Min Inre Röst förändras väldigt mycket beroende på vad jag besatt av just för stunden.
När första Narnia filmen släpptes tänkte jag väldigt brittiskt (min inre brittiska = not that good. Men bättre än när jag försöker tala, höhö).
Runt Brokeback Mountain hade jag en Wyoming- twist. Heh, den tiden var lustig.
När jag var som mest besatt av Sarah Monette’s Doctrine of Labyrinths- böcker gick min grammatik åt helvete. En av hennes karaktärer, Mildmay the Fox, pratar med väldigt dålig grammatik. Jag var lite orolig för hur mitt betyg i engelska skulle påverkas under denna tid. Lyckligtvis gick det över ganska snabbt.
Supernatural amerikaniserade mig väldigt mycket. Jag använde inte ordet ”awesome” särskilt mycket innan Dean Winchester.
Just nu när jag är väldigt band- besatt så består min inre röst av väldigt mycket ”internet lango”. Hur många här vet vad ”iawtcsfm” betyder? I do! Utan att ens behöva fundera. Varje gång min hjärna går ”bb” slår jag mig själv i pannan. Pete Wentz har också fått mig att använda ”dude” mycket oftare än innan.
Och Ja, min inre röst pratar mestadels engelska.
:)
1 kommentar:
jag tänker alltid på engelska.. det är ganska segt egentligen :P
Skicka en kommentar