Give me what I need. (how come the titles are always in english?)

Jag sitter här och tänker på kärlek (kärlek har kommit på tal och diskuterats flitigt under några inlägg/kommentarer på sistone) och ska snart skriva en bokrecension till Gardell's En Komikers Uppväxt.

Det är det här som jag hatar med IB. Att det inte finns någon way around it.

Jag skulle helst av allt vilja göra det här någon annan dag. För imorgon har jag ett soloframträdande som jag skulle behöva öva inför. Och en "fiolläxa" som jag borde ha övat på inför lektionen. Och jag har väldigt ont i magen. Och är vääääldigt trött. Fast jag börjar faktiskt vänja mig vid att gå omkring och ha sömnbrist jämt. Så det är inte ett så jättestort problem. Men liksom, jag VILL ju inte skriva den här uppsatsen. För jag vet att jag ändå inte kommer bli nöjd med den, på grund av allt jag nyss radade upp.

Jag vill ta med mig hela min klass till ett annat gymnasieprogram. Och så vill jag införa NK på Eskil så att vi alla kan gå där.

Vad säger ni, classmates? (ni som läser sam kan få fortsätta med det, vi kan vara en natur/samklass.)

Idag spelade Gökstensstråket på Strigeln, ett äldreboende.

Det var helt underbart.

Vi var helt fantastiska, perfekta.

Och vi hade så roligt.

Och det var en stor scen, så för en gångs skull behövde vi inte stå och trängas.

Finns det någonting som är mer underbart än att spela musik för folk? Jag kan inte komma på något.

Särskilt när publiken till stor del består av gamla skröpliga halvdöda människor, och så ser man hur de liksom skiner upp och livas upp och blir glada av oss.

Det känns så meningsfullt. Vi själva har jätteroligt, och vi gör andra glada samtidigt.

Gökstensstråket är något av det bästa jag har.

Vi är så underbara. Allihop. Och så är vi så bra.

Ännu en anledning till att hoppa av IB. Mer tid åt musik. IB=inte mycket liv, mitt liv=musik.

Jag har kommit på att jag blir olycklig av att ha så lite tid till allt sånt som jag älskar att göra. dvs, musik, vänner, handboll, skriva, rita, lata mig

Här är vi! Förutom Andreas, han kom senare. Är vi inte söta?

Hejdå!