And but for the sky there are no fences facin'

Pappa suckar åt mig och frågar "har du inte slitit ut Dylan snart?"
.
Nej, jag är bara på sextiotalet än! Jag har för tusan 40 år att ta igen. Det kommer ta ett tag. Särskilt som jag lägger så mycket tid på varje låt för att försöka fatta vad den handlar om!
.....
Min favorit för tillfället är Mr Tambourine Man. Jag blir nästan gråtfärdig av den. Det är väldigt få låtar som gör mig rörd på det här sättet.
Jag har kommit fram till att det är den vackraste låt om droger som någonsin skrivits. Och jag måste tillstå att jag blev rätt paff när jag insåg att den faktiskt handlar om droger.
Mr Tambourine Man = drug dealer
"play a song for me" = give me some drugs
Självklart kan saken diskuteras. Hans låtar är svårtolkade. Men den här är fantastisk hur man än tyder den.
..
Dylan har lett mig in på genren folk. Jag har laddat ner en del Gordon Lighfoot, bland annat.
Jag önskar att jag var född på fyrtiotalet. 1944 låter bra.
Det skulle vara en bra ålder. (förutom att jag skulle vara jättegammal nu) Tänk att få uppelva 60-talets musik-revolution! Dylan, The Beatles, The Rolling Stones...
--
Jag önskar att jag var en av dem som sitter i gräset framför den söta lilla scenen på Newport Folk Festival. Jag skulle vara där -63, -64, och -65. Och sitta i gräset. Och lyssna på unga Dylan.
--
Det här klippet gör mig glad (fast det är inte från Newport. Det är en lättroad Dylan på en random gata, läsandes en skylt. Det gör mig glad att se Dylan glad. För han är alltid så sorgsen. Ser det ut som. Tycker jag.)
--
Idag och igår var jag på Balsta. Idag kändes det riktigt bra.
Igår sa Patrik att man fick cancer av att höra oss. Men det var inte för att vi spelade dåligt, utan för att instrumenten var ostämda. Sa han i alla fall.
--
Nu är jag ledsen. För imorgon är det måndag. Och jag har två veckor framför mig som är helt utan någon klämdag, eller halvdag, eller studiedag. Två helt vanliga fruktansvärda skolveckor!

Yes, to dance beneath the diamond sky
with one hand waving free

Sluta plonka! Jäkla... plonkare!!

Hej.

Jag skriver komparativ uppsats och blöder näsblod.

Faktum är att jag alldeles just avslutade uppsatsen. Den blev okej. Inte så djupgående dock.
Jag kände mig cool igår på biblioteket, då jag tillbringade en kvart bland historieböckerna och sedan lånade hem en hel trave tjocka böcker. Inte skönlitteratur som vanligt, utan historiaböcker. Haha.

Idag var det oskersterrepetition i flera timmar. Matilda var inte där så jag blev lite ensam i andrastämman. Särskilt som jag var den enda i min stämma som vågade spela tillräckligt starkt för att det skulle höras på en radie av en halvmeter. Faktum är att (ojsan, jag använde visst det uttrycket alldeles nyss, i ovanstående paragraf) jag knappt hörde en ton från de fem-sex andra i stämman. Nåväl, jag själv fick chansen att glänsa lite.

Jag hatar skolan just nu och jag vet inte om jag överlever dessa sju återstående veckor. BLÄ.

...äger inte parkbänkar en viss charm?

Some speak of the future
My love, she speaks softly
She knows there's no success like failure
And a failure is no success at all

Gotta get you out of my miserable brain (if I only could...)

There's no success like failure
And a failure's no success at all

Åååååååh jäkla uppsats!!! xD

Hej! Officiellt sitter jag just nu och skriver en komparativ uppsats. (vilket i praktiken betyder bloggande, musiklyssnande och sms:ande) Det går ut på att jämföra medeltidens och dagens ideal ur två aspekter. Jag kände mig hopplös och kom inte på något intressantare än kvinnosyn och kyrkan!!

Jag undrar hur många andra från min klass som just nu sitter och skriver denna uppsats. Som vi haft hela lovet på oss att skriva och som ska vara klar imorgon! Alla som började idag räcker upp en hand!

Jag sprang idag igen! Jag har helt plötsligt poff bang fått motivation att träna! Och jag är oerhört lycklig över det. Det är otroligt hur bra man mår av en löprunda då och då. Både fysiskt och psykiskt. Jag sprang 8 km för första gången sedan jag kom in i min stora fysiska och psykiska svacka!
Det var perfekt springväder! Underbart!


"What good are fans? You can't eat applause for breakfast. You can't sleep with it."

Jag lyssnar på Dylan för tillfället. Jag kan inte upprepa för många gånger hur otrolig han är!
Här kommer några låtar som jag starkt rekommenderar (jag vet inte hur man länkar till nerladdning, och dessutom är det illegalt)

• I Want You
• The Times They are A-changing
• Subterannean Homesick Blues (videon äger!)
• Desolation Row

Take me disappearing
Through the smoke rings of my mind
Down the foggy ruins of time
With all memory and fate
Driven deep beneath the waves
Let me forget about today until tomorrow

Edit:

Headern = ..:D
Bara så alla vet, de tre daggmaskarna på joggingtur har jag ritat! *stolt*
fast Dumbledore med gay-flaggan slår dem såklart...

When you cease to exist, then who will you blame?

Dylan, Dylan...

Det är otroligt underhållande att titta/lyssna på intervjuer. Det är helt enkelt ett misslyckat koncept; en konversation mellan Dylan och naiva icke-djupa reportrar.

Han är så klarsynt, han har redan som 19-åring kommit längre i sitt tänkande än vad de flesta gör på en livstid. Sättet han tolkar frågor på, sättet han svarar på. Hur hans svar inte är vad någon förväntade sig, och hur förbryllade/irriterade vissa reportrar blir. Hur han uppmanar folk att tänka. Hur folket på den "legendariska" presskonferensen -65 upprepade gånger brister ut i skratt i tron att han skämtar, medan han själv är fullt allvarlig. Hur, under samma tillställning, han själv skrattar åt sina egna repliker, och åhörarna är oförmögna att se något komiskt i det. Hur vissa reportrar konstruerar långa komplicerade frågor, som de själva anser djupa, och igen och igen får ointresserade "umhm yes" eller "hm hm no" till svar. Medan andra frågor, ibland bestående av några få ord, kan få långa svar som ingen egentligen förstår. (och bara för det hittar jag inte intervjun som de sistnämnda påsåendena grundar sig på. men det är inte som om någon skulle ha kollat anyway)

Äsch, jag suger på att uttrycka mig nu för tiden. Check it out själv.

Bob Dylan har blivit en stor inspirationskälla för mig. Jag är oerhört fascinerad av honom. Och det var egentligen allt jag ville ha sagt.

"A poem is a naked person... Some people say that I am a poet."

Konserten i måndags var underbar. Det finns faktiskt inte mycket att säga om den. Vi hade bra platser. Jag har dålig syn. Dylan var söt. Han hade jättesmala ben och lite gumpmage. Det pågick i två timmar och kändes som en kvart. Jag hade aldrig varit i Globen tidigare.

"I have dined with kings, I've been offered wings. And I've never been too impressed."

..

"Satanisterna blev så arga att de gick hem... och åt glass!"

They're spoonfeeding Casanova

To get him to feel more assured

Then they'll kill him with self-confidence

After poisoning him with words

..

Bob Dylan fyller mig med någon slags högaktningsfull fascination.

Inte trodde jag att jag skulle falla för något sådant.
...
Texterna, hans texter. Helt undebara.
...
Dr. Filth, he keeps his world
Inside of a leather cup
But all his sexless patients
They're trying to blow it up
Now his nurse, some local loser
She's in charge of the cyanide hole
And she also keeps the cards that read
"Have Mercy on His Soul"
..

All these people that you mentioned
Yes, I know them, they're quite lame
I had to rearrange their faces
And give them all another name
..
OCH, sanna mina ord, han är GRYM på munspel. Jag har nu tillbringat en halvtimme på mitt golv med mina munspel. Men det känns lite hopplöst. Jag kommer nog aldrig bli särskilt mycket bättre än vad jag är.
..
As the present now
Will later be past
The order is rapidly fadin'

I'll let you be in my dreams if I can be in yours.

"All the truth in the world adds up to one big lie."

Jag ska på Bob Dylan! Med min mor!

You would not think to look at him

But he was famous long ago

For playing the electric violin

On desolation row

.

Texterna! Texterna.

"Vem skulle göra något sånt?"

Jahapp.

Denna helg har varit en enda lång spelning. Från fredag kväll till nu har det bara varit fiol fiol fiol. (Gökstensstråket)
Det är i vanliga fall underbart, men den här helgen har jag inte varit så pepp på det. Jo, repetionen på fredagkvällen var härlig, men spelningarna kändes lite lame:a. Artistlivet är inte så glamoröst på den här nivån...

Så, inge Balsta alls. Lite vemodigt.
Mer vemodig är min uteblivna veckliga pernilla-dos! :'(
Hur har er helg varit? Ni var inte på Balsta va? Alice sa att hon inte såg er i alla fall.

Nu sitter jag här och känner mig lite allmänt onödig. Jag tror jag ska gå och lägga mig. Jag hatar att gå och lägga mig, men jag hatar ännu mer att skriva om Gaza-konflikten.

Jag tänker gå på Bob Dylan 23 maj. Jag ska. Hoppas att det finns biljetter kvar.
Ibland får hans texter mig att rysa. Desolation Row är fortfarande min favorit.

Everybody is making love, or else expecting rain

Förresten så har My Chemical Romance gjort en fullkomligt underbar cover av Bob Dylan's Desolation Row. Och de har gjort en nästan ännu underbarare video till den: http://www.mychemicalromance.com/. Där, på deras blogg kan man se den.

Denna video är amazing. (jag tänkte säga awesome! xD)
Och alltså. Gerard är så otroligt snygg i videon. Och Mikey med. Men framför allt Gerard.

Jag förstår inte hur Gerard kan vara så otroligt snygg vissa gånger och så o-otroligt snygg ibland.
HAHAHAH vad utseendefixerat det här blev. Det var inte meningen. Låten i sig är underbar, och TEXTEN!
Dylan är min nya poet-idol. Jag önskar bara att jag förstod lite mer vad låten handlade om.

Idag har jag lärt mig att sjunga och spela gitarr samtidigt. Visserligen så går det bara med Broder Daniel's Shoreline än så länge, men det är ändå en framgång för mig.
Och så har jag kommit på att jag faktiskt nästan kan sjunga.
Ja, när jag är ensam, så kan jag nästan sjunga.

Jag har också kommit till insikten att jag antagligen är en sam-elev innerst inne. (tack Matilda och Emma för ett givande samtal)
Jag tror att jag har gått och försökt övertyga mig själv om att jag är natur-elev. Till viss del medvetet.
För humanistiska ämnen intresserar mig mer, helt klart.
Men ändå. Med naturutbildning i bakickan har man alla möjligheter kvar efteråt.
Jag menar; om jag vill bli läkare så måste jag gå natur. Och läkare skulle jag kunna tänka mig att bli. Som läkare måste man ju interagera med människor hela tiden.
Psykolog har jag funderat allt mer på på sistone. Efter att ha läst boken Tim, boken Therese Requin, och även flera fan fics (hur oseriöst den termen än uppfattas) där mentala störningar förekommer. Och det verkar väldigt spännande. Jag är säker på att jag har en romantiserad bild av psykhem, men det går inte att göra nåt åt.

Jag har vanligtvis en romantiserad bild av det mesta här i livet.
Och när jag förlorar den livssynen, då blir jag deprimerad. Men så ibland händer saker som inspirerar mig igen. Till exempel st:Eskil under skotthot.
Men generellt så ter sig livet allt plattare och tråkigare och oäventyrligare. Och då funderar jag på vad det ska bli av mig egentligen.
Piraterna, de är utdöda. (nej, de moderna piraterna i motorbåtar räknas INTE)
Upptäcktsresorna är över. (de RIKTIGA upptäcktsresorna)
Paralella världar finns inte. (åtminstone har inte jag sett nån!)
...alltså finns inte magi.
Därför kan jag varken bli pirat eller riktig upptäcktsresand (riktig som i att upptcäka kontinenter och sånt) eller trollkarl.

Allt jag har är mitt schema. Som jag har gjort klart nu. Det ser fint ut, men som bekant skiljer sig teorin en hel del från praktiken.
Jag är faktiskt frestad att ta min lista över things to do before I die på allvar och faktiskt följa den. (se tidigare inlägg)

Det kanske blir bäst som ni sa. Kanske ska jag satsa på att bli den mest högutbildade rockstjärnan någonsin.
(om vi antar att jag fortsätter på IB)

Tack för ordet.

BTW så fick jag ALLA RÄTT på biologiprovet!

Dagens låt: Desolation Row
...................- Bob Dylan or My Chemical Romance. Both versions are epic.