Billedbøger vender hjem til hundekurven

Hej! De senaste tre dagarna har jag, Elin och Johanna vart i Köpenhamn.

Fler bilder lär dyka upp på facebook snart.

Vi besökte deras Zoo! De hade jättesöta små lejonungar!

Och jag köpte ett par skor.

Imorgon är det The Arks allraste sistaste konsert någonsin. Det är bedrövligt. Men vi ska dit, fast inte Agnes.

Adjö!

Why can't you just love me the same way

Hur grymt var True Blood idag! Åh, vad jag har saknat den serien! Så mycket bättre än det nya House igår, det var lite av en besvikelse faktiskt. Alldeles för mycket House/Cuddy.

Jag gillar att tv-säsongen har kommit igång. Jag tycker till och med om True Talent, fast det kan vara mest på grund av Danny. Han är bedårande! Jag vet inte när han förvandlades från snobbig till helskön, men jag diggar't.

Jag har precis spenderat några timmar med att söka vinterjobb i fjällen. När man söker genom skistar.com måste man svara på ett antal personlighetsfrågor, och vissa av dem var riktigt kluriga! De ser ut såhär:

En annan löd "När något går fel är det mitt fel". Vad är det då dom vill veta? Om jag är förföljd av otur? Om jag har dåligt självförtroende och tror att allt är mitt fel? Om jag står för de misstag jag gör? Grrrr, svårtolkat!

Dagens låt: The Submarines - Anymore

Jag är störtförstjust i den här låten just nu.

It seems that I fell out of luck into the outstretched arms of fuck up

Jag hade en läskig dröm häromdagen där jag var Harry Potter och ett varulvsmonster var löst på Hogwarts. Jag tänker bespara er detaljerna, men här är två udda saker som hände:

1. Jag visste att varulvsmonstret var på skolan för att det luktade blod om morötterna.

2. Jag bevisade för alla andra att varulvsmonstret var på skolan genom att visa att jag blödde ur arslet. Yep, jag stack ner papper i brallan, som sedan kom upp blodigt, och då trodde alla på mig!

En sak till:

Stiiiiles! Den bästa karaktären från Teen Wolf, som är bättre än alla andra tillsammans och han är bäst. Bäst. Bäst. Han är superrolig och fantastisk en sån typisk Ravenclaw.

Stiles pappa herr sheriff: So you lied to me?

Stiles: That depends on how you define lying.

Herr Sheriff: Well, I define it as not telling the truth, how do you define it?

Stiles: ...reclining your body in a horizontal position...?

Nej men titta, ett nytt inlägg

Tjo! Var det nån som såg på Tack för musiken i lördags? Det är ett program där Niklas Strömstedt snackar med en artist och de framför lite låtar. Ola Salo var gäst i lördags, och han var självfallet underbar. Han sjöng bl.a. Uriel, och det är ju inte så ofta man får se den. Det var fint. En gång hände det här:

NIKLAS: Om du fick välja en artist i hela världen som skulle spela in och göra en cover på dina låtar, vilken låt skulle det vara och vilken artist?

OLA: Då skulle jag vilja att Carola sjöng in en låt som jag har gjort.

NIKLAS: Vilken då?

OLA: Breaking up with God.

Ni borde titta på det.

Dagens babe: Holland Roden

Hon spelar Lydia i Teen Wolf (min nya favorit tv-serie). Hon spelar en tjej som egentligen är skitsmart men som låtsas vara lite av en bimbo.

Ett av mina favoritmoment i serien är när hon stöter på sin gamla skitpojkvän på en skoldans och han är så oförskämd och dryg och hon säger strängt åt sig själv att "I don't care, I don't want compliments, I will not fall to society's desire to turn girls inte emotional insecure neurotics who pull up their dress at the first flattery remark". BADASS, ELLER HUR?

Och sen säger Stiles (hennes dejt) att hon ser vacker ut och hon blir jätteglad och det märks hur mycket hon påverkas av vad andra tycker om henne. Jag älskar henne ännu mer då, för att hon intellektuellt inser hur hon sjukt det är basera sitt värde på andras uppfattningar om henne, men att när det faktiskt gäller så är det svårt att låta bli.

Åh, jag önskar att jag kunde hitta klippet på youtube för det är underbart och den exakta stunden då jag förälskade mig i karaktären även om hon alltid varit väldans bra.

Adjö!

manchester united vinner. det står noll ett.

Heja manchester United!

Paris

Hej bloggen!

Jag har varit i Paris. Det är en vacker stad, dock med för mycket turister. Jag har varit på Disneyland Paris. Det är en imponerande park. Speciellt en söndagkväll när det nästan är folktomt och när man är där i sällskap av en sommarjobbare som får rabatt på allt och gratis inträde åt sina vänner.

Jag har sett Quasimodos katedral, fantomens opera, Therese Raquin's icke längre existerande passage, Amelie's kafé och glädjeflickan Satine's bordell. Har dragit slutsatsen att Paris är en stad full av inspiration till fiktionsskapande.

Jag är picknicksugen.

I am just a speck of dust inside a giant's eye

Goddag! Idag åker jag ut på båtsemester i ca en vecka. Mot Stockholm bär det av!

Hitta inte på nått alltför roligt medan jag är borta. Ni kan underhålla er med detta:

En snubbe på deviantart som har gett länder personligheter och det är uragulligt!!!!!!

It's the end of an era

Jag håller på och läser om Dödsrelikerna och igår, när jag inte alls hade kommit särskilt långt, griptes jag av ett hysteriskt skrattanfall som mitt i förvandlades till gråt. Jag läste delen där Harry hade lämnat Privet Drive och klarat sig undan Voldemort och dödsätarna, men eftersom att dödsätarna väntat på honom och visste att han skulle flyttas denna dag så misstänker de som rest med Harry att de har en bedragare ibland dem. Harry säger med höjd röst att han litar på alla där, och att om någon undsluppit något så var det av misstag. Fred Weasley, rolig som är, säger "Bra rutet, Harry." Bra rutet! Ingen annan än en Weasley-tvilling skulle säga så. Och jag började skratta högt, och sedan kunde jag inte sluta. Men mitt i mitt skratt om vilken underbar sak att säga det var, började jag gråta. För att Fred dör i slutet av boken. Han dör. Alla känslor överrumplade mig.

Men nu undrar jag lite hur mycket av humorn i böckerna som tillkommit i översättningen Jag tittade nyss efter, och i originalet säger Fred bara "Well said, Harry". Inte rutet. Varför översatte Lena Fries-Gedin det till rutet?

Den här gången när jag läser den på svenska har jag verkligen märkt att det inte är originalspråk. Så där som man gör, när dialogen inte riktigt flyter på och vissa saker låter konstigt. Jag la aldrig märke till sådant när jag var yngre. På sidan efter det jag nyss nämnt frågar Harry Lupin "Tycker du att jag är en dumbom?". Dumbom. Som om någon vettig 17-åring skulle använda ordet dumbom. Haha.

Imorgon är det dags för premiären av sista filmen. Jag måste erkänna att jag har lite ångest.

Jag ömkade mig lite för mamma om hur tungt det kändes och hon sa förstående att det verkligen är slutet på en era. Och jag blev lite paff över hur hon ordagrant citerade Oliver Boyd and the Remembralls mest kända låt, och inget annat kan så väl beskriva hur det här känns.

Don’t you ever wonder what
Will happen when it ends
How can we let go of the
Ones who we call friends
And I know, it’s only a story, but
For so many it’s more than that
It’s a world, all on its own where we
Want to put on the sorting hat

Dagens låt: Oliver Boyd and the Remembralls - End of an Era (acoustic version)

Parken Zooiga äventyr

Idag var Elin, jag och Johanna i Parken Zoo! Det var himlans mysigt. De hade gjort om mycket sen vi var där senast. Klapphörnan var gigantisk och de hade lamor! Vi klappade en lama! Här är en lama som vi inte klappade:

Elin och Johanna:

En söt surikat som ville ha mask:

Och allt som finns kvar av Fantomen: