Jag ska tipsa om något som kanske hjälper er igenom bakismisären. Filmserien Fem små filmer om evolution består av Jesper Rönndahl som presenterar evolutionsteorin på ett fruktansvärt finurligt och roligt sätt. Här är första delen.
Visar inlägg med etikett nytt år. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nytt år. Visa alla inlägg
söndag 1 januari 2012
People are wasteful, they waste all the food. People are hateful, and people are rude.
Gott nytt år! Hoppas att 2012 blir ett bra år.
lördag 8 januari 2011
In the twist of separation, you excelled at being free
Yep, klockan är snart 2 på natten men jag känner för att klämma ut några rader. Mest för att vi inte haft något riktigt inlägg i 2011.
Det är 2011! Nytt år! Hur mår ni?
För ett par dagar sedan fastnade jag och pappa framför tv:n på en dokumentär om Take That's återförening (jag och pappa - trots att mamma är det största Take That-fanet i familjen.) De har ju släppt det första albumet med alla 5 medlemmarna på 15 år. Det måste vara skitcoolt för de som var fans på 90-talet. Jag är mesmeriserad av storheten som popstjärnor når.
Johnny Weir släpper sin självbiografi om ett par dagar. Det är första gången han faktiskt säger att är bög, även om han aldrig varit i garderoben direkt.
“In a sexual way, I’m gay, but I would marry a woman tomorrow if it struck me. I don’t think sex and relationships necessarily have to go together.” - Johnny Weir
Jag är överlycklig över att han separerar sexualitet och romanticism (det är förmodligen inte rätt ord. romantik? romantisk kärlek? Äh!), för de är inte lika sammansatta som det gärna påstås. Han är bäst.
fredag 1 januari 2010
Gammal pappa och skolångest
Det är nytt år!
Idag har Sherlock Holmes premiär, men jag glömde visst bort att jag tänkte gå på bio idag! Haha.
Min pappa fyller 50 idag.
Av farmor och farfar fick han en DVD-skiva med massa stumma filmklipp från sin barndom. Det var roligt att titta på den. När han var barn, i 8-10-årsåldern någonting, är han otroligt lik mig. Eller, jag antar att det är jag som är lik honom. När jag var i 6-årsåldern var jag oerhört lik min far när han var i 9-årsåldern. Det var faktiskt riktigt läskigt likt.
Johannas pappa är också med ett par gånger. När de tar studenten är Johannas pappa otroligt lik Johannas storebror.
När jag såg klippet från studenten greps jag av en stark längtan att ta studenten. Det kändes så verkligt, eftersom pappa gick på Eskil precis som jag. Studenten kändes liksom inte så avlägsen.
Inte för att jag vet hur det kommer gå med den saken. Jag är inte särskilt mycket mer motiverad just nu, än vad jag varit sedan början av gymnasiet. Detta betyder att det hela gått rätt långt, eftersom det nu är mitten av ett lov. Under lov brukar skolan inte ens kännas så jobbig, eftersom man för ögonblicket slipper den. Men just nu känner jag mig totalt ointresserad av skolan, och jag vill inte alls tillbaka dit, och ångrar att jag har låtit alla tillfällen att byta program passera. Nu måste jag börja om tvåan i höst om jag byter program. Och jag vill inte skjuta upp studenten!
Haha, Pappa och jag har haft en massa djupt allvarliga diskussioner om saken. Jag är väldigt glad att mina föräldrar äntligen protesterar mot mina fasoner (skolka, inte lämna in uppgifter, faila prov etc). Förut märkte jag knappt att de brydde sig.
Jag har ätit tårta. Den var god.
Gott Nytt allihop!
fredag 11 december 2009
Yet somehow the Kings of Leon still find time to write songs about girls (I don't suck much less)
2009 drar sig mot sitt slut och listor över favoritalbum och låtar från i år börjar dyka upp! Jag kan underhålla mig med att läsa andras listor och jag tycker till och med att det är intressant. Jag har blivigt mycket mer allmänt musikintresserad än vad jag var för några år sedan, eller kanske snarare mindre av en musiksnobb. Men att själv välja favoriter? Svårt och knepigt och man får lite ångestkänslor! 2009 är också slutet på ett decennium, men det är ju ännu mer omöjligt att välja från, jag kan inte ens minnas vad jag var besatt av 2005.
Vad jag tror är mitt favoritalbum från i år:
We Are Smug - We Are Smug
Några album som hör hemma på en egentligen mycket längre lista av decenniets bästa album om jag funderade lite mer:
Forgive Durden - Razia's Shadow
Panic! At The Disco - Pretty. Odd.
Rufus Wainwright - Want One
The Ark - We Are The Ark
Vilka är era val?
fredag 2 januari 2009
Gott nytt år allesammans
2008 har varit ett lärorikt och erfarenhetsgivande (om det är ett ord?) år.
Jag är försöker se årsskiftet som en tillfälle att lämna vissa saker bakom mig, och jag tror att jag är på väg att lyckas. Till viss del.
Här kommer en lite uppstyltad öh, lista, på mitt 2008. Den är säkert tråkig, jag blir inte sårad om du inte läser den eftersom jag aldrig ens kommer få veta om du läser den eller inte. Fast även om jag visste så skulle det göra detsamma. Jag kan redan nu säga att den är väldigt lång.
Jag har gått ut nian, slutat högstadiet. Därmed grät jag också för första gången bland folk. Jag kan inte förklara det sammanbrottet, men jag skäms lite när jag tänker tillbaka på det.
Jag har förstått att många av mina vänner betyder mycket mycket mer för mig än vad jag trott.
Jag har gått en termin på IB och säkert lärt mig lika mycket som under hela högstadiet. (jaja, vad är det för fel med smärre överdrifter?) Jag har utvecklats enormt mycket på det akademiska planet, tillräckligt mycket för att med viss bävan inse hur lite jag kan och hur lång vägen till examen är.
På gymnasiet har jag träffat människor som redan satt tydliga avtryck i mitt liv, däribland klasskompisarna.
Jag har undervisats av Pauline; en högst beundransvärd och klok och speciell lärare. Av henne lär jag mig så mycket mer än bara engelska och historia.
Jag har lärt mig spela pingis.
Jag har skolkat, och jag har fått G:n på prov utan att känna att jag borde ha gjort bättre ifrån mig.
Jag har varit på en fantastisk resa i Vietnamn och Thailand tillsammans med min familj.
Det har varit mitt första år som vegetarian (förutom att jag åt lax på julafton)
Jag har fått mer förståelse för den stereotypiska tonåringen; året har inneburit mycket humörsvängningar. Jag har upplevt mer mörker och förvirring än någonsin tidigare men också otroligt mycket lycka och livsglädje. Jag är säker på att denna förvirring har märkts av i mina inlägg. Jag skäms lite över många av mina tidigare inlägg, många mejkar ingen sense och många framstår som högst fåniga.
Jag har utvidgat min bekantskapskrets och förundrats över hur mycket glädje jag får av att upptäcka och lära känna nya människor. Jag har också lärt mig mer om människor och om mig själv.
Jag har lärt mig att de "coola" är de som inte försöker vara coola, och att det är de som jag trivs tillsammans med.
Jag har upptäckt hur det känns att ha en dröm och hur flyktiga sådana drömmar kan vara.
Jag har genomgått den fas av "fangirling" som de flesta förmodligen klarade av på mellanstadiet. Jag har kommit underfund med vidden av den beundran som någon kan hysa för en person man aldrig ens träffat.
Jag har lärt mig mer om mig själv. Jag har genomgått ett mentalt virrvarr men lugnat mig och sett vad jag fått ut av det hela. Jag har fått ett "hum" om personen jag är på väg att växa upp till. Jag har också fått förbättrat självförtroende.
Jag har blivit medveten om faran med att underskatta kärlek. Jag har lärt mig att tro på kärlek men framför allt att hata den.
Jag vet inte vad kärlek är, det är en ännu obesvarad fråga, men jag har lärt mig hur den känns i mig. Det var mycket chockerande eftersom jag hade börjat tvivla på att den där sortens kärlek ens finns. Jag har förstått att det inte finns några ord att beskriva känslan med, för hur man än försöker (och vem som än försöker) så framstår det som oerhört överdrivet och väldigt, väldigt fånigt. (dessutom tror jag att vi alla uppfattar den på olika sätt)
Jag har aldrig varit så här rädd för kärlek. Därför önskar jag att jag slipper drabbas någonsin igen. Det skrämmer mig; att jag, att vem som helst, avväpnas och görs försvarslös och sårbar.
Å andra sidan kommer jag känna igen den nästa gång och därmed ha en chans att komma undan oskadd.
Jag kommer fortsätta fnysa åt löjliga romantiska filmer, ja, åt romantik över huvud taget, men det kommer finnas mer respekt i fnysningarna. För under det där onödiga sockersöta lagret finns något som är värt respekt.
Jag har blivit mer öppensinnad och tolerant mot avvikelser. Jag har lärt mig att försöka förstå annourlunda åsikter och synsätt, istället för att vända ryggen åt sånt som kan verka obekant och konstigt. Att ägna en ansträngning åt sådant kan vara mer lärorikt än något annat.
Jag tror att jag generellt blivit mer ödmjuk inför livet.
(Kanske delvis Sperbers förtjänst, eller vad tro ni, pribbare? Alla dessa berättelser om utsatta barn kanske fyllde sitt syfte? ^^ I think not. But you never know)
Och som vanligt när man staplar upp sånt här så har jag förmodligen glömt en massa viktiga saker. Sånt är livet. *axelryckning*
Jag är försöker se årsskiftet som en tillfälle att lämna vissa saker bakom mig, och jag tror att jag är på väg att lyckas. Till viss del.
Här kommer en lite uppstyltad öh, lista, på mitt 2008. Den är säkert tråkig, jag blir inte sårad om du inte läser den eftersom jag aldrig ens kommer få veta om du läser den eller inte. Fast även om jag visste så skulle det göra detsamma. Jag kan redan nu säga att den är väldigt lång.
Jag har gått ut nian, slutat högstadiet. Därmed grät jag också för första gången bland folk. Jag kan inte förklara det sammanbrottet, men jag skäms lite när jag tänker tillbaka på det.
Jag har förstått att många av mina vänner betyder mycket mycket mer för mig än vad jag trott.
Jag har gått en termin på IB och säkert lärt mig lika mycket som under hela högstadiet. (jaja, vad är det för fel med smärre överdrifter?) Jag har utvecklats enormt mycket på det akademiska planet, tillräckligt mycket för att med viss bävan inse hur lite jag kan och hur lång vägen till examen är.
På gymnasiet har jag träffat människor som redan satt tydliga avtryck i mitt liv, däribland klasskompisarna.
Jag har undervisats av Pauline; en högst beundransvärd och klok och speciell lärare. Av henne lär jag mig så mycket mer än bara engelska och historia.
Jag har lärt mig spela pingis.
Jag har skolkat, och jag har fått G:n på prov utan att känna att jag borde ha gjort bättre ifrån mig.
Jag har varit på en fantastisk resa i Vietnamn och Thailand tillsammans med min familj.
Det har varit mitt första år som vegetarian (förutom att jag åt lax på julafton)
Jag har fått mer förståelse för den stereotypiska tonåringen; året har inneburit mycket humörsvängningar. Jag har upplevt mer mörker och förvirring än någonsin tidigare men också otroligt mycket lycka och livsglädje. Jag är säker på att denna förvirring har märkts av i mina inlägg. Jag skäms lite över många av mina tidigare inlägg, många mejkar ingen sense och många framstår som högst fåniga.
Jag har utvidgat min bekantskapskrets och förundrats över hur mycket glädje jag får av att upptäcka och lära känna nya människor. Jag har också lärt mig mer om människor och om mig själv.
Jag har lärt mig att de "coola" är de som inte försöker vara coola, och att det är de som jag trivs tillsammans med.
Jag har upptäckt hur det känns att ha en dröm och hur flyktiga sådana drömmar kan vara.
Jag har genomgått den fas av "fangirling" som de flesta förmodligen klarade av på mellanstadiet. Jag har kommit underfund med vidden av den beundran som någon kan hysa för en person man aldrig ens träffat.
Jag har lärt mig mer om mig själv. Jag har genomgått ett mentalt virrvarr men lugnat mig och sett vad jag fått ut av det hela. Jag har fått ett "hum" om personen jag är på väg att växa upp till. Jag har också fått förbättrat självförtroende.
Jag har blivit medveten om faran med att underskatta kärlek. Jag har lärt mig att tro på kärlek men framför allt att hata den.
Jag vet inte vad kärlek är, det är en ännu obesvarad fråga, men jag har lärt mig hur den känns i mig. Det var mycket chockerande eftersom jag hade börjat tvivla på att den där sortens kärlek ens finns. Jag har förstått att det inte finns några ord att beskriva känslan med, för hur man än försöker (och vem som än försöker) så framstår det som oerhört överdrivet och väldigt, väldigt fånigt. (dessutom tror jag att vi alla uppfattar den på olika sätt)
Jag har aldrig varit så här rädd för kärlek. Därför önskar jag att jag slipper drabbas någonsin igen. Det skrämmer mig; att jag, att vem som helst, avväpnas och görs försvarslös och sårbar.
Å andra sidan kommer jag känna igen den nästa gång och därmed ha en chans att komma undan oskadd.
Jag kommer fortsätta fnysa åt löjliga romantiska filmer, ja, åt romantik över huvud taget, men det kommer finnas mer respekt i fnysningarna. För under det där onödiga sockersöta lagret finns något som är värt respekt.
Handbollen har fått allt mindre plats i min tillvaro för att slutligen nästan helt och hållet tyna bort.
.
Jag har insett vilken till synes outtömlig glädjekälla musik kan vara.
.
Jag tror att jag generellt blivit mer ödmjuk inför livet.
(Kanske delvis Sperbers förtjänst, eller vad tro ni, pribbare? Alla dessa berättelser om utsatta barn kanske fyllde sitt syfte? ^^ I think not. But you never know)
Och som vanligt när man staplar upp sånt här så har jag förmodligen glömt en massa viktiga saker. Sånt är livet. *axelryckning*
torsdag 1 januari 2009
2009 - this is the year it all will happen
Gott Nytt År!
Jag känner mig väldigt optimistisk. Det har varit en mysig nyårsafton. Jag har annorlunda känslor än vad jag brukar ha den här tiden på året.
Förra året var jag i ton med Death Cab For Cuties "So this is the new year/I don't feel any different".
I år känner jag mig annorlunda Jag känner att saker kommer förändras. Jag tror att 2009 kommer vara ett bra år.
Varje liten fyrvärkerismäll liksom sa "Everything will change"
PANG - Change
BAM - Change
BANG - Change
BOOM - Change
Det är fortfarande fullt med fyvärkerier utanför.
Och det är inte det att 2oo8 har varit ett dåligt år. Det har vart bra. Ett år för flera första-saker. Första terminen på gymnasiet. Första gången jag sommarjobbade.
Det har också varit ett år av Panic at the Disco. Japp, i January för nästan ett år sedan hörde jag Nine in the Afternoon för första gången.
Jag vet inte, jag känner mig upprymd nu bara. Ett Nytt År har gett mig mer hopp än självaste lovet.
Jag ska nog klara av ett år till.
Though change will come
Oh change will come
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)