I love the gap between your teeth and I love the riddles that you speak

Dagens sorgliga fakta: Vi har bara 5 inlägg skrivna denna månad, och alla är av mig. Vart är ni?

För ett tag sen var Taylor Swift min tredje mest lyssnade artist på last.fm och jag har efter det nöjt bevittnat hur hon sjunkit längre och längre ner på listan. Mest för att jag inte alls tycker att hon representerar min musiksmak och hon skulle inte ens nämnas om någon frågade vad jag lyssnar på. Men hey, there should never be guilt in pleasure. Och nu är det dags igen! Hon släpper nytt album och det är BRA.

Favoritlåt: Dear John

En av hennes bäst skrivna låtar hittills.

Hon skriver låtar som hon skriver dagbok, fullkomligt ärligt och utan krusiduller. Dear John handlar om hennes förhållande med John Mayer. Det är inte den enda låten som verkar handla om honom, men den självklaraste och den bästa.

Well, maybe it's me and my blind optimism to blame.
Or maybe it's you and your sick need to give love, then take it away.

And you'll add my name to your long list of traitors who don't understand.

Jag kan inte komma över det faktum att de faktiskt dejtade. De är så perfekta för varandra! Det gick en del rykten förut, men jag trodde bara de skrev musik tillsammans (han är faktiskt12 år äldre än henne)

Åh TSwift, du faller så fort och fullständigt för alla du dejtar. Det är så töntigt och beundransvärt.John Mayer är en av väldens största douchebags (men jag tycker om honom).

Ahahha, det tog mig jättelång tid att skriva detta inlägg, ett tag var det bara en stor klump av "I SHIP THEM SO HARD!!!1".

Valentines day

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG !

Jag fick en ny mascara och 2 par strumpor av min mamma. Har ni fått någonting? Har ni gett någonting?

DET ÄR LOV! YAY! YAY! YAY!

Igår åt vi på Ming faktiskt, och sen så drog vi hem till Agnes. Och tittade på Across the Universe. Jag tyckte om den. Det är en musikal med Beatles-musik.

Sen tittade vi på Agnes kort sen hennes semester. Sen tittade vi på hennes familjs home videos sen när dom var små. Det var jättejätteroligt!

Nu ska jag fika med mina föräldrar! Sen bär det av till farmor! Ha det bra! Glad dag!

Och denna bild passar för att Joe Jonas har rosa på sig. Rosa är kärlekigt.

Men egentligen postar jag den för att Joe är så fin i lockigt hår.

OCH, har ni alla sett detta: 13 year old father. I. Am. Shocked.

Exposing; you’re my weakness

I don’t doubt love. I doubt my capability of putting love and in love together.

Det som störde mig allra mest under Elin & Philip- tiden var hur hon inte kunde umgås med oss samtidigt. Och det är det som skrämmer mig mest med framtiden, någon gång kommer någon stjäla er. Men inte mig.

Att inse min asexualitet är också att förstå att vi är olika. Nästa gång det händer kommer jag kunna vara en mycket bättre vän.

Asexualitet stämde så väl för att jag inte tror att jag kan älska någon mer än jag älskar er. Men kanske älskar jag er mer än normalt?

Jag önskar att jag kunde behålla den idylliska önskan om att vi fyra kunde gifta oss allihop och leva lyckliga i alla våra dagar.

För jag tror att det som skrämmer mig allra mest är att vara ensam.

I might be in love with all three of you. And also happy with the way things are.

Jag vill inte växa upp.

"In love" is a selfish obsession
"Love" is selfless devotion

Parting in such sweet sorrow; that I shall say good night till it be tomorrow

Ibland tror jag på att livet kan vara underbart och att det underbara är värt allt inom kategorin hemskt.

Det som ger mig mest hopp är underbara människor. Ibland liksom kommer jag att tänka på vilka underbara personer jag känner. Personer som gör mig glad, spontan (*host*Patrik*host*), hoppfull, inspirerad, förundrad, som jag lär mig mycket av, som jag beundrar, som jag ser upp till, ... ja ni vet. Och som får mig att känna mig omtyckt. Som om jag är omtyckt liksom.
..
Jag inser att ingen som läser den här bloggen vet vem Patrik är. Han är en störtskön snubbe som jobbar på Balsta. Han är obeskrivlig. Och något med hans personlighet får mig att slänga ur mig mer spontana kommentarer än vanligt.
Och han äger på trummor.
öö
Idag var gänget från klassen hembjudna till Linda och det var mycket mysigt. Vi sjöng Abba singstar. Jag och Emma var bäst. Åtminstone var vi bäst på att vara sämst. Och jag var till och med lite sämre på att sjunga än Emma.
öö
Matilda hade bakat cupcakes. De var läckra. hahah jag använde just ordet "läckra". Men det var precis vad jag menade. Och Linda kokade smarrig varm choklad. Som Peter gjorde ett misslyckat försök att hälla sprutgrädde på. Jag blev djupt imponerad av ett nästan färdigt 3000-bitars pussel på Lindas golv.
öö
Vi skrev rundberättelser (deras version av Pernillas klassiska viksagor) som fick oss att framstå som mordiska.
öö
På vägen hem gick jag och Matilda och Peter förbi vår skola och den såg ännu mer sagoaktig ut än vanligt sådär på kvällen. Och då blev jag alldeles inspirerad och jag har just nu en jättestark lust att skriva. Men det hinns inte med ikväll.
Suck.
ö
Ibland funderar jag på vad det ska bli av mitt liv, vad jag gör med mitt liv. Vissa gånger är jag mer hoppfull än andra.
Kärlek ger mig hopp. Plötsligt finns det massa kärleksrelationer omkring mig och sånt gör mig lycklig.
ö
Och just nu känner jag mig lycklig utan att något speciellt har hänt. Trots skolboksberget som tornar upp sig inför min blick och som alldeles snart kommer innebära kaos. (eftersom jag inte pluggade något igår, och inte idag)


Just nu saknar jag Elin och Lisa och Johanna. Och av någon anledning pappa lite grann.
ä
Men jag har ändå en liten trevlig lyckokänsla i mig. Jag har kommit över det depressionsaktiga som kastat en skugga över hela min höst.

Pappa sa att kärlek, det finns bara om man har en relation. För kärlek är något så djupt, så man måste stå varandra väldigt väldigt nära för att kärlek ska finnas. Det är något annat än en förälskelse. Hans åsikt är att så länge man inte har den sortens relation så är det "bara" en förälskelse.

Jag kanske tror honom. Men jag vet inte. Det finns en hake. Men jag klarar inte att sätta ord på den haken.

Doubt thou the stars are fire;
Doubt that the sun doth move;
Doubt truth to be a liar;
But never doubt I love.
ööööööööööööööööööööHamlet, Act II, scene ii

(Rubriken kommer från Romeo och Julia. Får detta inlägg mig att framstå som en Shakespearenörd? Det kanske jag är lite grann, trots att det enda jag läst är en förkortad Hamlet och sett en konstig filmversion av Romeo och Julia.)

A kiss and I will surrender

Idag gjorde mamma synundersökning på mig.
Jag ser dåligt på långt håll, därför ska jag få läsglasögon. Weird?
Tydligen tittar jag så mycket på nära håll (plugg, sitta vid datorn,) att mina ögonmuskkler "krampar" när jag ska titta på långt håll.
Fast egentligen har jag inget synfel. Inget stort i alla fall.
Så nu är jag velig och kan inte bestämma mig för vilka bågar jag ska ha. Det är två som jag väljer mellan.
Matilda ska komma hit och hjälpa mig.

Jag får plufsiga kinder i glasögon. Jag passar verkligen inte i dem.
Det suger, för glasögon är riktigt snyggt.

Jag har köpt ett par extremt tighta jeans idag. Min syster och Emma säger att de inte är så tighta, så det är nog bara jag som inte är van vid det. Dessutom är det stretch så de kommer töjas ut.
De kostade femhundra men hade kostat tusen. Jag känner mig som en duktig shoppare.
Fast egentligen ogillar jag att shoppa för det mesta, jag hittar aldrig några fina kläder.

Ännu en meningslös dag. Okej, jag har faktiskt uträttat saker, jeans och glasögon, men ändå meningslös, för nu sitter jag ju här på mitt rum i min ensamhet.
Om inte Matilda räddar mig.

Nu ska jag gå och fråga Alice om hon har godis. Hon kollar på TV.

...hon hade inge godis. Synd. På TV:n var det ett par som kysste varandra. Värsta kärleksfullt. Det verkar vara en film. Säkert en dålig en.
Kärlek är en så otroligt underbar grej. Det är vad man har hört. Men det är underligt att kärlek behåller sitt goda rykte, med tanke på hur otroligt hemsk olycklig kärlek är.

Kärlek är ett fenomen som jag har svårt att få grepp om, ibland känns det som att jag inte alls förstår. Förut delade jag den allmänna meningen, om att kärlek är något fantastiskt. Men vid närmare eftertanke så f*ckar den nog mest upp folks liv.
Tänk om man kunde vara immun mot kärlek, aldrig bli kär. Vad lätt allt skulle vara. Eller ännu bättre; att kunna kontrollera vem man blev kär i. Då kunde man låta bli att kära ner sig i någon som man ändå aldrig kunde få.
Jag har svårt för att bli kär, vilket kanske är bra. Men om jag väl blir kär så har jag väldigt svårt att komma över personen också. Vilket är dåligt.
Och om det omöjliga faktiskt skulle inträffa, att känslorna var besvarade, så skulle det i alla fall gå åt helvete. För evig kärlek är en myt.
Oj, nu låter det som att jag typ är erfaren, men det är jag inte. Jag spekulerar mest bara.

Nu slutar jag innan det här inlägget blir ännu flummigare än vad det redan är.

Inlägg som detta & det förra händer bara när jag hållit mig borta från internet ett tag och sen plötsligt blir jag överöst med massor av underbarheter

I'm really really sorry for spamming you, but I just had to make this post.

See, there's this band called Fall Out Boy. And I know it's like the biggest cliché to be both a Panic at the disco and a Fall out boy fan. Men jag älskar dom ändå.

För att Pete är ganska underbar och rolig och han får mig att tänka.

För att Patrick har en underbar röst.

För att de har singlar som ser ut så här:

För att Joe Trohman skriver blogginlägg som detta.

För att allt jag vet om vad som händer i amerikansk politik vet jag från dom.

För att Patrick och Pete i videon till "I don't care" är utklädda till nunnor och snattar grejer i en affär.

För att de bryr sig så förskräckligt mycket om sina fans.

För att Pete klädde ut sig till Vlad the baker i en blond peruk och missmatchande kläder och gav sina fans totalt exklusiva sånger. Och donuts.

För att de bara verkar vara bra människor.

Och säkert en miljon andra anledningar.

Oh, Mildmay and Felix. I love you.

Hallååååå!!!! :D

Det har vart tyst här i några dagar nu. Min tysthet har berott på att jag har varit upptagen med en bok. The Mirador av Sarah Monette. Sarah Monette är min absoluta favoritförfattare evah och The Mirador är tredje boken i en himelskt underbar serie. Som jag älskar. Och som ni alla borde läsa.

Jag läste ut boken för 20 minuter sen. jag missade större delen av Ugly Betty, men det gör absolut ingenting.

Jag kan berätta att att jag skrek lite och jag grät en snutt och så skrek jag lite.

Och jag ääälskar boken. So much. Och jag skulle kunna skriva massor om den, men jag tror inte att ni skulle bry er det minsta. och så måste Johanna läsa den först!

Hej dåååååe! :D