onsdag 30 september 2009
måndag 28 september 2009
WHY THE FUCK DO WE USE LABELS ANYWAY??
Att leva i ett samhälle utan kategorier vore underbart och det ultimata. Att inte behöva definiera sig, att inte behöva fundera och dömas pga. vad man väljer att kalla sig. Det vore det ultimata eftersom få människor passar in i de boxar vi placerar dem i.
Samtidigt älskar jag kategorier! De är förskräckligt viktiga för att jag ska förstå saker. Jag älskar att hålla koll på olika saker. Jag är väldigt beroende på kategorier när det gäller mig själv, jag vill veta exakt hur och vad jag är, annars blir jag osäker på mig själv. Och jag vill kunna förklara mig själv, för ibland känns en förklaring som ett sätt att försvara mig på.
Men det finns gränser i hur mycket jag gillar och använder dom. T.ex. så definierar jag mig själv som asexuell, vilket är en ganska bred term. Det finns massor med termer under det asexuella paraplyet, men jag använder helst inte dem. Kanske för att asexualitet är så litet från början och att beskriva mer gör det bara krångligare.
Att jag tycker det är viktigt att använda kategorier har att göra med just hur lite folk vet. Jag känner att jag gör mer nytta av att förklara asexualitet, istället för att svara ”jag är inte intresserad” på en fråga om jag t.ex. är tillsammans med någon.
Samtidigt tror jag också att kategorier är viktiga för hur man mår socialt. Att det finns ett namn för hur man känner sig betyder att det finns fler som känner likadant. Man är inte ensam. Jag är övertygad om att för de flesta som inte passar in i heteronormen så har det varit en gigantisk lättnad att hitta någon annanstans att passa in.
Att använda sig av kategorier är ett sätt att säga att man är stolt över vem man är. ”Out and proud”. Skut mig inte nu, men bland tror jag att en anledning till att man helst inte vill definiera sig själv har att göra med att man inte vill ta tag i att ”komma ut” och allt som det innebär. (men, jag tycker inte att det är fel att inte definiera sig. Det är också ett sätt att motarbeta heteronormativitet.)
Så jag har nog mer positiva åsikter än negativa. Framför allt tror jag att kategorier är viktiga för att skapa ett bättre samhälle. I framtiden har människor kanske lika värde trots sexualitet, könsidentitet och alla andra möjliga saker. Men tills dess?
Don't Sweat It.
söndag 27 september 2009
so we're gonna skip ahead to the single ladies part instead
lördag 26 september 2009
There really ain't no time to waste, really ain't no time to hate
När jag pratade med pappa om det så sa han att han tycker det är rätt. Eftersom etiken runt surrogatmödraskap är knepig när det gäller pengar och ersättning. Att vissa kvinnor skulle välja att bli surrogatmammor pga sin ekonomiska situation trots att de annars inte skulle vilja.
Även om jag håller med om det, och tror att det förmodligen skulle behövas en massa regler och åtgärder som motarbetar detta, så tycker jag att alla borde få ta sina egna beslut när det gäller sin kropp. Jag tycker att det borde vara lagligt.
Fyra termer gällande genus som jag inte kunde för två dagar sen:
Biologiskt kön: Definieras utifrån könskromosomer, hormonnivåer, yttre och inre könsorgan.
Juridiskt kön: Man eller kvinna, det kön som man folkbokförs som när man föds, baseras på yttre könsorgan.
Könsidentitet: Känslan av vilket kön man tillhör och identifierar sig som.
Könsuttryck: Hur man uttrycker sitt kön- genom kläder, smink, kroppsspråk etc.
Ärligt talat så tror jag att det verkligen skulle behövas genus och mångfalds- undervisning i grundskolan! När man växer upp och passar relativt bra in i heteronormen så vet man inte ett skit om detta.
Jag är lite nervös över att blogga om dessa ämnen! Det är så lätt att göra något fel utan att veta om det och se ut som en idiot. Det har ju hänt att jag har snubblat in på bloggar där folk har menat väl men ändå fått saker om bakfoten. Så ursäkta om jag missuppfattar saker! T.ex. så använde jag ordet ”transexualitet” i förra inlägget, vilket är en term som kan diskuteras. Egentligen borde jag ha skrivigt transexualism, då det inte har någonting med sexualitet att göra, utan kön.
Och URSÄKTA för att mina blogginlägg har blivit så seriösa!! Det var inte alls meningen, jag har bara ett behöv av att skriva ner min tankar här för att hålla koll på dem. Ge mig ett eller två inlägg till och sen kommer jag att vara tillbaka till mitt vanliga ”Jag äter choklaaad. Mums!”- beteende.
Peace!
torsdag 24 september 2009
We’re hiding behind skin that’s too tough
Jag håller på och läser i psykologiboken igen, just nu om kön och genus, för att de begreppen förvirrar mig. Visst finns det manliga och kvinnliga saker, men vad är det som gör någon till man? Och transexualitet, intergender, allt sådant är en aning förvirrande. Bara en sån sak som att det enbart finns omklädningsrum till män och kvinnor! Om man inte passar in i någon av dem så har man ingenstans att gå. Jag kan inte påstå att jag tänker på mig själv som ”kvinna” särskilt ofta, men jag trivs i den identiteten utan att fundera över det. Fast när jag funderar över det så undrar jag varför.
Men iaf, det finns ett väldigt spännande exempel i boken (sid 280 för er som äger den)!
Det handlar om en sexuell abnormitet (kombination av mutation och inavel) som uppstod hos 18 individer i ett 20-tal besläktade familjer. De föddes med ett utseende som gjorde dem till flickor och de uppfostrades till flickor ända fram till puberteten - då testiklar och penis växte fram och de fick djup röst. 17 av dessa individer valde att ”bli män”, de attraherades av kvinnor, fick barn och skaffade sig typiskt manliga intressen. Endast 1 behöll sin kvinnliga identitet.
Det var på grund av hormoner som avvikelsen skedde. Så exemplet kan visa hur stor påverkan hormoner har, i och med att när de manliga hormonerna kom så fick individerna manliga egenskaper. Men det kan också visa hur starka de sociala förväntningarna är, eftersom när de här individerna såg ut som män så väntade sig omgivningen att de skulle bete sig som män. Kanske var det då enklare för dem att också bete sig som män, istället för kvinnor med mycket djup röst och skägg.
Det här med könsidentitet är klurigt!
I Am a Rock
tisdag 22 september 2009
I could see the Devil in you, but I was looking for God so I pushed on trough
Så, vi har ny design! Fixades av mig, Elin och Johanna igår. Men vad tycker Agnes om den? Det är frågan. (som jag gärna vill ha ett svar på. Är ränderna jobbiga?)
Jag pluggade nyss! Woaah, och det är inte ens till imorgon!
Det var psykologi. Det här med könsroller är klurigt! Är det biologiskt eller på grund av social inlärning?
Det finns en pojke på min mammas förskola som tycker om att klä sig i klänning och att ha en kjol på huvudet så att det blir som om han har långt svallande hår. Han är inte det minsta påverkad av de normer vi har! Kommer han att förändras? Kommer han att börja skolan och inte passa in och utan att mena det så kommer han böja sig efter de normer som finns? Men förskolan har inte påverkat honom alls än så länge?
Så jag drar slutsatsen att han inte påverkas av det normerna. Och jag hoppas att han inte kommer göra det i framtiden heller. Så hur mycket vi påverkas är i så fall biologiskt. Vissa påverkas mindre, vissa mer. Vissa passar in i könsroller redan från början.
Men det finns liksom EN pojke på hela förskolan som trivs i klänning. Då måste det ju vara rättså biologiskt?
Blah! En av mina favoritlåtar just nu:
måndag 21 september 2009
Leave those naked wounds exposed, tonight we are reborn
- Adam Lambert
- Cheeks (aka Brad Bell)
- Simon Amstell (fast han finns nämnd i två gamla blogginlägg. Men han har ingen tagg.)
- Darren Hayes
- Cassidy Haley
söndag 13 september 2009
Hitler finds out his HL maths score
lördag 12 september 2009
Got hot tub blues, I got red hot shoes
onsdag 9 september 2009
Green Day-biljetter till salu!
söndag 6 september 2009
Words, words, words
.
lördag 5 september 2009
He’s dizzy for Lizzy, I'm dizzy generally
Igår var jag på bio med värnpliktiga bror och krig-är-hemskt-fy-syster. Vi såg Inglorioius Basterds, vilket var en brilljant film på flera plan. Här följer en approximal(mitt minne är inte perfekt) återgivelse av hur disskusionen löd efteråt:
Bror: Och delen när han låtsades prata Italienska!
Yours truly: HAHA åh underbart! Och han den tysta killens sista ord innan alla dog!?
Syster: ...
Bror: Slutet var ju klart oväntat i alla fall!
Yours truly: Ja! och när han karvade swastikas i pannorna på nazisterna! Makabert men underbart.
Syster: ...