...öron och fötter blir stora då.

Någon gång vill jag spela i ett dansband. Och någon gång vill jag spela i ett punkband. Och någon gång i ett Green Day-coverband.

.

Jag såg just en halvtimme av dansbandskampen. Nanne Grönvall är så härlig att titta på, för det strålar om henne.

.

På tisdag håller Musikskolan stråkkonsert i Stålfors. Symfonin ska spela tre låtar, Gökstensstråket ska spela några låtar. Och massa andra ensembler antagligen. Typ Oyna, Galdra och Strak. Jag är otroligt pepp, för det känns som om det var skitlänge sen jag stod på en scen. Hoppas bara att det inte är en mängd småbarn som ska spela Titanic och Blinka Lilla Stjärna. Sånt tar alltid jättemycket tid och är tråkigt och jobbigt och plågsamt att lyssna på.

.

Även om vi bara var på Balsta en väldigt kort stund (runt en timme) idag så var det mycket välbehövligt att få spela ur sig lite energi. Det var underbart. Även om vi är värdelösa (fast det tror jag inte att vi är) så älskar jag mitt band ändå.

.

"Vänta nu... är det ni som är 328-brudarna som Gylfen har pratat om?"

Haha, det tog inte Euphoric mer än ett och ett halvt år att komma på det.

.

Idag var satanisterna där igen. Vi hade inte sett dem på länge.

.

Igår såg jag och mina medbloggare Bambi. Vi är på väg att ta oss igenom de viktigaste Disneyklassikerna. Hittills har vi sett Pocahontas, Aristocats, Skönheten och Odjuret, Snövit, och Bambi. Och på skiljda håll har några av oss tittat på Ringaren i Notre Dame. Den är fortfarande min stora favorit.

Bambi var väldigt fin. Det handlar inte så mycket om någon handling. Snarare är syftet att briljera med vackra och inlevelsefulla naturskildringar. Och ja, det är en vacker film. Cool musik också. Jag blev särskilt förtjust i snöstorms-låten. Och så gillade jag cymbal-blixtarna under höststormen!

.

.

Är det bara tre veckor kvar till jullov nu? I så fall kanske jag överlever den här terminen också.

Pick my brain and tell me I'm insane

Ibland är det bara så underbart härligt att få isolera sig tillsammans med sina bandmedlemmar i lokal 328.

Ett par nya låtar börjar låta som låtar nu.

Patrik fortsätter att kvalificera på topplistan över konstiga människor jag känner.

Det fanns en pytteliten chihuaha som hette Princess Jackson. Hon var en del av sin ca 20-åriga hiphopar-ägares hjärta. Hon kallades för Princess och hon rullade ihop sig till en boll i mitt knä och somnade. Jag smälte. Jag är fortfarande en liten pöl på Balsta-caféets golv.

God natt.

andra ha tänkt

Hej.

.

Här sitter jag och har sommarlov och lyssnar på "Danny Boy", sjungen av Andy Williams. Det är en sorglig låt (även känd som Londonderry Air, Derry, Air from County). När jag spelade den för första gången råkade jag bli alldeles bedrövad, trots att jag inte ens visste att det fanns text till den. Den var så sorglig att Fäbuvisan, som jag alltid har tyckt är vemodig, lät glad i jämförelse.

.

Igår var vi tillbaka på Balsta igen, efter två månaders uppehåll. Det var med blandade känslor man återsåg good old 328. Patrick var inte där, Frida var där istället, och för en stund trodde vi att han hade slutat. Men tydligen var det bara för dagen.

Vi har massa nya grejer på gång. Lovande och spännande. Och det är tur det, för när vi spelade några av de gamla låtarna så kändes det precis som om vi förflyttats tillbaka i tiden, tillbaka till förra vintern. Det är bättre att gå framåt än bakåt. Framåt, here we come.

.

Efteråt såg vi Ice Age 2, för Tollan hade inte sett Ice Age tidigare. (Vi såg ettan föregående dag.)

När alla hade gått hem utom Matilda satt jag och Matilda kvar i det kvava vindsrummet. Jag företog mig ett litet äventyr (Matilda uppmuntrade mig!!), som gick ut på att åla sig ut genom fönstret och sitta på taket och titta på molnen som skymde stjärnorna. Det var lättare att åla in igen. Eller så berodde det på erfarenhet.

.

Idag badade inte-längre-så-Tjocka Sigge. Han är absolut inte tjock längre. När han var blöt såg han komisk och alldeles spinkig ut. Det är bara det att han har en massa fluffig päls. Som Manfred i Ice Age.

.

Dorian Grays Porträtt är en mycket bra bok, om jag hade glömt att nämna det.

Oscar Wilde var en mycket bra författare. Hans mest kända novell, Spöket på Canterville, har jag läst, men inte riktigt förstått. Eftersom den är så känd måste den ju ha en en jättebra poäng, men den gjorde inget intryck på mig. Jag avskyr sånt, man känner sig så dum. Jag ska läsa den lite nogrannare någon gång, utan att läsa om den. Jag vill vara smart på egen hand.

Det är outsägligt synd att han bara skrev en enda roman. Hans fabelliknande berättelser är jag inte förtjust i. Hans skådespel har jag inte bekantat mig med, med med tanke på hans geniala sätt att skriva dialoger är jag övertygad om att de är läsvärda.

1895, 41 år gammal, åtalades Wilde för "onaturlig otukt" (homosexuella kontakter) och dömdes till två års straffarbete. Denna åtalan gav hans popularitet och karriär ett abrupt slut, och han flyttade (flydde) till Frankrike så fort han avtjänat sitt straff. Efter det lyckades han inte publicera något alls (tydligen bortsett från ett par tidningsartiklar om hur barn behandlades i fängelser).

Jag undrar vad han hade åstadkommit om han fått fullborda sin karriär. Suck. 41 år är ingenting för en författare.

.

Jag skulle behöva nya kläder. Framför allt jeans. Jag har egentligen inga bra jeans. Jag avskyr att handla kläder, och mest av allt jeans.

.

"Fashion is a form of ugliness so intolerable that we have to alter it every six months."

.

Och nu ska jag ta reda på om Kent ligger i Sussex eller om Sussex ligger i Kent. Jag tror att Kent ligger i Sussex.

Adjö.

Helg och sol och snart sommarlov

Hej.
..
Den här helgen har varit solig. Jag är bränd på ryggen.
..
I fredags var det fiol som gällde hela eftermiddagen. Jag och Tollan spelade på en bankett i Sundbyholm och det var mycket trevligt och väldigt roligt.
Det var ett tag sen jag uppträdde utan att dela scenen med en hel drös andra musiker. Nu spelade vi visserligen duetter för det mesta, men ett nummer spelade jag helt solo. Både duetterna och solot var härligt.
Dansarna är fantastiska.
..
I lördags var ägarna av denna blogg på picknick. Först i Rothofsparken, sen på Kebabhuset, sen på Djurgårn och sen i Johannas tv-soffa. Vi spelade badminton, åt kakor, åt pizza, lekte detektiver, och tittade på film. Det var mycket trevligt alltihop.
..
Idag var jag på Balsta, och det var härligt. Benjamin kom också dit, och vi spelade hans låt för första gången. Det gick jättebra och det kändes skönt med nya grejer efter att ha tragglat samma ett bra tag, och sedan varit högst o-effektiva. Jag tycker mycket om låten. Det blev en power-ballad av den ungefär.
..
Innan middagen tog jag och Matilda en promenad, vilket resulterade i att vi hamnade på en sten, vilket följdes av att Fredrik kom och gjorde oss sällskap. Sedan gick jag hem och åt.
..
Nu har jag ätit förska vårrullar till middag. Det var jättegott. Det var jättelänge sen sist. Färska vårrullar går till så här: man har en förpackning rispapper. Man tar ett rispapper och doppar det i vatten så att det blir mjukt. Sedan lägger man diverse ingredienser på det (i synnerhet olika gröna blad) ungefär taco-style. Sedan gör man ett litet cylinderformat paket av rispappret (vårrulle!). Sedan doppar man vårrullen i en liten skål med sås, och sedan återstår bara att äta. Vi lärde oss att äta färska vårrullar i somras i Vietnam.
..
Nu ska jag snart gå till sängs hoppas jag.
God natt allesammans!
..
Ps.
Det ryktas att idag är Pernilladagen. Vilket enligt ryktet skulle firas med att äta på Papas Tapas. Själv kunde jag ju icke närvara, men jag ser fram emot en rapport om dagen. Ifall det nu blev av? (:

And but for the sky there are no fences facin'

Pappa suckar åt mig och frågar "har du inte slitit ut Dylan snart?"
.
Nej, jag är bara på sextiotalet än! Jag har för tusan 40 år att ta igen. Det kommer ta ett tag. Särskilt som jag lägger så mycket tid på varje låt för att försöka fatta vad den handlar om!
.....
Min favorit för tillfället är Mr Tambourine Man. Jag blir nästan gråtfärdig av den. Det är väldigt få låtar som gör mig rörd på det här sättet.
Jag har kommit fram till att det är den vackraste låt om droger som någonsin skrivits. Och jag måste tillstå att jag blev rätt paff när jag insåg att den faktiskt handlar om droger.
Mr Tambourine Man = drug dealer
"play a song for me" = give me some drugs
Självklart kan saken diskuteras. Hans låtar är svårtolkade. Men den här är fantastisk hur man än tyder den.
..
Dylan har lett mig in på genren folk. Jag har laddat ner en del Gordon Lighfoot, bland annat.
Jag önskar att jag var född på fyrtiotalet. 1944 låter bra.
Det skulle vara en bra ålder. (förutom att jag skulle vara jättegammal nu) Tänk att få uppelva 60-talets musik-revolution! Dylan, The Beatles, The Rolling Stones...
--
Jag önskar att jag var en av dem som sitter i gräset framför den söta lilla scenen på Newport Folk Festival. Jag skulle vara där -63, -64, och -65. Och sitta i gräset. Och lyssna på unga Dylan.
--
Det här klippet gör mig glad (fast det är inte från Newport. Det är en lättroad Dylan på en random gata, läsandes en skylt. Det gör mig glad att se Dylan glad. För han är alltid så sorgsen. Ser det ut som. Tycker jag.)
--
Idag och igår var jag på Balsta. Idag kändes det riktigt bra.
Igår sa Patrik att man fick cancer av att höra oss. Men det var inte för att vi spelade dåligt, utan för att instrumenten var ostämda. Sa han i alla fall.
--
Nu är jag ledsen. För imorgon är det måndag. Och jag har två veckor framför mig som är helt utan någon klämdag, eller halvdag, eller studiedag. Två helt vanliga fruktansvärda skolveckor!

Yes, to dance beneath the diamond sky
with one hand waving free

"He's not a whore or anything I just think he's a pretty awesome guy"

Och vilket band har skaffat MySpace med så mycket som en låt upplagd och den fulaste profilen i universum eftersom vi har problem med mail-bekräftningssaken??

RÄTT!

Så fort vi lyckas lösa det problemet så kommer vi kunna fixa designen och bilder och allt sånt.

OCH, innan du fäller din dom, vill jag säga att vår mixare och vi inte verkar dra riktigt åt samma håll. (dessutom mixade vår kära Patrik den här låten lite geschvint på bara några timmar. Men han har verkligen något emot konstpauser och melodigitarrer!) Vi är alltså inte helt nöjda med mixningen, men det blev sent och vi ville ha skivan igår, eftersom vi inte kommer återse vårt högt älskade andra hem på två hela veckor, och därför hade behövt vänta ända till dess annars. Det låter lite skränigt och obalanserat, men inte så illa ändå.
Så, live with it!

Vår MySpace

Och vem lyckades gör vackra länkar och slipper därmed den traumatiserande upplevelsen att få dem förolämpade av Lisa?

Och bara för att det här är en underbar kille! som kommer lysa upp din dag!

Middagsdags

Hej,
det var ett tag sen må jag säga.

Mitt rum är fint nu. Det luktar gott av tapetklister. Och det är väldigt fint, jag är nöjd.

Jag mår lite illa. Fast inte lika mycket som igår. Igår låg jag och sov hela dagen. Sov, eller småslumrade. Fysiskt mådde jag dåligt (jag mådde illa så fort jag stog upp), men det var ändå hur skönt som helst att bara ligga där och inte bry som nåt i hela världen. Jag lyckades faktiskt stänga tankarna ute.
Idag gick jag hem efter lunch.

Vi är i full gång med vår nya inspelning nu.
Det känns som att jag bodde på Balsta i helgen. Vi var där hela lördagseftermiddagen och kvällen, åkte hem, sov, åkte tillbaka.
Jag kom inte hem förrän tio på söndagkvällen.

Jag är väldigt väldigt exalterad över den här inspelningen, för Patrik hjälper oss att mixa låtarna, på riktigt! Och det låter väldigt väldigt bra! Eller ja, väldigt väldigt bra jämfört med förra inspelningen i alla fall, som vi gjorde i lokalen för några månader sen.

Dessvärre går inte skolan ett dugg bättre, och jag inte ett dugg mer lust att ta tag i pluggandet. Särskilt sen jag insåg att jag faktiskt inte vill bli någonting. Jag har inte siktet inställt på något flashigt univeritet. Det enda jag kan se mig själv göra i framtiden är skriva och musicera. Jag vet att jag måste skaffa mig en utbildning, men jag vill inte.

Mattelärar-bytet verkar ha varit ödesdigert för min del. Jag förlorade all motivation när vi fick vår nuvarande grå-tråkiga lärarinna. Vår före detta mattelärarinna är underbar, hon är som en idrottscoach fast för matte.
Nej men usch, ursäkta mig. Stackars er, jag bara gnäller över skolångesten hela tiden! Jag tänker lägga ner det, jag ska sluta slänga skolgnäll över den här stackars fina bloggen. Jag lovar!

Jag fick tillbaka mitt prov om antik litteratur idag. En uppgift var att kortfattat berätta om Aeneiden av Vergilius. Jag hade berättat om hjälten och vad som hände honom på hans äventyr, inkluderat kärleksaffären. Förbryllat satt jag och glodde på frågetecknen läraren gjort i marginalen. Jag förstod inte vad jag gjort för fel. Det visade sig att jag skrivit älskare, istället för älskarinna. Haha. Som om jag tänkte på att det är en skillnad. ^^
Man säger ju lärare om lärarinnor!

Repa-repa-repa

Idag och igår har jag repat!
And i love it. Särskilt när det går så bra som det har gjort den här helgen. Trots att sång-Maria äter pencilin och alltså inte får sjunga en ton på tio dar.

Jag sitter i Annas rum. Min lillaysters. Mitt eget rum är kalt och tomt och det ekar. Tydligen så ska jag få nya tapeter, jag vet bara inte vilka.
Jag har rensat mina skrivbordslådor. Det var tröttsamt och intressant. Och lite ångestframkallande emellanåt.
Jag slängde massor.
Jag hittade fem små pockémonfigurer i plast. Och mycket, mycket mer. Massor av riktigt gamla saker.
Alla mina kläder bor i källaren nu.

Det är läskigt att sova i Annas rum. Sooooova. Jag är trött.
Jag hatar att inte kunna somna.
Jag var extremt duktig i fredags och la mig innan ett. Och somnade snabbt.
Igår var jag nästan lika duktig och la mig vid halv två, men att sova gick åt helvete.

Hejdå.

I am the son of a bitch and Edgar Allen Poe

Hej jag skriver CV.
Det är svårt och dumt.

Jag ska söka till Parken Zoo. Men jag tror inte att jag vill jobba där egentligen. Det känns alldeles för hemskt att inte ha ett fast schema. Jag tror inte att jag skulle klara av det. Men annars verkar själva jobbet helt okej.
Så, jag ska söka till fler ställen och så får vi vart de vill ha mig, och vad jag tackar ja till.
Jag skulle kunna tänka mig parkförvaltningen... Eller kanske Torshälla Fastighetsbolag... eller inte.. liksom.. städa?!?!
Jordgubbsförsäljare kanske inte är så dumt?

Helst vill jag inte jobba alls, men mina föräldrar freakar. Och pengar är ju inte helt fel förstås. Inte för att jag har några ekonomiska problem...

VI SPELADE IN I SÖNDAGS!
..eller, egentligen spelade vi in innan jul (och herregud, så vi lät!!!!) och igår lades sången på.
Synd att det tog så lång tid emellan. Det är ju inte så jättekul att spela in sång till musik som vi skulle kunna göra mycket bättre nu. Men det är så omständligt att spela in det instrumentala, så det fick bli på det här viset.
Hur som helst. Det kändes otroligt mysigt och proffsigt när Maria sjöng. Hon fick såna där hörlurar, och en mick med "puffskydd".
Jag och Tollan satt på golvet och lyssnade. Och så började hon sjunga, och ingen trodde sina öron. SHIT så bra det lät. Liksom, när lärde hon sig använda rösten på det sättet? Dock dränktes en hel del av finesserna när det lades ihop med musiken, but still. Jag jämför den sångprestationen med Gerard, och ni som känner mig vet att det säger en hel del.
Sen spelade Matilda in stämsången, och jag är helt förundrad över hur man kan sjunga så ljusa (och långa! och rena!) toner.

Patrik är störtskön! Han säger så konstiga saker. Liksom, extremt konstiga. Han är typ roligast på jorden.
Han sa såhär, (i ett av hans sällsynta seriösa ögonblick... hoppas jag) "Jag tycker om er. Jag vill att ni ska bli bra!"
Han är schysst. Väldigt schysst. Han hjälper oss massor och ja, det märks att han tycker om oss. Han brukar liksom "hänga" i vår lokal. Han kommer in flera gånger varje söndag. Det är bara liiiite creepy, då han har nyckel och alltså kan smyga in utan att knacka. Jag har fått hjärtattack mer än en gång. Ni som spelar/har spelat ett intrument vet hur otroligt chockerande det är att någon plötsligt kommit in i rummet. Man är liksom i sin egen värld.

World Tour Coming Soon!!!

Men jag stängde av fort i alla fall!!

Pauline hemsöker mina drömmar.

Inatt drömde jag om chokladbollar och om Pauline.
Jag åt en jättegod chokladboll, och sedan plötsligt inser jag att det är fluff i mitten! Inte choklad, utan fluff! Sånt där vitt som det är i mums-mums. Då blev jag sur, för jag ville ha en riktig chokladboll.

Sedan gick jag till skolan. Men det var inte Eskil, det var något annat konstigt ställe. Jag fann mig själv gåendes, på väg till en lektion. Framför mig går P och lärarpraktikanten. P är på strålande humör och skrattar och skämtar. Dock inte sarkastiskt, utan glatt och vänligt! Hon håller i historiaboken.
P till praktikanten: "Eleverna tycker så mycket om när jag läser ur den här, så jag brukar göra det ibland"

Sedan kommer vi in på lektionen och i samma ögonblick som P passerar tröskeln så förvandlas hon till baka till Pauline som vi känner henne. Dvs, sarkastisk, pessimistisk, skrämmande.

Nu tänker jag inte prata på om plugg, för det blir alldeles för mycket pluggtema i mina inlägg. Det kanske beror på att jag har pluggtema i mitt liv?

Nåväl. Här sitter jag och lyssnar på Dresden Dolls och tittar på basar som jag vill ha. Jag vill antingen ha en röd eller en svart-grå eller en genomskinlig.

Ojdå, mitt silverglittriga nagellack är snart slut!

Alice hjälper mamma och pappa att göra mat. Men inte jag, för jag är fortfarande sur och planerar att vara det ett tag till. (fast Alice hjälper till mycket mer även när jag inte är sur)
Det blir varma mackor. Mums.

Balsta: Här står vi i lokalen och spelar för fullt, vi är mitt i en låt. Jag inser att min sladd glappar. Jag vänder mig om för att åtgärda problemet. Och där står en kille, precis innanför dörren i ett hörn. Jag hoppar typ en halvmeter upp i luften av förskräckelse.
Det visar sig vara han som jobbar där och hjälper till med utrusting och sånt. Han smög sig in i vår lokal, bara sådär!!! Läskigt! o_o

I was killing before killing was cool

Igår hade Gökstensstråket en helt sjuk spelning. Vi var fler än publiken!!
Vi var åtta, de var sju.
Fast vadå? Så länge de betalar så är det okej =)

På kvällen tittade vi (Elin, Lisa, Johanna, jag) på Madagskar hemma hos Lisa. Det är en väldigt bra film. Sedan lekte vi kurragömma, och det var roligt. Fast det finns inte så många gömställen på Lisas undervåning.
Det var härligt att se Johanna, henne hade jag inte träffat på tre veckor. Fast självklart var det härligt att se er alla =)

Jag kom just hem från Balsta och jag har ätit ostkaka med lingonsylt och grädde. Den var väldigt god.
Det gick bra att repa. Vi körde intesivt idag, jag är alldeles jätteöm på fingertopparna. Jag började böda på ett finger. Så ja, jag spelade så att mina fingrar blödde. Coolt va?
De som kom efter oss blir kanske lite fövånade när de ser blodfläckar på strängarna?
Men okej, jag ljuger litegrann. Det som hände var att jag fick ett skavsår på ovansidan av höger långfinger, eftersom jag skrapar i E-strängen med det fingret varje gång jag slår an en ton med plektrum.
Så nej, det var inte alls så coolt. Jag borde förbättra min plektrumteknik.
...Fast det kom blod på strängarna!

Idag haglade det på mig. Och sen snöade det också. Men inte på mig, för då var jag inomhus.

Dagens låt: Kill all your friends

...........................- My Chemical Romance

Det är en väldigt väldigt bra låt, ska ni veta. Mycket ironisk. Om jag bara var tekniskt nog att länka till nedladdning av låten skulle jag göra det.

Goddagens

Loving you is harder than you know

Slagstakväll med slagstafolket.
Vi tittade på live-DVD:n med My Chem.
Hihi. Jag och Alice är bra på att sprida vår musiksmak. Väldigt bra.

Jag älskar My Chem. Om man bortser från deras smått töntiga svarta paradjackor och sånt där, så är de fantastiska artister och musiker.
Gerards röst!
Jag roade mig med att läsa igenom massvis med inlägg på Pernilla goes skating (vår gamla blogg). Och jag blev påmind om tiden då jag först började tycka om bandet.
Det var hans röst. Jag minns det nu, att jag bokstavligt knarkade hans Röst. Jag blev beroende av den, jag blev alldeles trollbunden. Jag var tvungen att ha min mp3 med mig vart jag än gick, för efter ett par timma rutan Rösten blev jag utom mig.
Och jag har insett att jag nu är så van vid Rösten att jag inte lägger märke till magin i den längre. Det är väldigt väldigt sorgligt. Men magin finns ju ändå där.
Och jag har kommit på att Gerard är så förträffligt estetisk av sig. Han är musiker, artist, och konstnär!
Min lista över de tre mest fantastiska sångrösterna är oförändrad:

• Gerard Butler (huvudrollsinnehavare i musikalfilmen The Phantom of the Opera, 2004)
• Gerard Way (sångare i My Chemical Romance)
• Ola Salo (sångare i The Ark.)

Jag älskar/hatar att titta på inspelade live-framträdanden. Jag blir så svartsjuk på artisterna som står där med tusentals skrikande fans vid sina fötter. Och jag ryser. Och ibland glömmer jag bort att jag faktiskt är i vardagsrummet och inte i arenan. Och jag älskar det.

Jag tänker bli musiker. Det är trots allt det enda jag skulle kunna tänka mig att pyssla med.
Hellre fattig musiker än förmögen civilingenjör, eller förmögen vad som helst.
Må det bli rockstjärna eller violinist eller gatumusiker eller vad som helst.
Jag vill inte något annat.
Och jag blir så lycklig och rörd över att mina bandmedlemmar säger precis samma sak.
Maria tänker sluta med dansen för att satsa på oss. Jag tänker inte låta något komma ivägen för våra reptillfällen på Balsta.
Vi skulle kunna bli bra. Jag känner det. I söndags passerade vi en tröskel. Det var helt underbart.
Tollbo kom ut ur sitt skal. Shit, säger jag. Shit, jag trodde aldrig att Tollbo kunde släppa loss så fullkomligt.

Och även min folkmusikgrupp. Vi är så bra, och vi får massor av spelningar. Och folk tycker om oss. Och jag älskar att spela fiol. Jag älskar det så mycket och jag är så lycklig över att jag har det intresset.

Ikväll är jag upprymd och full av förhoppningar om bättre tider, och full av framtidsdrömmar.
Jag behövde den här kicken så otroligt mycket. Jag behövde få glömma jobbiga saker för några timmar. Jag behövde mina slagstapersoner och min syster och Amanda. Gosh, så talangfulla alla är! Alice och Amande sitter och spelar gitarr och sjunger tillsammans i timtal. Och Maria sitter och plonkar på min gitarr och Tollbo ger Harry Potter vad han tål! (På grund av bristen på trumset här hemma så får några HPböcker rycka in som trummor. Och ett par pennor blir trumpinnar. "The half blood prince" är alldeles repig!)

Kanske kommer saker och ting bli lättare att stå ut med. Faktiskt så har det känts lättare på sistone. Inte nödvändigtvis bättre, men lättare. The hardest part is letting go. Jag ska lämna o-bra saker bakom mig.

Brighter horizons lay ahead.

Right?

Gibson

Well, is it hard understanding?
I’m incomplete
A life that’s so demanding
I get so weak
A love that's so demanding
I can’t speak

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag bara känner för att posta nåt nu, men jag har egentligen inget att säga.

Rep på Balsta nyss. Det gick bra.
Haha, vi imponerade på Euphoric med Marias splitter nya Gibson Les Paul.
Den är så snygg!! Och, en Gibson liksom! Hur coolt är inte det?
Den kostade runt elva tusen. Jag skulle inte betala hälften av det priset för en bas. Eller joo, kanske. Men elva tusen?!?!
Respekt.

Om några månader kanske vi har en spelning! Vårt första gig! Respekt det också. Om det inte vore för att vi nästan suger. Men vi får väl bli bra till dess.

Faktiskt så börjar det kännas rätt bra nu. Jag är liksom inte ovan att spela bas längre. Det känns härligt och normalt att göra det. Och mina fingrar är inte så osmidiga längre. (Tack fiolen för det. Det är bara lite längre avstånd på en bas ^^ ) Och jag älskar att vara basist, jag får spela de mörkaste och coolaste tonerna. :P

Nu försöker jag arbeta mig igenom berget av plugg. Fast jag har bara skrapat lite på ytan än.

Four stars are born.

Det här är dagen då vi blev coola^^
Mitt band. Jag vågar säga att vi är ett band nu, för vi har lokal på Balsta!

Rum 328 har vi. Det är jättestort! och ljust! och fint!
Och värsta bra trummorna!
Det enda som inte är perfekt är kabeln till en av gitarrerna, den glappar lite grann.

I fyra härliga timmar var vi där. Och spelade spelade spelade! Det var underbart!
Och äntligen fick jag en bas i mina händer, efter att ha spelat på en gitarr i månader! vilket känsla!
Jag älskar att spela bas, det är ett så djupt och mörkt och vibrerande och mäktigt ljud!

När sångaren hade åkt till sin dansträning och vi andra helt enkelt inte hade några spel-krafter kvar så sprang vi omkring i korridiren och tjuvlyssnade på alla andra genom dörrarna. Fast först efter att ha insett: oj, nu är vi bara tre. som Green Day! Vi leker Green Day!
Och det gjorde vi ^^ haha fast vi kunde inte så många låtar bara sådär. Och jag spelade gitarr och det kändes jättekonstigt, för strängarna satt otroligt tätt och allting var så litet och fjuttigt.
Hur som helst: Green Day, känn er hotade!

Efter vår karriär som Green Day-coverband hälsade vi på i Euphorics lokal, den var värsta mysig :P Och de spelade för oss, de var värsta bra.

Dagens låt : Nightmare
.....................- Crooked X
(vi kan den nästan nu!)
.

Bye bye livet

Jag har hemarbete i alla ämnen förutom historia och engelska. Efter första veckan.

Och nu till ett trevligare ämne....

öööhh.

JO! Jag hade min första elfiolslektion idag! Det var jättekul. Och läraren verkar superbra. Och jag kommer lära mig en massa! Och hon ska hjälpa mig att lägga fiolstämmor till låtar som jag tar med mig till henne! :D

Jag och "mitt band" (jag tillåter mig aldrig att skriva det utan situationstecken, jag vet inte riktigt varför) kommer antagligen att hyra replokal på balsta. Fyra timmar varje söndag. :) Thats good news! Fyra härliga timmar.

Jag förstår inte hur jag ska klara det här året! Jag menar, det är tre faktorer som tagit mig så här långt: Handboll, musik, och studiemotivering. Det är en perfekt kombination . Men hur ska det bli nu, när jag inte har tid med alla tre längre? Jag kan inte tänka mig att leva utan nångon av dem! (eller jo, såklart jag kan leva utan att plugga, men man måste tyvärr tänka på framtiden också)PANIK!

Don't panic! Don't panic!

Lustigt. Redan första lektionen med Pauline jämförde jag och Astrid henne med Bergström. Hon är lite samma typ. En Bergström fast hårdare. Och idag sa hon med eftertryck: "Don't panic". Precis med samma tonfall som Bergström. Och eftersom två lärare som jag har stort förtroende för har gett mig samma råd ska jag försöka följa det så gott jag kan .

Sucken imorgon!! :D

Dagens låt: Can't be Saved
....................- Senses Fail

.