ha något i utbyte: Dr Parnassus dotter! Filmen handlar om hur sällskapet räddar flickan genom att resa genom paralella världar. (Wikipedia)

...öron och fötter blir stora då.

Någon gång vill jag spela i ett dansband. Och någon gång vill jag spela i ett punkband. Och någon gång i ett Green Day-coverband.

.

Jag såg just en halvtimme av dansbandskampen. Nanne Grönvall är så härlig att titta på, för det strålar om henne.

.

På tisdag håller Musikskolan stråkkonsert i Stålfors. Symfonin ska spela tre låtar, Gökstensstråket ska spela några låtar. Och massa andra ensembler antagligen. Typ Oyna, Galdra och Strak. Jag är otroligt pepp, för det känns som om det var skitlänge sen jag stod på en scen. Hoppas bara att det inte är en mängd småbarn som ska spela Titanic och Blinka Lilla Stjärna. Sånt tar alltid jättemycket tid och är tråkigt och jobbigt och plågsamt att lyssna på.

.

Även om vi bara var på Balsta en väldigt kort stund (runt en timme) idag så var det mycket välbehövligt att få spela ur sig lite energi. Det var underbart. Även om vi är värdelösa (fast det tror jag inte att vi är) så älskar jag mitt band ändå.

.

"Vänta nu... är det ni som är 328-brudarna som Gylfen har pratat om?"

Haha, det tog inte Euphoric mer än ett och ett halvt år att komma på det.

.

Idag var satanisterna där igen. Vi hade inte sett dem på länge.

.

Igår såg jag och mina medbloggare Bambi. Vi är på väg att ta oss igenom de viktigaste Disneyklassikerna. Hittills har vi sett Pocahontas, Aristocats, Skönheten och Odjuret, Snövit, och Bambi. Och på skiljda håll har några av oss tittat på Ringaren i Notre Dame. Den är fortfarande min stora favorit.

Bambi var väldigt fin. Det handlar inte så mycket om någon handling. Snarare är syftet att briljera med vackra och inlevelsefulla naturskildringar. Och ja, det är en vacker film. Cool musik också. Jag blev särskilt förtjust i snöstorms-låten. Och så gillade jag cymbal-blixtarna under höststormen!

.

.

Är det bara tre veckor kvar till jullov nu? I så fall kanske jag överlever den här terminen också.

Rather than love, than money, than faith, than fame, than fairness... Give me truth.

Igår såg jag Into The Wild, en film jag lånade av min kära vän Elin. Det är en väldigt inspirerande och vacker film. Igårkväll var jag otroligt överväldigad och kunde inte sova förrän klockan 5, vilket förmodligen inte var så bra.

Nu, istället för att skriva ett blogginlägg för engelskan, skriver jag ett blogginlägg för mitt eget nöje (Eller ja. Det är väl meningen att det skall vara för andras också?). Ironiskt, inte sant?

Nu regnar det. Eller så är det någon som har riktat en vattenslang mot mitt fönster. Jag funderar allvarligt på att gå ut, att bli blöt känns som ett ganska så behagligt tidsfördriv.

Igår beställde jag skivor. Jag planerade beställa två. Det slutade med att jag köpte fyra. Jag är en usel konsument, "bra" erbjudanden faller jag för innan man hinner säga gullible. Till råga på allt beställde mina kära syskon en skiva som är en sen födelsedagspresent till mig. Jag är utomordentligt ivrig att mottaga dessa skivor men jag känner att jag borde vara förfärad över hur materiell jag har blivit.

Trevlig söndag

He made the devil so much stronger than a man

HEJ

.

Jag är slagen med häpnad och taken aback.

Anledningen är Disney. Anledningen är mer specifikt Ringaren i Notre Dame.

Jag har velat se den ett tag nu och i dag hittade jag någon som hade den. Fredrik!

.

Detta måste vara en av de allra mörkaste Disney-filmerna. Hela filmen genomsyras av ondska. Jag - jag - förmådde inte titta på vissa scener utan spolade fram, och då och då var jag tvungen att ta en paus och gå omkring här hemma och småprata med familjemedlemmar. Det var när jag satt och tittade på början på YouTube. Sedan visade det sig att Fredrik hade filmen! På videokasset<333

Jag tänker inte börja babbla om handlingen ifall bloggägarna ämnar se sagda film inom en snar framtid.

.
Men jag kan säga vissa saker. Som att jag har hittat den störste och coolaste och ondaste Disney-ondingen! Frollo <3

Scenen vid eldstaden! När han sjunger Hellfire! Låten, texten, scenen, hans röst! (samma röst som tjockisen i Pocahontas btw. Han äger på onding-röster. "Man ryser ända in i magen" som en youtube-kommenterare uttryckte det.) Jag älskar att Disney äger på att översätta låtar.

Och jag älskar att filmen är så genomarbetad. Körsången i Hellfire är i själva verket en text på latin.

.

Quia peccavi nimis.

.

Det kan hända att jag har drabbats av en pånyttfödd fascination för Disneyklassiker. Disney-maraton, någon? (med en film. klarar inte av flera på rad.)

,

.

...och jag är bra. För detta lade jag märke till: två av stenfigurerna heter Victor och Hugo. Författaren till romanen som filmen är baserad på hette Victor Hugo. Tänk vilka samband man kan upptäcka när man minst anar det...

Fact: Denna film var föremålet för mitt livs första biobesök.

.

För övrigt går mitt liv relativt bra. Jag märker att klockan är mycket och att jag inte orkar skildra mina obetydliga lilla vardag mer ingående ikväll.

.

God natt!!

Du är en tvär och bitter liten man

Tjo! Igår hade Johanna födelsedagskalas! Det var toppen.

Hon fick presenter! Discokula, wooho!

Det fikades och spåddes i kaffesump! Elin och Agnes hade mycket bra fantasi och såg väldigt många knasiga saker i den där sumpen.

Vi lekte också med studsbollen Larry. Han lyser i mörkret, så vi stängde in oss i badrummet och bollade med honom.

Det kramades! Och sen gick Elin hem. Vi andra tittade på Pocahontas! Den filmen är jättebra, klassisk Disney är så himla härligt.

:D

My collection of M's is a fine one.

Hej.

.

Det är åska! Mysigt!! När jag gick hem nyss såg jag värsta blixtnedslaget :D

.

Idag har varit en äkta latdag. Jag vaknade av väckarklockan vid 10:00, men kände mig för trött att gå upp. Därmed ställde jag den på 11:00, följt en timme senare av 12:00.

.

Jag har solat idag. Och plockat jordgubbar från landet och ätit dem! Det är underbart med hemodlat! Det är alltid lite godare än köpt.

.

Sedan dess har jag tittat på The Hound of the Baskervilles, en långfilm med Brett som Sherlock Holmes. Jag blev alldeles varm inuti när Holmes sågs krama om och trösta först en man, och sedan en kvinna. Den där lilla touchen av humanitet gjorde mig lycklig. I dramatiseringar förefaller Holmes alltid så kall och känslös, för de där små hintarna i böckerna går väl inte riktigt att filma. (Han är känslokall, men har definitivt ett hjärta under sin arroganta fasad. Det tydligaste beviset på detta beskrevs i en novell jag nyligen läste, då Watson blev skjuten i benet och Holmes blir utom sig av oro för sin vän, tills det är fastställt att skadan inte var allvarlig. Visserligen finns detta säkerligen filmat, men den episoden har jag inte sett ännu!)

.

Brett kan sjunga! Han har sjungit i musikaler. Idag lade jag för första gången märke till hans vackra gröna ögon. (Som inte syns på följande bild. Haha.)

.

.

En kommenterare på YouTube tyckte att den enda nutida skådespelaren som skulle kunna passa som Holmes var Hugh Laurie. Jag tycker att Laurie redan nu spelar en slags Holmes. Jag har sedan tidigare dragit paraleller mellan de två karaktärerna. De har definitivt mycket gemensamt, och det är sannolikt, enligt mig, att producenterna till House inspirerats av Doyle's berömda detektiv. .

Båda är mycket speciella personligheter: De är högst arroganta, de är ensamma, de har ett ohyfsat sätt, de arbetar enligt sina egna metoder och förbryllar omgivningen, de är på många sätt överlägsna inom sina respektive proffesioner. Bådas yrken går ut på att dra slutsatser och se sammanhang, för att slutligen uppenbara gåtans svar. De båda attraheras av märkliga och ovanliga fall, och uttråkas av vardagliga. När de väl tagit sig an ett komplicerat problem uppslukas de av det, arbetar ofta excentriskt och finner ingen ro förrän de dragit en definitiv slutsats.

De tydligaste släktdragen är nog att de båda briljerar inom sina områden och ofta uppfattas ofta som skitstövlar av omvärlden.

.

(Låt mig nämna deras musikaliska sidor: fiol, respektive piano.)
.
Just därför har jag svårt att föreställa mig Laurie som Holmes. Han är dr. House, precis som Brett sades vara mannen som blev Sherlock Holmes. Laurie i en roll som ligger så nära den han redan ockuperat, och på ett så lysande sätt, känns som ett vrickat koncept. (Men att han skulle göra det oerhört bra hyser jag inga tvivel om. Engligt mig spelar han som sagt en

Holmes redan nu).

..

På kvällen kom Maria och Matilda hit och vi såg Pirates of the Caribbean. Jag blev alldeles uppslukat av nostalgi. Fortfarande kan jag nästan varenda replik utantill. Och att sitta och titta på både Johnny Depp och Orlando Bloom, båda i roller som till fullo gagnar deras utseenden, är inte otrevligt. Utseendemässigt måste man ju bortse från att Bloom spelar en karaktär jag som instinktivt ogillar. (Är det nån som har tänkt på hur äckligt överdrivet hjältemodig och allmänt mesig han är?)
.

Med de orden (och bilderna) önskar jag Er en god natt.

Dog poo?! This is awesome!

Hi y'all!

Idag är det fredag. NOT! Fast typ, så det är okej i alla fall. Idag var jag på stan med syster yster och mammi. Jag köpte ett par brallor och en bikini. Det är den första bikinin jag köper på 2 alternativt 3 år. Jag badar inte så mycket.

Nyss tittade jag på en film såm gick på tv. Den hette Bubble Boy och handlade om Jake Gyllenhaal som inte hade något immunförsvar och därför levde i en plastbubbla (jag höll på att skriva bula). Det var en vrickad film. En mycket, mycket, MYCKET vrickad film.

Emma och Jag: *går ifrån matbordet*

Mamma: Alla flickor tar undan sina tallrikar.

Jag: Uh.. Ok.

Emma: *sjungande* Alla flickor utom jag...

Långhelg nu! Vilket innebär plugga plugga plugga. Jag älskar dig skola, du äter mitt liv. Inifrån och ut.

Stay free, you're not Edward, well I've always been Edward and Eddy's just this chance to be fake

Snart ska jag och titta på en cykel. Det ska bli roligt och lite awkward.

I måndags(?) så skulle jag, Lisa och Elin åka hem med bussen. Det började med att Lisas busskort fastnade lite smått i automaten. Hon tog tag i det, gick en bit, blev förvirrad när hon insåg att hon inte höll i kortet men insåg tillsist att det satt kvar i automaten. Jag, upptagen med att leta efter mitt busskort i väskan, märkte inte det här och upprepade i stort sett proceduren till pricka. Vi skrattade lite smått, vilken lustig automat som håller hårt i korten! Sedan satte vi oss ner, med bra utsikt öven ingången. Nästa person som skulle på upprepade samma förvirrade rad händelser. Vi fnissade lite. Personen efter det likaså. Vi skrattade. Nästa persom gjorde likadant. Vi skrattade så mycket att folk vände sig för att se efter vad som stod på. Personen som gick in såg lite sårad ut. Det var en rolig busstur det, märk mina ord.

Igår var jag, tillsammans med samma glada gäng, på bio. Milk hette filmen och handlar om den Amerikanska gay-aktivisten Harvey Milk. Det var en bra film (det är en Gus Van Sant!!). Då vi visste at vi skulle vara praktiskt taget ensamma hade planera bete oss som en typisk biopublik, kasta popcorn skratta och gråta, men vi var alla för djupt inne i filmen. Två pojkar på 12 satt längst bak i salongen och fnissade åt bög-kyssar och gick efter ett tag, men annars var det bara vi som såg filmen.

Engelskaprov idag! Det sög litegranna. Liiiitegranna. Jag var okoncentrerad och ointresserad och jag tänker skylla på det. Blöh.

Nu ska jag åka! ta hand om er! Här är James Franco, från Milk:

Inside all of us is...

Woho Project Runway är på tv idag. Underbar ursäkt för att inte gå och lägga sig, för jag har verkligen ingen lust med det just nu.

Where the wild things are.  Jag önskar att jag läst boken när jag var yngre. Filmen ser otrolig ut. Alla varelser, wow. 

Pointless post is pointless. Goodbye.