Mitt förflutna

Idag fick jag ett mejl från mig själv som 18-åring. Jag skickade det för ett år sedan via sidan FutureMe.org. Det är ett långt mejl som inleds med uppmaningen

Sätt på Antony and the Johnsons innan du läser det här. Det gör stämningen, jag lovar.

Vilket är lite underligt, jag har aldrig lyssnat på Antony and the Johnsons särskilt mycket. Jag antar att det var det jag lyssnade på när jag skrev mejlet för ett år sedan, och tyckte att det passade bra. Det hela gjorde mig väldigt glad. Jag för ett år sedan är en mycket förnuftig person (Har jag blivit yngre och mindre världsvan på ett år?) Jag passar på att peppa mig själv (och tror tydligen att jag pluggar - HA!)

Glöm inte bort att det måste vara kul också. Så brukar mamma säga. Det måste vara kul också. Ett så meningslöst citat, men så himla sant. Sitt inte där i Uppsala, eller Linköping, eller i Stockholm och tyck synd om dig själv medan du sliter med civilingenjörsgrejer eller kemikurser. Bryt om. Gör nytt. Välj någonting som du tycker är kul. För även om det inte kommer att ge dig det bästa jobbet eller de bästa framtidsutsikterna med högsta lönen, hippaste vännerna och goda ryktet, så hoppas jag att det valet gör dig lycklig. Eller så nära man kan komma.

 Lite väl pretto för en ett år yngre version av mig själv kan tyckas, och det förutspår också något yngre jag.

Jag vet vad du kommer tänka. 'Åh 18-åriga själv, du är så liten. Så naiv och framtidsentusiastisk. Du vet väl inte hur det är, det är jag som borde ge dig råd.' Men jag var först. 

Jag känner mig själv väl verkar det som. Jag passar också på att gissa mig till hur mitt liv ser ut som 19-åring. Så här skriver jag;

Jag tror, och hoppas att du jobbar utomlands. Har tagit dig ut litegrann innan det börjar bli dags för att dra sig tillbaka och skaffa familj. Skratta du, men erkänn att du tänkt tanken.Kanske hinner mycket hända på ett år. Du kanske har hittat ditt livs kärlek, 37 bast och civilekonom. Gravid i 4 månaden. Flyttat till Karlskoga, börjat leta dagis. Stora planer på en inglasad uteplats. Förmodligen inte.

Så underbart ironisk, med en gnagande antydan till oro att det inte är en gissning helt åt helvete. Det är det. Jag är glad att det är det. 
Och jag är glad att jag är på väg utomlands. Mitt yngre jag skulle vara stolt. Avslutningsvis lämnar jag mitt äldre själv med uppmaningen;

Ta dig nu lite tid att skicka ett nytt mail, till Johanna 20 år. Hon blir nog glad. Förlåt för en halv roman, jag hoppas att det var kul. För det är det viktigaste, det måste vara kul också.

 Så finurligt knöt finurliga jag ihop säcken på ett meningslöst men fruktansvärt trevligt mejl till mig själv. Det gjorde min dag, utan tvekan.
Jag undrar om jag skrev ett likadant blogginlägg för ett år sedan. När jag fick ett mejl från mitt 17-åriga jag. Jag kommer inte ihåg det, men det är mycket möjligt. Nu ska jag skriva till mig själv om ett år och jag uppmuntrar alla som läser det här att göra detsamma, till sina respektive framtidssjälv. Det är himla kul.

This is screaming photo op.

Det är inte mycket skoltid kvar. Det faktum att jag hatar skolan just nu och bara vill att det ska vara över har fått mig att allvarligt fundera över framtiden. Nästa år kommer innebära mycket resor för min del. Först och främst ska vi försöka åka på en klassresa innan vårterminen är slut. Efter studenten ska jag till Lissabon med familjen, det är mammas 50-års resa. Jag lär jobba ett par veckor under sommaren efter det. Sen bär det av till USA.

Efter det då? Min syster har erbjudit hennes gästrum ifall jag vill stanna i Berlin ett tag. Jag har en liten önskan av att studera genusvetenskap på universitetet. Men det skulle ändå innebära att jag behöver komma på något annat att kombinera utbildningen med, för jag kommer aldrig få något jobb som endast genusvetare (vilket jag iofs inte är intresserad av heller).

Jag har faktiskt en smått negativ syn på genusvetenskap, vilket jag gärna skyller på media. Har liksom fått en bild av att de vill att ta bort kön helt och hållet och endast ha t.ex. könsneutrala leksaker på förskolor (och med könsneutralt menas då manligt). Och att det fokuserar på orsaker, vilket är fullkomligt ointressant för mig. Jag vill se en förändring i hur människor behandlas och tillåts uttrycka sig själva, men jag är mindre intresserad av ifall det faktiskt finns biologiska skillnader mellan könen eller inte.

Men jag är ganska säker på att medias bild är snedvriden och att genusvetenskap egentligen är superintressant och lärorikt (mest sugen är jag på att läsa queerteori).

Jag har också tvingats inse att jag lever i en liten bubbla av tolerans, där alla feminister är vettiga och människovänliga, precis så som jag strävar efter att vara. Men feminism är inte synonymt med endast goda saker, särskilt inte ur ett historiskt perspektiv. Inte för att jag låter det hindra mig från att identifiera mig som feminist.

På tal om något helt annat: Panic! at the Disco. De gjorde en konsert i Berlin som filmades och är underbar. Någon gång ska jag se dom live. Album i Mars!

De spelade mestadels låtar från första albumet (vilka fortfarande är konstiga utan Ryan), men det mest udda tycker jag är att Brendon inte sjöng någon av de 2 låtar han skrev själv från Pretty. Odd. Hmm.

Jag hatar ordet "facerape"- som om att skriva på någons facebook har någonting alls med sexuellt övergrepp att göra.

Life goes on within and without you

Härom dagen tittade jag, Elin och Lisa på Arthur och Maltazard, fortsättningen på det fantastiska fantasyverket Arthur och Minimojerna. Och det började väldigt bra. Men inte mer än så, och låt mig förklara varför. När filmen precis hade kommit igång och huvudintrigen just hade uppenbarats för våra förväntansfulla sinnen hände något otänkbart. Filmen tog slut. Eftertexterna rullade. Vad jag och mina kamrater inte hade uppfattat var att historien är uppdelad i två, ungefär som Pirates-trilogin - första filmen var relativt fristående, medan tvåan och trean klyvs i en djävulsk cliffhangerkonspiration. Vi uppskattade det inte. Den tredje och förmodligen sista filen släpps i december, men det känns lite överdrivet med en tre månader lång reklampaus.

Just nu sitter jag och lyssnar på hög musik. Jag total-ignorerar allt skolarbete som redan ligger och gnager mig i tårna. Akustisk musik blir så otroligt bra om man drar upp volymen så att man kan urskilja varje imperfektion. När man kan höra hur fingrar glider över strängar, eller försiktiga andetag mellan textrader, då blir musiken så otroligt mänsklig. Det gillar jag.

Om drygt 2 veckor fyller jag vuxen. Det är så absurt att ens närma sig tanken på att jag skulle vara vuxen att jag fnissar i min ensamhet. Jag kan inte föreställa mig att jag om en halv månad ska bli betraktad som en färdigodlad, fullmogen medborgare. Jag vill aldrig bliva stur.

Varför handlar aldrig mina inlägg om någonting? Här, ta en Dagens Låt: Heroin - The Velvet Underground

And this motor that you call my heart, is another machine that will stop

Johanna: *Spelar Med Andra Ord och har just dragit ordet våningssäng* Det är något man använder om man vill sova tillsammans! Nej men oj, det blev fel... Jag menar om man vill sova ovanpå varandra!!

Igår tittade jag på Where The Wild Things Are med Lisa och Elin. Jag funderade lite på vilken publik den egentligen rilktar sig till. Filmen är ju baserad på en barnbok, så det uppenbara svaret vore ju att det är en barnfilm. Men jag vet inte om jag har tyckt speciellt mycket om den om jag hade sett den när jag var 6, det fanns alldeles för mycket symbolik inblandat för att 6-åriga jags enkelspåriga hjärna skulle kunna uppskatte det. Fast 17-snart-18-åriga jags något mer flerspåriga hjärna uppskattade filmen enormt, så kanske är jag målgruppen personifierad. Den var verkligen jättefin. Min bror berättade att han kommer ihåg boken från sina ygre år, det är mer än jag kan säga.

Sommaren är över. Skolan börjar smått. Tredje och sista gymnasieåret tornar upp sig framför oss vettskrämda 92or och påminner oss om att vi snart måste börja fatta riktiga beslut om riktiga livet. Och vi gör vad alla alltid har gjort; vi tittar åt ett annat håll.

Morr.

You are my muse

Dagen som heter idag upptogs av ett besök med klassen till Tekniska Museet i Stockholm. Det var roligt då museet egentligen riktar sig till lite yngre människor (tror jag). Det var mycket prova-på saker och lite text. Vi tittade på Utställningen Unga Forskare där treor ställde ut sina naturvetenskapliga projektarbeten. Det var spännande och lite ångestframkallande (jag har INGEN aning om vad mitt projektarbete ska handla om).

Jag ska se Muse i sommar!! Av den anledningen är jag lycklig och förväntansfull. Sångaren och geniet Matthew Bellamy kan få bli dagens hunk i det-kommande-konsertbesökets ära.

Jag dricker vatten med frysta hallon i. Det är smaskens. Jag får för mig att det smakar lite som blod och min vampyriska sida väcks till liv. Det kan man kalla riktig vegetarian-vampyr.

Jag har fått ovanligt mycket kontakt med totala främlingar det senaste dygnet. En man erbjöd en hörlur till mig när jag stod och väntade på min syster; en kvinna höll en lång konversation med mig på bussen (den var mer eller mindre ensidig).

Dagens låt: Butterflies & Hurricanes - Muse (Min absoluta favoritlåt av Muse)

INLÄGG NR 200: Agnes framtid

Jag bestämde mig för att ta en liten liten paus i mitt pluggande och publisera min och Dennis A's mycket intressanta sms-konversation:

Dennis: Löner blir lite sen!
Jag: Åh, så synd. Jag som har hans naglar!
Dennis: Fel BFF
Jag: Glöm inte att plombera körsbären bara, så ordnar sig nog allt.
Dennis: Nej, vi kör på kakdeg istället!
Jag: Vänta tills vi kommit ut till havs, för guds skull!
Dennis: I havet finns det maneter.
Jag: Ska vi kidnappa dem?
Dennis: Vi kan stoppa upp dem!
Jag: Och sälja dem!

...och här dissade han mig. Bra BFF? INTE.

För att muntra upp mig själv efter dissen så tänkte jag också dela med mig av min framtid. Här följer alla stadier jag ska genomgå i mitt liv:

1. Drop out: jag ska hoppa av gymnasiet och ha ett litet skitjobb. Under den här tiden ska jag ägna mig uteslutande åt att skriva, spela bas i band, spela fiol med Gökstensstråket, umgås med mina vänner (som inte ska överge mig bara för att jag droppade ut!)
2. Rockstjärna: jag och mitt band (förhoppningsvis Epic Room) har nu slagit igenom. Vi ska ha en turnébuss och fans. Och jag ska ha en bas som är svart med grå detaljer, och en som är röd. Vi ska turnera oavbrutet i vecka efter vecka.
3. Upptäcktsresande: ja, jag ska upptäcka nya kontinenter och sånt. Jag ska segla på haven, vandra i djungeln. Och få massor av erfarenheter. Om jag var man skulle jag ha skägg. Då och då återvänder jag hem till Pernillas gemensamma bostad och bor där några veckor. Och visar alla fotografier och alla ärr jag fått.
4. Buddhistmunk: på min jordenruntresa (som jag alltså gör som upptäcktsresande = punkt 3) ska jag i några månader stanna i ett tempel i Asien. Och vara munk. Jag ska lära mig meditera. Och jag ska lura alla att jag är man, för buddhistnunnor är inte alls lika coola. Eventuellt ska jag nå nirvana.
5. Luffare/gatumusiker: minst en natt ska jag sova under en gran. Jag ska åka tåg/lifta/vandra från stad till stad och tjäna mitt uppehälle genom att spela fiol på gatorna.
6. Författare: Eventuellt har jag nu återvänt till Sverige. Jag är full av inspiration från mina tidigare resor och jag ska skriva och skriva och skriva. Äventyrliga ungdomsböcker framför allt. Jag ska bo i lägenhet och jag ska ha fullt av levande ljus omkring mig när jag skriver.
7. Anställd i skivbutik/delägare med Matilda Karlsson: Japp, under mina resor har alla mina rockstjärnepengar gått åt. Nu jobbar jag alltså i en trevlig skivbutik och jag får bestämma alldeles själv vilken musik som spelas i den. Under den här perioden har jag ett kärleksförhållande. Hur många punker det håller är oklart.
8. Arbetslös: Världen är digitliserad så butiken går i konkurs. Jag ska återigen ägna mig åt att skriva och vara musiker.
9. Violinist: Efter flitigt övande (punkt 8) har jag nu lyckats bli proffesionell violinist. Jag ska spela för prinsen tillsammans med Dennis A, som ska kompa mig på triangel.
10. Vis man: slutligen, på ålderns höst har alla mina erfarenheter och minnen gjort mig till en mycket vis gammal man med långt skägg. Jag har inte direkt någon förklaring till varför jag kommer bli man som gammal, men det kommer bli så. Varesig jag vill eller inte. Jag ska bo i ett gammalt stenhus med breda trappor och jag ska ha ett bibliotek med en eldstad. Jag ska sitta i min stora röda fåtölj vid eldstaden och på en pall bredvid ska Matilda Svensson sitta och anteckna allt jag berättar om mitt liv.

Det var mitt liv det. Känns bra att ha allt planerat, så slipper jag bekymra mig mer. För Pernilla, jag får väl bo hos er? :D

Och jag hoppas att de numrerade punkterna fortfarande syns när jag publiserar det här.