I don’t doubt love. I doubt my capability of putting love and in love together.
Det som störde mig allra mest under Elin & Philip- tiden var hur hon inte kunde umgås med oss samtidigt. Och det är det som skrämmer mig mest med framtiden, någon gång kommer någon stjäla er. Men inte mig.
Att inse min asexualitet är också att förstå att vi är olika. Nästa gång det händer kommer jag kunna vara en mycket bättre vän.
Asexualitet stämde så väl för att jag inte tror att jag kan älska någon mer än jag älskar er. Men kanske älskar jag er mer än normalt?
Jag önskar att jag kunde behålla den idylliska önskan om att vi fyra kunde gifta oss allihop och leva lyckliga i alla våra dagar.
För jag tror att det som skrämmer mig allra mest är att vara ensam.
I might be in love with all three of you. And also happy with the way things are.
Jag vill inte växa upp.
"In love" is a selfish obsession
"Love" is selfless devotion
8 kommentarer:
Awe! Jag tycker också att vi kan gifta oss alla fyra! Vi kan bo på en bondgård och ha en katt! Och några hönor!
Jag vill inte finna en partner och bilda familj. Det känns obehagligt.
Jag vill inte vara en klysha.
Jag vill inte heller bilda familj. Usch, nej nej.
En partner, men ingen familj. liksom, BARN! USCH. Men en partner, om jag skulle bli kär någon mer gång. Antagligen blir jag det, de flesta blir det. Det skulle vara intressant att få erfara ett kärleksförhållande first hand. Men samtidigt har jag lite kärleksfobi, för jag vet hur outhärdlig kärlek kan vara.
FÅR man gifta sig fyra stycken?
Och om någon blir stulen... Man måste försöka vara glad för den personens skull. Visst kan man bli en gnutta avundsjuk. Men när nyförälskelsen lagt sig och de två förälskade inte måste träffas varenda dag så blir saker nästan normala igen. En som involveras i ett förhållande lämnar för den skull inte sina vänner. Och vännerna blir på inget sätt mindre viktiga. Dessutom så varar vänskap nästan alltid längre än kärlek. In love är en intensivare kärlek än love, men inte viktigare eller vackrare eller bättre.
Detta är vad jag kommit fram till, med mina erfarenehter, jag påstår inte att alla ser det på samma sätt.
På gymnasiet så började folk plötsligt bli kära. Visst är det lite chockerande när ens bästa vän skaffar pojk/flickvän, men man vänjer sig och lär sig se det fina i det. En vän är alltid lika viktig.
OCH! ensamhet är riktigt skrämmande. Det håller jag med om. Jag har också tänkt den tanken, att det som skrämmer mig mest av allt är ensamhet.
Johanna: Att inte vilja vara en klysha är lite av en klysha :D
Jag vill ha barn! Ingen parner, men barn! En liten Harry :P
Och sorgligt nog tror jag inte att man får gifta sig fler än 2.
Jag blir VÄLDIGT avundsjuk. Jag kan bli avundsjuk på dina inlägg när du skriver om hur bra du mår och jag inte på något sätt är involverad. :(
Och allt det du säger låter fint Agnes, men jag kan inte riktigt tro på det. Jag vet inte. Jag tror absolut att prioriteter ändras och vänner hamnar i skymundan. Kanske inte i vår ålder, men sen då? När "resten av livet" slår in.
Ish vad jag är mesig som funderar över detta. Ni är ju inte ens i närheten av några förhållanden.
"resten av livet" ska jag inte säga något om, eftersom jag inte vet något om "resten av livet". Jag medger att tanken på att vänner kommer i skymundan skrämmer mig, kanske har du rätt. Kanske VILL jag bara tro på det jag sa?
Nej, jag menar det jag sa. Men om det kunde uppfattas som att det även gällde "resten av livet" så var det inte meningen. och btw, det är bara mitt synsätt, som jag sa ser vi nog på saken olika.
Jag själv har kommit över avundsjuka. Jag tvingades till det, eftersom flera av mina allra bästa vänner nu har/har haft pojk/flickvän.
Jag vill inte göra dig avundsjuk.
Men ja, jag mår bra nu. Jag har inte mått bra på ett halvår och jag hade glömt hur det kändes att må bra.
Låt mig klarifiera att du och ELin och Johanna är bland de människorna jag skrev om i förra inlägget. Ni är underbara. Min hjärna har på något sätt lyckats smälta att vi inte kan ses ofta, men det betyder inte att jag inte saknar er mycket <3
Eller, det kanske inte var mig du tilltalade med avundsjuka-saken??
nu blev jag lite förvirrad här...
Jag vet att du inte vill göra mig avundsjuk, och jag är glad att du är glad, det är självklart.
Ibland tror jag bara att jag älskar er så mycket mer än vad ni älskar mig. Och att avundsjuka har med det att göra.
Du har så mänga vänner, det har inte jag. Jag har er och jag bryr mig egentligen bara om er. Jag saknar inga andra. Ni är allt i mitt liv och jag antar att avundsjukan kommer när jag inser att jag inte är allt i erat liv. (Jag vet hur dumt det är och blah blah)
Termen ”romantic friendship” dyker upp lite här och var i den asexuella communityn. Jag är inte säker på vad den betyder. I might be in love with all three of you.
Eh, jag kan bara inte figurera ut mina känslor.
blah blah jag hatar alvar. (allt detta tjafs kommer förmodligen från att jag inte har fått min veckliga Agnes-dos)
aaww din "veckliga Agnes-dos", nu blev jag rörd<3 Pernillabrist denna vecka. :(
Och det är en del av det här som jag tror att du inte förstår.
Skicka en kommentar