I'm every cliché but I simply do it best

Det är inlägget ska handla en aning om klyschor och om min egen sexism. Om jag inte lyckas skriva ner mina tankar bra så får ni slå mig.

Så, jag har alltid tyckt att jag är rätt så öppensinnad och för jämställdhet, men på senaste tiden har jag insett ur annorlunda jag ser på killar och tjejer. Inte för att det nödvändigtvis är dåligt eller så. Men automatiskt när en tjej har t.ex. kort kjol, lösnaglar och perfekt hår så är mitt första intryck att ogilla henne. Men om en pojke har kort kjol, lösnaglar och perfekt hår så skulle jag gilla honom. För när en tjej är klassiskt tjejig så är hon en klyscha vilket innebär att hon saknar personlighet etc. När en kille är klassiskt tjejig så är han speciell och annorlunda.

Det är sån total bullshit och sexism.

Jag tror jag fastnade i att tycka att alla killar får vara så tjejiga som de vill och att alla tjejer får vara så grabbiga som de vill. Men alla tjejer får också vara så tjejiga som de vill, och alla killar får vara så grabbiga som de vill.

Och jag spenderade så mycket tid på att inte vara en klyscha att jag sen kände mig annorlunda när jag var tjejig. Om ni förstår vad jag menar.

Ibland tycker jag om tjejiga saker, oftast mer än sådant som är typiskt för killar. I alla fall just nu.

Jag hatar att inse att jag varit en idiot. Nog för att jag känner mig som en lite bättre människa nu. (Du är också välkommen att berätta om det här inlägget är idiotiskt. Jag har inte funderat så länge på det.)

Låt oss prata om klyschor.

JONAS BROTHERS!

Ursäkta.

Idag har Johanna och Elin suckat och himlat med ögonen åt mig.
Det är tydligen pinsammare att gilla Jonas Brothers än Fall Out Boy. Det visste jag inte.

Ibland får jag för mig att man bara ogillar saker för att de är klyschiga. För att My Chemical Romance är så klyschigt EMO så vill man helst inte ha någonting att göra med dem, etc.

Ibland får jag för mig att jag är precis tvärtom. Som att jag gillar tex Amy Diamond och High School Musical. När Johanna och jag diskuterar HSM är slutsatsen alltid hon ogillar HSM för att alla jobbiga småtjejer gillar den. Och jag gillar HSM för att alla ”coola” ogillar den.

Jag tycker kanske bara väldigt mycket om att vara annorlunda (detta är obehagligt sant).

Men liksom, det är precis lika klyschigt att ogilla JB som det är att gilla dem! Håller ni inte med om det?

”Men Jonas Brothers är sämre än Fall Out Boy.” sa Johanna idag. Heh. Detta hade jag egentligen inget svar på. Jag har inte lyssnat så mycket på deras musik än (men okej, jag medger att dom inte är i närheten lika bra. Särskilt inte texterna). Jag antar att detta tar mig tillbaka till ”Är det okej att bara gilla dem som personer?” diskussionen.

Men det är inte ens som Agens beskrev Tokio Hotel här. För jag tycker att the Jobros har talang och deras låter är välskrivna och både Joe och Nick sjunger bra. Men jag är inte på den nivån att jag älskar deras musik och känner igen mig och allt sådant (jag tror verkligen inte att jag någonsin kommer känna så).

Hmm, jag tror att det är lite svårt att diskutera JB pga hela RELIGIÖSA saken. För att stora delar av denna blogg är rätt så anti, men samtidigt läser Petra denna blogg och hon är väldigt för. Varför måste religion vara ett så känsligt ämne? (Lemme just say that I love the purity-rings. Lawl.)

Jag vet inte, hörni. Vad tycker ni? Varför är det pinsamt att gilla JB? Varför är det pinsamt att gilla någonting alls?

Och medans jag är på ämnet KLYSCHOR. Kärleksfilmer? Varför föraktas de så mycket?

Det är klart att alla har olika filmssmak och så. Men romantiska filmer får mer hat än andra genrer. Jag förstår inte varför.

Ta filmer som Arthur och Minimojerna. Det är väl ingen som tycker att kärlekshistorien är jobbig där? Varför då? För att den inte ens försöker vara realistisk? Är det okej för sagofigurer att leva lyckliga i alla sina dagar, men inte människor?

Än en gång är det kanske för att riktigt tjejiga tjejer gillar dom. Och tjejiga tjejer är jobbiga. Så att det blir nån slags protest?

Jag vet inte. Det kanske inte handlar om klyshor alls? Jag kanske har fått allt om bakfoten.