söndag 9 november 2008

What are your stories all about?

Ha-ååh!

Nyss var Agnes här hemma hos mig. Och innan det Elin. Det var en väldigt mysig kväll. Men Agny, du glömde dina yelly beans! :(

Vi pratade om allt möjligt. Och berättelser skrivna i andra person kom på tal. För andra gången på en ganska kort tid. Så nu tänker jag länka till en bra Ryan/Brendon fic som är skriven i du-form: Scratch that last.

Agnes berättade om hur mycket hon älskar My Chemical Romance. Hon berättade att hon ibland tänkte "tänk om man kände dom när dom gick i skolan" och liknade tankar. Om att lära känna dom. Jag kan verkligen inte relatera! alls! Så det här blir lite av en "hej, jag är asexuell"- post. Vilken sexuell läggning har du?

Precis så här känner jag om mina förälskelser/besattheter/whatever på kändisar och karaktärer:

38. If I get a crush on someone, it won't make me angsty and sad over the person being involved with someone already / never noticing me / having the wrong sexual orientation et cetera, because to me crushing doesn't mean the possibility of falling in love or the need to get into the pants of the person. To me, having a crush on someone means admiring em like a piece of art - and I don't want to date pieces of art, nor is it necessary to posess them.
Jag kan bara inte se mig själv i ett förhållande. Någonsin. Det går inte att föreställa sig det, jag blir en aning illamående av att försöka.

Det är rätt nytt för mig, att beskriva mig själv som asexuell. Men det är absolut det som stämmer mest, bäst.

Och lol åt den äckliga färgen det här inlägget får! :D

23 kommentarer:

Anonym sa...

När jag är kär, så föreställer jag mig automatiskt i ett förhållande. Eller, nej, jag tänker nog inte så långt som till ett förhållande. Men det enda jag kan tänka på är hur gärna jag vill vara nära personen, så nära som det går och jag vill göra den lycklig.
När jag bara crushar, vilket inte är i närheten av att "vara kär" för mig, så är det på ett mycket ytligare plan, jag liksom attraheras av någon, men jag älskar den inte. (fast "attraktion" ingår även i "vara kär")
Och när det gäller kändisar så är det en tredje kategori. Idoldyrkan, kanske? Då "älskar" jag personen för hur media framställer den, och för dens åsikter om de är bra. Eller bara för att den är fantastisk och talangfull. Jag kan inte alls föreställa mig i ett förhållande, men jag får som ett begär att få veta så mycket som möjligt om den. Och jag känner ibland en längtan efter att få lära känna den personligen.
Jag kan inte vara kär i folk som jag inte känner på riktigt. Men jag kan crusha på kändisar, vilket skrämmer mig en aning.
Fast "kär" är något väldigt speciellt för mig. "Kär" tillägnar jag inte många. Ärligt talat tror jag att jag har varit kär två gånger i hela mitt liv. De gångerna hade jag lärt känna personerna och lärt mig älska dem som vänner långt innan kärlekskänslorna kom.

Anonym sa...

jag har aldrig varit kär. kan inte tänka mig känslan.

Anonym sa...

jag har aldrig varit kär. kan inte tänka mig känslan.

Anonym sa...

jag har aldrig varit kär. kan inte tänka mig känslan.

Anonym sa...

Det är ganska coolt! Edward Gorey var asexuell.

Skulle inte kunna tänka mig asexualitet själv. Inte för att det är ett val direkt antar jag. Jag finner hela konceptet kärlek/sex ganska intressant, inte direkt så att jag kontrolleras av det, men inte något jag skulle vilja avskriva mig.

Gud, kärlek är så totalt abstakt. Jag kan tänka ibland att skillnaden på kärlek mellan vänner och kärlek mellan älskare enbart är sex. Men med take på min erfarenhet inom ämnet borde jag inte uttala mig.

Anonym sa...

Vem är Edward Gorey?

Och det är verkligen inget val! Guh vilken panik jag hade när jag började inse min asexualitet! Om jag fick välja så skulle jag välja sexualitet, tycker ochså att att det verkar intressant. Bara inte med mej involverad! Heh.

och så där tänkte jag också förut! Utan att ha funderat över det så baserade jag allting på vänskap. Och jag tänkte liksom "Hey, jag skulle kunna ha sex med Agnes, det skulle inte förändra någontning". Men sen blev min hjärna galen och insåg att eww eww jag vill inte ha sex med någon eww intimitet men mest av allt eww allt annat romantiskt som att gå och hålla någon i handen och se puttinuttuttigt in love ut.

Så, asexuell.

Anonym sa...

..ÄNDRADE du nyss din kommentar?? Stod det inte nått med svampbob där uppe??? Huuur? och uh, försvann nyss ditt inlägg?

Anonym sa...

HAHAHHA omg förlåt. jag fick panik och raderade inlägget. Och ändrade kommentaren, svampbob kändes för oseriös för ämnet.

Nåväl.

Anonym sa...

O_O Hur ändrar man kommentarer? Och vem är Edward Gorey?

Anonym sa...

Jag brukade också fundera över skillnadne mellan vänskap och kärlek. Lisa fick mig att börja fundera på det.
Men nej, kärlek känns i hela kroppen på ett sätt som inte vänskap gör. Det är förvånande fysiskt, och känslorna går inte att kontrollera. Det känns som massa pirr i mig, och det känns typ som elektricitet i huden. Och om personen rör vid mig så är det som om jag blir alldeles yr. Och jag blir stum ibland, kan liksom inte få fram ett ljud. Och kan inte riktigt tänka klart. Och pulsen typ fördubblas.
Det är såklart olika hur starka de känslorna är. Den där förklaringen lät väldigt överdriven. men det var ända sättet jag kunde beskriva det på. Det är som ett anfall. Inte alltid särskilt trevligt. Fast antagligen helt underbart om känslorna är besvarade.
Så för mig är det en väldigt stor skillnad på kärlek mellan vänner och kärlek mellan älskare.

Anonym sa...

blech, det låter inte trevligt! jag är glad om jag slipper uppleva det där! :D

Anonym sa...

jag skulle vilja uppeleva det besvarat någon gång. Jag ser fram emot det faktiskt.

Anonym sa...

Edward gorey - Författare, illustratör. Hans limericks! http://www.geocities.com/sunsetstrip/stage/7535/gorey.html

Men neej. Den där sortens kärlek är påhittad. Man har blivit lurad hela sitt liv att kärlek är så stark och underbar och mysig att man tror att man känner av den, men den finns inte egentligen. Människan är djur. Vem man väljer som partner har bara att göra med vem man är attraherad till.

Kärlek är människans sätt att ursäkta sexdrift.

Och ursäkta. Jag har ingen aning om ifall jag kan stå för det här. Kan hända att jag ändrar mig senare.

Anonym sa...

oh wow, way to totalt mosa agnes känslor. vad har du för rätt att säga att det hon känner inte är sannt?

Anonym sa...

Det var bara funderingar. Jag mosar ingen. Inte med meningen i alla fall.

Agnes och jag tror uppenbarligen på olika saker. Vad har hon för rätt att berätta vad hon tror på, om inte jag har det?

Anonym sa...

ursäkta, jag tycker bara att du lät otroligt brutal. det var inget "jag tror såhär" utan du presenterade det som fakta. du har såklart rätt till din åsikt

Anonym sa...

Hur skulle jag kunna inbilla mig allt det där?
Det är inte som om jag försöker göra mig märkvärdig. Jag skulle vilja slippa det. I alla fall den obesvarade sorten.
Hur kan lycklig kärlek vara så fantastiskt underbar, när olycklig är tortyr?
Jag tror att man måste uppleva det själv för att tro på det där, för det kan hända att "den sortens" kärlek låter påhittad. Men jag själv tvivlade på den, och var därför alldeles oförbredd när jag upptäckte att jag själv var drabbad av den.
Men herregud, tror du jag hittar på? Och vad vet du om djurens kärlekskänslor?
Den ÄR stark och underbar och mysig.
Om den inte är tortyr.

Anonym sa...

Jag menar inte att du hittar på, fast jag inser att det lät så. Jag tror klart på att man kan tycka om någon så mycket. Jag tror bara inte att det är någon skillnad mellan det och kärlek mellan vänner. Det finns personer som får mig att känna mig glad och viktig, men ochså nervös och pirrig, men det är inte något som jag kallar kärlek, eller inte DEN sortens kärlek i alla fall.

Men precis som du säger, man måste självklart uppleva det för att tro på det. Om jag någonsin gör det är det klart att jag ändrar mig. Just nu kan jag bara inte tro på äkta, romantisk kärlek. Och även om jag litar på dig kan jag bara inte lite på det här.

Anonym sa...

Hur ändrar man kommentarer?

Anonym sa...

Okej, uttjatat, men jag kände att jag behövde tillägga en sak, klarifiera min skillnad mellan vänskap och kärlek.
Vänner blir jag inte nervös och pirrig av, och jag skulle inte kunna kyssa en vän, det skulle kännas jättekonstigt. Det där behovet av att trycka sig tätt intill och hålla om finns inte. Visst finns ett stort behov av närhet även inom vänskap, men inte hjärtat-speedar-upp-närhet.
Skillnaden är inte sexuell drift, inte alls, för mig.
Vid ett tillfälle då jag upplever allt det där fysiska, som jag gjorde ett fåfängt försök att beskriva, (det GÅR inte att beskriva. Du kommer förstå när/om du blir kär) så har jag inte en tanke på sex. Inte alls. Det handlar inte om det. Vid ett sådant tillfälle skulle jag inte VILJA ha sex heller, även om tanken av någon anledning skulle slå mig.
Dessutom går jag inte och tänker på mina vänner jämt och ständigt (hur mycket jag än älskar dem). Det är en annan väldigt mysig och väldigt jobbig del av kärlek. Personen finns någonstans i tankarna hela tiden.
Distraherande.
Och när jag tänker på den blir jag liksom varm inuti.

Tack för ordet.

Anonym sa...

*spykänsla* haha, jag roar mig lite med att ni har värsta disskusionen medan jag bara har petat in små kommentarer här och där. inte så roande igentligen kanske men jag unviker läxor!

Hey, ni kan få min syn på saken! jag tror på kärlek och allt det där som Agnes beskrivit. Eftersom asexuallitet finns och för mig är det att inte känna allt det som agnes beskrivit. sex i sig vore nog inte så hemskt, men min hjärna kan inte låta bli att koppla ihop det med allt det andra. DNW.

Anonym sa...

Det här måste vara den absolut konstigaste diskussionen som någonsin ägt rum på den här bloggen.

Anonym sa...

word!