JONAS BROTHERS!
Ursäkta.
Idag har Johanna och Elin suckat och himlat med ögonen åt mig.
Det är tydligen pinsammare att gilla Jonas Brothers än Fall Out Boy. Det visste jag inte.
Ibland får jag för mig att man bara ogillar saker för att de är klyschiga. För att My Chemical Romance är så klyschigt EMO så vill man helst inte ha någonting att göra med dem, etc.
Ibland får jag för mig att jag är precis tvärtom. Som att jag gillar tex Amy Diamond och High School Musical. När Johanna och jag diskuterar HSM är slutsatsen alltid hon ogillar HSM för att alla jobbiga småtjejer gillar den. Och jag gillar HSM för att alla ”coola” ogillar den.
Jag tycker kanske bara väldigt mycket om att vara annorlunda (detta är obehagligt sant).
Men liksom, det är precis lika klyschigt att ogilla JB som det är att gilla dem! Håller ni inte med om det?
”Men Jonas Brothers är sämre än Fall Out Boy.” sa Johanna idag. Heh. Detta hade jag egentligen inget svar på. Jag har inte lyssnat så mycket på deras musik än (men okej, jag medger att dom inte är i närheten lika bra. Särskilt inte texterna). Jag antar att detta tar mig tillbaka till ”Är det okej att bara gilla dem som personer?” diskussionen.
Men det är inte ens som Agens beskrev Tokio Hotel här. För jag tycker att the Jobros har talang och deras låter är välskrivna och både Joe och Nick sjunger bra. Men jag är inte på den nivån att jag älskar deras musik och känner igen mig och allt sådant (jag tror verkligen inte att jag någonsin kommer känna så).
Hmm, jag tror att det är lite svårt att diskutera JB pga hela RELIGIÖSA saken. För att stora delar av denna blogg är rätt så anti, men samtidigt läser Petra denna blogg och hon är väldigt för. Varför måste religion vara ett så känsligt ämne? (Lemme just say that I love the purity-rings. Lawl.)
Jag vet inte, hörni. Vad tycker ni? Varför är det pinsamt att gilla JB? Varför är det pinsamt att gilla någonting alls?
Och medans jag är på ämnet KLYSCHOR. Kärleksfilmer? Varför föraktas de så mycket?
Det är klart att alla har olika filmssmak och så. Men romantiska filmer får mer hat än andra genrer. Jag förstår inte varför.
Ta filmer som Arthur och Minimojerna. Det är väl ingen som tycker att kärlekshistorien är jobbig där? Varför då? För att den inte ens försöker vara realistisk? Är det okej för sagofigurer att leva lyckliga i alla sina dagar, men inte människor?
Än en gång är det kanske för att riktigt tjejiga tjejer gillar dom. Och tjejiga tjejer är jobbiga. Så att det blir nån slags protest?
Jag vet inte. Det kanske inte handlar om klyshor alls? Jag kanske har fått allt om bakfoten.
7 kommentarer:
Hahahaahaha jag är verkligen klyschig isf för jag ÄLSKAR romantiska filmer och jag älskar kärlekshistorier. Och tro mig jag störs inte alls av att ni är anti-religion, eller visst störs jag liiite av det men ni är inte i närheten så anti som vissa andra. Jag gillar jonas brothers, fullkomligt älskar joes röst gillar nicks oxå fast inte riiiktigt lika mkt. Jag tycker mer att de är roliga och bra föreblider och sen är det roligt att sjunga med i deras låtar. jag tycker vissa är mkt bättre än andra, mest de med kristen anknytning:P undrar om jag räknas som en tjejig tjej, det gör jag antagligen. och visst är jag ganska jobbig men inte tjej-tjejig jobbig. hahah måste nog oxå skriva ett inlägg om det här:P
"När Johanna och jag diskuterar HSM är slutsatsen alltid hon ogillar HSM för att alla jobbiga småtjejer gillar den."
Nej. Det här är slutsatsen du alltid drar. Jag har flera andra argument till varför jag inte gillar HSM.
Och angående kärleksfilmer tror jag att klychigheten till viss del kan stå bakom varför de ogillas. Men det är långt ifrån det enda argumentet att ogilla dem. Man kan väl inte räkna alla kärleksfilmer som en och samma, men jag tycker att de ofta brister orginalitet och kvalitet överhuvudtaget.
Och jag gillar HSM för att alla ”coola” ogillar den.
Jag vet att jag drog oss båda över en kam där, både du och jag har andra argument.
Och när det gäller kärleksfilmer kan du mycket väl ha rätt. Iaf när det gäller orginalitet, det har du rätt i. Kvalitet kopplar jag ihop med själva productionen och jag tycker kärleksfilmer brukar vara väldigt välproducerade och fullproppade med kända skådepelare. :)
NOOOOOOOOOOO!
Jag skrev en jäääättelång kommentar och den försvann!!!!!!!
Inte en chans att jag orkar börja om!
Hur som helst; huvudtanken var att, enligt mig, är det en mycket större klyscha att ogilla Jonas Brothers än att gilla dem.
okej. :) Men när vi nu har kommit så långt, varför ogillar man Jonas Brothers? Har jag rätt när jag säger att det är för att dom är klyschiga (och man då inte inser hur klyschig man själv är)? Eller är jag blind och missar nått självklart?
Det är väl klyschigt för 14åringar att gilla dem men i vår ålder ska man väl inte gilla dem eller? det känns lite så...
och oj, purityringar är väldigt coolt. Om man håller det. Och det tror jag att man kan om man faktiskt valt att bära en.
Skicka en kommentar