Ett sommarlov skulle sitta fint

Hej, jag prokrastinerar.

Idag sprang jag, och satt i solen med svenskan, och mådde alldeles förträffligt, tills jag insåg att jag måste skriva en sonett till engelskan imorgon. Det kan man inte göra utan inspiration och tid, och något sådant vill inte infinna sig.

För övrigt har jag så mycket skolarbete just nu, att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Allt är för viktigt för att kunna prioriteras bort, allt måste prioriteras först! Usch och blä och fy för IB.

Jag tycker om att spela fiol. Gökstensstråket har massor med spelningar nästa vecka och några till veckorna därpå. Det ser jag fram emot, för jag har drabbats av en väldigt spellust. Det beror nog på att varma, soliga vårdagar i min värld är starkt förknippade med fiolspel. Folkmusik, alltså.

Sen blir det sommarlov. Ett händelserikt lov. Mycket resor. Österrike och Borneos djungler. Jag längtar mig galen, längtar efter att få byta värld. Förhoppningsvis kommer äventyren stärka mig, så att jag ids ta itu med Extended Essay och Worldlit. när jag kommer hem.

Skolan kväver mig. Men det gör inget. Några av IB2:orna skrev sin allra sista exam i morse. Om ett år kanske jag är där. Får trösta mig med, att det faktiskt finns ett slut på det hela.

Nu tänkte jag sova. Ett sådant fruktansvärt slöseri med tid, denna alltför nödvändiga sömn!

Godnatt, allesammans!

Det här inlägget handlar om en fiol, en häst och en bas.

Snart är det jul!

Okej, så här ligger det till: Jag har två Heide-fioler hemma. Jag lånade dem från Klockar i Västerås. Jag har till den sjunde januari på mig att känna på dem. Och eventuellt bestämma mig för en, som i så fall blir min artonårspresent.

Det är en, som är otrolig. Den är otroligt mörk i tonen, den är otroligt svårspelad, den kräver otroligt mycket energi, den är troligt vacker, och den är otroligt trollbindande.

Den förförde mig på några minuter. Jag föll chanslöst pladask.

Första gången jag höll i den så verkade den inte ens vara ett alternativ. Då kunde jag inte få en vettig ton ur den. Men det var någonting som drog mig tillbaka, som tvingade mig att ta upp den igen och igen, trots att de andra - mycket klarare och definitivt mer lättspelade - fiolerna enligt mitt förnuft utgjorde bättre alternativ. Men jag antar att den fötrollade mig redan vid första stråkdraget.

Efter ca tre timmar har vi format en antydan av förståelse för varandra. Dock har jag fortfarande stora problem. Jg har absolut inte lärt mig kontrollera den. Och jag har ännu inte bemästrat den stråkteknik som krävs.

Att spela på den känns precis som att rida en svår häst som du inte riktigt känner (för alla som läser det här vet ju hur det känns). Du vågar inte släppa efter för dess nycker, utan måste konstant jobba hårt för att hålla den i schack. Och efter en timme är du totalt utmattad och orkar knappt stå på benen.

Jag hoppas att den här fiolen är som Oscar (hästen). Vi hade en liknande relation till en början. Och snart var vi de bästa vänner, även om han är en häst som alltid kommer att kräva mängder av energi från ryttaren. Vågar man bara lita på honom, klarar man tillsammans vad som helst.

Fiolen fascinerar mig to no end. Och jag är så otroligt irriterad på mig själv, för att jag alltid måste göra det så svårt för mig. Varför kunde jag inte förälska mig i någon av de enklare fiolerna? Jag är säker på att även de har ett stort djup, som man ser först när man lärt känna dem väl. Om trollformeln ville lätta för någon timme, så ska jag ta mig an den andra jag har här hemma. Det vore så orättvist att inte ge den en chans.

För övrigt har jag (nästan) en elbas nu. Parantesen för att jag får den i julklapp och alltså inte vet om det ännu. Det är en begagnad, men i utmärkt skick, Fender jazzbas, svart med vitt plektrumskydd. Jag är ganska så förälskad även i den.

Dock gråter jag lite över den likadana men nya som fanns i affären. För den var röd och vit! Jag har ända sedan jag första gången såg My Chem's video till Helena drömt om en röd bas med vitt plektrumskydd. Så fort jag blir rik ska jag köpa en röd bas.

Nu ska jag återgå till min mystiska fiol och förlora mig i den någon timme.

God jul allesammans, om vi inte hörs innan dess! :D

PS. Man kan inte äga för många musikinstrument. DS.

PS2: Jag vill baka ett pepparkakshus. Jag tror inte att någon här hemma ens har tänkt på det ännu. DS2.

Snart jul, fiol, och Putin med man boobs

HEJ

Det är fint ute! Rimfrost! Vackert! Nu har vi rimfrost, mörker och kyla. Saknas bara snö.

Snart är det lov. Lovet är tre veckor kort. Men man kanske hinner med något roligt på tre veckor. Det gäller bara att inte bli sittandes. Om man inte gör något så svischar dagarna bara förbi och flyter ihop. Mitt förra jullov var bra, för jag gjorde massa saker.

Jag längtar lite till julafton. Morbror Jonas och Moster Titti kommer hit med kusinerna, och så kommer Ovvo och Offa och farmor och farfar. Värsta släktjulen! :)

Igår spelade jag och min syster Anna fiol på lokala Tempelriddarorderns julfest. Det gick bra. Jag är mycket stolt över Anna, för hon spelade "Jul, Jul, Strålande Jul" jättefint och rent, alldeles solo!

Tempelriddarna är roliga. De är så högtidliga och halvsnobbiga och allvarliga. Offa (morfar) själv var chef och han såg viktig och upphöjd och nådig ut. Fast hans ögon glittrade blått när han tittade på mig ovanför glasögonen. Då tänkte jag på Dumbledore.

För övrigt gick det bra att spela. Jag utmanade mig själv genom att avsluta med Bach's "Air". Jag spelar praktiskt taget aldrig klassiskt inför publik. (Förutom i orkestern naturligtvis, men att spela ett stycke solo är en helt annan sak.) Jag hade först tänkt spela "Ave Maria", men jag känner mig inte riktigt bekväm med den.

Det är som hästhoppning. Om du hoppar 90 cm på träning hoppar 50 på tävling. Om du spelar Ave Maria hemma spelar du Air på konsert.

Mitt band ska spela i Anskarskyrkan nästa fredag. Haha. Fast jag längtar ändå, fast det är i en kyrka. Det är ju inte på en gudstjänst eller nåt.

Den här herrn är första resultatet på en google-bildsökning på "Dagens Hunk":

.

.

Dagens Hunk: Anonym Strandhunk med man boobs. (Uppenbarligen anser någon att han är attraktiv.)

HAHAHAHAHA när jag googlade på bilder "man boobs" fick jag Putin!!!!! HAHAHAHHAHAHA

.

...öron och fötter blir stora då.

Någon gång vill jag spela i ett dansband. Och någon gång vill jag spela i ett punkband. Och någon gång i ett Green Day-coverband.

.

Jag såg just en halvtimme av dansbandskampen. Nanne Grönvall är så härlig att titta på, för det strålar om henne.

.

På tisdag håller Musikskolan stråkkonsert i Stålfors. Symfonin ska spela tre låtar, Gökstensstråket ska spela några låtar. Och massa andra ensembler antagligen. Typ Oyna, Galdra och Strak. Jag är otroligt pepp, för det känns som om det var skitlänge sen jag stod på en scen. Hoppas bara att det inte är en mängd småbarn som ska spela Titanic och Blinka Lilla Stjärna. Sånt tar alltid jättemycket tid och är tråkigt och jobbigt och plågsamt att lyssna på.

.

Även om vi bara var på Balsta en väldigt kort stund (runt en timme) idag så var det mycket välbehövligt att få spela ur sig lite energi. Det var underbart. Även om vi är värdelösa (fast det tror jag inte att vi är) så älskar jag mitt band ändå.

.

"Vänta nu... är det ni som är 328-brudarna som Gylfen har pratat om?"

Haha, det tog inte Euphoric mer än ett och ett halvt år att komma på det.

.

Idag var satanisterna där igen. Vi hade inte sett dem på länge.

.

Igår såg jag och mina medbloggare Bambi. Vi är på väg att ta oss igenom de viktigaste Disneyklassikerna. Hittills har vi sett Pocahontas, Aristocats, Skönheten och Odjuret, Snövit, och Bambi. Och på skiljda håll har några av oss tittat på Ringaren i Notre Dame. Den är fortfarande min stora favorit.

Bambi var väldigt fin. Det handlar inte så mycket om någon handling. Snarare är syftet att briljera med vackra och inlevelsefulla naturskildringar. Och ja, det är en vacker film. Cool musik också. Jag blev särskilt förtjust i snöstorms-låten. Och så gillade jag cymbal-blixtarna under höststormen!

.

.

Är det bara tre veckor kvar till jullov nu? I så fall kanske jag överlever den här terminen också.

Vredens ljuva frukt

Hej bloggeeeen! *med videobloggerskaröst*

Det här är mitt andra inlägg på två dagar efter flera veckors uppehåll. Nystart?

Den här dagen har inte varit särskilt bra. Saker och ting har gått dåligt för mig.

Den negativa tonen slås an redan i mitt vaknande ögonblick. Orsaken till mitt uppvaknande är pappas sköna stämma, som ljuder: "du har ingen skola idag eller?" och brutalt rycker mig bort från min drömda portion nudelsoppa.

Jag inser alltså att morgonen har gått åt helvete redan innan jag slagit upp ögonen. Dagsljuset som lyser in genom springan under rullgardinen får mig att frukta det värsta. Klockradion bekräftar skoningslöst mina farhågor.

Jag kan bara vara tacksam för att det var psykologin och inget viktigare som denna ödesdigra måndagförmiddag föll offer för mina bristfälliga sömnvanor. (Trots att jag tydligen har missat den enda psykologilektionen hittills som var värd att närvara på.)

När jag gick upp gjorde jag nudelsoppa till frukost.

Det var min morgon. Den räcker egentligen som beskrivning på resten av dagen.

Dagens enda framgång, däremot, åtnjöt jag alldeles nyligen i sällskap av min fiol. Det var inte fiollektionen som gick bra - nej, nej, SÅ fantastiskt är inte livet - men när jag kommit hem [var jag så förbannat på mig själv för att jag var så värdelös på lektionen att jag genast] packade upp fiolen igen. Sedan spelade jag någon timme, och jag spelade Ave Maria av Bach-Gounod, och jag spelade den jättebra. Mycket bättra än vad jag någonsin gjort tidigare.

Och det var egentligen det där sista som drev mig till att alls författa detta inlägg. Min känsla av triumf, född ur segern över Bach-Gounod, är nämligen alldeles för omfattande för att jag skulle må bra av att inte dela med mig av den. Här bloggen, ta lite triumf.

Hej då.

Gå och skräm en nunna.

Vissa saker är tråkiga att lära sig.

Vissa saker som är tråkiga att lära sig kan vara roliga att kunna. Till exempel språk.

Nu skriver jag historia. Why did Germany lose World War I? Jag tycker att det är svårt att inte vara beskrivande. Man måste vara analyserande, men detta ämne är lättare att beskriva än att analysera. (Så är naturligtvis fallet med alla ämnen, men särskilt med det här. Enligt mig alltså. Det kan hända att jag är lite dålig.)

Historian är roligare att kunna än att lära sig. Jag finner dessa veckliga uppsatser något betungande. Men det är roligt när det ger resultat. Det är roligt när man märker att man kan saker.

Sedan ska jag skriva ett tal till engelskan. Det kommer gå fort. Förhoppningsvis.

Jag dissar symfonin idag. Det är väldigt dåligt av mig. Men man kan inte alltid prioritera bort sömnen. Någon gång får fritiden ryka istället. Man måste välja två av tre: Bra betyg, sömn, fritid. (Inte för att jag kommer få högt betyg på den här uppsatsen trots sagda prioritering.)

Jag spelade fiol med Anna en liten stund dock. Hon är duktig. Hon spelar nu för tiden på min elfiol.

Fråga mig någonting om Khmer Rouge. Något som man vill veta. Vad är det mest intressanta med Khmer Rouge? Så här snälla var de:

PS:

... Jag skulle vilja dissekera en hjärna.

Dellens Vågor

Jag känner mig absolut tvungen att meddela att jag alldeles nyss spelade Dellens Vågor nästan alldeles perfekt.

Jag type:ar fel hela tiden för musklerna i min vänstra underarm beter sig högst besynnerligt.

Jag är ypperligt nöjd med mig själv.

Jag blev lite upprymd och vet inte riktigt vad jag ska göra.

Jag vet vad jag borde göra. Jag borde plugga matte! Jag har inte tittat åt matteboken på hela lovet och jag inser nu att inte heller detta lov tänker vara i oändlighet. För att inte tala om Dickens. Mr Copperfield känner sig en gnutta ignorerad är jag rädd.

Jag antar att de två ovannämnda problemen vackert får ligga och vänta någon vecka till. Min enda form av självdiciplin är av sista-minuten-panik-sorten, så jag kan bara avvakta tills paniken infinner sig, och då ta itu med studierna. (För att finna att enda sättet att hinna läsa Copperfield är att läsa runt fem timmar om dagen, och enda sättet att inte få 100% fel på matteprovet är att panikplugga det absolut grundläggande under sista dygnet.)

Oh, jag vet! Jag ska titta på en dokumentär om lobotomi med mamma! Ett tidsfördriv som definitivt är att föredra framför skolarbete!

Hej svejs!

Men jag vill ha en kaka

Hej.

.

Jag är förskyyyyld. Jag hostar och nyser och snörvlar. Och nu har jag lyckats drabbas av någon ögoninfekion också! Mitt vänsteröga är svullet och synnerligen irriterande. Jag ser rolig ut.

Jag har inte haft någon energi alls de senaste två dagarna. Men ingen lust att sova heller. I natt var jag duktig och la mig runt två, men natten innan struntade jag i att gå till sängs över huvud taget. En msn-konversation avlsutades kvart över sju på morgonen, så jag bestämde mig för att gå upp istället. Det var ganska trevligt faktiskt, att vara uppe tidigt som omväxling! Jag plockade hallon och smultron och läste. När Alice till slut vaknade åt vi hallon till frukosten.

.

Jag känner mig kreativ men vet inte riktigt vad jag ska göra. Att skriva har inte alls lockat hittills på lovet. (Jag är lite besviken.) Inte heller att teckna. Visserligen har jag spelat fiol en hel del. I går kväll spelade jag länge. Vad som förbryllar mig är att jag helt plötsligt spelar långsamma och allvarliga stycken. Bach's Air till exempel, den spelar jag gång på gång. Aldrig någonsin tidigare har jag spelat stycken av samma karaktär utan att snart tröttna. Jag har alltid velat spela snabba låtar, och defintivt inte klassiskt. Men plötsligt föredrar jag att hänföra mig själv med utdragna och känslosamma toner. Undantaget är Dellens Vågor. En löjligt snabb och svår låt som jag har tragglat med i månader. Den spelas för snabbt för att likna "vågor" tycker jag.

.

Idag fick jag för mig att jag skulle måla med färger. Det har jag inte gjort på år. Det var roligt, men jag kommer nog inte återuppta det igen förrän om ytterligare några år. ^^ Om något så påminde det mig om varför jag så sällan har använt färg. Resultatet blir kanske mer livfullt, men jag har inte talang nog för att det ska vara värt besväret.

.

Och så har jag problem med att hitta böcker som jag verkligen tycker om. Sådant som jag brukade läsa har IB fått mig att växa ifrån. Sherlock Holmes engagerade mig ett tag, men man blir snurrig av att läsa för mycket noveller. Vad borde jag läsa? Jag behöver något av fascineras eller roas eller hänföras av!

Jag kanske ska läsa något av Lagerlöf. Sist jag var på biblioteket fick jag lust att läsa Lagerlöf. Och Jules Verne av någon anledning.

.

Mina föräldrar och Anna kom hem idag. Nu är hela familjen samlad under samma tak för första gången på veckor.

.

Usch, jag känner mig eländig och sjuk. Jag kanske lyckas gå och lägga mig inte allt för sent i kväll.

.

Nu känner jag först och främst för att svälja en huvudvärkstablett och umgås med fiolen en stund.

.

Adjö.

I'm never sure why I need you

Idag har jag tjänat pengar i Strängnäs. Mina fingrar på vänsterhanden är lite stela och tröga. Men det gör inget, för jag känner mig lite mindre fattig. Vid två tillfällen fick jag frågan om jag var riksspelman! Då blev jag väldigt glad, trots att jag själv är högst medveten om att jag skulle bli utskrattad av Zornjuryn.

.

Och så har jag lärt Mamma använda T9. Och så har jag ätit jordgubbar. Och läst en Sherlock Holmes-vits. Och läst lite David Copperfield. Och spelat gitarr, vilket resulterade i ömmande fingertoppar (jag skyller på 2½ timmes oavbrutet fiolspel tidigare på dagen, och min motivations/inspirationsbrist tidigare i år som hindrat mig från att spela så mycket som jag brukar. Mina stackars fingertoppar är ovanligt ohärdade)

.

Jag skulle vilja ha ett sånt där munspelsstativ. Då skulle jag kunna spela både gitarr och munspel samtidigt. Det skulle vara perfekt, eftersom jag inte kan sjunga! (Visserligen underlättar mitt nyligen införskaffade capo)

.

Jag skulle vilja springa ikapp ett sånt där gammeldags långsamt godståg med öppna vagnar. Först skulle jag kasta upp min gitarrlåda (jag äger ingen), och sedan skulle jag kasta ombord mig själv på en sådan vagn. Och sedan skulle jag sitta där i godan ro och lifta till tågets slutdestination. Det suger att såna tåg inte finns längre.
.

Papillonen Tjocka Sigge bantas och trivs. Igår var jag på agility med honom. Han är mycket söt, och mjuk, och ödmjuk, och len, och en aning osäker och fladdrig.

.

Jag vill rida! Jag saknar hästarna. Och jag saknar friehtsskänslan som bara en snabb galopp ger.

.. .

.

Det är sommarlov. Jag jätteborde ge mig ut och springa snart.

Kungen, tv, fiol och lite studentande

Idag spelade jag fiol för h.m. Sveriges Konung!
Det var på nationaldagscermonin på torget. Det var jätteroligt, och man kände sig viktig och duktig. Jag var på tv, till och med!! Jättelänge. Fast för det mesta ser man oss bara där i kanten av scenen, men under de två låtarna vi spelade upp är det närbilder och allt!
Idag har jag alltså stått ca tre meter från kungen och drottningen, då de gick upp på scenen. Och lett och liksom nick-hälsat på dem båda. (fast det var de som började)

Stackars kungen, vilket jobb han har!

Jag har varit hemma hos Johanna och firat hennes brors student. Det var roligt. Han fick nästan bara köksprylar. Jag vill också ta studenten. Fast egentligen inte, bara lite grann.

Nu har jag städat mitt rum, för om ett par timmar sådär anländer två österrikiska folkmusiker som ska bo här till på onsdag. Det ska bli spännande.

Glad nationaldag!

Helg och sol och snart sommarlov

Hej.
..
Den här helgen har varit solig. Jag är bränd på ryggen.
..
I fredags var det fiol som gällde hela eftermiddagen. Jag och Tollan spelade på en bankett i Sundbyholm och det var mycket trevligt och väldigt roligt.
Det var ett tag sen jag uppträdde utan att dela scenen med en hel drös andra musiker. Nu spelade vi visserligen duetter för det mesta, men ett nummer spelade jag helt solo. Både duetterna och solot var härligt.
Dansarna är fantastiska.
..
I lördags var ägarna av denna blogg på picknick. Först i Rothofsparken, sen på Kebabhuset, sen på Djurgårn och sen i Johannas tv-soffa. Vi spelade badminton, åt kakor, åt pizza, lekte detektiver, och tittade på film. Det var mycket trevligt alltihop.
..
Idag var jag på Balsta, och det var härligt. Benjamin kom också dit, och vi spelade hans låt för första gången. Det gick jättebra och det kändes skönt med nya grejer efter att ha tragglat samma ett bra tag, och sedan varit högst o-effektiva. Jag tycker mycket om låten. Det blev en power-ballad av den ungefär.
..
Innan middagen tog jag och Matilda en promenad, vilket resulterade i att vi hamnade på en sten, vilket följdes av att Fredrik kom och gjorde oss sällskap. Sedan gick jag hem och åt.
..
Nu har jag ätit förska vårrullar till middag. Det var jättegott. Det var jättelänge sen sist. Färska vårrullar går till så här: man har en förpackning rispapper. Man tar ett rispapper och doppar det i vatten så att det blir mjukt. Sedan lägger man diverse ingredienser på det (i synnerhet olika gröna blad) ungefär taco-style. Sedan gör man ett litet cylinderformat paket av rispappret (vårrulle!). Sedan doppar man vårrullen i en liten skål med sås, och sedan återstår bara att äta. Vi lärde oss att äta färska vårrullar i somras i Vietnam.
..
Nu ska jag snart gå till sängs hoppas jag.
God natt allesammans!
..
Ps.
Det ryktas att idag är Pernilladagen. Vilket enligt ryktet skulle firas med att äta på Papas Tapas. Själv kunde jag ju icke närvara, men jag ser fram emot en rapport om dagen. Ifall det nu blev av? (:

Titteli-titel!

Idag hade jag två lektioner, varav en var filmtittande. Inte så illa.
Slutade halv två och cyklade till biblioteket. Där läste jag ett par Sherlock Holmesnoveller igen. Mr Holmes är min nya idol. Jag läste senast Det Tomma Rummet, novellen där Holmes återuppstår, efter att i Det Sista Problemet blivit dödad i en närkamp med ärkefienden proffesor Moriarty, och tagit livet av honom på samma gång. (Anledningen till Holmes död var att Doyle var så less på honom, men efter påtryckningar från sin läsarkrets återkom detektiven tio år senare - under förevändingen att denne tvingats iscensätta sin egen död för klara sig undan Moriartys hämndlystna medhjälpare.)
Stog även och stirrade på bokryggarna i fantasyhyllan en god stund, i ett försök att återfinna inspirationen. Men nej, uppenbarligen lockas jag inte av fantasy för tillfället.

Efter bibliioteksbesöket cyklade jag till Rothofsparken. Det har blivit mitt nya favoritställe! Jag låg där i gräset och halvslumrade i en timme ungefär. Sedan återstod bara en massa fiolspelande. Efter repetitionerna med Gökstensstråket och symfonin gick jag och Tollan till Eskil och repeterade med balettdansöserna. Jag har en tendens att trippa omkring på tå och göra spontana piruetter i köket efter repetitioner med dansarna!

Jag inser att det här inlägget blev fullkomligt värdelöst. Det liknar mest någon slags loggbok över Agnes inte så intressanta liv. Vad kan jag göra för att liva upp stämningen måntro?
Inget alls, för det visar sig att klockan nästan är elva, och det betyder läggdags för Agnes.

Kommer ingen orka skriva blogginlägg, nu när vi plötsligt har Twitter?

På återseende!

A teenage assasin executing some fun

Vi gjorde det!
Jag hade jäkligt kul!
Och det kändes jäkligt konstigt!

Kan inte bärga mig! Vill ha nästa spelning nu! NU!
(åh, jag hoppas vi får chansen att spela nån mer gång!)

Vilken dag jag hade igår!
Det kunde ha varit en underbar dag. Men p.g.a. diverse icke angenäma faktorer slutade den med illamående och magont. Jag som aldrig brukar få ont i magen! Jag tål inte så mycket som förr, då jag var ung och pigg...

Det värsta av allt var nog när vi kom till torget och insåg att massa utrustning saknades. Det blev till att springa på stadens gator med en symbal (på ett stativ) lånad från Eskil. (Vilket jag i och försig inte skulle vilja ha ogjort. Hur många gånger i livet får springa för allt vad tygen håller genom stan med en symbal ?)
TACK URBAN!
Tack vare ovannämnda hjälte ordade sig allt tillslut, med bara en liten försening. Dock hann vi inte riktigt "soundchecka" (inom situationstecken för att termen låter för proffsig för oss) och jag fick höra efteråt att basen var lite för svag.
Men det kunde ha gått mycket, mycket värre! Jag blir nervös bara av att tänka på allt som kunde ha gått fel! Det kändes verkligen som om vi hade allt mot oss.

Efteråt när jag skulle byta om till symfonins konsertustryrsel, då gick jag in på toan som rockstjärna och kom ut som klassisk violinist! (nystruken vit skjorta och hela köret liksom!) Vilken förvandling!
Dessutom spelade Gökstensstråket ett par låtar. Så det blev rock, folkmusik, och klassiskt på en och samma dag!

Vilken dag, vilken dag... den mest påfrestande hittills i år.
Usch, jag var nästan död när kvällen kom!
Men det känns riktigt bra att kunna tänka tillbaka på gårdagen. Den är över! (förutom spelningen på torget! Det vill jag göra igen! NU!)

I you knew them, would you tell me all the secrets of the world?

Det här har varit en händelserik helg.
.
På fredagkvällen jobbade jag i garderoben och serveringen i konserthallen. Lill Lindfors hade konsert och ungdomssymfonin försöker tjäna pengar. Vilket vi lyckades med.
Det var trevligt. Det är oftast mycket trevligt att umgås med folk från symfonin.
.
På lördag morgon bar det av till idol-audition för Dennis. Jag och Emma var hans följeslagare och stöd. Det gick jättebra, bortsett från att Dennis bestämde sig för att inte orka köa, och därför ändra planerna. Så istället för att stå i en kö i sex-sju timmar strosade vi omkring i staden, åkte tunnelbana, satt på bänkar, analyserade klackskor, blev glittriga i en tvålshop, och löste in Emmas trisslott. Jag har aldrig åkt så mycket tunnelbana på en och samma dag. Så trots att dagen var ett enda stort misslyckande (pga den uteblivna auditionen) så var det en ovanligt trevligt dag.
.
Vad som nu återstår av helgen är ett par timmar på Balsta (tiden springer iväg, det är ju snart vecka 20!) och högen av skolböcker.
Jag hinner inte träffa Pernilla!! D: Usch och blä och fy.
.
Nästa helg är tre dagar lång!

Sluta plonka! Jäkla... plonkare!!

Hej.

Jag skriver komparativ uppsats och blöder näsblod.

Faktum är att jag alldeles just avslutade uppsatsen. Den blev okej. Inte så djupgående dock.
Jag kände mig cool igår på biblioteket, då jag tillbringade en kvart bland historieböckerna och sedan lånade hem en hel trave tjocka böcker. Inte skönlitteratur som vanligt, utan historiaböcker. Haha.

Idag var det oskersterrepetition i flera timmar. Matilda var inte där så jag blev lite ensam i andrastämman. Särskilt som jag var den enda i min stämma som vågade spela tillräckligt starkt för att det skulle höras på en radie av en halvmeter. Faktum är att (ojsan, jag använde visst det uttrycket alldeles nyss, i ovanstående paragraf) jag knappt hörde en ton från de fem-sex andra i stämman. Nåväl, jag själv fick chansen att glänsa lite.

Jag hatar skolan just nu och jag vet inte om jag överlever dessa sju återstående veckor. BLÄ.

...äger inte parkbänkar en viss charm?

Some speak of the future
My love, she speaks softly
She knows there's no success like failure
And a failure is no success at all

"Vem skulle göra något sånt?"

Jahapp.

Denna helg har varit en enda lång spelning. Från fredag kväll till nu har det bara varit fiol fiol fiol. (Gökstensstråket)
Det är i vanliga fall underbart, men den här helgen har jag inte varit så pepp på det. Jo, repetionen på fredagkvällen var härlig, men spelningarna kändes lite lame:a. Artistlivet är inte så glamoröst på den här nivån...

Så, inge Balsta alls. Lite vemodigt.
Mer vemodig är min uteblivna veckliga pernilla-dos! :'(
Hur har er helg varit? Ni var inte på Balsta va? Alice sa att hon inte såg er i alla fall.

Nu sitter jag här och känner mig lite allmänt onödig. Jag tror jag ska gå och lägga mig. Jag hatar att gå och lägga mig, men jag hatar ännu mer att skriva om Gaza-konflikten.

Jag tänker gå på Bob Dylan 23 maj. Jag ska. Hoppas att det finns biljetter kvar.
Ibland får hans texter mig att rysa. Desolation Row är fortfarande min favorit.

I was killing before killing was cool

Igår hade Gökstensstråket en helt sjuk spelning. Vi var fler än publiken!!
Vi var åtta, de var sju.
Fast vadå? Så länge de betalar så är det okej =)

På kvällen tittade vi (Elin, Lisa, Johanna, jag) på Madagskar hemma hos Lisa. Det är en väldigt bra film. Sedan lekte vi kurragömma, och det var roligt. Fast det finns inte så många gömställen på Lisas undervåning.
Det var härligt att se Johanna, henne hade jag inte träffat på tre veckor. Fast självklart var det härligt att se er alla =)

Jag kom just hem från Balsta och jag har ätit ostkaka med lingonsylt och grädde. Den var väldigt god.
Det gick bra att repa. Vi körde intesivt idag, jag är alldeles jätteöm på fingertopparna. Jag började böda på ett finger. Så ja, jag spelade så att mina fingrar blödde. Coolt va?
De som kom efter oss blir kanske lite fövånade när de ser blodfläckar på strängarna?
Men okej, jag ljuger litegrann. Det som hände var att jag fick ett skavsår på ovansidan av höger långfinger, eftersom jag skrapar i E-strängen med det fingret varje gång jag slår an en ton med plektrum.
Så nej, det var inte alls så coolt. Jag borde förbättra min plektrumteknik.
...Fast det kom blod på strängarna!

Idag haglade det på mig. Och sen snöade det också. Men inte på mig, för då var jag inomhus.

Dagens låt: Kill all your friends

...........................- My Chemical Romance

Det är en väldigt väldigt bra låt, ska ni veta. Mycket ironisk. Om jag bara var tekniskt nog att länka till nedladdning av låten skulle jag göra det.

Goddagens

Give me what I need. (how come the titles are always in english?)

Jag sitter här och tänker på kärlek (kärlek har kommit på tal och diskuterats flitigt under några inlägg/kommentarer på sistone) och ska snart skriva en bokrecension till Gardell's En Komikers Uppväxt.

Det är det här som jag hatar med IB. Att det inte finns någon way around it.

Jag skulle helst av allt vilja göra det här någon annan dag. För imorgon har jag ett soloframträdande som jag skulle behöva öva inför. Och en "fiolläxa" som jag borde ha övat på inför lektionen. Och jag har väldigt ont i magen. Och är vääääldigt trött. Fast jag börjar faktiskt vänja mig vid att gå omkring och ha sömnbrist jämt. Så det är inte ett så jättestort problem. Men liksom, jag VILL ju inte skriva den här uppsatsen. För jag vet att jag ändå inte kommer bli nöjd med den, på grund av allt jag nyss radade upp.

Jag vill ta med mig hela min klass till ett annat gymnasieprogram. Och så vill jag införa NK på Eskil så att vi alla kan gå där.

Vad säger ni, classmates? (ni som läser sam kan få fortsätta med det, vi kan vara en natur/samklass.)

Idag spelade Gökstensstråket på Strigeln, ett äldreboende.

Det var helt underbart.

Vi var helt fantastiska, perfekta.

Och vi hade så roligt.

Och det var en stor scen, så för en gångs skull behövde vi inte stå och trängas.

Finns det någonting som är mer underbart än att spela musik för folk? Jag kan inte komma på något.

Särskilt när publiken till stor del består av gamla skröpliga halvdöda människor, och så ser man hur de liksom skiner upp och livas upp och blir glada av oss.

Det känns så meningsfullt. Vi själva har jätteroligt, och vi gör andra glada samtidigt.

Gökstensstråket är något av det bästa jag har.

Vi är så underbara. Allihop. Och så är vi så bra.

Ännu en anledning till att hoppa av IB. Mer tid åt musik. IB=inte mycket liv, mitt liv=musik.

Jag har kommit på att jag blir olycklig av att ha så lite tid till allt sånt som jag älskar att göra. dvs, musik, vänner, handboll, skriva, rita, lata mig

Här är vi! Förutom Andreas, han kom senare. Är vi inte söta?

Hejdå!

We all want a party when the funeral ends

Gaaaah! Ibland blir jag galen av att ha för mycket att göra. Då reagerar jag med att sätta mig och skriva blogginlägg istället för att plugga historia.

Fast jag ska varken rada upp allting jag måste göra eller eller gnälla på mer på det i det här inlägget. För det är ju ingen som bryr sig egentligen.

Jag åt middag och mariannekarameller hemma hos mormor och morfar idag.

Och så fick jag mvg på kemin!!!!! MVG! :D

G på matten, med två poängs marginal. Tänk om jag hade fått IG? Rätt många fick det. Allting är för mycket och för svårt!!

Jag har målar naglarna. Silverglitter på höger, grönglitter på vänster (förutom lillfingret, det är blåglittrigt). Fast från början så var lillfingernageln på höger grönglittrig, men det försvann någon gång idag.

Igår var det symfoni som vanligt, och det var roligt. Ungdomssymfonin är cool. På lördag är det konsert i kloster kyrka. Kom och lyssna om du vill.

Och på söndag är det spelning med Gökstensstråket på äldreboendet Strigeln.

Hehe, jag är sexton år men har full koll på ålderdomshemmen i staden. Det är bara för att vi har spelat på äldreboenden så ofta.

Navigatören suger, för där är de snåla. Man får inte ens glass.

Jag är på bild på musikskolans hemsida!! Coolt va?

Pauline's baby är också med på bild =)

Jag vet vad hennes man heter! Det ni! (beakta dock att Pauline's baby och hennes man inte är samma sak!)

Jag vill byta program, men aldrig i livet att jag vill byta skola! Jag älskar klassen, jag älskar undervisningen, jag älskar skolan.

Ja, jag trivs verkligen hur bra som helst på st:Eskil.

I och med att det finns många "alternativa" stilar så är folk väldigt toleranta, vilket skapar en avlappnad och härlig stämning. Och så är det roligt att alla inte ser likadana ut. Och så är det så stort! Det finns så mycket folk!

Jag tycker om folk! (Så länge man inte hamnar liksom mitt i en folksamling, då blir jag smått panikslagen ibland. Förutom på konserter.)

Varför mördar man folk och knarkar om man är en underbar sångare? Ronnie, kom tillbaka! Escape the Fate behöver dig! Det suger att du sitter i fängelse. Du förtjänar det såklart, som fan. Varför skulle du blanda in dig själv i mord?!?!

Sånt kan väl personer som ändå inte gör någon nytta syssla med?

Ja ja, Creig är väldigt bra han också. Men inte som Ronnie. Ingen kan ersätta Ronnie. Jag hatar Ronnie.

Bara för det ger jag er Bob och Gerard istället. Varför ser du så chockad ut Bob?

Hihi, Bob försökte publicera Gerards adress på deras officiella blogg-thing på hemsidan, men datakillen som sköter sidan ändrade den till en falsk adress. Bob tyckte att det var synd.
Förresten så har Bob problem med sina handleder! Han kommer inte kunna spela trummor så mycket som förut! Hur ska det gå? Han sa att han måste trumma lösare och om-arrangera trummorna. Men det blir ju mesigt att trumma löst! De borde skaffa sig en ny trummis. För bandets bästa.
Förresten så sa Bob att Frankie har 27 hundar. Jag vet inte om jag tror honom, det verkade vara ett lite halvflummigt inlägg.


Dagens låt? Äsch, jag kommer inte på nån just nu.
Eller jo,
No sympathy for the dead
- Escape the Fate (gamla skivan, med Ronnie!!)

Från plugg till fiolrelationer

Jag fattar kemin!
Det är helt otroligt, för jag har aldrig förstått mig på kemi i hela mitt liv. Det har varit mitt hatämne. Men nu fattar jag! Och jag tycker till och med om ämnet! YAY!

Jag har räknat "rådjur" hela eftermiddagen, för en biologilab. Det handlar om populationsberäkningar. Mina rådjur är små papperlappar, och vissa får svarta prickar på sig.
Förresten så stämmer inte den här metoden. Resultaten blir fel.

Nu ska jag sluta prata om plugg. Snart är det lov.

Idag fick Maria låna min fiol. För jag hade den med mig till skolan, men bestämde mig för att inte gå på symfonin, och hon skulle gå men hade glömt sin. Så hon fick låna min.
Det kändes jätteläskigt att bara lämna den ifrån sig sådär. Den är liksom MIN, jag kan inte komma på någon ägodel (förutom Simba) som jag ser som mer personlig än min fiol.
Det är konstigt, för den är liksom likadan som de flesta andra fioler. Men vi har gått igenom så mycket tillsammans, och vi har lärt känna varandra väl. Och vi har förtroende för varandra. Vi tillhör varandra. *kasta öm blick bort mot instrumentlådan*

Förutom min nuvarande fiol så finns det en till som jag ännu minns med lika mycket ömhet. Det var en hyrfiol som jag lånade av musikskolan, innan jag fått min egen. Den hade ett hack. Det var svårt att lämna den ifrån sig, det kändes fel, för jag såg verkligen på den som min. Av de många fioler jag hyrde innan jag fick min egen är det bara just den som jag fick en speciell relation med.

Maria sa att det hade gått jättebra att spela på min fiol.

HUR gick det här till? Jag hade inte en tanke på fioler när jag började inlägget.
Hehehe. Det kanske bara är musiker som förstår sig på sånt här, för detta måste uppfattas som ett riktigt underligt inlägg. Nåväl.

Dagnys låt: Blackout
...................- Senses Fail