Would you ask Michael Jordan if he's black?

Suck. Att vara ett fan av Johnny Weir är att varannan vecka hamna i en diskussion om det är okej att kalla honom gay eller inte.

Vad jag alltid antagit:

Johnny Weir har inte sagt ”I’m gay” för att det är självklart i hur han är och hur han beter sig och vad han säger. Att han inte officiellt ”kommit ut” beror inte på att är obekväm med att etiketteras, utan att tycker att proceduren är onödig och att han ogillar att alla antas vara hetero tills de säger något annorlunda.

Hur vissa andra ser på saken:

Att när Johnny säger att hans sexualitet är irrelevant menar att han inte vill att folk ska spekulera och varför kan inte bara få vara sig själv, utan någon etikett.

Jag har aldrig sett Johnny ta illa upp när någon kallat honom gay, så när folk tar illa upp å hans vägnar blir jag en aning irriterad. Men samtidigt, är det okej att anta någons sexuella läggning grundat på hur de klär sig och beter sig? (Ja)

Det är inte ens som om Johnny har klarat sig undan homofobin genom att inte säga orden. Adam Lambert får leva med att beskrivas som ”openly gay singer”, medan Johnny blir kallad ”flamboyant figure skater”; bådas yrken kommer i andra hand.

ETA: För ett tag sedan skrev jag på en namnlista om att höja värdet på kvadrupplarna i konståkning. Igår fick jag ett mejl från skaparen, som bad mig att sprida den till svenska fans och undrade om hur svenska konståkningsförbundet såg på kvadruppeln. Jag känner inte till någon svensk fansite för konståkning, men jag kan länka den här! Now, figure skating is in crisis. Den är otroligt välskriven och tar upp fler problem med det nuvarande poängsystemet kvadruppeln. Jag är inte särskilt insatt i hur allt fungerar, och jag vet ärligt talat inte vad som behöver förbättras med systemet. Men skriv på om du har lust!

But I am the Chosen One

Half-blood prince trailer:

YEEY, IT LOOKS REALLY COOL AND AWESOME :D:D

:D

Idag var vår skola och såg pjäsen Beautiful Thing. Det är en söt historia om två pojkar som blir kära i varandra.

Efter det så diskuterade vi pjäsen och olika saker runt homosexuallitet i grupper och jag kom ut två gånger. Haha. Första gången var typ"...så jag har tänkt på mig själv som bisexuell under hela min uppväxt ungefär" och sen lite senare "...fast inte nu längre, jag har insett att jag är asexuell".

Jag har tänkt på mig själv som bisexuell sen den åldern då man får reda på att alla har en sexuellitet.

Vår lärare Marita-som-inte-slutar-prata uttryckte det som att bisexuellitet var när man blir kär i personen, inte könet. Vilket väl är sant, men ändå en konstig definition då jag inte tror att andra blir kär i ett kön.

Själva anledningen till att man måste "komma ut" är att normen är heterosexualitet. Själva anledningen till att folk blir rädda, upprörda, panikslagna när de inser att de inte är hetero är för att normen är heterosexuallitet.

Jag visste vad homosexualitet var när jag var väldigt ung. Jag freakade aldrig ut över att vara bisexuell. Jag har svårt att lista ut vad det beror på. Det är såklart dumt att må dåligt över något sådant, men varför gjorde inte jag det när så många andra gör det? Jag har alltid vart lite avfärdande åt hela freaka ut saken, har aldrig förstått vad the big deal is.

Men jag freakade ett kort tag, när jag insåg min asexuellitet. Så jag förstår känslan på ett helt annorlunda sätt nu.

Normen ”sexuell” sitter så mycket djupare än normen heterosexuell.

Nästan ingen i min grupp visste vad asexuallitet var. Det gör mig ledsen. Så genom att komma ut lite idag så har jag kanske gett lite till världen, lite kunskap. Fått 5 personer att förstå lite mer.

Pjäsen var bra men det som överraskade mig så otroligt mycket var publiken. Jag visste inte att homofobi var så vanligt! Inte alls! Alla de gångerna jag har kommit ut som bisexuell har jag nästan inte stött på något alls! Men gosh, vad spänd hela publiken blev så fort det blev lite intimt mellan de två pojkarna. Och tjejerna som satt bakom oss i publiken var otroligt äcklade av vad som hände på scenen.

Jag blev arg. Homofobi tror jag är det som gör mig argast av allt. För att det är så himla dumt. Människorna i min diskussionsgrupp var väldigt ”dom får väl vara homo om dom vill, bara dom inte gör det framför mig”, vilket bara är idiotiskt. Varför ska homosexuella personer behöva gömma sin kärlek för? Geez.

Men oj, vad mycket jag lyckades klämma ut. Och jag som tycker att homosexuellitet- debatten är mest uttömd och självklar. Jag antar att den inte var det, efter dagens erfarenheter. Ändå onödigt att skriva så mycket här, då jag tror att alla som läser har precis samma åsikt som jag. Ack.